Världen har inte råd att glömma Afghanistan

Drygt fyra miljoner ukrainare har flytt landet sedan Rysslands invasion, och ytterligare omkring sex miljoner bedöms vara på flykt i sitt eget land. Till skillnad från flyktingar från Mellanöstern, Afrika och Asien, som till stor del har mötts av utvisningar och murar, har Europa gått samman och lovat de ukrainska flyktingarna skydd och stöd. Ett svar som skiljer sig enormt från tidigare humanitära kriser och konflikter.

I all den medieuppståndelse som omger kriget i Ukraina har ett av världens mest krigsdrabbade länder hamnat i skymundan: Afghanistan. Drygt sex månader före Rysslands invasion, i augusti 2021, tog talibanerna makten och världen höll andan. Övertagandet hade stora politiska och internationella konsekvenser, och mediepådraget var enormt. Nu har omvärldens intresse för landet svalnat. Det innebär minskat bistånd, vilket är katastrofalt för Afghanistan och dess redan utsatta befolkning. Risken är nu överhängande att omvärlden lämnar landet åt sitt öde för en annan humanitär kris.

97 procent fattiga

I Afghanistan råder brist på mat, mediciner, kontanter och jobb. Enligt FN:s uppskattningar har över 2,6 miljoner invånare flytt Afghanistan, medan över 5,5 miljoner människor är på flykt inom landet. UNDP, FN:s utvecklingsprogram, bedömer att upp till 97 procent av afghanerna kan komma att leva i fattigdom inom de närmaste månaderna.

Hela 95 procent av Afghanistans befolkning har inte tillräckligt med mat. Drygt 23 miljoner människor – 60 procent – lider av akut hungersnöd. Matpriserna har stigit med drygt 40 procent de senaste åtta månaderna. En säck mjöl kostar i dag motsvarande 260 kronor – en astronomisk summa med tanke på att de flesta afghaner lever under fattigdomsgränsen, det vill säga med en inkomst på 1,9 dollar (18 kronor) per dag eller mindre.

En pojke smakar på snö i Kabul i februari. Foto: Hussein Malla/AP/TT

Utöver detta har omvärldens sanktioner mot talibanregimen och det minskade internationella biståndet stadigt lett landet mot ekonomisk kollaps. Centralbankens reserver på motsvarande omkring 90 miljoner kronor blockerades i mitten av augusti 2021 efter talibanernas övertagande. Detta innebär, förutom att statskassan blev lidande, att afghaner som hade privata besparingar inte längre har tillgång till sina pengar.

Senast i mars i år visade talibanerna att deras tidigare försäkran till omvärlden om till exempel kvinnors rättigheter enbart var tomma ord. Första dagen på det nya läsåret stängde regimen alla gymnasier för flickor, en helomvändning från det tidigare löftet att låta flickor gå i skolan. Några dagar senare kom det uppgifter om att talibanstyret hindrat ett tiotal kvinnor att gå ombord på ett flygplan eftersom de reste utan manlig förmyndare.

Sanktioner kan slå fel

Talibanregimen har fortfarande inte erkänts av omvärlden. Det har därmed också blivit relativt ”lätt” för givare att motivera sitt avtagande fokus på Afghanistan med att det inte går att föra en dialog med den militanta islamiströrelsen.

Sju månader efter talibanernas maktövertagande kvarstår de internationella sanktionerna mot dem. Dessa riskerar att påverka afghanska medborgare i större mån än vad de påverkar regimen. Sanktioner kommer troligtvis inte att leda till att regimen försvinner, däremot kan de medföra att landets ekonomi helt kollapsar. Det kan i sin tur leda till ökad konflikt i landet och att fler människor flyr.

En del internationella åtgärder har vidtagits för att försöka förbättra den humanitära krisen i Afghanistan. I slutet av 2021 röstade FN:s säkerhetsråd igenom en resolution som möjliggör nödhjälp till det afghanska folket och tillåter ekonomiskt stöd till varor och tjänster. Biståndet hade då inte kommit in i landet sedan mitten på augusti 2021 på grund av FN:s och USA:s sanktioner.

Talibanernas talesman i skolfrågor Aziz Ahmad Rayan intervjuas i samband med att regimen svikit löften om skolgång för flickor. Foto: Mohammed Shoaib Amin/AP/TT

I januari i år meddelade USA att man bidrar med motsvarande 2,7 miljarder kronor i humanitär hjälp – pengar som ska kanaliseras genom internationella hjälporganisationer på plats i Afghanistan. Den 1 mars tillkännagav Världsbanken att omkring 10 miljarder kronor från den tidigare frusna Afghanistan Reconstruction Trust Fund (ARTF) skulle frigöras. Pengarna kommer att gå genom biståndsorganisationer och ska bland annat ”stödja att nödvändiga bastjänster tillgodoses och att utsatta afghaner skyddas”.

Samtidigt är det ett stort problem att biståndet till Afghanistan i huvudsak är inriktat på hur den humanitära krisen ska lösas. Men vad som ligger i bakgrunden, och som också är en stor del i denna kris, är den ekonomiska kris som samtidigt pågår. Ett markant skifte från utvecklingsbistånd, som ska ge långsiktigt stöd till länders utveckling, till enbart nödhjälp, som syftar till att lindra humanitära katastrofer, är problematiskt i Afghanistan. Kortsiktigt bistånd kan inte leda till långsiktiga lösningar, och den afghanska staten och dess ekonomiska system har inte fungerat på årtionden. 

”Potentiellt apokalyptiskt”

Kriget i Ukraina har fått konsekvenser världen över, bland annat har som bekant bränsle- och livsmedelspriserna ökat. Graeme Smith vid tankesmedjan International Crisis Group (ICG) anser att en stor prisökning på mat och bränsle kan få förödande konsekvenser och till och med knuffa Afghanistan över avgrundens rand.

– Det är potentiellt apokalyptiskt för landet, säger Smith till The New York Times.
De stigande livsmedelspriserna är även alarmerande för FN-organet World Food Programme (WFP) som hoppas kunna leverera vete och andra förnödenheter till de drygt 23 miljoner afghaner som behöver sådan hjälp. 

Biståndsorganisationer är oroliga över att givare nu ger bistånd till Ukraina genom att omdirigera medel från andra, redan underfinansierade, humanitära insatser. Många biståndsgivare är västerländska länder, och när det nu pågår en konflikt i Europa är det lätt att de påverkas av att konflikten är fysiskt närmare dem själva. Nu riskerar dessa givare att behöva omprioritera sin biståndsbudget och göra val som utgår från dem själva, och inte utifrån var bistånd behövs mest. En illavarslande omprioritering som baseras på geopolitik, och inte på behovet av humanitärt stöd.

Nygammalt förtryck. En musiker visar sitt instrument som talibanregimen förstört för att upprätthålla sitt musikförbud. Foto: Hussein Malla/AP/TT

Till exempel säger den svenska regeringen att Sverige kan komma att lägga stora delar av sin biståndsbudget på flyktingmottagandet från Ukraina, något som kan påverka hela biståndsramen, enligt biståndsminister Matilda Ernkrans (S). Detta kan påverka Sveriges förmåga att hantera ytterligare humanitära kriser under detta år.

Dessutom riskerar det osäkra läget i Europa och västvärldens avsvalnade intresse för Afghanistan att leda till att talibanregimen blir striktare i sin tolkning av sharialagar, till exempel vad gäller jämställdhet. Den afghanska staten kan komma att sluta sig alltmer och sakta men säkert återgå till det repressiva styre som präglade landet under slutet av 1990-talet.

Vägen framåt

Att kriget i Ukraina får stort medieutrymme är uppenbart. Att jämföra konflikter och kriser är svårt. Något som däremot går att säga är att konflikter och humanitära kriser inte ska behöva konkurrera med varandra om vare sig internationell uppmärksamhet eller nödhjälp.

En pojke matas av sin mor på en klinik i Kabul för undernärda. Över en miljon barn beräknas behöva liknande vård under 2022, enligt FN. Foto: Hussein Malla/AP/TT

Bara för att vi inte längre läser om Afghanistan i medierna betyder det inte att situationen i landet har förbättrats sedan augusti 2021. Som FN:s högkommissarie för flyktingar Filippo Grandi säger:

– Det humanitära biståndet måste fortsätta oavsett hur många andra kriser världen över som konkurrerar med Afghanistan. Riskerna, och de eventuella konsekvenserna, är alldeles för stora om Afghanistan och den afghanska befolkningen överges, både för landet i sig och för det internationella samfundet i stort. Omvärlden har inte råd att glömma bort Afghanistan.