Efter ett halvårs Ukrainakrig: nu slår krisen hårt i Afrika

I början av augusti samlades kvinnor i Sierra Leones huvudstad Freetown i en protest mot den ekonomiska krisen i det västafrikanska landet. De var klädda i svart och deras krav på att presidenten gör något åt de skenande priserna skallade. En kvinnlig oppositionspolitiker greps tillfälligt, anklagad för att ha uppviglat kvinnorna.

De senaste månaderna har levnadskostnaderna i Sierra Leone gått upp med 40 procent enligt tidningen The Continent. De första protesterna ledde till mer omfattande demonstrationer mot regeringen och kulminerade i våld när säkerhetsstyrkor sattes in. Minst tio personer, civila och poliser, dödades.

Sierra Leone är inte det enda land på den afrikanska kontinenten där en allt allvarligare ekonomisk situation hotar att övergå i politisk kris. Redan i början av den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina varnades för de ekonomiska effekter som den skulle få på världens livsmedelssystem och utvecklingen i fattiga länder.

Sex månader senare är konsekvenserna tydliga.

I Kamerun har priset på importerade livsmedel och konstgödsel stigit med 60 procent. I ett försök att avstyra protester har regeringsföreträdare kallat till möten för att förklara att det är kriget i Ukraina, inte landets skatter, som är orsaken. Kamerunierna uppmanas att äta lokalproducerad mat för att minska effekten av prisstegringen. I Sydafrika marscherar missnöjda och frustrerade demonstranter i protest mot bristande samhällsservice, stigande mat-, energi- och transportpriser.

Sten på börda

Den globala ekonomiska krisen kommer i en tid då Afrikas länder bara precis har börjat hämta sig från det ekonomiska bakslag som coronapandemin innebar. Covid-19 drabbade inte kontinenten lika massivt som på andra håll i antalet konstaterade smittade och döda, men produktiviteten gick ner, handeln ströps, turismen försvann och ekonomin gick kräftgång. Kriget hotar nu att ytterligare urholka de utvecklingsframsteg som uppnåtts de senaste årtiondena.

Även om spannmålstransporterna kommit igång igen från Ukraina är de en droppe i havet jämfört med tidigare. Här passerar den första lasten Bosporen den 3 augusti. Foto: Emrah Gurel/AP/TT

Kriget i Ukraina har mångdimensionella effekter på den afrikanska utvecklingen. Det handlar om alltifrån stigande mat- och bensinpriser till förhöjda säkerhetsrisker och makroekonomisk instabilitet, skriver FN:s utvecklingsorgan UNDP i en rapport. UNDP understryker också att redan före kriget i Ukraina och covid-19 hade klimatförändringarna orsakat en försörjningskris och ökad matosäkerhet. Med andra ord har den nuvarande globala krisen och coronapandemins effekter lagts ovanpå redan mycket sköra samhällen.

Ett exempel är den svåra situationen på Afrikas horn. Under fyra år har området inte fått tillräckligt med regn och torkan bedöms som den värsta på 40 år. Norra Kenya, Etiopien och Somalia är särskilt hårt drabbade, och FN:s livsmedelsprogram WFP beräknar att 22 miljoner människor riskerar att drabbas av hunger. Tamboskap dör och 1,1 miljoner människor har tvingats lämna sina hem i jakt på mat och vatten. Enligt hjälporganisationen International Rescue Committee (IRC) står 7 miljoner av Somalias 16 miljoner invånare inför en svältkatastrof. Situationen har förvärrats av kriget i Ukraina. Före den ryska invasionen kom 96 procent av Somalias spannmålsimport från Ryssland och Ukraina.

”Global biståndströtthet”

WFP, som i början av året varande för att 2022 skulle bli ett svårt år, skickade i juni ut en appell i samband med G7-toppmötet i Tyskland. Organisationen bad om motsvarande cirka 200 miljarder kronor för att rädda liv runt om i världen och öka drabbade länders förmåga att stå emot framtida kriser. Utfallet blev skralt. G7-länderna lovade endast omkring 40 miljarder kronor åt WFP:s program.

Flera organisationer skyller underfinansierade humanitära program på ”global biståndströtthet” och att flera givarländer öronmärkt pengar för Ukraina. Samtidigt ökar kostnaderna för nödhjälpen. Nyligen varnade FN:s barnfond Unicef att på grund av prisökningen kommer hundratusentals barn inte att kunna få behandling för undernäring eftersom priset på den specialframtagna nötkräm som organisationen ger till de behövande barnen har gått upp.

FN:s matprogram WFP bad vid toppmötet i juni G7-ledarna om 200 miljarder kronor för att rädda liv. Det blev 40 miljarder. Foto: Brendan Smialowski/AP/TT

Stigande världsmarknadspriser på olja och gas har också drabbat den afrikanska kontinenten hårt. Transport- och tillverkningskostnaderna har skenat. I de afrikanska olje- och gasproducerande länderna, däremot, ser man möjligheten till ökad produktion för att täcka bortfallet av rysk olja och gas. Europeiska länder har åter visat intresse för några av de projekt som tidigare övergivits på grund av höga kostnader och klimathänsyn.

Enligt nyhetsbyrån Reuters sammanställning planerar internationella energijättar att investera omkring motsvarande 1 000 miljarder kronor på kontinenten. Mottagarländer är bland annat Namibia, Uganda, Kenya, Tanzania, Moçambique och Sydafrika. I flera av dessa länder finns i dag ingen eller mycket begränsad utvinning av olja och gas.

Olje- och gasboom

Enligt beräkningar från Internationella energirådet (IEA) kan 30 miljarder kubikmeter afrikansk gas exporteras till Europa år 2030, vilket skulle motsvara en femtedel av den ryska gasexporten. Så sent som förra året spådde IEA inga nya investeringar i fossilbränsleindustrin på grund av de globala klimatmål som satts upp, men sedan den stora ryska invasionen har kartan radikalt ritats om. Tanzania och Norge har skrivit ett avtal gällande flytande naturgas. Franska Total som har ett pågående naturgasprojekt i Moçambique har lovat att byggnationen, som avbrutits på grund av oroligheter, kommer att återupptas så snart säkerheten är tillräckligt bra. Shell och Total Energies har hittat oljefyndigheter i Namibia.

Krisen befaras bromsa grön omställning. På bilden kylartorn vid ett kolkraftverk i Sydafrika. Foto: Themba Hadebe/AP/TT

Den nya olje- och gasboomen i Afrika oroar dock miljö- och klimatexperter som anser att nya investeringar för att utvinna fossilt bränsle kommer att omintetgöra möjligheterna att nå de globala klimatmålen, förhindra utvecklingen av förnybar energi i Afrika och endast komma rika multinationella företag och förmögna länder till godo.

Inför klimatmötet COP27 i Egypten i november föreslog Afrikanska unionen (AU) att Afrika skulle verka för fortsatt utvinning av kontinentens överflöd av energikällor, förnybara som icke förnybara. Något som den afrikanska förhandlingsgruppen satte sig emot. Även UNDP varnar i sin rapport för konsekvenserna av utökad gasutvinning i Afrika, dels för att den riskerar att undergräva en övergång till hållbarbara energikällor, dels för att i ett kortsiktigt perspektiv kan ökad naturgasexport begränsa ländernas egen tillgång på energi.

Utvinningen av Afrikas naturgas väntas ge upphov till en av de hetaste diskussionerna under COP27.

Exceptionella lösningar

Ytterligare en konsekvens av kriget och den globala ekonomiska nedgången är ökad skuldsättning då ländernas skatteintäkter sjunker. Enligt Ahunna Eziakonwa, UNDP:s regiondirektör för Afrika, har afrikanska regeringar nu mindre pengar i statskassan samtidigt som de väntas spendera mer på sociala åtgärder. I ett samtal vid det amerikanska fredsinstitutet USIP i juni pekade hon också på riskerna med att flera utvecklingsprojekt lagts på is eller helt skrotats på grund av de högre kostnaderna.

FN-organet UNDP:s Afrikachef Ahunna Eziakonwa vid ett besök i Stockholm i maj 2022. Foto Henrik Montgomery/TT

– Kriget i Ukraina är en verklig fara för multilateralismen med risk för en ovälkommen återgång till unilateralismen, vilket kan vara förödande för Afrika och världen. Ett nytt kalla kriget-scenario skulle förvärra den tillbakagång för demokratiseringen som vi redan har sett på vissa håll, sade Ahunna Eziakonwa.

Hon lade till att med tanke på de utmaningar som kontinenten står inför är det inte läge för ”business as usual”. I stället räknade hon upp tre viktiga prioriteringsområden för Afrika och dess olika partner:

• Nytänk gällande finansiering av utvecklingsprogram och de globala finansiella systemen.
• Investeringar som säkerställer utveckling och demokratisering, exempelvis i mat- och energisäkerhet, ökad produktivitet och utveckling av tillverkningsindustrin för ökat exportvärde av förädlade produkter.
• Strukturell förändring och regional integration, diversifiering av ekonomin och mobilisering för att överbrygga behov som finns inom teknik, infrastruktur och utbildning.

– Ovanliga tider kräver exceptionella lösningar, summerade Ahunna Eziakonwa.