Indien flyttar fram positionerna genom bistånd

Den indiska mediebevakningen om evakueringen av omkring 20 000 indiska medborgare i Ukraina under den ryska invasionens första veckor var intensiv. Bilder av indiska studenter hemflugna via Polen, Rumänien och Slovakien av indiska flygbolag och landets flygvapen kablades ut i TV och sociala medier. I nyhetsflödet syntes även bilder på lastpallar med de 60 ton förnödenheter som skickats från Indien till Ukraina. Omfattande försändelser av medicin, tält, solcellsdrivna lampor, skyddsglasögon, presenningar och liggunderlag har sedan i mars flugits in via samma rutter som användes för att hämta hem de indiska studenterna.

Indiens förflyttning från biståndstagare till biståndsgivare uppmärksammas sällan. Men regeringen i New Delhi avsade sig mellanstatligt bistånd redan 2003. Dåvarande finansministern Jaswant Singh sade då i ett tal inför parlamentet:
– Vi har nu nått en nivå i vår utveckling då vi för det första borde se över vårt beroende av utländska givare, och för det andra erbjuda vårt stöd till andra utvecklingsländer i deras nationella strävanden.

Sedan dess har Indien kraftigt förstärkt sin kapacitet vad gäller olika former av utvecklingssamarbete. Landets bistånd har ökat fjortonfalt sedan början av 2000-talet. Om olika former av bidrag, lån och subventionerade krediter summeras uppgick de till omkring 19 miljarder kronor vid pandemins början 2020. Indiens biståndsbudget var det året därmed större än exempelvis Australiens, men mindre än Sveriges, vars totala bistånd uppgick till 58 miljarder kronor.

Omkring 20 000 indier, bland dem den blomsterprydde studenten på bilden, togs hem från Ukraina undan kriget. Evakueringsrutten användes åt andra hållet för att ge indiskt bistånd till det europeiska landet. Foto: Altaf Qadri/AP/TT

En viktig förändring som bidragit till Indiens ökade förmåga på det biståndspolitiska området är inrättandet av en särskild avdelning för utvecklingspartnerskap vid utrikesdepartement. Avdelningen har till uppgift att planera, genomföra och följa upp det indiska utvecklingssamarbetet. Den ansvarar också för att samordna biståndsverksamhet hos övriga departement, nationella myndigheter, försvaret och landets delstatsregeringar. Utöver det ska avdelningen se till att biståndsverksamheten är i linje med Indiens övergripande utrikespolitiska mål.

Tsunamin en drivkraft

Formerna för Indiens utvecklingssamarbete kan förenklat delas in i tre huvudkategorier: så kallad kapacitetsutveckling (se nedan), humanitära insatser och katastrofbistånd samt subventionerad kreditgivning.

Kapacitetsutveckling har utgjort en viktig del i Indiens relationsskapande åtgärder gentemot andra länder sedan 1950-talet. Ett omfattande program för tekniskt samarbete utformades redan under 1960-talet. Genom programmet kunde Indien stödja andra unga staters förvaltningar, och indiskt kunnande inom olika sektorer spreds vida omkring.

Ett viktigt inslag i denna kapacitetsutveckling är indiskt stöd vid genomförande av demokratiska val. Hundratusentals statsanställda, civilsamhällesrepresentanter och experter från världens utvecklingsländer har sedan mitten av 1960-talet erbjudits fortbildning i Indien genom detta utbyte. En annan typ av kapacitetsutveckling har genomförts via Indiens stöd till FN:s demokratifond (Undef), vars verksamhet syftar till att stärka civilsamhällesorganisationer runt om i världen. Sett över tid är Indien den tredje största givaren till Undef efter USA och Sverige. Det indiska stödet har dock minskat kraftigt sedan 2014.

Tsunamin i Indiska oceanen på annandag jul 2004 lärde Indien mycket om nödhjälp. På bilden offras mjölk i havet i södra Indien på tioårsdagen av katastrofen. Av de 230 000 dödsoffren var cirka 10 000 indier. Foto: Arun Sankar K/AP/TT

Indiens ökade förmåga att erbjuda katastrofbistånd och genomföra komplexa humanitära insatser har kontinuerligt utvecklats sedan början av 2000-talet. Ambitionen har varit att kunna vara först på plats vid naturkatastrofer och kriser i landets direkta närområde. En drivkraft i detta arbete var erfarenheterna från den ödesdigra tsunamin som drabbade stora delar av Syd- och Sydostasien 2004. Indien har sedan dess genomfört en rad insatser där civil och militär personal samverkat i närområdet. Indiska hjälpinsatser har också genomförts i Japan 2011 och Madagaskar 2020.

Konkurrent till Kina

Den form av utvecklingssamarbete som Indien satsar mest på är subventionerade krediter. New Delhi har särskilt prioriterat vissa länder för att nå strategiska fördelar, vilket i praktiken har inneburit grannländer och utvalda länder kring Indiska oceanen. Konkurrensen från kinesisk infrastrukturfinansiering i Afrika och Asien har drivit på Indiens satsning på denna samarbetsform. New Delhi framhåller att samarbetet mellan Indien och dess partners är efterfrågestyrt och att mottagarländerna inte ska försättas i skuldfällor genom kreditgivningen.

Indien är en av de större biståndsgivarna till Afghanistan. Här har en indisk lastbil fyllts med vete till det krigsdrabbade landet i februari 2022. Foto: Prabhjot Gill/AP/TT

Huvuddelen av kreditgivningen har hittills gått till just infrastruktursatsningar i mottagarländerna. Indien har på flera sätt dragit nytta av sådana satsningar, till exempel genom stöd till utbyggd vattenkraft i grannlandet Bhutan som i sin tur bidrar till Indiens egen energimix. Dessutom ska en stor andel material och expertis som används i de enskilda projekten vara av indiskt ursprung. 

Den enskilt största insatsen från indisk sida har rört Afghanistan. Indien var under en period landets femte största givarnation. Indien drev omfattande projekt för att bygga upp civilsamhället, den afghanska staten och infrastrukturen. Efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021 har dock Indien likt andra länder bromsat sitt utvecklingssamarbete. Däremot har New Delhi sänt nödhjälp i form av stora mängder vete och omkring 1,5 miljoner doser covid-19 vaccin till afghaner som antingen befinner sig i hemlandet eller lever som flyktingar i Iran.

I början av juni besökte en indisk delegation Kabul för att utröna hur ett framtida utvecklingssamarbete kan organiseras, även om New Delhi inte avser att normalisera relationerna till den nya talibanregimen. I ett svar till den indiska presskåren uppmanade utrikesdepartementets talesperson de samlade journalisterna att inte dra för stora utrikespolitiska växlar på besöket i Kabul. I ett senare uttalande förklarade departementet att indiskt bistånd har mötts av stor uppskattning i ”breda lager” i det afghanska samhället.

Virtuellt toppmöte mellan Indiens och Centralasiens ledare den 17 januari 2022. Länderna bildade då en arbetsgrupp för att hantera den humanitära katastrofen i Afghanistan och relationen till talibanregimen. Foto: Press Information Bureau via AP/TT

Inte samma krav som väst

Hittills är det alltså främst Indiens grannländer, mindre önationer i Indiska oceanen, samt stater i södra Afrika som ingått indiskt utvecklingssamarbete. Men som insatsen i Ukraina visar finns en ökad vilja att indiska insatser ska nå fler. Utöver bilaterala biståndsinsatser försöker New Delhi även lyfta fram sitt utvecklingssamarbete i samverkan med andra. Indien har därför integrerat sina program för teknisk fortbildning i redan existerande internationella samverkansformer och bidrar med sin vaccinproduktion till insatser inom nya format som sammanslutningen Quad (USA, Indien, Japan och Australien).

Genom enskilda insatser och internationell samverkan hoppas Indien på längre sikt kunna positionera sig som en tredje utvecklingskraft vid sidan av väst och Kina. Intentionen är att kunna erbjuda indisk expertis och finansiering utan samma krav på politiska eller ekonomiska reformer som ofta medföljer stödet från väst, och utan att mottagaren måste ingå i övergripande och multidimensionella samarbeten som ofta medföljer kinesiska projekt inom Pekings stora internationella infrastruktursatsning Belt and Road Initiative (BRI).

New Delhis ökade tonvikt vid utvecklingssamarbete under senare år visar hur indiska beslutsfattare numera uppfattar biståndet som ett viktigt redskap för att bygga internationella partnerskap, och för att uppfattas av andra som en ansvarsfull framväxande makt som bidrar till det allmännas bästa. Omfattningen av biståndet kan ännu inte mäta sig med Kinas, Japans, eller Sveriges för den delen, men ambitionen är att på sikt kunna bli en central aktör i Asien och Afrika.