Världens sand bryts i rasande takt

Men, tänker kanske många spontant, det finns väl oändliga mängder sand i öknarna från Sahara och Arabiska halvön till Gobi och Stora Victoriaöknen i Australien? Ja, det gör det, men kornen i ökensanden har slipats av vinden och är för runda och likformiga för att användas i byggindustrin och andra branscher. Beträffande sand på havsbottnen kan den ha för hög salthalt.

Sand är den råvara som används mest efter vatten – till hus, vägar, broar, järnvägar, energiinfrastruktur, glas, halvledare med mera.

Talen det bollas med är svindlande stora. En grupp forskare vid universitetet i Leiden i Nederländerna noterar att efterfrågan som redan stigit dramatiskt väntas öka ännu mer i takt med den globala urbaniseringen, från uppskattningsvis dryga 30 miljarder ton (men, de garderar sig med att talet kan vara så stort som 50 miljarder ton) år 2020 till 46 miljarder ton år 2060. Då ingår förmodade ökningar på flera hundra procent i Afrika och delar av Asien.

50 miljarder ton motsvarar en 27 meter hög och 27 meter bred mur runt hela jordklotet, har FN-organet Unep räknat ut.

– Än så länge har vi inte märkt några större reaktioner från politiker, byggföretag, ekonomer etcetera, utan mest från akademiker och medier, kommenterar Xiaovang Zhong som ansvarade för studien. En slutsats i den är att efterfrågan skulle gå att minska ganska rejält.

Med urbanisering går det åt ofantliga mängder sand. På bilden Qatars huvudstad Doha, vars närhet till öknen inte innebär tillgång till lämplig sand. Foto: Darko Bandic/AP/TT

Maffior och pirater

Sand med de rätta egenskaperna – kantighet och varierande storlek – för cementtillverkning hämtas från grusgropar, stränder och flodbäddar. Larm hörs om alltför stora uttag från många länder, liksom om överträdelser av lokala bestämmelser för att skydda sandtäkter. Det talas till och med om ”sandmaffior”, ”sandpirater” och indonesiska öar som försvunnit. Nyhetsbyrån Reuters publicerade förra året en interaktiv genomgång av vad som hänt med den kinesiska sjön Poyong som utgör en av källorna till Yangtze-floden. Vattennivån har sjunkit efter mångårig muddring för att få sand till skyskrapor och vägar i storstäderna, med följd att såväl den uråldriga översvämningscykeln som djurlivet rubbats.

Det går inte att säga säkert hur mycket sand som finns i världen fast det är redan känt att tillgångarna som är lättast att exploatera krymper. Geologer benämner sand som ett ”utvecklingsmineral” för att det är billigt, enkelt att utvinna och oftast utnyttjas lokalt, även om export blivit vanligare när behoven växer. Men sanden ingår dessutom i olika ekosystem som påverkas av uttagen.

I Indien pratar man om att sandmaffior bryter sand och förstör miljön, bland annat vid flodbankar. På bilden hämtar kvinnor sand från Yamunafloden i norra Indien. Foto: Rajesh Kumar Singh/AP/TT

Louise Gallagher som är chef för en enhet – Global Sand Observatory Initiative – inom FN-organet Unep-Grid i Genève framhåller att hon under sina 20 år inom hållbarhetsforskningen aldrig stött på ett tillgång-efterfrågekomplex som är så sammanvävt med ”allt” som just sand.

– Hantering av resurserna samt av floder och marina miljöer är intimt förknippade med de två mest akuta miljöutmaningarna i världen – klimatförändringarna och förlusten av arter, säger Louise Gallagher.

Behöver bara en spade

Försvinner sanden påverkar det den biologiska mångfalden, viktiga våtmarker och tillgången på fisk och skaldjur. Louise Gallagher nämner forskningsrön om hur ekologin har påverkats av minskat flöde av sediment i Kerala i Indien och Mekongdeltat i Vietnam samt längs kuster i Sierra Leone, Kenya och Jamaica.
– Man behöver en spade. Det är allt, summerar Louise Gallagher.

Det finns dessutom en social och ekonomisk aspekt – redan utsatta människor kan förlora sina jobb. Det gäller till exempel Sierra Leone där man vet att för mycket sand fraktas bort från stränderna men också att det är enda utkomstmöjligheten för de boende där. I Kenya utspelades ett annat drama i distriktet Makueni. Ungdomar slutade skolan för att i stället tjäna snabba pengar på att ”skörda sand” till byggen i närliggande storstäder. Drogmissbruk och brottslighet tilltog vid sidan av de negativa konsekvenserna för miljön och beslut fattades om att reglera såväl uttag som handeln med sand.

Ämnet sand- och grustillgångar togs upp inom Unep 2020/21 och såväl enskilda länder som företag börjar granska problemen på allvar, enligt Louise Gallagher, med tillägget att utsläppen av växthusgaser vid cementtillverkning just nu uppmärksammas betydligt mer.

Trä är ett av flera alternativ. Här planeras en träbyggnad i Portland i delstaten Oregon i USA. Foto: Don Ryan/AP/TT

Vill inte säga kris

Vad kan då göras?

– Med tanke på volymerna måste man titta på alla tänkbara lösningar, säger Pascal Peduzzi, chef för Unep-Grid med ett 20-tal forskare i Genève.

Det handlar om att minska åtgången från början genom längre planerad livslängd för byggnader och ombyggnad i stället för nybyggnad, att krossa gammal betong till smulor, att bygga smäckrare hus, att ersätta betong med andra material som trä och halm, att utnyttja restprodukter vid gruvdrift samt att kartlägga tillgångarna med sikte på framtida hushållning.

Alla tre experterna – Gallagher, Peduzzi och Zhong – anser att sand måste betraktas som just det den är, en strategiskt viktig råvara som inte förnyas i tillräckligt snabb takt. De hävdar också att det inte nödvändigtvis behöver kosta så mycket mer att tillämpa lösningarna som faktiskt finns. Att gå över till återanvändning av cement och betong i mogna ekonomier, i USA och Europa, är heller inte tekniskt komplicerat. Men trä är inte tillgängligt överallt och arkitekter och byggkoncerner favoriserar stål och betong, nämner Zhong.

Peduzzi drar för sin del fram att en färsk rapport från Unep, Sand and Sustainability, med tio rekommendationer ledde till att många fick upp ögonen för sandens betydelse. Gallagher undviker helst ordet ”kris” i sammanhanget.
– Mest för att jag befarar att det bara leder till att folk rycker på axlarna eller tror att man inte kan göra något åt det, vilket inte alls stämmer.