Bränsle- och omvärldskris pressar Syriens regim

En bit in på 2023 har det gått tolv år sedan den arabiska våren 2011, som kastade in Syrien i inbördeskrig. Kriget har inte upphört, även om det nu är geografiskt begränsat. Framför allt under 2018 lyckades presidenten Bashar al-Assad driva ut rebeller ur delar av landet med militär och ekonomisk hjälp i olika former från statsmakterna i Ryssland och Iran och från den shiamuslimska Hizbollahgerillan i Libanon.

Länge såg vardagslivet och myndighetsfunktionerna ut att rulla på i delar av landet som regeringen hade kontroll över. Greppet har inte mjuknat och en stor del av Assads motståndare befinner sig i landsflykt. Men det har blivit allt svårare för regimen att få samhället att fungera.

Bashar al-Assad och ledande företrädare för hans styre är föremål för internationella sanktioner och landets valuta har rasat i värde. Assads mäktigaste allierade, i Kreml, är upptagna med ett krig i Ukraina som går mycket sämre än de hade föreställt sig och bundsförvanterna i Teheran, Irans mullastyre, har ett utbrett folkligt uppror på halsen.

Till det kommer att Israel regelbundet utför anfall mot mål i Syrien och att regimen har svaga muskler i norr, där Turkiets försvarsmakt jagar kurder. Den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdoğan hotar med en invasion, i så fall fjärde gången sedan 2016.

Bensinchock och strömavbrott

Även om framför allt Ryssland skyddar Syrien mot alla former av beslut i FN som skulle kunna gå Damaskus emot, är det tungt juridiskt artilleri som riktas mot Assadstyret: EU:s rådande sanktioner, som införts med hänvisning till förtrycket mot civila, gäller till den 1 juni 2023. På EU:s lista finns 289 personer och 70 företag eller organisationer. USA är redo att slå ner på alla som samarbetar med Syrien.

Upptagna allierade. "Vi stödjer Ryssland" står det på denna affisch i Damaskus som Assadregimen snabbt satte upp efter den stora invasionen av Ukraina i februari 2022. Foto: Omar Sanadiki/AP/TT

Merparten av Syriens egen oljeproduktion finns i nordöst, just i trakter kontrollerade av en kurdiskt dominerad förvaltning som upprör den turkiska ledningen. Det har medfört att den regimkontrollerade oljeproduktionen krympt så mycket att den bara uppgår till drygt en femtedel av produktionen före inbördeskriget, enligt uppgifter från oljedepartementet.

Syriska bilägare får nu bara hälften så mycket drivmedel till subventionerat pris som tidigare: 25 liter var 20:e dag i stället för var 10:e dag. En anledning som nämns är att bränsleleveranser från Iran har försenats. Bränsle utöver den mängd som subventioneras har dessutom blivit dyrare, med flera höjningar enbart under det senaste året. Priset på bensin och diesel nästan fördubblades i ett slag en vecka in i december genom beslut på departementsnivå.

Slagord från arabiska våren

Inom statliga arbetsplatser råder i mitten av december fyradagarsvecka för att man ska spara el och för att folk har svårt att ta sig till jobbet. Den 7 december aviserade statlig TV att regeringen också ska beakta hur det ska bli med öppethållandet i landets skolor.

Stoppet för idrottsturneringar och seriespel som förutsätter resande varar åtminstone året ut. Medan marockaner, tunisier och saudier har kunnat följa sina landslag i fotbolls-VM i Qatar har syrier knappt haft möjlighet att se VM-matcherna. Elransonering medför att inte ens större städer har ström mer än några timmar per dag.

Begravning i kurdiskkontrollerat område i norra Syrien i november 2022 efter ett turkiskt flyganfall. Foto: Baderkhan Ahmad/AP/TT

Syriens största telekombolag har också flaggat för att delar av verksamheten ligger nere därför att man inte har bränsle till att driva egna elgeneratorer. Till det kommer all annan verksamhet som behöver maskiner för att fungera som jordbruk, industri och varutransporter.

I början av december rapporterades dödsoffer från staden Suwayda i söder, där det förekom protester mot brist på mat och bränsle, mot ständiga elavbrott och mot stigande priser. I demonstranternas slagord ekade den arabiska våren: ”Folket vill att regimen faller!”

Oljelaster kapas till havs

Någon risk för att regimens stöttepelare utomlands ska förlora intresset finns i och för sig inte. Ryssland har genom sitt mångåriga stöd till Assad tillgång till både flyg- och marinbaser vid Medelhavet. Det shiamuslimskt ledda Iran kan genom att agera i Syrien vidga sin arena för att bevaka sin position som regional stormakt, mot de stora sunnistaterna som i allmänhet lierar sig med västmakter. Hizbollahgerillan, som fungerar som stat i staten i Libanon men också strider på Assads sida i Syrien, hjälper fränder utanför landets gränser. Bland det som Hizbollah får i gengäld är stöd från vännerna i den oupphörliga dragkamp mellan folkgrupper och maktspelare som pågår i hemlandet.

Likafullt har alla Assads bundsförvanter störande problem. Den ryska krigföringen i Ukraina går ju som sagt inte på räls. Libanons ekonomiska kris, som redan 2021 bedömdes av Världsbanken som en av de tre allvarligaste i världen på 150 år, har förblivit olöst. I december 2022 står Libanon utan president, någon ny regering har inte bildats trots att det gått mer än ett halvår sedan det hölls parlamentsval och Internationella valutafonden (IMF) håller inne med stödpaket.

Inbördeskriget pågår alltjämt. Rebeller i norra Syrien skjuter mot regeringsstyrkor i november 2022. Foto: Ghaith Alsayed/AP/TT

Under hösten har Libanon låtit tala om sig för att människor rånar banken för att få ut sina egna pengar. Hizbollah bidrar inte till lösningen (men det gör å andra sidan inte andra maktspelare i Libanon heller). Den libanesiska ekonomins bottenkänning har bidragit till att även Syriens valuta försvagats. Varuflödet till och från Syrien påverkas, inte minst därför att det bygger på att libanesiska banker fungerar.

Iran har visserligen lovat att skicka mer olja till Syrien, men om fartygen kapas till havs är det svårt att uppfylla sina löften. Och tankfartyg från Iran har mer än en gång stoppats på vägen, med hänvisning till USA:s sanktioner mot regimen i Teheran. Grekland blev nyligen inblandat när en tanker uppbringades och Iran svarade med att agera mot två grekiska fartyg.

Manipulation av bistånd — och av FN-rapportörer?

Människorättsorganisationer har varnat för att sanktionerna mot den syriska regimen försvårar nödhjälp till landet. Men till den komplicerade mosaiken hör att Syrien med sin valutabrist också kan göra förtjänster på biståndet genom att tvinga givare och transportörer att använda en ofördelaktig växlingskurs.

Syrien ger därtill prov på ett annat av biståndsvärldens gissel när det är väpnade konflikter som skapar befolkningens umbäranden: det är ytterst den som har vapenmakt i ett område som avgör om hjälp verkligen når fram till dem som behöver den bäst.

Sanktionerna är omstridda. I början av 2022 framhöll Anchal Vohra, kolumnist i tidskriften Foreign Policy, sin åsikt att USA:s sanktioner inte är ändamålsenliga eftersom de straffar befolkningen.

Mer än hälften av alla syrier har flytt, utomlands eller inom landets gränser. Här har syriska Marwa med sitt barn i november 2022 evakuerats till Italien från Libyen efter en lång flykt. Foto: Domenico Stinellis/AP/TT

Alena Douhan, särskild rapportör för FN (utsedd av FN:s människorättsråd som har säte i Schweiz), varnade i november 2022, efter tolv dagars besök i Syrien, för att sanktionerna är så stränga att de äventyrar tillvaron och förlänger krigstraumat för vanligt folk. Douhan besökte stadskvarter och landsbygd runt städerna Damaskus och Homs.

Det hör till saken att också utnämningen av Douhan till särskild rapportör för FN är ifrågasatt. Hon är belarusisk professor och Belarus styrs av en regim som är nära knuten till Ryssland (och beroende av att hålla sig väl med Kreml för sitt eget maktinnehav). Det tenderar att bli väsen om saken när Douhan rapporterar även om andra områden, som hur sanktioner slår mot regimen i Iran.

FN räknar, snart tolv år efter krigsutbrottet, med att 90 procent av Syriens befolkning lever under fattigdomsgränsen. Det är inte säkert att de ser stränga sanktioner som en välsignelse.