Den bortglömda konflikten i Kamerun
Analys. I västafrikanska Kamerun har våld mellan den engelskspråkiga och den franskspråkiga delen skakat landet sedan 2016. Omkring 4 000 människor har dödats och hundratusentals barn har blivit utan undervisning på grund av separatisternas skolbojkott. Samtidigt härjar den islamistiska terrororganisationen Boko Haram i landets norra delar.
När Afrikanska mästerskapet i fotboll sparkade i gång i januari sattes sökarljuset på en av världens mest försummade konflikter, skriver Afrikakännaren Görrel Espelund.
Publicerad: 2022-01-29
Det har rapporterats om statskupper och kamp mot militanta islamister i västafrikanska länder som Mali och Burkina Faso på sistone. Desto tystare har det varit länge om de konflikter som rasar i ett annat land i regionen, Kamerun.
Det var med stolthet som landet invigde det 33:e Afrikanska mästerskapet i fotboll i början av januari. Turneringen skulle egentligen ha spelats i fjol, men sköts upp på grund av pandemin. Därmed blev det exakt 50 år sedan Kamerun senast stod värd för kontinentens största fotbollsturnering.
Men det var också med bävan för terrordåd och med förhöjd säkerhet, som spelen startade. Bara några dagar senare sköts en känd oppositionspolitiker ihjäl, troligtvis av en separatistrebell. Samma dag rapporterades att en regeringssoldat dödats av en medlem ur Ambazonias väpnade styrkor, en separatiströrelse vars mål är att bilda en utbrytarstat i Kameruns engelskspråkiga region. Syftet med attacken var att störa uppladdningen inför de matcher som skulle spelas i området, förklarade en av Ambazonias ledare.
Afrikas äldste ledare
Det går en språklinje igenom Kamerun som skiljer landets två engelskspråkiga regioner från övriga landet. Gränsen är en kvarleva från kolonialtiden då Storbritannien administrerade en smal remsa i landets västra del, medan Frankrike styrde de övriga delarna. Uppdelningen skedde efter första världskriget då brittiska och franska trupper drev ut den tidigare kolonialherren Tyskland. När självständigheten kom i början av 1960-talet valde folket i den sydligare delen av det brittiska territoriet att enas med det franska Kamerun i en federation, medan folket i den norra delen valde att bli en del av Nigeria.
Färgstark anhängare till Afrikas äldste ledare Paul Biya. Foto: Sunday Alamba/AP/TT
Det tidigare brittiskkontrollerade Kamerun hade till stor del försummats av kolonialmakten och var fattigare, med sämre hälsovård, sämre skolor och sämre infrastruktur än den del som legat under franskt styre. En gemensam nämnare var att både de delar som styrts av Frankrike och de som styrts av Storbritannien utvecklats, precis som många andra kolonier, för att producera råvaror till den europeiska industrin och importera färdiga produkter. Främst från Frankrike. Ett ekonomiskt upplägg som fortsatte efter självständigheten – till Kameruns nackdel.
Upptäckten av olja på 1970-talet hade kunnat bana väg för en blomstrande utveckling men i stället gjorde exportberoendet landet sårbart för världsmarknadens gungningar. När priserna på olja, kakao och kaffe sjönk följde Kamerun med i fallet. Landets ekonomiska problem har genom åren förvärrats och korruptionen brett ut sig.
Det fria Kameruns förste president, envåldshärskaren Ahmadou Ahidjo, lämnade 1982 över till Paul Biya. Landet hade då övergått från en federal stat till en enhetsstat, och under Biyas ledning gick Kamerun från en diktatur till ett flerpartisystem – men där Biyas parti alltid vann. Den 89-årige Biya är i dag Afrikas äldste ledare och kommer tvåa på listan över långvariga afrikanska statsöverhuvuden, endast slagen av Ekvatorialguineas Teodoro Obiang Nguema.
Engelskspråkiga kamerunier demonstrerar mot landets regering i London 2020. Foto: Frank Augstein/AP/TT
Ett land, två system
Den engelsktalande befolkningen uppgår till omkring 15 procent av landets 26 miljoner invånare och spänningarna mellan de två språkregionerna har sedan 2017 exploderat i en rad våldsvågor. Året före hade lärare och jurister i de engelsktalande delarna av Kamerun hållit stora demonstrationer i protest mot den franskdominerade centralregeringen, som de ansåg försökte inrätta det engelska rätts- och utbildningsväsendet i det franska systemet. Sedan självständigheten hade de två system som byggts på de tidigare kolonialmakternas upplägg samexisterat, men nu ansåg demonstranterna att franskan höll på att köra över engelskan. Den ilska som länge legat och bubblat handlade också om att regeringen länge favoriserat den franskspråkiga delen av landet, något som väckt förbittring och misstro bland landets engelskspråkiga minoritet.
Protesterna följdes av flera missnöjesyttringar som slogs ner med brutalt våld. Men demonstranterna lät sig inte kuvas. Ett antal väpnade rörelser började växa fram och kraven blev mer långtgående, nu gällde det inte enbart likabehandling utan återinförande av ett federalt system och även självständighet för den engelsktalande regionen. I oktober 2017 utropades en självständig republik under namnet Ambazonia. Centralregeringen svarade med upptrappat våld. Under påföljande år har tusentals oppositionella fängslats allt medan separatistgrupperna och milisförbanden radikaliserats.
Kameruns armé under en operation mot Boko Haram, vid gränsen mot Nigeria. Foto: Edwin Kindzeka Moki/AP/TT
Attacker mot skolor
Separatisterna har uppmanat befolkningen till skolbojkott av vad de hävdar är en frankofon utbildning som centralregeringen tvingar på landets engelskspråkiga elever. Bojkotten har på många håll tvingats fram med våld. I en rapport som nyligen släpptes av Human Rights Watch konstaterar människorättsorganisationen att den som inte lyssnar på rebellernas uppmaningar att inte gå till skolan, eller inte bedriva undervisning, riskerar hårda straff. Hot, kidnappningar, våld och mord har förekommit systematiskt sedan början av 2017, skriver Human Rights Watch. Majoriteten av skolorna i det engelsktalande Kamerun har stängts, bränts ner eller förstörts, och hundratusentals elever har blivit utan utbildning.
Även regeringssidans soldater och säkerhetsstyrkor anklagas för grymheter och övergrepp mot civilbefolkningen. Sammanlagt har våldet i dessa delar av Kamerun tagit över 4 000 liv och skapat en intern flyktingkris. Tiotusentals kamerunier har tagit sin tillflykt till grannlandet Nigeria.
Grannländers kriser spiller över
Men konflikten i söder är inte president Paul Biyas enda huvudbry. Sedan 2013 har kriget i nordöstra Nigeria mellan regeringen och den terroriststämplade rörelsen Boko Haram spillt över gränsen till norra Kamerun. Islamisterna har genom åren trappat upp sin verksamhet och rörelsens våldsamma härjningar runt Tchadsjön har skapat stora flyktingströmmar, både till och från Kamerun. Mot slutet av 2021 kom dock rapporter från regionala ledare och från FN att Boko Haram försvagats under året. Människor i området kunde röra sig friare och handeln hade börjat återupptas.
Dags för fotbollsdiplomati under Afrikanska mästerskapet? Duell mellan Kameruns Collins Fai (t v) och Kap Verdes Dylan Tavares, 17 januari 2022. Foto: Themba Hadebe.
Men att bygga upp den raserade infrastrukturen, säkra en hållbar fred och hjälpa människor att återuppbygga sina liv efter år av konflikt är en gigantisk utmaning. Lägg därtill att konflikten i grannlandet Centralafrikanska republiken har lett till att uppskattningsvis 300 000 flyktingar därifrån sökt sig till Kamerun. Majoriteten av dem kom redan 2014 och bor kvar i de mottagningsläger som de först anlände till, enligt NRC flyktinghjälpen. Den norska hjälporganisationen har flera år i rad klassat Kamerun som en av världens mest försummade konflikter.
Inför fotbollsmästerskapet uppmanade tankesmedjan International Crisis Group (ICG) externa och interna aktörer att ta tillfället i akt och förhandla fram en vapenvila mellan regeringen och separatisterna i de engelskspråkiga regionerna. ”Turneringen utgör en möjlighet att få till stånd lite kreativ sportdiplomati för att kunna påverka detta ofta förbisedda krig”, skrev ICG dagarna före avspark. Men någon sådan vapenvila ingicks aldrig.
Den 6 februari spelas finalen i Afrikanska mästerskapet. Risken är överhängande att strålkastarljuset över Kamerun än en gång släcks när domaren blåser av matchen.