Kapprustningen som ritar om krigets globala spelplan

De två mest brännheta punkterna på världskartan just nu är gränsen mellan Ryssland och Ukraina och vattnen mellan fastlands-Kina och Taiwan. Uppgiften att dämpa såväl retorik som handling är något den amerikanska presidenten Joe Biden fått ta på sig, med varningar både till Moskva och Peking.

Men fler krishärdar pyr i början av 2022: Kazakstan, Etiopien, Afghanistan, Iran, Jemen och Myanmar. Detta, alltså, utöver de gamla israelisk-palestinska motsättningarna, hoten från islamistiska grupperingar i delar av Afrika och det allt instabilare Haiti.

De militära utgifterna späddes på i de stora länderna förra året. Störst budget av alla har USA och i december beviljade kongressen mer anslag än Biden hade begärt, totalt 778 miljarder dollar (7 000 miljarder kronor). I Japan klubbades en rekordstor försvarsbudget nyligen. De exakta beloppen som läggs på militären i Ryssland och Kina omges av mer hemlighetsmakeri men förra sommaren hävdade den amerikanske försvarsstabschefen general Mark Milley att de bägge rivalernas budgetar sammantaget är större än USA:s.

Utan tvekan har de kinesiska militära satsningarna ökat snabbt för att landet på allvar tagit upp kampen om herraväldet över Stilla havet. Inom USA:s försvarshögkvarter Pentagon pågår en genomgripande översyn av de militära prioriteringarna och förmodligen sker samma sak i Moskva och Peking. Det sker en vägning av kostnaderna för personal i de gamla vapenslagen och hårdvara som flygplan, fartyg och stridsvagnar mot mer IT-kunnande och vassare vapen. Det mest omtalade på sistone är den ryska nedskjutningen av en rymdsatellit och kinesiska tester med robotar som färdas snabbare än ljudet. Farten på överljudsvapen (hypersonic missiles) uppgår till minst fem gånger ljudets hastighet och kan färdas i en lägre bana. Därmed är de svåra att upptäcka och skjuta ner i tid.

Flottan paraderar i Peking. Kina storsatsar på sin militär. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT

”Tröskeln till krig”

Den här utvecklingen pågår mer eller mindre öppet, till skillnad från olika typer av cyberaktiviteter, antingen det handlar om störningar av civilsamhällen eller planer på att inbegripa elektronik och elektromagnetism i krigföringen.

Termen ”tröskeln till krig” tillämpas i de här diskussionerna och den tröskeln har sänkts avsevärt genom cyberkrigföring, IT-krigföring, juridisk och ekonomisk krigföring, påpekar John Ferrari, före detta major i amerikanska armén och numera militärexpert vid tankesmedjan AEI i Washington.

– Ryssarna, kineserna och iranierna har alla uttalade doktriner om att bekämpa USA under tröskeln till krig – och denna nya krigföring pågår hela tiden utan någon skiljelinje mellan krig och fred, säger John Ferrari och hänvisar till en av världshistoriens stora strateger, Sun Tzu, med idén om att besegra fienden före ett militärt slag.

Experter framhåller att de här snabba vapnen egentligen inte är nya, utan att experiment pågick i såväl Nazityskland som Sovjetunionen. Det som är nytt och oroande är förutom hastigheten att de har blivit lättare att manövrera och därmed mer träffsäkra. Vidare talar experterna om två olika slags överljudsvapen, dels Hypersonic Glide Vehicles (HGV), som liknar traditionella ballistiska långdistansrobotar och skjuts upp på samma sätt, dels Hypersonic Cruise Missiles (HCM) som avlossas från flygplan med hjälp av en teknik som kallas supersonic combusting ramjet och förkortas scramjet. Sajten Sandboxx som följer militära frågor uppger att 15 olika överljudsvapen är i bruk eller under utveckling, men noterar att bara Ryssland och Kina faktiskt har sådana i arsenalen – men med brasklappen att Ryssland ofta skrutit om innehav av vapen utan att faktiskt ha haft dem och att det råder skepsis om hur långt Kina egentligen nått.

USA anses ligga minst ett år efter och har avsatt mer medel till egen forskning i vad som utan tvekan måste kallas en ny kapprustning som inbegriper nationell stolthet. Normalt talar amerikanska högt uppsatta försvarstjänstemän inte så högt om kapacitet och förmåga, men det senaste året eller så har det läckt information om att de som representerade amerikanska sidan förlorade i ett krigsspel om Taiwan mot dem som skulle föreställa den kinesiska sidan.

Grafik från den ryska militären som påstås visa hur dess överljudsrobotar kringgår upptäckt. Foto: RU-RTR via AP/TT

”Digitalt Pearl Harbor”

Spekulationer om att en massiv cyberattack skulle bli ett första steg i ett eventuellt krig mellan de stora makterna är vanliga. Den risken beskrivs som ett ”digitalt Pearl Harbor”, men eftersom sådana attacker hittills varit begränsade kan det ha bidragit till att garden sänkts. Det finns dock en verklig händelse som dyker upp i scenarierna, nämligen ryska hackare som slog ut elnätet i Ukraina julen 2015 med följden att nästan en kvarts miljon invånare blev utan ström. Här gör John Ferrari bedömningen att utgifterna för AI (artificiell intelligens) i den amerikanska försvarsbudgeten räcker så länge det handlar om datorer och annan utrustning, men att det krävs betydligt mer för att nå målen för interoperativa vapensystem och nätverkscentrerad krigföring.

Beträffande styrkeförhållandena på de olika områdena drar John Ferrari följande slutsatser: USA är ledande när det gäller rymden, även om Kina knappat in; den nya växande privata kommersiella rymdverksamheten ger en extra fördel för USA; tecken tyder på att både kinesiska och ryska beslutsfattare kan vara redo att skjuta upp rymdskrot för att förstöra amerikanska satelliter; Ryssland och Kina tävlar hack i häl om överljudsvapen med ett troligt försprång för Kina i både teknik och tillverkning; Ryssland kan ligga före USA rent teknologiskt men sackar efter när det gäller tillverkningskostnader.

– Överljudsvapen är mycket farliga i och med att de rubbar maktbalans och respons som reglerats i avtal sedan årtionden tillbaka både för kärnvapen och konventionella vapen. De skulle kunna leda till massiva felkalkyleringar på alla sidor, varnar John Ferrari.

Satellitbild från juni 2021 på vad analytiker tror är ett fält med silor för interkontinentala robotar nära Yumen i Kina. Foto: Planet Labs via AP/TT

Växande kinesisk kärnvapenarsenal

Ämnet kärnvapen är aktuellare än på länge och då inte bara följetongen Iran, utan även här vad som pågår i Kina. Internationella experter noterar att moderniseringen och utbyggnaden av den kinesiska arsenalen accelererar oroande snabbt. Antalet stridsspetsar är betydligt mindre än i USA eller Ryssland, med 5 550 respektive 6 255, men väntas mer än fördubblas till 700 inom fem år tack vare ökad kapacitet att upparbeta plutonium. Kina bygger även fler uppskjutningssilor och kärnvapenbestyckade ubåtar.

Men, initiativ tas för att dämpa hoten. De fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, som alla har kärnvapen, utfärdade en gemensam kommuniké i början av januari med påpekandet att ”ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och bör aldrig utkämpas”. De fem länderna – Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA – underströk också att de strävar efter en kärnvapenfri värld.

Amerikanska militären hade länge ett övertag med det relativt nya vapnet drönare men de tillverkas numera kommersiellt och kan köpas för relativt billiga penningar. På bara några veckor har det kommit nyhetsrapporter om drönarattacker mot amerikanska mål i Irak – parallellt med avslöjanden i The New York Times om Pentagons interna granskningar som visat att antalet civila offer i Afghanistan, Irak och Syrien kan räknas i tusental, däribland många barn. I materialet framgår att ingen har ställts till svars, uppger tidningen.

Kim Jong-Un från en sydkoreansk nyhetssändning i januari. I samma veva utförde Nordkorea flera robottester, bland annat med påstådda överljudsrobotar. Foto: Ahn Young-joon/AP/TT

I den amerikanska debatten förekommer kritik mot det militärindustriella komplexet. Hotet ”Kina, Kina, Kina” får styra en onödig upptrappning, anser de som anser att det i stället borde ha blivit en fredsåterbäring efter trupptillbakadragandet från Afghanistan – särskilt som Biden sade att det kriget kostade 300 miljoner dollar om dagen i 20 år. Fredsvännerna lär gå förlorande ur denna debatt.

Nordkorea som Bidens föregångare Donald Trump särskilt intresserade sig för förekommer inte lika ofta i rubrikerna, men hotbilden har ingalunda försvunnit. Inget tycks hindra landet från att göra provskjutningar och färska prognoser gör gällande att Kim Jong-Un kan förfoga över ett 60-tal kärnvapenstridsspetsar, utöver 1,2 miljoner soldater och såväl kemiska som biologiska vapen.