Främlingsfientlig våg i Sydafrika

Elvis Nyathis död väckte stora rubriker i Sydafrika. Den 43-årige zimbabwiern försökte undkomma en mobb som letade efter papperslösa migranter, men Elvis Nyathi lyckades inte fly. I stället jagades han i kapp av ett medborgargarde som slog ihjäl och brände honom. Lynchningen inträffade i Diepsloot utanför storstaden Johannesburg i april i år och har blivit en symbol för det senaste utbrottet av främlingsfientlighet i Sydafrika. Sju personer har gripits för mordet men släpptes mot borgen. Familjen reagerade med ilska och besvikelse.

Men ilskan hos zimbabwierna riktas också mot den zimbabwiska staten. Under minnesceremonin för Elvis Nyathi rapporterade nyhetsportalen New Frame hur de församlade uttryckte djup frustration över den politiska och ekonomiska situationen i hemlandet. Zimbabwe har aldrig återhämtat sig från den ekonomiska härdsmältan i slutet av 00-talet och sedan dess har hundratusentals sökt sig till Sydafrika för att arbeta. Många av dem säger att om det inte hade varit för den extrema situationen hemma i Zimbabwe hade dagens situation aldrig uppstått.

– Vi vill inte vara här. Vi vill arbeta nära våra familjer, summerar Onward Ngezvenyu till den brittiska tidningen The Economist.

Utlänningar stjäl sydafrikaners jobb, påstår främlingsfientliga krafter. Foto: Themba Hadebe/AP/TT

Exakt hur många papperslösa som lever i Sydafrika är oklart, men uppskattningsvis rör det sig om drygt fyra miljoner personer. Kanske fler. De flesta afrikanska migranter (med eller utan giltiga uppehållstillstånd) uppger att de söker sig till Sydafrika av ekonomiska skäl, men ofta är orsaken en blandning av bakomliggande faktorer såsom bristande möjligheter till jobb hemlandet, politiskt förtryck, dåligt utbildningssystem och klimatförändringar som försvårat möjligheterna att bedriva ett lönsamt jordbruk.

Jakt på papperslösa

Många av de papperslösa och de fattiga migrantarbetarna hamnar i områden som Diepsloot, där den sociala misären är djup och brottsligheten hög. De senaste månaderna har Diepsloot, jämte Johannesburgs äldsta township (kåkstad) Alexandra, blivit något av ett centrum för en ny våg av fientlighet mot afrikanska invandrare. Här har Operation Dudula (”pressa tillbaka” på zuluspråket, landets största) ett starkt fäste.

Men det är inte bara denna ökända anti-immigrantrörelse som organiserat sig mot utlänningarna, även polisen har gjort razzior i jakten på papperslösa. Personer som inte ser sydafrikanska ut stoppas och avkrävs sina identitetshandlingar. Människorättsjurister har påpekat att den här typen av aktioner är olagliga och en domstol i huvudstaden Pretoria har kommit fram till samma slutsats. Inte desto mindre har polisen fortsatt den kontroversiella jakten på papperslösa.

Kåkstaden Diepsloot är ett centrum för invandringsfientliga stämningar. Foto: Denis Farrell/AP/TT 

Den försämrade ekonomiska situationen som följt i spåren av coronapandemin har förvärrat läget. Arbetslösheten i Sydafrika ligger nu officiellt på 35 procent, den ekonomiska tillväxten är svag och inflationen hög. Mat- och drivmedelspriser rusar, precis som på andra håll i världen.

Operation Dudulas ledarfigur Nhlanhla ”Lux” Mohlauli säger att sydafrikanerna är trötta på att vara andra klassens medborgare i sitt eget land. Dudula-rörelsens anhängare skyller kriminaliteten och den höga arbetslösheten på utlänningar som kommit till landet för att ”stjäla jobben från sydafrikaner” – ett påstående som inte stöds i vare sig statistik eller forskning – och vill att affärer som ägs av andra än sydafrikaner ska stänga. De kräver också att mindre företag som restauranger och olika serviceinrättningar endast ska anställa sydafrikansk personal. Det är ett krav som det vänsterpopulistiska partiet EFF (Ekonomiska frihetskämpar) också har hoppat på. EFF säger sig stå för panafrikanism – solidaritet mellan all världens afrikaner – men har uppsökt krogägare och krävt att få se listor över de anställda och vilken nationalitet dessa har.

Regional ekonomisk motor

Både EFF och Operation Dudula tillbakavisar alla beskyllningar om att deras aktioner skulle vara främlingsfientliga. Partiet anser i stället att man endast försöker skydda sydafrikanernas arbeten och möjligheter att försörja sig, något som EFF anser att regeringspartiet ANC inte har lyckats med.

Men också regeringens attityd har hårdnat och nyligen lade den fram förslag på striktare regler. Bland annat ska företag i framtiden kunna garantera att minst 80 procent av arbetsstyrkan består av sydafrikanska medborgare, alternativt personer med permanent uppehållstillstånd.

Förföljelserna är inte nya i sig. Protest i Johannesburg mot en främlingsfientlig mordvåg 2015. Foto: Themba Hadebe/AP/TT

En annan förändring gäller de särskilda visum som utfärdats åt zimbabwier sedan 2009 då grannlandets ekonomi var i fritt fall. Enligt den sydafrikanska nyhetsbyrån Ground Up riskerar 180 000 zimbabwier att deporteras i slutet av året då giltighetstiden för deras särskilda visum går ut. Utan Sydafrika som ekonomisk livlina ser framtidsutsikterna för Zimbabwe mycket dystra ut.

Striktare inrese- och visumregler i den regionala ekonomiska motorn Sydafrika skulle inte enbart påverka Zimbabwe utan hela södra Afrika. De nya förslagen kan försämra matsäkerheten för Afrikas fattigaste, som riskerar att bli fler och få det ännu svårare, summerar forskaren Frederich Kirsten vid Johannesburgs universitet i en intervju med tidningen Mail & Guardian.

Främlingsfientlighet och våld mot afrikanska migranter i Sydafrika är inget nytt. I de värsta upploppen, 2008, dödades 62 personer varav 21 sydafrikaner och resten afrikanska migranter. Omkring 40 000 lämnade landet, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Skulle vara symbol för tolerans

Efter upploppen greps omkring 1 000 misstänkta våldsverkare men få dömdes. Den trenden har hållit i sig. Känslan av straffrihet för den som ligger bakom attacker mot utlänningar, i kombination med den politiska retoriken, har bäddat för nya angrepp mot afrikanska migranter. Inför valet 2019 kampanjade det största oppositionspartiet, Demokratiska alliansen (DA), för skärpta gränskontroller. Afrikanska nationalkongressen (ANC), som suttit vid makten sedan rasåtskillnadssystemet apartheids fall 1994, lovade att ta i med hårdhandskarna mot alla papperslösa. Över hela det partipolitiska spektrumet har tonen blivit allt mer invandrarfientlig.

Snart 30 år efter det att demokrati infördes, apartheidstatens raspolitik slopades och Sydafrika skulle bli symbol för tolerans och enighet, har intolerans och främlingshat fått fäste, främst i landets fattiga distrikt.

Det bor miljontals människor från Zimbabwe i Sydafrika. På bilden jublar zimbabwier i Johannesburg över diktatorn Robert Mugabes fall 2017. Foto: Themba Hadebe/AP/TT

Somliga kallar det som händer historielöst. Under apartheidtidens raspolitik flydde tusentals sydafrikanska aktivister och ANC-anhängare till en rad länder på kontinenten. Där fick de skydd, bedrev påverkansarbete, upprättade träningsläger och hälsades som frihetskämpar. Men många i den yngre generationen kan inte den här delen av historien, påpekade den sydafrikanska författaren Elinor Sisulu i en debatt i slutet av maj.

Sydafrika har också en lång historia av arbetskraftsinvandring. Från mitten av 1800-talet och under stora delar av 1900-talet uppmuntrades invandring av lågutbildad arbetskraft, påpekar kolumnisten Zama Ndlovu i en krönika i Mail & Guardian. Främst var det gruvnäringen och jordbruket som var i behov av arbetskraftsinvandringen. Sedan förändrades arbetsmarknaden, men trots det antog ANC-regering en tillåtande immigrationspolitik under sina första regeringsår på 1990-talet. Dåvarande vicepresidenten Thabo Mbeki talade om en afrikansk renässans. Men retoriken om öppenhet och panafrikanism avspeglade sig inte i den faktiska politiken och sydafrikanernas åsikter om migranter har det senaste årtiondet blivit mer och mer negativa.

”När politiker börjar skylla sociala problem på utlänningar är det viktigt att påminna befolkningen om att det är politiska och ekonomiska val som försatt oss i den situation Sydafrika befinner sig i dag, inte papperslösa migranter”, skriver Zama Ndlovu.