Miljötoppmötet Stockholm +50 mitt i krisen

Från ekonomisk krasch till flyktingkris, pandemi, hungersnöd och rysk storinvasion av Ukraina: stater har det senaste årtiondet fått tackla internationella kriser på löpande band. I skuggan av allt detta har andra processer pågått och accelererats. Det gäller inte minst klimatförändringarna och minskad biologisk mångfald.

Det har gått 50 år sedan det första internationella toppmötet som sammanlänkade miljö och mänsklig säkerhet hölls i Stockholm 1972. Konferensen har av många anledningar blivit en referenspunkt inom globalt miljösamarbete, inte minst då det blev startskottet för FN:s miljöprogram Unep och att många länder efter mötet upprättade nationella miljömyndigheter.

Nu i juni, 50 år senare, står alltså Sverige åter värd för miljötoppmötet som i denna upplaga har parollen ”Stockholm +50: En frisk planet för allas välstånd – vårt ansvar, vår möjlighet”. Mötet ska bidra med rekommendationer om hur arbetet kan snabbas på för att världen ska leva upp till de åtaganden som gjorts inom ramen för FN:s globala utvecklingsmål, Agenda 2030.

Men planeringen av toppmötet har ägt rum under en pandemi och bara veckor innan det går av stapeln i början av juni har Sverige lämnat in en ansökan om medlemskap i Nato till följd av ett förändrat geopolitiskt säkerhetsläge. Går det att fokusera på hållbar utveckling i tider då andra kriser tar politiskt fokus i anspråk?

FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. Foto: Pressens bild/TT

Ukrainakris klimatmöjlighet?

Precis som återhämtningspaketen under coronapandemin beskrevs som en chans till nystart för grön utveckling har krisen i Ukraina målats upp som en möjlighet för accelererade klimatåtgärder. För även om motiven snarare handlar om energisäkerhet och sanktioner än klimatomställning har flera beslut och färdplaner mot minskat beroende av rysk energi och ökad utbyggnad av förnybara energikällor presenterats sedan invasionen i februari.

Utöver att den omstridda gasledningen Nord Stream 2 mellan Ryssland och Tyskland stoppades har EU-kommissionen presenterat en plan för att göra unionen oberoende av fossila bränslen från Ryssland till 2030 och minska importen av gas från landet med två tredjedelar innan detta år är slut. I planen spelar snabb utbyggnad av förnybara energikällor och energieffektivisering några av huvudrollerna.

”Vi måste bli oberoende av olja, kol och gas från Ryssland”, förkunnade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i ett pressmeddelande om förslaget. ”Vi kan helt enkelt inte förlita oss på en leverantör som uttryckligen hotar oss”.

Enligt EU:s klimatansvarige kommissionär Frans Timmermans har Ukrainakriget inneburit ett uppsving för grön energiomställning. Foto: Olivier Matthys/AP/TT

Men kriget i Ukraina är inte den enda kris som kantar Stockholm +50. I ett ekonomiskt utmattat världsläge efter pandemin, med större ekonomiska klyftor och skakat förtroende för världssamfundets förmåga att lösa problem, är inte de ökade omställningsambitionerna i Europa riskfria.

– Det finns en risk att vi kommer se två nya geopolitiska block växa fram, där det går en skiljelinje när det gäller klimatomställningen, varnade klimatprofessorn Björn-Ola Linnér på ett seminarium inför Stockholm +50 som arrangerades av Utrikespolitiska institutet. Han fortsatte:
– Det är tydligt att bland andra EU och USA nu vill frigöra sig från fossilberoendet av inte minst Ryssland, vilket kan innebära en push mot en klimatomställning. Samtidigt ser vi att då finns det mer billig fossil energi på världsmarknaden, vilket länder som exempelvis Indien redan har utnyttjat. Det här är en enorm utmaning för det internationella samarbetet.

Symptomatisk indisk värmebölja

Den senaste tidens extrema värmebölja i Indien belyser hur nära besläktad klimatkrisen är med andra internationella konflikter som till synes tar fokus från den globala uppvärmningen. Vid invasionen av Ukraina, då världsmarknaden för spannmål skakades rejält, kunde Indien lugna omvärlden med prognoser om rekordskördar som skulle kompensera för delar av vetebortfallet från Ryssland och Ukraina. Men en tidig, utdragen och intensiv värmebölja kombinerad med torka har tagit ut sin rätt på både landets människor, djur- och växtliv.

Hettan i Indien har sänkt skördeprognosen samt ökat energibehovet, som lett till strömavbrott, som kompenserats med ökad användning av fossila bränslen, som i sin tur spär på temperaturhöjningar. Foto: Manish Swarup/AP/TT

De markant lägre skördeprognoserna har gett upphov till ett nationellt beslut om exportförbud av vete för att kunna hantera landets matbehov under extremhettan. Beslutet, som dock undantar närliggande och sårbara länder, har kritiserats för att ytterligare driva upp de globala matpriserna som redan ligger på rekordnivåer.

Värmen och torkan påverkar inte bara den globala matmarknaden. Hundratals miljoner människor har de senaste två månaderna varit utsatta för den dödliga hettan, vilket akut har drivit upp energibehovet för sjukhus och hushåll. Det har i sin tur lett till ökad utvinning och import av fossila energikällor, som kol och olja från Ryssland. Paradoxalt nog är förbränning av fossila bränslen, som alltså används för att parera hettan, även något som spär på klimatförändringarna och ökar risken för återkommande och extrema värmeböljor. Pressen på det internationella samfundet att finna globala lösningar är större än någonsin.

Oas för rivaler?

På Stockholm +50 förhandlas inga avtal. Så vad kan då mötet åstadkomma för att världen snabbare ska nå FN:s globala mål för hållbar utveckling? Åsa Persson på Stockholm Environment Institute är en av forskarna som tagit fram vetenskapligt underlag till Stockholm +50.
– Det finns en stor ojämlikhet globalt i både hur vi påverkar miljön och hur vi påverkas. Vi behöver akut och transformativ förändring där vi reformerar våra ekonomiska system, produktions- och konsumtionsmönster och omdefinierar vårt förhållande till naturen, sade hon på UI:s seminarium.

Ökade vattentemperaturer skadar korallreven och den biologiska mångfalden där. Foto: Jacob Asher/NOAA via AP/TT

De senaste 50 åren har tekniken och vetenskapen på området gjort stora framsteg, men resurserna och kapaciteten till omställning är ojämnt fördelade. Precis som Björn-Ola Linnér betonar Åsa Persson betydelsen av internationellt samarbete.
– Tekniköverföring och finansiering är exempel på verktyg som man tog upp redan på Stockholmsmötet 1972 men som inte fungerat i praktiken. Där behöver man tänka nytt och fokusera på fördelning av kapital, men också samutveckling av grön teknik för att inte öka klyftorna mellan dem som ligger i framkant och dem som förlitar sig på gammal teknik och resurser.

Det finns onekligen många utmaningar för toppmötet i juni. Men kriser kan också sätta ljuset på centrala gemensamma frågor och få nya krafter att kliva fram som kan driva på utvecklingen.

Åsa Persson pekar på fördelarna med att länderna inte ska enas om något avtal på mötet.
– Det finns behov av en tydlig framtidsvision och ett av de största bidrag som Stockholm +50 kan ge är utrymme för stater att samlas och tänka visionärt utan oket av ett avtal som ska förhandlas fram. Samtidigt är det viktigt med trovärdighet och att inte ge för stora löften som inte går att hålla.

Även Björn-Ola Linnér är hoppfull:
– Vi vet, inte minst från Stockholmskonferensen 1972, att internationella förhandlingar kan bli en oas för geopolitiska rivaler.
Stockholmsmötet 1972 ägde rum under det kalla kriget men lyckades ändå bli startskottet för att göra miljö till en del av den internationella agendan. Om uppföljaren 50 år senare kan bidra både med förnyade ambitioner på miljöområdet och ett stärkt förtroende för världens stater att samarbeta i tider av kris återstår att se.