Pakistans ledare kan behöva gudomlig hjälp

Bilderna på alla demonstrerande unga män och kvinnor, med banderoller och rödgröna flaggor till stöd för Imran Khan, som korkar igen huvudgatorna i pakistanska städer påminner om scenerna från oktober 2018.

Då välkomnade de Khan och hans parti Pakistans rörelse för rättvisa (PTI) efter jordskredssegern i parlamentsvalet och löftet om ett ”nytt Pakistan”. Landet skulle bli mer jämlikt och rättvist och erbjuda alla en möjlighet att utvecklas och blomstra.

Men de nuvarande demonstrationerna är en protest från PTI-anhängarna mot att Khan avsattes som premiärminister efter en misstroendeförklaring i nationalförsamlingen i april, trots att 16 månader återstod av hans mandatperiod.

Pakistan – världens näst största muslimska nation med 220 miljoner invånare, och innehavare av en betydande kärnvapenarsenal – har under halva sin 75-åriga historia styrts av den allsmäktiga armén. Hittills har ingen premiärminister fullföljt hela sin mandatperiod, men Khan är den förste som har kastats ut efter att ha förlorat en misstroendeomröstning i parlamentet. Han saknade de politiska färdigheterna för att klara en sådan utmaning.

Armén måste ha spelat en roll i hans avsättning, men Khan skyller på USA som han hävdar slängde ut honom för att han förde en "oberoende" utrikespolitik. Imran Khan drog till sig Washingtons vrede när han landade i Moskva på officiellt besök samma dag som ryska stridsvagnar började rulla in i Ukraina. Oavsett om det var medvetet eller inte såg det ut som ett godkännande av Vladimir Putins invasion av grannlandet.

"Utländsk sammansvärjning"

Politiska bedömare brukar säga att Allah, armén och Amerika är de som styr Pakistan – men inte nödvändigtvis i den prioriteringsordningen. För att överleva behöver en politisk ledare välsignelse från alla tre.

Det politiska dramat kring Khan hade byggts upp i veckor innan det kulminerade i hans avgång några minuter efter midnatt den 10 april. Den utsatte premiärministern och hans anhängare hade i flera dagar gjort allt de kunde för att kullkasta resolutionen om att avsätta honom. Khan hade till och med gått ut i riks-TV för att varna allmänheten för den påstådda utländska sammansvärjningen mot honom. Förgäves.

Imran Khan sedan han avsatts. Gör han comeback 2023? Foto: Rahmat Gul/AP/TT

En ny regering har nu tillträtt, ledd av Shahbaz Sharif från Muslimska förbundet-Nawaz (PML-N) som premiärminister. I den nya styrande koalitionen i Islamabad ingår också partiledare som nyligen var bittra rivaler. Där finns bland andra Bilawal Bhutto, son till den mördade premiärministern Benazir Bhutto och barnbarn till Zulfiqar Ali Bhutto (premiärminister på 1970-talet) som hängdes av armén.

Bedömare är skeptiska till den nya regeringen. "Det är aldrig lätt för en koalition att regera, men det är ännu svårare för en ny regering med så olika intressen att leverera", skriver den populäre kolumnisten Zahid Hussain i den engelskspråkiga dagstidningen Dawn.

Den nya regeringen har stöd från armén, som förväntar sig att det nya styret ska förbättra banden med USA som skadades under Khans regering.

Även Imran Khan kom till makten med arméns stöd 2018 då det militära etablissemanget var besviket på den dåvarande regeringen under Nawaz Sharif, äldre bror till den nuvarande premiärministern. I och med Shahbaz Sharifs tillträde som premiärminister verkar den politiska cirkeln i Pakistan därmed ha slutits.

Korrupta konkurrenter

Arméetablissemanget stödde Khan av flera skäl. Dels hade han, som den ikon han är inom nationalsporten cricket, många anhängare bland ungdomarna. Dels sågs Khan av allmänheten i stort som en ärlig politiker. Nawaz Sharif och Asif Ali Zardari, som för närvarande är medordförande för Pakistanska folkpartiet (PPP), anklagades i kontrast för flera fall av korruption. Imran Khan skulle rensa upp i systemet.

Armén ansåg också att Khan skulle kunna ge en företagsvänlig bild av Pakistan. Han skulle locka utländska investeringar till landet och återuppliva ekonomin som hade överlevt på räddningspaket från Internationella valutafonden (IMF) och gåvor från kungarikena vid Persiska viken.

Men det som främst lockade armén med den Oxfordutbildade Khan var att han skulle kunna återuppbygga den gamla kemin mellan Pakistan och USA, som de senaste åren snabbt har närmat sig rivalen och grannen Indien.

Mäktig militär. Roboten Shahin-III som kan bestyckas med kärnvapen visas upp på nationaldagen den 23 mars 2022 i huvudstaden Islamabad. Foto: Anjum Naveed/AP/TT

Indiens och Pakistans uppvaktning av USA började strax efter självständigheten. Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru åkte dit 1949. Pakistans premiärminister Liaqat Ali följde efter 1950. Men USA:s reaktion på de båda ledarna skilde sig kraftigt. Washington var besviket på Nehru som vägrade att välja mellan USA och Sovjetunionen, medan Ali var villig att närma sig amerikanerna. Under de följande åren skapade Pakistan och USA en nära militär relation där Washington levererade avancerade vapen för att överträffa Indiens arsenal.

Pakistans betydelse för USA ökade 1972 när landet hjälpte Washington och Peking att närma sig varandra. År 1979 hjälpte Pakistan återigen USA när Sovjet ockuperade grannlandet Afghanistan genom att kanalisera amerikanska pengar och vapen till den motståndsrörelse som kämpade mot den sovjetiska armén. Washington sökte återigen Pakistans hjälp efter terrorattacken den 11 september 2001 när USA invaderade Afghanistan för att störta talibanregeringen i Kabul.

Kinesisk storsatsning

Men vissa viktiga regionala utvecklingar som rör Kina och Indien började förändra Pakistans traditionella förhållande till USA.

Först Kinafaktorn. I likhet med andra pakistanska ledare värnade Khan också de ”orubbliga” vänskapliga förbindelserna med Kina. Kineserna har åtagit sig att spendera motsvarande nästan 600 miljarder kronor på den kinesisk-pakistanska ekonomiska korridoren – ett flaggskeppsprojekt inom Pekings ”nya sidenväg” (Belt and Road Initiative) som förhoppningsvis ska få snurr på Pakistans dåliga ekonomi. Kina har också, genom sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd, ingripit för att förhindra att Islamabad isoleras på den internationella scenen för anklagelser om att sponsra terrorism i regionen och behandla religiösa minoriteter illa.

Pakistans förbindelser med Kina har tidigare också varit en viktig faktor som stärkt förbindelserna med USA. Men efter det kalla kriget har Kinas framväxt blivit det största hotet mot Washington, och då passar Indiens rivalitet med Kina väl in i USA:s strategi i regionen för att hantera utmaningen från Peking. Pakistan tycks satsa på fel häst i detta lopp.

Det har skett en stadig fördjupning i USA:s förbindelser med Indien på en rad områden. Den bilaterala relationen med USA är i dag den enskilt viktigaste för Indien. Dessa allt närmare band mellan dem följs med växande oro av Islamabad.

Pakistan befinner sig i ett dilemma när det gäller hur man ska upprätthålla förbindelserna med Kina samtidigt som man försöker förbättra dem med USA. Islamabads roll när det gäller att stärka banden mellan Kina och USA är numera överflödig. Trots den ansträngda relationen kan Washington och Peking nu tala direkt med varandra utan medlare.

Nye premiärministern Shahbaz Sharif (i vit huvudbonad) gjorde sin första resa i ämbetet till Saudiarabien för att be i Mecka och förbättra de ekonmiska förbindelserna med den oljerika monarkin. Foto: Saudi Press Agency via AP/TT

Dessutom har skillnaden mellan Indiens och Pakistans militära kapacitet stadigt ökat de senaste åren utan att USA, som förr, har bistått den pakistanska försvarsmakten med att mäta sig med grannlandets. Eftersom Indien fortsätter att skaffa mer moderna vapen från bland andra USA och andra västländer har Pakistan inget annat val än att förlita sig på vapenleveranser från Kina för att upprätthålla en viss jämbördighet med sin ärkerival.

Talibaner en belastning

Imran Khans förhållande till militären försämrades när han vägrade att ge arméchefen Qamar Javed Bajwa förlängt förordnande och ignorerade hans kandidat till den mycket viktiga posten som chef för Inter-Services-Intelligence (ISI) – Pakistans säkerhetstjänst. Armén var inte heller nöjd med Khans beslut att besöka Moskva.

Pakistan gjorde också en felbedömning om Afghanistan, som man utnyttjar både av strategiska skäl och för att få tillgång till den centralasiatiska marknaden. Men efter att ha stött talibanernas återkomst i Kabul ser Pakistan nu regimen mer som en belastning än en tillgång. För att hantera den svåra humanitära kris som uppstått i Afghanistan har Pakistan till och med varit tvunget att vända sig till Indien för att få hjälp med vete och mediciner.

Den roll som Pakistan spelade både när terrornätverket al-Qaidas ledare Usama bin Ladin gömde sig i Abbottabad (tills han hittades och dödades av amerikanska elitsoldater) – och när man bidrog till att tvinga fram ett förödmjukande tillbakadragande av de amerikanska trupperna från Afghanistan genom att stödja talibanerna – har dessutom haft en bestående negativ inverkan på förbindelserna med USA.

Detta har också slagit mot Pakistans ekonomi. Sedan 1950 har landet behövt be om 22 räddningsinsatser från IMF. Pakistan förhandlar för närvarande om ännu ett sådant IMF-paket på över 70 miljarder kronor för att hantera en hotande ekonomisk kris. Men villkoren har nu blivit strängare för Pakistan. IMF:s största finansiär USA kräver framsteg i bekämpningen av terrorrörelser med bas i landet, liksom att Pakistan inte får avleda medel för att betala tillbaka kinesiska lån, för att regeringen i Islamabad ska beviljas IMF-lån.

Att få fart på ekonomin kommer att vara en prioritet för Shahbaz Sharif, men om det ska lyckas beror också på om hans regering kan förbättra banden med Indien, som är det största landet i Sydasien med den största ekonomin och den största marknaden.

Snart val igen

Indiens premiärminister Narendra Modis förbindelser med Khan var ansträngda och det har inte tagits några politiska kontakter mellan de båda sidorna de senaste åren. Men Modi har nu gratulerat den nye premiärministern i Islamabad och uttryckt förhoppningar om att förbättra relationen.

Även om ett återupptagande av dialogen skulle kunna gynna handeln i regionen, kan Pakistan få svårt att återvända till samtalsbordet om Indien begär att den omstridda frågan om Kashmir också ska avhandlas.

När Pakistan skulle hjälpa Aghanistan fick man förlita sig på rivalen Indien som här skickar lastbilar med vete. Foto: Prabhjot Gill/AP/TT

Om Pakistan ger Indien garantier och tydligt visar att man agerar mot de terrororganisationer som är baserade i landet, kan samtalen i framtiden ge meningsfulla resultat. Detta skulle kunna förbättra inte bara förbindelserna mellan Indien och Pakistan utan även den allmänna situationen i Sydasien.

Men Sharif-regeringens högsta prioritet kommer att vara att reparera Pakistans skadade förbindelser med USA. Även om Joe Biden har varit i Vita huset sedan i januari 2021 hade han aldrig något sedvanligt samtal med Imran Khan. När Shahbaz Sharif nu ska försöka få saker och ting på rätt köl igen i Pakistan inser han att ingenting kommer att gå framåt om han inte kan ställa Islamabads förbindelser med Washington till rätta.

"Med tanke på det kommande valet är partierna i den nya koalitionen ytterst försiktiga med att vidta åtgärder som skulle kunna påverka deras valutsikter", skriver kolumnisten Zahid Hussain i Dawn. "När den avsatte premiärministern Imran Khan nu drar stora skaror till sina möten har deras utsikter förvärrats", tillägger han.

Men den indiske tidigare diplomaten Vivek Katju påpekar att "Imran Khan må ha en enorm anhängarskara, men han får inte glömma att armén har nyckeln till makten i Pakistan".

Armégeneralerna kommer noga att följa händelseutvecklingen den närmaste tiden. Om saker och ting inte följer deras manus kan Pakistans armé tvingas leta efter ännu en ledare att lyfta fram inför parlamentsvalet i oktober 2023.