Chockvågor genom Moldavien och Georgien

Rysslands krig mot Ukraina påminner många georgier om den ryska invasionen av deras eget land 2008 och riskerar att förändra den militära maktbalansen i Svartahavsregionen. Den georgiska regeringen har fördömt Rysslands agerande, uttryckt solidaritet med Ukraina och skickat nödhjälp. Dessutom stöder Georgien kravet på att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) ska utreda påstådda ryska krigsförbrytelser i Ukraina.

Den 3 mars tog Georgien också det stora symboliska steget att ansöka om EU-medlemskap, efter Ukrainas ansökan några dagar tidigare. Detta innebar en överraskande tidigareläggning av den tidigare planen att ansöka 2024. Skiftet påverkades troligen inte bara av utvecklingen i Ukraina, utan också av påtryckningar från oppositionen som leds av partiet Förenade nationella rörelsen (UNM).

Regeringen har dock inte, som väst, infört några egna sanktioner mot Ryssland och Belarus. Enligt uppgift har den också hindrat frivilliga som vill åka till Ukraina och strida. Premiärminister Irakli Garibasjvili från partiet Georgisk dröm har förklarat denna försiktighet med att Rysslands angrepp på Ukraina inte ”utgör någon fara” för Georgien, att sanktioner är ineffektiva och att de skulle skada det egna landets ekonomi. 

Den UNM-ledda oppositionen köper inte dessa argument och kritiserar regeringen för att vara alltför eftergiven, blidka Moskva eller till och med vara prorysk. Tusentals demonstranter har upprepade gånger samlats för att visa sin solidaritet med Ukraina, men också sitt motstånd mot regeringens linje. Regeringspartiet har i sin tur anklagat oppositionen för att försöka dra in Georgien i kriget. Krisen har således ökat den redan skarpa polariseringen av politiken i Georgien.

Fängslad expresident

Som svar på den georgiska regeringens upplevda brist på solidaritet har Ukraina kallat hem sin ambassadör i Tbilisi. Redan tidigare fanns det spänningar mellan länderna. Ett skäl är de georgiska myndigheternas fängslande av regeringens främste motståndare, landets tidigare president Micheil Saakasjvili från UNM, som nu är ukrainsk medborgare och har haft offentliga uppdrag i Ukraina.

Moskva har välkomnat Georgiens beslut att inte ansluta sig till västvärldens sanktioner. Samtidigt har Ryssland också upphävt en del av sina handelssanktioner mot Georgien, vilket har fått Ukrainas utrikesdepartement att uppmana Tbilisi att ta avstånd från beslutet och avstå från att göra affärer med Ryssland.

En annan aspekt av den pågående krisen är frågan om ryska emigranter som flyr till Georgien från Ryssland när en ny järnridå bildas. Detta har utlöst irritation och rädsla för ytterligare spänningar med Moskva.

I Georgiens ryskkontrollerade regioner Abchazien och Tschinvali-regionen/Sydossetien har de lokala ledarna, som i själva verket är Moskvas verktyg, välkomnat Rysslands agerande i Ukraina. Dessa och andra Rysslandskontrollerade territorier utomlands är dock starkt beroende av ekonomiskt stöd från Moskva och kommer med tiden sannolikt att drabbas avsevärt av den ekonomiska förödelse som Putins krig orsakar den ryska ekonomin.

Flest flyktingar per invånare

Moldaviens president Maia Sandu fördömde Rysslands krigshandlingar när invasionen inleddes den 24 februari. Hon tillade att hennes land, som gränsar till sydvästra Ukraina, är redo att bistå ukrainare med nödhjälp. Enligt FN tog Moldavien emot 350 000 flyktingar från Ukraina mellan den 24 februari och den 16 mars, den största andelen per invånare för något land. Ungefär två tredjedelar har fortsatt till Rumänien eller vidare in i EU. Utrikesminister Nicu Popescu varnar för att Moldavien, som är ett av de minsta och fattigaste länderna i Europa, "närmar sig bristningsgränsen". Utöver flyktingtillströmningen syftar han på de enorma ekonomiska konsekvenserna av den avstannade handeln med Ukraina, som kraftigt sänker investerarnas förtroende.

Likt i Georgien ansökte Moldaviens proeuropeiska regering om EU-medlemskap den 3 mars. Liksom Georgien har Moldavien inte heller infört några egna sanktioner mot Ryssland och Belarus. Popescu har påmint om att Moldavien redan 2014 avstod från att införa sanktioner mot Ryssland och nu fortsätter den linjen. Till skillnad från Georgien har Moldavien dock inte anslutit sig till kravet på att ICC ska utreda påstådda krigsförbrytelser.

Trots ansökan om EU-medlemskap kan den moldaviska regeringens inställning till Moskva beskrivas som försiktig. Det kan förklaras av landets sårbara förbindelser med Ryssland – först och främst den utdragna konflikten om den moldaviska regionen Transnistrien i öster som gränsar mot Ukraina. Ännu mer än i fallet Georgien spelar Ryssland en dubbel roll i denna konflikt. Å ena sidan är Ryssland en förment neutral medlare, där Moldavien och Transnistrien framställs som de enda parterna i en rent inrikespolitisk konflikt. Å andra sidan är Ryssland den avgörande understödjaren av separatisterna i Transnistrien, om inte den faktiska angriparen mot den moldaviska staten. Förutom sina "fredsbevarande styrkor" som är utplacerade i konfliktområdet har Ryssland också en operativ styrka med cirka 1 500 soldater som befinner sig i landet i strid med Moldaviens författning och internationell rätt.

De ukrainska flyktingarna Jekaterina Mosja, 82, och hennes barnbarn Dmitrij, 3, får ett mål mat vid gränsövergången i Palanca i Moldavien. Foto: Sergei Grits/AP/TT

Lukasjenkos karta med Moldavien

En annan sårbarhet för Moldavien är dess nästan 100-procentiga beroende av gas från Ryssland och el från kraftverk i Transnistrien. I oktober 2021 förlängde Moldavien sitt gasavtal med det statliga ryska gasbolaget Gazprom efter en bitter strid om prishöjningar. Moldovagaz, det nationella energibolaget som till hälften ägs av Gazprom, gjorde samtidigt en utestående betalning av en gasskuld på motsvarande 700 miljoner kronor till Gazprom. Rysk gas till Moldavien överförs via Transnistrien, vars egen förbrukning läggs till den moldaviska fakturan. Dessutom står det ryskägda kraftverket Moldavskaja GRES i Transnistrien för mer än 80 procent av den el som förbrukas i Moldavien. Den 16 mars, efter år av förberedelser och mitt under brinnande krig, kopplades dock Ukrainas och Moldaviens elnät på prov till det kontinentala europeiska nätet. Detta kommer att göra det möjligt för både Moldavien och Ukraina att importera el från EU. 

Rysslands invasion av Ukraina har också förnyat rädslan för ett mer direkt säkerhetshot mot Moldavien. Så länge kriget var begränsat till Donbas fungerade resten av Ukraina som en buffertzon för Moldavien och ett militärt hot mot landet var osannolikt. Men sedan ryska trupper intagit Cherson i södra Ukraina och avancerat västerut mot Mykolajiv, samt tycks avse att omringa eller angripa Odessa, blir hotet mot Moldavien reellt. Den ryska militära operationen skulle kunna utvidgas mot Moldavien och eventuellt koppla samman Transnistrien (som kanske erkänns av Moskva som "suveränt") i väster med hela den ukrainska Svartahavskusten ända till ryska gränsen. Ett tecken på denna ambition skulle den karta kunna vara som Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko visade upp vid en genomgång i sitt säkerhetsråd den 1 mars. Där avslöjades planer, möjligen oavsiktligt, på en amfibielandsättning nära Odessa som skulle avancera mot och in i Transnistrien. Om Ryssland skulle få kontroll över länet Odessa skulle dess styrkor kunna möta upp de ryska och lokala styrkorna i Transnistrien. 

Kartan som Belarus ledare Aleksandr Lukasjenko står vid tycks visa ett planerat intåg från Svartahavsområdet in i Moldavien. Foto: EyePress News/Shutterstock/TT

Få illusioner om Ryssland

Rysslands pågående aggression mot Ukraina väntas ytterligare öka flykten till Moldavien och vidare till EU. Dessutom kan man inte utesluta en betydande emigration av moldavier till EU, särskilt som cirka 40 procent av befolkningen redan har rumänska pass som gör det möjligt för dem att bosätta sig var som helst i unionen, där många redan arbetar tillfälligt. Om ryska eller ryskkontrollerade trupper skulle korsa Moldaviens gräns mot Ukraina skulle den pågående krisen dra in grannlandet i konflikten och leda till ytterligare komplexitet, särskilt om striderna skulle sprida sig till moldaviskt territorium. Även utan detta riskerar Moldavien att bli måltavla för olika ryska hybridhot som syftar till att ytterligare undergräva landets suveränitet och territoriella integritet.

Å ena sidan har Georgien och Moldavien officiellt få illusioner om Rysslands aggressiva beteende. Redan innan kriget i Ukraina bröt ut fanns en förståelse för de risker som de två länderna stod inför när Kreml har ambitioner om en ny säkerhetsordning och en rysk inflytelsesfär. Följaktligen har regeringarna försökt att undkomma ryskt inflytande genom att uttryckligen – om än inte tillräckligt ambitiöst – sträva efter medlemskap i EU och i Georgiens fall även Nato.

Å andra sidan har båda regeringarna en politik som i praktiken går ut på att inte irritera Ryssland för mycket, och de har pragmatiskt hoppats på att upprätthålla handelsförbindelserna med landet. I Moldavien är denna politik mindre kontroversiell med tanke på landets betydande beroende av Ryssland och en mer Moskvaorienterad opposition. I Georgien, där beroendet är mindre och minnena av kriget 2008 är färska, har resultatet blivit ökad friktion i politiken.