Kaotiskt Pakistan inger oro över landets kärnvapen

Den 3 november förvandlades motorvägen mellan Pakistans folkrikaste provins Punjab och huvudstaden Islamabad till ett hav av rött och grönt. Hundratusentals flaggviftande anhängare av cricketlegendaren Imran Khans parti Pakistans rörelse för rättvisa (PTI) anslöt sig till raderna av lastbilar och andra fordon som körde fram när den före detta premiärministern ledde sin "långa marsch" till Islamabad för att kräva nyval.

Marschen var ett offensivt drag. En liknande sådan hölls i fjol av Imran Khans politiska motståndare för att tvinga bort hans regering från makten, och nu gav han igen med samma mynt. Men när marschen nådde staden Wazirabad tog saker och ting en dramatisk vändning. En man öppnade eld mot den förre premiärministerns fordonskolonn, träffade honom i benet, dödade en sympatisör och skadade flera andra.

Protester utbröt efter skottlossningen och blockerade huvudvägarna i hela landet inklusive Islamabad, och har fortsatt även efter det att Imran Khan satts i säkerhet och skrivits ut från sjukhuset.

Imran Khans och PTI:s långa marsch, här i storstaden Lahore fem dagar före mordförsöket. Foto: K.M. Chaudary/AP/TT

I den här delen av världen tas varje mordförsök, oberoende av den faktiska fysiska skadan, på särskilt stort allvar i politiska kretsar. År 2007 mördades en annan före detta premiärminister, ledaren för Pakistanska folkpartiet (PPP), Benazir Bhutto, i ett attentat när hon färdades i sin kortege från ett stort politiskt möte som allmänt sågs som ett avgörande inslag i ett försök att komma tillbaka till makten. Den indiska subkontinentens historia är full av politiska mord: från mahatma Gandhi i Indien (1948) och Pakistans första premiärminister Liaqat Ali (1951), Sri Lankas premiärminister Solomon Bandaranaike (1959) och Bangladeshs grundare Mujibur Rahman (1975), till ytterligare flera under senare årtionden.

Påstådd sammansvärjning

Tidpunkten för attacken mot Imran Khan är också viktig. Den skedde fem dagar efter det att valkommissionen förklarat honom olämplig att ställa upp i framtida val. Skälet var att han befunnits skyldig till att ha sålt gåvor han fått som premiärminister med vinst.

Attentatet skedde också några dagar efter det att Imran Khans PTI försökte försonas med arméns högsta ledning efter månader av spända relationer. Imran Khan avsattes från makten i april när han förlorade en förtroendeomröstning i parlamentet. Sedan dess har han hävdat att hans avsättning var resultatet av en sammansvärjning mellan Shahbaz Sharif-regeringen, som ersatte honom, och armén tillsammans med USA.

Imran Khan har dragit till sig stora folkmassor i olika delar av landet de senaste månaderna. Den långa marschen och attacken mot honom var ytterligare tecken på att Imran Khan, trots arméns och kanske även USA:s ansträngningar, fortfarande är Pakistans mest populära ledare. Den nuvarande politiska röran och Imran Khans fortsatta popularitet kan alltså ses som en allvarlig utmaning mot både Pakistans militära etablissemang och USA.

Kinesisk nödhjälp efter de förödande översvämningarna i Pakistan i somras. De båda länderna har alltmer närmat sig varandra. Foto: Fareed Khan/AP/TT

Pakistan har måttligt goda meriter när det gäller demokrati – landet har styrts av den mäktiga armén under hälften av sin 75-åriga existens. Ingen vald civil ledare har hittills kunnat fullfölja sin femåriga mandatperiod.

Med det kalla krigets logik accepterade Washington Pakistan som sin allierade medan man upprätthöll en ljummen relation till det mer demokratiska "alliansfria" Indien, som hade desto närmare band till Moskva. Men därefter blev Indien en mycket närmare partner till USA, medan Pakistan å sin sida började närma sig Kina, en växande makt och global rival till USA.

Usama bin Ladin

USA började förlora sitt förtroende för Pakistan när man uppfattade det som att landet hycklade i sin inställning till den globala terrorismen. Indien har länge anklagat Pakistan för att stödja "gränsöverskridande" terrorism i det omtvistade Kashmir och på andra platser. Men USA såg inte med samma allvar på Islamabad förrän al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin visade sig gömma sig nära en arméförläggning i pakistanska Abbottabad och dödades 2011 i en operation utförd av specialkommandot US Navy Seals på order av dåvarande president Barack Obama.

Hans efterträdare Donald Trump stoppade i sin tur allt amerikanskt militärt stöd, för att straffa Pakistan. Och Joe Biden slog inte ens ett sedvanligt telefonsamtal till Imran Khan när han tog över som USA:s president i januari 2021.

Begravning av chauffören av en skolbuss som blev mål för ett terrorattentat i Swatdalen i oktober 2022. Foto: Sherin Zada/AP/TT

USA:s kaotiska och förödmjukande tillbakadragande från Afghanistan och talibanernas övertagande av Kabul i augusti 2021 förvärrade förbindelserna mellan Washington och Islamabad, sedan krafter i Pakistan stött den islamistiska afghanska rörelsen.

Men sedan Imran Khans regering avsattes i april började USA omkalibrera sin politik för Sydasien. Ett skäl att på nytt mjuka upp kontakterna med Pakistan kom också i kölvattnet av Indiens självständiga ställningstagande i Ukrainafrågan, då New Delhi vägrade att ansluta sig till västvärldens fördömanden av Moskvas krigföring.

Orolig Biden

Som en del av sin politik för att förbättra förbindelserna med Pakistan beslutade USA, trots protester från Indien, att leverera nya stridsflygplan av typen F-16, något man hållit tillbaka under många år.

Samtidigt förklarade Biden att han är allvarligt oroad över säkerheten kring Pakistans kärnvapnen, kommentarer som chockade regeringen i Islamabad. Bidens uttalande sammanföll med den ökande oron i världen för att Ryssland ska använda kärnvapen i Ukraina.

Detta gav Imran Khan ännu en chans att ge sig på sina motståndare när dessa försökte lyfta fram de återupptagna F-16-leveranserna som ett genombrott i relationerna mellan Islamabad och Washington. Imran Khan framhöll att USA är en opålitlig partner och har försökt plocka poäng på att betona att med honom som premiärminister var kärnvapnen minsann i trygga händer.

Robot av typen Shahin III som kan bestyckas med kärnvapen, under en uppvisning på nationaldagen den 23 mars 2022 i Islamabad. Foto: Anjum Naveed/AP/TT

Bidens kommentarer om riskerna med Pakistans kärnvapen kom samtidigt som de pakistanska talibanerna hade börjat hävda sig i gränsområdet mot Afghanistan genom att utföra en rad terrorattacker i Pakistan, däribland mot en skolbuss. Den amerikanske presidentens finger pekade tydligt på de nära förbindelser som delar av det pakistanska säkerhetsetablissemanget fortfarande kan upprätthålla med talibaner och andra internationella terrorgrupper som oroar USA.

Utvecklingen i Pakistan väcker flera frågor om hur USA och den pakistanska militärledningen ska få till stånd ett civilt politiskt arrangemang som både är populärt och skapar stabilitet.

Pakistans mäktigaste

Situationen kompliceras ytterligare eftersom arméstabschefen, general Qamar Javed Bajwa, är på väg att gå i pension i slutet av november – såvida han inte får förlängt och hans inflytande befästs. Bajwa utnämndes 2018 av den amerikanska tidningen Forbes till Pakistans mäktigaste person (och världens 68:e mäktigaste) och ses som landets kungamakare. Det anses vara han och andra högt uppsatta armégeneraler som förde Imran Khan och hans PTI till makten i deras strävan att hitta ett tredje alternativ till de två etablerade politiska partierna – PPP, som leds av Benazir Bhuttos son tillika utrikesministern Bilawal Bhutto Zaradi, och premiärminister Shabhaz Sharifs Muslimska förbundet-Nawaz (PML-N).

Imran Khan tjänade generalerna väl under några år, men förhållandet mellan dem började försämras när han började hävda sig själv i viktiga utnämningar och åsidosatte armén. Tidigare spelade Bajwa också en roll för att få Shabaz Sharifs bror Nawaz Sharif utredd för korruption när denne var premiärminister. Nawaz Sharif uppges nu kunna vara på väg tillbaka i den politiska toppen. Qamar Javed Bajwa befinner sig därför i en situation med två fientliga före detta premiärministrar, som båda om de återfår makten kan väntas hämnas genom att framtvinga rättsliga förfaranden mot honom för maktmissbruk.

Pakistans kanske mäktigaste man, arméchefen Qamar Javed Bajwa (mitten) tillsammans med Imran Khan (t h). Foto: Anjum Naveed/AP/TT

Tidigare var detta sällsynt i Pakistan. Men den pakistanska arméns anseende har blivit så pass skamfilat att om en sådan situation uppstår kommer de flesta av de tjänstgörande generalerna och allmänheten i stort att hålla sig borta från att medla för att rädda den militäre ledaren.

Om detta sker kan det bana väg för att för första gången skapa ett verkligt demokratiskt styre i Pakistan. Eller så kan landet, som så många gånger tidigare, återigen försjunka i hopplöshet och en ny lång fas av ekonomisk och politisk instabilitet.

De bekymren kommer i så fall inte att stanna i Pakistan. Om alternativet att använda kärnvapen i konflikter börjar vinna terräng lär större delen av världen vara särskilt orolig för hur det går i Pakistan, och inte minst med dess ständiga konflikt med sin likaledes nukleärt beväpnade granne Indien.