Efter mordet på Abe: Japan skakat i en orolig tid
Analys. Mord på landets mest kända politiker och skandaler som följt på det. En ovanligt utdragen kamp mot coronapandemin. Samt ett alltmer hotfullt Peking som granne.
Det är ett dramatiskt år i Japan. Regeringen försöker nu snabba på en uppluckring av landets traditionella ickevåldslinje och bygga starkare säkerhetsallianser med väst inför eventuella väpnade konflikter kring Taiwan eller Koreahalvön, skriver Axel Bergman Engman, praktikant vid Utrikespolitiska institutet.
Publicerad: 2022-09-27
Det var den 8 juli 2022 klockan 11.30 i Nara i västra Japan som den världskände politikern Shinzo Abe sköts ihjäl på öppen gata medan han valtalade. Japan, där våld med skjutvapen dessutom är mycket ovanligt, var djupt chockat.
2022 hade redan vid tidpunkten för attentatet varit ett politiskt intensivt år såväl internationellt som i Japan. Bland annat möttes Rysslands storoffensiv mot Ukraina av ovanligt hårda tag från regeringen i Tokyo. Normalt avstår Japan från att ta så tydlig ställning i konfliktsituationer, särskilt bortom Asiens gränser. Men landet gick nu hand i hand med Europa och Nordamerika om att införa sanktioner – och utraderade därmed alla möjligheter att diskutera ett fredsavtal med sin ryska granne i norr, som man har en gammal gränstvist med om ögruppen Kurilerna.
Med attentatet mot Shinzo Abe, två dagar före valet till parlamentets överhus, skakades Japan om ännu mer. Abe var den viktigaste och mest inflytelserika personen i regeringspartiet Liberaldemokraterna (LDP) i nästan två årtionden, samt den som varit premiärminister längst i landets historia. Hans status och inflytande på önationens politik, som länge dominerats av LDP, har utan tvekan skapat en del av det Japan vi ser i dag.
Ögonblicket då Shinzo Abes mördare Tetsuya Yamagami, med sitt hemmagjorda vapen, greps den 8 juli 2022. Foto: Nara Shimbun/Kyodo via AP/TT
Abes meritlista
Under den forne statsmannens tid som regeringschef genomgick japansk politik ett slags paradigmskifte. Säkerhetspolitiskt stod det högt på hans dagordning att förstärka alliansen med USA och att ändra artikel 9 i konstitutionen – den som förbjuder Japan att ha offensiva militära vapen (se fakta härintill). Syftet var att vidga landets roll som samarbetsvillig storspelare internationellt och skaka av sig bilden som snyltare. Abe var också en nyckelperson i utformningen av konceptet ”en fri och öppen indo-pacifisk region”, som är en säkerhetspolitisk vision för stärkt samarbete mellan nationer från Indien i Indiska oceanen till USA på andra sidan Stilla havet. I linje med det tog han också initiativet till säkerhetssamarbetet Quad med Australien, Indien och USA – ett samarbete som allmänt anses vara en motvikt mot Kina.
Det är sällan som Japan har haft ledare som lyckats nå resultat i samma omfattning som Abe. Särskilt det tidiga 2000-talet var en period med kris och ledare som kom och gick utan att åstadkomma större förändringar. För många bidrog Abe till stabilitet trots att satsningar som hans så kallade Abenomics – stimulanspaket för att få fart på ekonomin – inte riktigt lyckades leverera som det var tänkt. Han fullföljde inte heller sitt mål att ändra artikel 9 och sätta punkt för diskussionen om Japans militära självförsvar. Däremot går det inte att förneka att han stärkte Japans anseende internationellt och bidrog till trygghet för många.
Sörjande ber vid ett improviserat minnesmärke på platsen där Shinzo Abe sköts i Nara i västra Japan, den 9 juli 2022, dagen efter mordet. Foto: Kyodo via AP/TT
Abe fortsatte att ha inflytande över partiet och regeringens säkerhetspolitik även sedan han lämnat premiärministerposten. Nu när Japan och världen befinner sig i en period där stabilitet behövs som mest gapar ett tomrum efter honom. Det har visat sig vara svårt för den nuvarande regeringschefen Fumio Kishida att leda landet framåt och ta vara på arvet efter Abe – trots att regeringen ser ut att vara ett steg närmare den kvalificerade majoritet som krävs för att fullfölja Abes dröm om att revidera artikel 9. Ett skäl är att Japan också har mycket annat att tänka på.
Mordets inrikespolitiska följder
Efterdyningarna av mordet på Abe har inte varit helt okomplicerade. Dådet var en hämndaktion mot Familjefederationen för världsfred och enighet (även kallad Enighetskyrkan eller Moonsekten), en kontroversiell nyreligiös organisation som hade lurat mördarens familj på dess tillgångar. Abe blev måltavla då han till synes haft en vänskaplig relation till rörelsen.
Till mångas förfäran har det efter mordet bubblat upp uppgifter om att partiet haft långtgående kopplingar till Enighetskyrkan ända sedan 1960-talet. Abe och flera andra LDP-politiker har visat sig ha nära kontakter med organisationen. Sekten har bland annat stött flera LDP-kandidater i val i årtionden.
Relationerna med Enighetskyrkan har varit dåliga för partiets image och tvingade i augusti regeringen att byta ut flera ministrar med band till sekten. Dock utan större framgång. En undersökning publicerad i dagstidningen Mainichi Shimbun efter ministerbytena visade att endast 36 procent av de tillfrågade var nöjda med regeringen. Utöver det framkom att 87 procent ansåg att LDP:s relation till Enighetskyrkan var ”problematisk”. Endast 11 procent tyckte motsatsen.
Protest utanför parlamentet mot att Shinzo Abes statsbegravning bekostades med skattemedel för 110 miljoner kronor. Foto: Eugene Hoshiko/AP/TT
Det är inte bara LDP:s nära kontakter med sekten som ger Kishida huvudvärk. Han har också kritiserats för att använda motsvarande 110 miljoner kronor i skattepengar till Abes statsbegravning den 27 september, något som kritiker hävdar saknar rättslig grund. Sammantaget har omständigheterna kring Abes bortgång bara skapat problem för regeringen samtidigt som den har fullt upp med andra angelägenheter som stigande priser, Ukrainakriget, Taiwankrisen och en långdragen pandemi som de flesta kollegor i väst kunde börja lämna bakom sig betydligt tidigare än Japan.
Utrikespolitiska följder
Abe var som nämnts en nyckelperson bakom flera utrikespolitiska initiativ under sin tid som premiärminister. I och med skiftet från Japan till Kina som den största regionala stormakten under 2000-talet, sökte Abe ett sätt att reformera landets säkerhetspolitiska linje och den pacifistiska konstitutionen för att bli ett ”normalt” land. Därför storsatsade han på samarbete med likasinnade länder i och utanför Asien.
Shinzo Abe tog initiativet till säkerhetssamarbetet Quad. Från vänster Australiens premiärminister Anthony Albanese, USA:s president Joe Biden, Indiens premiärminister Narendra Modi och Japans premiärminister Fumio Kishida vid toppmötet den 24 maj 2022 i Tokyo. Foto: Evan Vucci/AP/TT
Kishida har än så länge följt samma bana och väntas fortsätta öka försvarsutgifterna för att kunna möta det upptrappande säkerhetsläget i Taiwanfrågan och ett aggressivare Ryssland. Japans hårda linje mot kriget, samt stödpaket till Ukraina, har visat på Tokyoregeringens vilja att inta en nyckelroll bland sina nära kollegor i väst, helt i Abes anda. I ett tal i London i maj slog Kishida fast:
– Invasionen av Ukraina är en utmaning som inte är begränsad till Europa. Den är en fråga för hela världen, inklusive Asien. Japan kommer att arbeta tillsammans med andra nationer och handla resolut så att vi inte skickar fel signal till det internationella samfundet: att ensidigt använda våld för att förändra status quo får aldrig upprepas.
Det är tydligt att Japan, i utbyte mot sitt fulla stöd till Europa och USA i Rysslands krig mot Ukraina, förväntar sig samma uppbackning vid en potentiell väpnad konflikt i Östasien. Med det förvärrade säkerhetsläget i Japans närområde i åtanke innebär detta att Europas och USA:s involvering i en konflikt mellan exempelvis Kina och Taiwan i princip är ett måste, som Tokyo ser det.
Japan har tagit ovanligt hård ställning mot Ryssland efter storoffensiven mot Ukraina. Här talar president Volodymyr Zelenskyj via länk inför japanska parlamentariker den 23 mars 2022. Foto: Behrouz Mehri/AP/TT
Pressad ledning
Fumio Kishida står inför en enorm utmaning när det gäller att leva upp till allt som Abe åstadkom. Dessutom handskas han med flera kriser som kan undergräva möjligheten att exempelvis ändra konstitutionen.
Klarar inte Kishida att lösa dessa kriser lär hans tid som regeringschef bli kortvarig, precis som den blivit för flera premiärministrar före honom. Det blir inte lätt att tillfredsställa befolkningens behov och samtidigt upprätthålla den balans i utrikespolitiken som har varit viktig för att förbättra Japans anseende bland dess allierade i världen. Ställningstagandet mot Rysslands krig i Ukraina har trots allt varit kostsamt, även om det också inneburit en möjlighet att skärpa och samla stöd för regeringens säkerhetspolitiska ambitioner.
Den närmaste tiden kommer att bli särskilt intressant för att se hur Kishida gör för att återfå stödet från folket och samtidigt fortsätta utveckla säkerhetspolitiska samarbeten med västvärlden. Kommer väst att stå på Japans sida vid en upptrappad konflikt i Östasien? Kan Kishida stärka sitt partis ställning och samarbeta med oppositionen för att nå Abes ambition att ändra konstitutionen innan det är dags för nästa val om tre år? Mycket handlar om ifall Kishida kan leda Japan till en stabilare vardag.