Högerextrem valseger i Italien - en bakgrund

Giorgia Melonis parti Italiens bröder är för första gången större än de båda andra allianspartierna, Matteo Salvinis främlingsfientliga Lega och Silvio Berlusconis liberalkonservativa Forza Italia. Den största kraften på vänsterkanten, Demokratiska partiet lett av den tidigare premiärministern Enrico Letta, och dess allierade kom långt efter.

Meloni beskrivs som en stor Trump-beundrare och Salvini och Berlusconi har båda band till Ryssland och president Vladimir Putin. Avslöjanden om att Salvini och hans Lega har tagit emot stora penningsummor från Ryssland gör de dock sitt bästa för att avfärda. Vänskapen mellan Berlusconi och Putin sträcker sig ett par årtionden bakåt i tiden, men har komplicerats av kriget i Ukraina. Det förekom uppgifter om att Ryssland försökte manipulera valet till högerns fördel – och det kan försvåra Italiens relationer till omvärlden, både inom Europeiska unionen och i förhållande till USA och Ryssland.

Demokratiska partiets Enrico Letta har varnat för att en seger för ytterhögerpartierna skulle innebära en ”stor risk” för Italien och hela EU.

2 500 miljarder

Det är inte mer än 18 månader sedan ”Super Mario” Draghi, den tidigare chefen för Europeiska centralbanken, kallades in för att styra Italien igenom krisen och förvalta motsvarande omkring 2 500 miljarder kronor i pandemistöd som var på väg från EU. Då backade alla upp Draghi i nationell enighet.

Men det italienska, fragmenterade politiska landskapet blev honom övermäktigt. Draghi tvingades till slut avgå då han inte lyckades hålla ihop sin koalitionsregering. Bland annat kunde den inte ställa sig bakom hans förslag på hur EU-pengarna skulle användas. Högeralliansen har sagt att den vill se över planerna för vad stödet från unionen ska gå till.

"Super Mario" Draghi (t h) gick hem i EU-kretsen, men föll på hemmaplan. Foto: Phil Noble/AP/TT

Den situation som Draghi lämnar efter sig präglas av mycket stora ekonomiska svårigheter. Industrin går på knäna på grund av de höga priserna på el och gas. Många människor har svårt att få inkomsterna att räcka till. Samtidigt domineras samhällsdebatten av starka nationalistiska strömningar som kan sammanfattas med ”italienarna först”. Situationen var svår redan innan pandemin slog till men med den, kriget i Ukraina och den höga inflationstakten har allt fler italienare fått det tufft och samhällsklimatet hårdnat.

Detta är de italienska politikerna väl medvetna om. Och kanske är det också en av anledningarna till att en nationalist och ytterhögerkandidat, vars parti har rötter i fascismen, valdes till premiärminister.

"Egyptens tio plågor"

Det politiska alternativet på vänsterkanten hade behövt bygga en stark koalition för att möta högervinden som blåser. Försöken misslyckades dock helt. Demokratiska partiet (PD) försökte bilda allians med partiet Azione (Handling), men den sprack inom mindre än en vecka. Den populistiska Femstjärnerörelsen, som blev största parti i valet 2018, hade brutit samman. Rörelsen ville heller inte ingå i en koalition med en mittenvänster ledd av PD.

EU och många investerare oroar sig för vad en ytterhögerregering vid makten i Italien innebär. De har varnat för att det kan undergräva förtroendet för landet i den internationella gemenskapen och urholka dess internationella åtaganden. Anklagelserna har avfärdats av Meloni. Hon har skickligt ändrat retorik om relationerna till just EU, från att inför förra valet 2018 ha föreslagit en ändring av författningen för att kunna dra tillbaka Italiens internationella engagemang, till att nu vara för EU så länge unionen håller sig till befintliga befogenheter.

Putins vän, den 85-årige förre premiärministern Silvio Berlusconi (mitten), kan göra comeback i regeringskansliet tillsammans med Giorgia Meloni. Foto: Claudio Grassi/LaPresse via AP/TT

Däremot understryker Meloni gång på gång vikten av att italienarna gynnar den inhemska marknaden på bekostnad av globaliseringen, genom att importera mindre från Kina och öka produktionen hemmavid.

Hon viftar bort alla farhågor om vad ett högerextremt styre innebär. Hon har kallat oron verklighetsfrämmande och avfärdar sina kritiker med att ”de säger att vi kommer att dra på Italien Egyptens tio plågor [från gamla testamentet], att Italien kommer att hamna i ett vakuum”.

Vurm för Mussolini

Italiens bröder drog i gång sin valkampanj i hamnstaden Ancona i regionen Marche, där Meloni togs emot som en rockstjärna. Det var ingen slump. Platsen var omsorgsfullt vald eftersom Marche styrs av hennes eget parti. Där är abortmotståndet kompakt och abortpiller förbjudna i den preventiva familjerådgivningen. Och priderörelsen fick i år för första gången nej till att organisera sin årliga parad i Ancona. Det är således inte bara EU som riskerar mycket med en Meloni vid rodret i Italien, även italienarna själva kan få se inskränkningar av vissa rättigheter.

45-åringen är en skicklig politiker med en lång politisk karriär bakom sig. I sina tal gillar Meloni dock att utmåla sig som offer och någon som slår ur underläge, ett vanligt populistiskt drag.
– Hon har enorm ledarskapsförmåga och har som ingen annan kvinna i italiensk politik tidigare lyckats förvalta den på ett ypperligt sätt, säger den politiska filosofen och författaren Giorgia Serughetti.

Som 15-åring gick Meloni med i den nyfascistiska organisationen Ungdomsfronten, ungdomsgrenen av fascistiska Italienska sociala rörelsen som bildades efter andra världskriget. Senare var hon medlem i Silvio Berlusconis parti, men lämnade det 2013 och grundade Italiens bröder.

En del medlemmar i Italiens bröder hyllar ännu exdiktatorn Benito Mussolini, här i München 1938 med Nazitysklands ledare Adolf Hitler. Foto: AP/TT

Under åren har hon genomfört en stor och välskött förändring av partiet. Men det finns fortfarande partimedlemmar med vurm för fascismen och exdiktatorn Benito Mussolini, vilket Meloni har försökt få styr på. Sådana medlemmar är obekväma och kan hindra hennes egna framgångar. De är också ett effektivt medel för motståndarsidan att lyfta fram för att attackera henne. Meloni försöker rätta in alla i ledet som hon går först i.

Enligt Giorgia Serughetti har Meloni skickligt gjort en kursändring i politiken från nyfascism till ”demokratisk postfascism” med starkt fokus på nationalism och den italienska traditionella kärnfamiljen i kombination med nyliberal ekonomisk politik – inte helt olikt Ungerns premiärminister Viktor Orbán.

Gud, nationen och familjen

Meloni som första kvinna på premiärministerposten är inte alls någon seger för kvinnorna i Italien, enligt Serughetti.
– Meloni representerar nationalism, överhöghet – italienarna först – och konservativ familjepolitik samt kristendom. Genom sin politik ställer hon kvinnor mot varandra. Utrikes födda kvinnor, muslimska kvinnor och lesbiska kvinnor är till exempel inte inkluderade i de grupper som utlovas statligt stöd i olika former, säger hon.

Melonis popularitet kan delvis förklaras med att hon står för kärnan i den italienska kulturen: Dio, patria e famiglia – Gud, nationen och familjen. Som hon själv har uttryckt det:
– Gud, nationen och familjen är inte en slogan, utan det vackraste kärleksmanifestet.

Mycket av Giorgia Melonis medvind kan också förklaras med att hon kommer från en tid i opposition. Det ger henne framför allt fördelar i förhållande till sina högerrivaler Salvini och Berlusconi.
– En annan förklaring är att Italien i grunden är ett konservativt högerland med en mäktig överklass och en åldrande befolkning som har mycket att förlora på för stora förändringar, säger Serughetti.

Vänsterledaren Enrico Letta från Demokratiska partiet förlorade. Foto: Mauro Scrobogna/LaPresse via AP/TT

Med Meloni och för den delen Berlusconi känner de här grupperna sig trygga. Satsningar på den traditionella kärnfamiljen, stopp för invandring och nyliberal ekonomisk politik med fokus på företagen känns som ett säkrare alternativ i otrygga tider.

Den sociala högerpolitik Meloni för omfattar etniska italienare och de italienare som lever i kärnfamiljer. Melonis familjepolitik skiljer sig i sak inte mycket från Viktor Orbáns. Skillnaden är att Orbán är mer hårdför och kan vara det utifrån sin maktposition, enligt Serughetti.

Orbán förebild

För kvinnor väntas rättigheterna inskränkas med Orbáns traditionella familjepolitik för att främst stärka medelklassen som modell. Den går dels ut på att det ska födas flera vita barn till den ungerska – eller i det här fallet italienska – nationen, kombinerad med antimigrationsretorik. Dels handlar modellen om motstånd mot utökade rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer.

Vad gäller kvinnors rättigheter är aborträtten redan i dag på sätt och vis hotad, eftersom det i stora delar av landet i princip är omöjligt att göra abort på grund av att läkare med hänvisning till samvetsfrihet kan vägra utföra dem. Aborträtten är garanterad i lag, även om den alltså inte fungerar i praktiken. Med en regering ledd av en extremhögerpolitiker som Meloni kanske inte lagen kommer att upphävas, däremot urholkas ytterligare, spår Serughetti.

Även dessa inskränkningar i medborgarnas rättigheter kan slå tillbaka på EU. Troligtvis är det många i Bryssel som bävar inför Italiens vägval.

Fotnot: Artikeln publicerades ursprungligen den 8 september 2022, men har uppdaterats lätt efter valet den 25 september.