Nobels fredspris kan utebli i år

Rysslands invasion av Ukraina har i ett slag förkastat de grundläggande spelreglerna för internationell samverkan och kastat världen in i en mörk tid där den europeiska säkerhetsordningen återigen står på spel. Mycket av det som Nobelkommittén under alla dess tidigare beslut belönat – mänskliga rättigheter, demokrati, internationellt samarbete och nedrustning – hotas nu av Rysslands folkrättsvidriga invasionskrig. Nobelkommittén kan därför, för att markera de exceptionella tiderna vi lever i, välja att fatta det mycket ovanliga beslutet att avstå från att dela ut årets fredspris till Nobels minne.

Under såväl det första som det andra världskriget valde kommittén att inte dela ut priset. Efter Sovjetunionens invasion av Ungern (1956) och mitt under brinnande Vietnamkrig (1966 och 1967) delades heller inga fredspris ut. Det är svårt att veta med säkerhet vad som ligger bakom kommitténs beslut eftersom diskussionsprotokoll inte upptas och den inte behöver motivera varför den väljer att avstå. Men även om de uteblivna prisen var konsekvenser av intern dynamik och splittringar inom kommittén, uppfattades tystnaden av omvärlden som en reflektion av den våldsamma tiden. Som den brittiska dagstidningen The Times talande rubrik från 1966 belyser: No Peace – No Prize.

Den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja nämns i spekulationerna. Foto: Christoph Söder/DPA via AP/TT.

Årets mottagare av Nobels fredspris meddelas den 7 oktober klockan 11. Att välja att inte dela ut pris i år vore alltså ovanligt (och om man får tro vadslagningsbolagen osannolikt, de har inte ens det alternativet som en möjlighet). Ett sådant beslut skulle kunna kritiseras, dels för att vara alltför eurocentriskt (länder i det globala syd har i ökande grad kritiserat västs upptagenhet med Ukrainakriget) och dels för att man i sådant fall skulle välja att inte dela ut priset när det kan tyckas behövas som mest. Men kommittén har överraskat förr. Och det skulle onekligen vara ett slagkraftigt sätt att markera allvaret i den tid vi åter befinner oss i.

Fredspristagare i fängelse

Ett annat sätt att förhålla sig till Rysslands aggressionskrig mot Ukraina vore att belöna Aleksej Navalnyj. Den fängslade oppositionspolitikern representerar en fundamentalt annorlunda vision av vad Ryssland är och bör vara. Han är mest känd för sina kampanjer mot den ryska korruptionen, inte minst hos den yttersta politiska makten, i synnerhet Vladimir Putin. När Ryssland inledde sin militära invasion av Ukraina var Aleksej Navalnyjs kampanjorganisation en av få som vågade stå upp och fördöma kriget.

Nobelkommittén har tidigare tilldelat personer i fångenskap fredspriset. Exempelvis tilldelades demokratikämpen Aung San Suu Kyi priset 1991 när hon var frihetsberövad i Myanmar och regimkritikern Liu Xiaobo 2010 när han satt i kinesiskt fängelse. Vidare tilldelades Carl von Ossietzky, den tyske pacifisten och journalisten som avslöjade den tyska upprustningen, fredspriset 1935 trots att han satt i koncentrationsläger.

Carl von Ossietzky, här med dottern Rosalinde cirka 1931, fick Nobels fredspris medan han satt i koncentrationsläger. Foto: NTB/TT.

Att belöna Aleksej Navalnyj skulle sända en stark signal till den ryska ledningen och vara en försäkring om att världen inte glömmer bort honom i hans fångenskap. Aleksej Navalnyj vore dock inte en okontroversiell kandidat. Som politiker, ibland med dragning åt det populistiska hållet, har han en del i sitt bagage. Det är exempelvis oklart hur han står i frågan om det rättfärdiga i den ryska ockupationen av Krim. En variant vore att Aleksej Navalnyj skulle dela priset med Svetlana Tichanovskaja, den belarusiska oppositionsledaren, som i exil leder kampen mot den auktoritäre presidenten Aleksandr Lukasjenko och för demokrati i sitt hemland.

Insatser för nedrustning

Kriget i Ukraina har lett till en omfattande militarisering och upprustning, inte minst i Europa. Dessutom har de underförstådda ryska hoten att använda atomvapen ånyo satt kärnvapenfrågan i centrum. Nobelkommittén har återkommande belönat ansträngningar för nedrustning och i synnerhet arbetet mot kärnvapen, såsom när Internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen (Ican) 2017 fick priset för sitt arbete med en internationell konvention som totalförbjöd sådana vapenslag. Individer och aktörer som kämpat för nedrustning, inte minst på det nukleära området, skulle därför vara rimliga att belöna.

Den internationella konventionen mot kärnvapentester (Comprehensive Test Ban Treaty, CTBT) har funnits i över 25 år. Trots att den inte ännu trätt i laga kraft har dess organisation CTBTO fortsatt att bygga ut sitt övervakningssystem mot kärnvapentester. Hela vår planet har nu kontrollpunkter från vilka data samlas in som kan avslöja provsprängningar. CTBT har bidragit till en norm mot testerna, vilket är en viktig del i ansträngningarna att förhindra utvecklandet av kärnvapen.

CTBTO har bland annat seismologiska stationer, som den här i Antarktis. Foto: CTBTO Public Information.

Andra aktörer som arbetat mot kärnvapen är exempelvis organisationerna Global Zero och Nuclear Threat Initiative (NTI), nedrustningsexperterna i International Panel on Fissile Materials (IPFM), samt enskilda forskare såsom Zia Mian. Samtidigt har organisationer som exempelvis International Partnership for Nuclear Disarmament Verification (IPNDV) arbetat med att utveckla metoder för verifiering – vilket är helt avgörande för att stater ska kunna besluta om insatser mot kärnvapenspridning och för nedrustning.

Klart är att den norska Nobelkommittén har att förhålla sig till en värld som genom den ryska invasionen av Ukraina fallit många steg tillbaka på vägen mot en fredligare framtid. Hur man väljer att markera ljuspunkter i dessa mörkare och svårare tider återstå att se.