Ubåtspakt ger Australien våndor

Det förhållandevis nära avståndet till Kina gör att stämningarna i Australien i dag påminner om det säkerhetspolitiska uppvaknandet i Sverige och Finland efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina, anser professor Rory Medcalf vid Australian National University.

– Australien har lidit av ”atomallergi” som innebar att vi aldrig skulle skaffa kärnkraft, kärnvapen eller atomdrivna ubåtar. Men Kinas beteende har tvingat fram en helomvändning, säger han.

Den förra mittenhögerregeringen började i största hemlighet att förhandla 2021 om köp av ubåtar med hänvisning till den nationella säkerheten. I valrörelsen förra året instämde oppositionspartiet Labor överraskande helhjärtat i argumenten och segrade sedan i valet.

Ubåtsaffären presenterades i mars. Bakom podiet på en flottbas i ett soligt San Diego i södra Kalifornien stod de tre ledarna i nya trepartsalliansen Aukus, president Joe Biden i mitten, med australiske premiärministern Anthony Albanese på sin ena sida och brittiske Rishi Sunak på sin andra. I Kina hade Aukus stämplats som ett ”farligt misstag” från en anglosaxisk klick med drömmar om att skapa en Natokopia.

Irritation i Peking

En häftig debatt stormar om ubåtarna på grund av de gigantiska kostnaderna, det ökade beroendet av ett oförutsägbart USA och riskerna för att den ännu tydligare formella kopplingen till ett Washington med allt större skepsis mot Peking kan leda till att spänningarna i regionen trappas upp.

Den kärnkraftsdrivna Hyman G Rickover, en ubåt i Virginiaklassen, visas upp i inför sitt dop i Groton i USA-delstaten Connecticut 2021. Foto: Sean D Elliot/The Day via AP/TT

Traditionellt har Labor haft en Kinavänlig inställning efter dåvarande premiärministern Gough Whitlams närmande à la USA:s president Richard Nixon i början av 1970-talet. Ett snabbt växande handelsutbyte följde, med kinesisk import av australiska råvaror.

Men periodvis har förhållandet svalnat, senast 2020 när Peking lade fram en lista på 14 punkter där man var irriterad på regeringen i Canberra. Det gällde bland annat ilska över att det kinesiska teknikföretaget Huawei utestängts från upphandlingen av 5G, kraven på utredning om coronavirusets ursprung, anklagelser om brott mot mänskliga rättigheter och ”illa underbyggda påståenden” om kinesiska cyberattacker. Straffet blev strypt import av bland annat kol, timmer, nötkött, humle, hummer och rödvin. Inte minst det senare blev kännbart för vinodlare som förlitat sig på efterfrågan i Kina och tvingades åse hur druvorna ruttnade.

Ökad kinesisk närvaro

För 20 år sedan var den unge radikale Anthony Albanese en mycket arg kritiker av George W Bushs krig i Irak och den proamerikanska svängningen nu har fått politiska bedömare att undra vilka andra av Labors principer han tänker överge. Men han verkar inriktad på pragmatisk balansgång mellan alliansbrodern USA och den största handelspartnern Kina.

– För tillfället håller Albanese-regeringens retorik om ”stabilisering” av relationerna. Det talas om att handelsministern kommer att resa till Kina snart och i så fall bereda vägen för ett premiärministerbesök senare i år, säger James Curran, professor vid University of Sydney och författare till heltäckande boken Australia’s China Odyssey med undertiteln (översatt) Från eufori till skräck.

Taiwan rustar upp med vapen från USA. Robotar avsedda för det amerikansktillverkade F-16-planet i bakgrunden. Foto: Johnson Lai/AP/TT

Det är ingen hemlighet att Kina både rustar upp och utökar sin närvaro i vattnen utanför kusterna. Och i och med Xi Jinpings ambitiösa agenda hörs ekon av fraser som är välkända i Rysslands närområde – rätten till en skyddad intressesfär. Att Taiwan, en förrymd provins i den kinesiska världsbilden, skulle ingå i den är givet.

– Det finns vissa likheter. Både Putin och Xi reagerar på vad de anser vara förödmjukelser som väst åsamkat dem och de ger uttryck för avsky och missnöje. Självklart betraktar Kina Aukus som ett led i större amerikanska ansträngningar att hålla tillbaka dess uppgång och makt i östra Asien. Men, nej, jag ser inte en linje som går från Kiev till Taipei eftersom jag inte tror att Xi bestämt sig för att ta tillbaka Taiwan på kort sikt nu när väst distraheras av Ukraina, säger James Curran.

Ryssland "vasallstat"

I Australien försöker säkerhetspolitiska experter, precis som på andra håll i världen, att gissa vad Xi ytterst var ute efter med sina ouvertyrer i Moskva nyligen. De flesta konstaterar att Ryssland är den svagare parten, men tillgång till ryska råvaror skulle gynna Kina och, kanske, missgynna Australien.

– Jag tror att man bör betrakta Xi-Putin från två håll. Från ett framträder en intensifierad strategisk kamp mellan auktoritära stater som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea gentemot liberala demokratier. Jag misstänker att Xi och Putin kommer att aktivt samordna sitt agerande mot USA och dess allierade i Nato och i Stillahavsområdet, säger Malcolm Davis vid tankesmedjan Aspi, Australian Strategic Policy Institute.

Vad sade egentligen Xi till Putin under sitt besök i Ryssland i mars? Dockor till salu i Moskva i anslutning till mötet. Foto: Dmitry Serebryakov/AP/TT

Från det andra hållet syns, enligt Malcolm Davis, en krassare verklighet.

– Det är ett kinesiskt ”vänskapligt övertagande”, för att använda businessjargong, av Ryssland som inte är något annat än en vasallstat. Kina får tillgång till ryska råvarurikedomar parallellt med politiskt stöd. Xi lär bara slänga åt Putin så mycket så att han inte förlorar i Ukraina, vilket kan inbegripa vapen.

Angående en kinesisk intressesfär framhåller Malcolm Davis att Peking torgför idéer om ”samhällen med gemensamt öde” som en plattform för framtida samarbete. I själva verket skulle det bli en kinesiskstyrd sfär där övriga förväntas godta ledarskap från Peking. Kina, fortsätter Malcolm Davis, har ambitionen att dominera Centralasien och är berett att ta till medel som inbegriper både militär och mjuk makt.

Vapenarsenaler vässas

Alliansen med USA och Storbritannien, Aukus, är också föremål för upphetsade diskussioner. Lite överdrivet, tycker många, med tanke på att det än så länge mest är ett avtal om utbyte, först om ubåtarna, sedan om mer avancerade teknik.

– Aukus är inte globalt, inte heller ”västerländskt”. Det är en trio anglosaxiska länder, varav två är allt svagare imperialistiska makter och den tredje en mellanstor makt på andra sidan jordklotet, som tillsammans försöker bevara balansen i världen som den såg ut på 1900-talet. Någon samsyn råder inte i regionen kring Indiska oceanen och Stilla havet om att Aukus skulle vara den kraft för fred och välstånd man påstår, säger Jane Golley, professor vid Australian National University.

Men, utan tvekan sammanflätas amerikansk-brittisk-australisk militär och på sikt kan Indien tas upp i den gemenskapen. Möjligen även Japan, men det blir knivigare med tanke på det landets hållning under andra världskriget. Japan ingår i en annan relativt ny allians, Quad, tillsammans med Australien, Indien och USA som Kina också fördömt.

En annan allians, Quad, som anses riktad mot Kina. Australiens, Indiens och Japans premiärministrar Anthony Albanese, Narendra Modi och Fumio Kishida omger USA:s president Joe Biden i maj 2022 i Tokyo. Foto: Evan Vucci/AP/TT

Gapet i försvarsutgifter mellan Peking och Washington krymper och det är ett faktum att Kina har skaffat ett försprång på några områden, till exempel antalet fartyg i flottan och höghastighetsvapen. Amerikanska medier rapporterar flitigt om upprustningen i skuggan av Kinas mångmiljardsatsningar för att vässa sin arsenal. I en genomgång i The New York Times framgick till exempel att Japan skaffat Tomahawk-robotar, att Indien genomfört manövrer med Japan och Vietnam, att Malaysia håller på att köpa sydkoreanska flygplan, att Filippinerna bygger ut landningsbanor för att välkomna en större amerikansk styrka än på årtionden – och att USA laddar vapenarsenaler i Taiwan.

– Australiens regering har slagit knut på sig själv för att försäkra sydöstasiatiska länder att Quad och Aukus bidrar till balans och regional säkerhet. Indonesien och Malaysia ställer sig tveksamma till det. Risk föreligger naturligtvis för regional kapprustning. Varför skulle inte Indonesien vilja ha atomdrivna ubåtar? undrar James Curran.