Barnbrist svårlöst samhällsproblem

– Japan står på randen till att inte längre kunna ha ett fungerande samhälle, varnade premiärminister Fumio Kishida när han i januari i år tillkännagav att regeringen under tre års tid ville avsätta stora summor för att öka barnafödandet.
Han hänvisade till de senaste officiella siffrorna som visade att antalet nyfödda, för första gången sedan statistik började föras på 1960-talet, hade understigit 800 000 år 2022. Fruktsamhetstalet – det vill säga hur många barn en kvinna väntas få i genomsnitt under sitt liv – sjönk samtidigt för sjunde året i rad till 1,26.

I grannlandet Sydkorea var fruktsamhetstalet ännu lägre, endast 0,78 barn per kvinna förra året och under de närmaste åren kan det enligt prognoser sjunka till 0,61 (som jämförelse har till exempel Sverige 1,52).

När fruktsamhetstalet är lägre än 2,1 barn per kvinna kan folkmängden inte längre upprätthållas. Det leder till att invånarantalet sjunker, andelen äldre ökar och den arbetande delen av befolkningen minskar. Extremt lågt barnafödande kan få negativa konsekvenser för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft och på samhället i stort. Trycket på dem som arbetar att dra in pengar till pensioner och skatter ökar liksom pressen på sjukvård och äldreomsorg, kostnaderna blir större för staten och det kan bli brist på arbetskraft.

Befolkningar kan halveras

Sydkoreas befolkning riskerar, liksom Japans, att halveras fram till år 2100, enligt prognoser, och samma sak gäller för Italien.

År 2067 kan Sydkorea ha fler pensionärer än invånare i arbetsför ålder. Och Japan har, efter Monaco, den högsta andelen invånare som är över 65 år i världen, cirka 30 procent.

Utvecklingen känns igen i flera andra länder i regionen, som Taiwan och Singapore, och i dag märks tydliga tecken på att även Kina är väg åt samma håll. Trots att ettbarnspolitiken slopades 2016 har jättelandet inte lyckats få fart på barnafödandet. Kommunistpartiets trebarnsmål är mycket långt borta. Förra året var fruktsamhetstalet så lågt som 1,09 medan befolkningen för första gången minskade.

Påve Franciskus och Italiens premiärminister Giorgia Meloni möter barn vid konferensen i april 2023, där den katolska kyrkans överhuvud talade om "demografisk vinter". Foto: Alessandra Tarantino/AP/TT

Lågt barnafödande är sedan länge ett välkänt problem även i Europa, och i synnerhet i sydeuropeiska länder som Spanien, Italien och Malta. I Italien registrerades nådde födelsetagen i fjol en ny bottennotering och befolkningen minskade med tre procent.

Påve Franciskus kallade under en uppmärksammad befolkningskonferens i april situationen för en ”demografisk vinter”.
– Vi måste skapa fruktbar jordmån så att en ny vår kan blomstra, sade han och pekade på den osäkerhet som många unga i Italien upplever på grund av låga löner och osäkra arbetsvillkor och höga boendekostnader.

Vid konferensen, som arrangerades av en organisation med koppling till katolska kyrkan, deltog den nationalistiska premiärministern Giorgia Meloni och hennes partikamrat och jordbruksminister Francesco Lollobrigida. Han har framhållit att det måste födas fler barn för att ”slå vakt om Italiens kultur och språk”.

Misslyckade satsningar

I Italien planeras nu förbättringar bland annat av barnomsorgen för att uppmuntra kvinnor att föda barn. Ökade inkomstrelaterade barnbidrag till föräldrar har nyligen också införts.

Även i Sydkorea och i Japan har politikerna under de senaste två–tre årtiondena med olika åtgärder försökt få bukt med de sjunkande födelsetalen. Sydkoreas president Yoon Suk-Yeol avslöjade förra hösten att motsvarande cirka 2 000 miljarder kronor hade avsatts av olika regeringar för detta ändamål under de senaste 16 åren – utan att man lyckats vända utvecklingen.

Och Japans finansdepartement konstaterade år 2020 att regeringspolitiken misslyckats och att de satsningar som gjorts inte varit tillräckliga. I stället har de spätt på landets skyhöga skuldberg, anser kritiker.

Japanska kvinnor i traditionellt firande av sina 20-årsdagar och av att ha nått vuxenlivet. Men innebär det att de vill ha barn? Foto: Eugene Hoshiko/AP/TT

Orsakerna till lågt barnafödande kan vara många och det handlar både om ekonomiska och sociala faktorer. Även kulturella skillnader påverkar. Men i dag visar forskningen att vilka möjligheter som det finns för kvinnor att kombinera yrkesarbete med att ha familj är särskilt avgörande.

Det handlar om tillgång till barnomsorg och möjligheter att ta ut föräldraledighet. Även om kvinnor och män i Japan och Sydkorea kan vara föräldralediga i tolv månader är det långt ifrån alla nyblivna föräldrar som tar ut ledighet. År 2020 var endast två tredjedelar av sydkoreanska mammor och 3 procent av papporna föräldralediga mot fyra femtedelar av mödrarna i Japan och cirka 13 procent av fäderna.

Förhållandena på arbetsmarknaden, med långa arbetsveckor och höga krav, påverkar, liksom den kultur som råder på arbetsplatserna. I Japan ses de som tar ut föräldraledighet inte alltid med blida ögon eftersom de anses öka arbetsbördan för kollegor.
– Regeringen uppmuntrar män att ta ut pappaledighet, något som allt fler också gör, men traditionella idéer om arbetsfördelning finns fortfarande kvar, enligt Machiko Osawa, professor vid Japans kvinnouniversitet. Hon tillägger att fortfarande har de japanska mödrarna ansvaret för att ta hand om barnen i hemmen.

Kostnader avskräcker

Många unga väljer att utbilda sig först och försöka få jobb innan de skaffar barn. Det är en situation som även känns igen många andra länder, till exempel i Italien och Spanien.

Medelåldern för förstföderskor i Sydkorea var 33 år 2022, vilket är betydligt högre än för tio år sedan då den låg på 26 år (inom OECD-länderna var genomsnittet år 2020 29,3 år, och i Sverige 30,2 år för 2022).

Ökande ålder påverkar förstås även de biologiska möjligheterna att bli med barn.

Kim Dong Uk och hans fru Seo Ji Seong har gått emot trenden i Sydkorea och skaffat två barn. Foto: Lee Jin-man/AP/TT

Även kostnaderna för att ha barn avskräcker. I såväl Sydkorea som Japan och Kina är barnens utbildning en stor ekonomisk börda. Inte minst i Sydkorea lägger föräldrar stora summor på privat utbildning för att deras barn ska klara de höga kraven i skolan och inträdesproven till högre utbildningar.

Jämställdheten mellan kvinnor och män är en annan betydelsefull faktor för kvinnors motivation att föda barn, enligt befolkningsvetare. Japan, Sydkorea och även Kina ligger långt efter när det gäller hur mycket papporna deltar i att ta hand om barnen och hushållsarbetet. I World Economic Forums Global Gender Gap Index – som mäter jämställdhet i världen inom ekonomi, utbildning, politik och hälsa – ligger Japan på plats 125 av 146 länder, medan Sydkorea har plats 105 och Kina 107. Italien rankas på plats 79.

På senare år märks en ökande trend bland kvinnor i Sydkorea och Japan att välja bort att bilda familj, och i Sydkorea registrerades förra året det lägsta antalet äktenskap sedan 1970. Enligt landets statistikmyndighet finns ett samband mellan det minskande antalet giftermål och det sjunkande födelsetalet. Äktenskapet har stor betydelse i det sydkoreanska och japanska samhället och det är vedertaget att vara gift för att föda barn. Samtidigt visar opinionsundersökningar bland unga sydkoreaner och japaner att många av dem inte längre ser det som prioriterat att ha barn.

Migration ett svar

Många experter anser att ökad invandring är svaret på problemet med krympande befolkningar och arbetskraftsbrist. Det är också ett skäl till att folkmängden i många rikare länder, som USA, Tyskland och Australien, har fortsatt att växa trots minskande födelsetal.

Enligt FN:s befolkningsexperter kommer ”migration under de kommande årtiondena att vara den enda drivkraften bakom befolkningstillväxten i höginkomstländer, eftersom antalet dödsfall successivt kommer att överstiga antalet födslar”.

Demonstration för mer jämställd välfärd, utanför finansdepartementet i Rom på internationella kvinnodagen 2021. Foto: Alessandra Tarantino/AP/TT

Såväl Japan som Sydkorea har länge haft en restriktiv inställning till invandring. Men i dag diskuteras frågan alltmer och Japan har börjat lätta något på strikta migrationslagar för att möta bristen på arbetskraft.

Men för Giorgia Melonis högernationalistiska regering i Italien finns ökad invandring inte på kartan.

Den senaste rapporten (State of the World Population 2023) från FN:s befolkningsfond UNFPA, ifrågasätter mediernas och politikernas fixering vid om befolkningen ökar eller minskar. Regeringar bör i stället, enligt rapporten, verka för jämställdhet på arbetsplatser och i samhället i stort, samt universell tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

”Detta är ett beprövat recept som kommer att ge ekonomisk utdelning och leda till motståndskraftiga samhällen som kan frodas oavsett hur befolkningar förändras”, skriver UNFPA.