Saudisk stjärnglans döljer brutal verklighet

Att blicka in i Saudiarabiens evenemangsvärld är en surrealistisk upplevelse för den som minns hur slutet kungariket en gång var. Förr i tiden ägde allt nöjesliv rum bakom höga murar i allt från palatsen till blygsamma källarplan. Kvinnor var skuggfigurer i det offentliga livet. Det skapade en väl utvecklad dubbelmoral.

Men mycket har luckrats upp med Vision 2030, kronprins Mohammed bin Salmans grandiosa plan för att bredda ekonomin och modernisera landet. Paradoxalt nog har saudier som en gång gått i bräschen för sådana öppningar blivit de första att utsättas för repressalier. Det saudiska moderniseringsprojektet är format så att äran ska tillfalla landets de facto-ledare, kronprins Mohammed bin Salman, ofta kallad MBS. Projekten runt honom är riggade för att han ska ses som en ledare för hela Mellanöstern, åtminstone dess sunniarabiska del.

MBS, favoritson till den åldrande kung Salman, avsatte den förre kronprinsen, sin äldre kusin Mohammed bin Nayef, i en palatskupp 2017. Kusinen och den förre tronarvingen, en gång nära lierad med Pentagon i jakten på al-Qaida, sitter numera bedövad av droger i sitt palats i Jidda, enligt saudiska andrahandskällor. Andra mäktiga kritiker av kronprinsen tystades när de placerades i hotellarrest på Ritz Carlton i Riyad samma år. De släpptes först när de var vingklippta och åtskilliga miljarder fattigare. Men toppen av isberget var mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi. Han, som en gång stått kungahuset nära, blev styckmördad på det saudiska konsulatet i Istanbul hösten 2018. Hans kropp har aldrig återfunnits. De turkiska åtalen mot misstänkta gärningsmän lades ned sedan Saudiarabien pumpat in affärsmöjligheter i Turkiets krisande ekonomi.

Sparar inte på krutet. Banan för Formel 1-loppet i kuststaden Jidda. Foto: Hassan Ammar/AP/TT

Krig, sport och pop

MBS ledde som nyutnämnd försvarsminister 2015 in kungariket i krig mot huthirebellerna i Jemen, en väpnad konflikt som snart har pågått i nio år och som blivit en säkerhetspolitisk återvändsgränd. Fortfarande dör vanliga saudiska soldater i detta krig. De kallas gudskrigare (mujaheddin) när de begravs, säger saudiska dissidenter. Den maktlystnad parad med en rastlös moderniseringsiver som präglar kronprinsens ledarstil för tankarna till en ung Saddam Hussein, Iraks forne diktator. MBS tål inget internt motstånd.

Oljepengarna tjänar dubbla syften. De är dels ägnade åt modernisering och dels åt att konsolidera hans makt. MBS styr över den välfyllda investeringsfonden PIF, Public Investment Fund, en hörnpelare för Vision 2030. Han har lagt sig vinn om att få den unga generationen på sin sida. Det är en förklaring till hans moderniseringsiver. En annan är den saudiska ekonomin som kräver diversifiering, nytänkande och kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Mjuk makt kan bidra till hård makt. Till den mjuka makten hör värdskapet för stora internationella turneringar inom golf, fotboll, boxning och Formel 1. Kritikerna kallar det sportswashing, men satsningarna gillas också av de unga som hungrat efter sociala förändringar. De ärkekonservativa, däremot, kanske bidar sin tid.

Kronprins Mohammed bin Salman, Fifachefen Gianni Infantino och president Vladimir Putin ser öppningsmatchen mellan värdlandet Ryssland och Saudiarabien i fotbolls-VM 2018. År 2034 är det saudiernas tur att arrangera evenemanget. Foto: Hassan Ammar/AP/TT

Den statliga investeringsfonden PIF och oljebolaget Aramco bäddade för att Saudiarabien som enda kandidat vann tävlan om att få arrangera fotbolls-VM 2034. Landet har också en egen stjärnspäckad liga med spelare som portugisen Cristiano Ronaldo, och PIF har gjort inbrytningar i europeisk fotboll genom att köpa Newcastle United i engelska Premier League. Det ger prestige och socialt kapital.

Musik, som fördöms av ärkekonservativa islamister, är en del av förändringen. I december hölls den tre dagar långa musikfestivalen Soundstorm i Riyad. Inför evenemanget skyltade reklamen med en satsning som lovade att bli större, bättre och gå ut med högre volym än tidigare år. ”Är du redo att dansa dig genom natten?” hette det i förhandsreklamen för besökare som kunde ge sig hän åt indie, rnb, house, disco och andra musikformer i danstältet och på de många scenerna, där även DJ-trion Swedish House Mafia uppträdde. Den brittiska dagstidningen The Guardian kallar Soundstorm, som sägs hysa världens största scen, för popwashing.

Kvinnliga diplomater

Att Riyad nyligen vann tävlan om värdskapet för World Expo 2030 är en annan del av den saudiska valutans makt. Världsutställningen kommer att visa upp en saudisk identitet som är öppen och flexibel, snarare än stängd och rigid, utropar den saudiske författaren Hassan al-Mustafa stolt i den engelskspråkiga saudibaserade dagstidningen Arab News.

Att kvinnor numera får köra bil och har mer att säga till om förbättrar bilden av landet. Kvinnliga diplomater är en del av ansiktet utåt. Bland dessa märks Einas al-Shahwan, som utsågs till ambassadör i Stockholm 2021. Hon blev pionjär på saudiska UD när hon som första kvinna fick en tjänst där 2007. Det var långt innan världen hade hört talas om MBS. Det är möjligt att Einas al-Shahwan tidigare i karriären utbildades av ekonomiprofessorn Mohammad al-Qahtani, som förr om åren deltog i diplomatutbildningen.

Reklam för världsutställningen som Saudiarabien ska stå värd för. Foto: Thomas Padilla/AP/TT

Han, som tillhör en stor och mäktig släktgemenskap, eller stam, ställde sig samtidigt i första ledet för sociala, ekonomiska och politiska reformer. Han var medgrundare av den nu förbjudna människorättsorganisationen APCRA. Hösten 2012 blev han frihetsberövad och dömdes till tio års fängelse i en riggad rättegång. Frigivningen skulle ha ägt rum den 21 november 2022. Ett par veckor innan dess ”försvann” denne mottagare av ”det alternativa Nobelpriset”, Right Livelihood Award, spårlöst i det saudiska fängelsesystemet.

Enligt hans son Abdullah al-Qahtani, som nyligen besökte ett vintrigt Stockholm på inbjudan av Right Livelihood, har familjen via anhöriga till andra fångar fått veta att fadern ännu är vid liv. Men några svar från saudiska ansvariga om vad som har hänt honom kan de inte få, trots att Mohammad al-Qahtanis fru Maha gör ständiga påstötningar från sitt hem i USA till saudiska myndigheter. FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare, Mary Lawlor, har uppmanat saudiska myndigheter att ge familjen besked. Men inte heller hon har fått svar.

Aktion i Sverige

Det är bakgrunden till att sonen Abdullah, äldst i syskonskaran, nyligen sökte upp den saudiska ambassaden i Stockholm. Han fick överlämna sin petition först när två svenska polismän gjorde honom sällskap in på ambassaden. Anmärkningsvärt nog kände den saudiske diplomat som tog emot Abdullah hans far. Han hade en gång varit en av ekonomiprofessorns elever på diplomatprogrammet.

Mohammed al-Qahtani, fängslad medborgarrättskämpe. Foto: Per Luthander

Som utsänd journalist träffade jag Mohammed al-Qahtani i Riyad i mars 2011. Det var när den arabiska våren skänkte hopp åt reformvänner runt om i regionen, däribland Saudiarabien. Till mitt hotell i Riyad kom denne medborgarrättskämpe full av energi, iklädd sin amerikanska collegetröja. Oförvägen, mitt i hotellobbyn, tog han emot telefonsamtal från anhöriga till politiska fångar. Qahtani var öppen med vad han ville och gjorde. Det gav han uttryck för på sitt Twitterkonto innan han dömdes för att ha spritt ”falsk information” till utomstående källor (kanske avsågs intervjuerna han gett utländska journalister), för att ha upprättat en illegal människorättsorganisation och ”underminerat den nationella säkerheten”. Det var grundlösa anklagelser. Jag träffade unga saudier som såg honom som tänkbar premiärminister om det någon gång skulle hållas fria val efter konstitutionella reformer.

Efter mordet på Khashoggi kallade Joe Biden, då senator, Mohammed bin Salman för en paria och förklarade att Saudiarabien skulle få betala ett pris för vad man gjort. Men som president har Biden besökt Saudiarabien och tonat ned sin kritik. Och när Qahtanis familj har uppvaktat det amerikanska utrikesdepartementet har de fått kalla handen.

– Den första fråga de ställer är om min pappa är amerikansk medborgare, och när svaret är nej slocknar deras intresse, säger Abdullah.

Abdullah al-Qahtani (t v) överlämnar sin petition för att få svar om sin far. Foto: Right Livelihood Award Foundation

Slå huvudet i en vägg

Den stora släkten i hemlandet vågar inte ge uttryck för något synligt stöd till samvetsfången.

– Alla är rädda för repressalier. Det smärtar mig att vi har blivit övergivna av släkten, säger sonen.

I sin exiltillvaro känner de däremot en stark sammanhållning med anhöriga till andra politiska fångar och exfångar som inte tillåts lämna landet. Men att ta reda på vad som hänt fadern är som att slå huvudet i en betongvägg gång på gång. Det förstår man på Abdullah al-Qahtani. Men familjen ger inte upp. De har lärt sig tålamod av Mohammed al-Qahtani.

– Min mamma ringer Ha’ir-fängelset varje morgon för att fråga efter pappa.