Ny debatt att vänta om förtrycket i Tibet

– För tibetaner är det en smärtsam realitet att medierna inte skriver om Tibet och att situationen där inte uppmärksammas genom meningsfull bevakning. Det beror mycket på att Kinas regering så effektivt stängt av Tibet från resten av världen, säger Lhadon Tethong, ledare för organisationen Tibet Action Institute vid ett seminarium anordnat av den amerikanska tankesmedjan Jamestown Foundation.

Senast Tibet befann sig i det globala rampljuset var inför Kinas första OS, som hölls i augusti 2008 i Peking. Då hade minst ett 20-tal människor dödats i konfrontationer med säkerhetstrupper i den tibetanska regionhuvudstaden Lhasa. Protesterna spred sig till tibetaner i närliggande kinesiska provinser och när den olympiska facklan fördes till olika storstäder i världen kantades dess väg av protester mot kränkningar av mänskliga rättigheter i Tibet och att Peking tilläts arrangera OS.

När Kina höll sitt andra OS i början av 2022 hade mediedebatten skiftat till de förfärande rapporterna från grannregionen Xinjiang i norr, där upp till en miljon uigurer och andra muslimska minoriteter har placerats i särskilda omskolningsläger, av det kinesiska styret kallade ”yrkes- och utbildningscenter”. Enligt en rapport från FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter från augusti i år kan de kränkningar som ägt rum i lägren utgöra brott mot mänskligheten.

Vill att FN granskar

Företrädare för den tibetanska exilregeringen i Dharamsala i Indien, där tibetanernas andlige ledare Dalai lama levt i exil sedan 1959, försöker nu få FN att granska situationen i Tibet på samma sätt som i Xinjiang:

– Vi arbetar med en Tibetrapport och planerar att skicka in den till FN för att få stöd från det internationella samfundet, och för att FN ska kritisera Kina för dess brott mot religionsfrihet och mänskliga rättigheter i Tibet och andra ockuperade regioner, sade exilledaren Penpa Tsering i en intervju med en japansk tidning i oktober förra året.

Tibetansk protest i Indien 2022 mot Kinas kommunistparti (CCP med en engelsk förkortning). Foto: Ashwini Bhatia/AP/TT

I dag är regionen Tibet på bergsplatån i västra Kina i det närmaste stängd för utländska journalister och det är nästan omöjligt för tibetaner att få pass för att resa utanför regionen, liksom för exiltibetaner att få visum dit. Den information som ändå når ut vittnar om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, som tortyr, tvångssteriliseringar, inspärrningar, såväl som stora inskränkningar av religionsfriheten. Under det senaste året har det också kommit uppgifter om att det blir allt svårare för tibetanska barn och ungdomar att få undervisning på sitt eget språk. Enligt en rapport från en tibetansk exilorganisation tvingas skolelever, ibland även fyra–femåringar, bo på internatskolor under veckorna, skilda från sina föräldrar. I den senaste årsrapporten från organisationen Freedom House över politiska och medborgerliga rättigheter rankas Tibet som minst fritt i världen tillsammans med Syrien och Sydsudan.

Kinas nolltoleranspolitik under coronapandemin förvärrade läget. Enligt Freedom House utnyttjades pandemin för att ytterligare begränsa religiösa sammankomster i tibetanska områden, bland annat genom att tvinga buddisttempel och kloster att hålla stängt mer. I oktober, efter två månader av hårda restriktioner och bedrövliga förhållanden i myndigheternas karantäncenter, vågade sig tibetaner såväl som icketibetaner ut på gatorna i Lhasa för att protestera – den första större demonstrationen sedan 2008.

Liknande metoder i Tibet och Xinjiang

I både Xinjiang och Tibet har den kinesiska partistaten fört en hård assimileringspolitik sedan mitten av 2010-talet. Grannskap och kvarter delas in i mindre enheter som övervakas och kontrolleras med stöd av polisstationer, rapportörer och avancerad teknik. Minoriteterna ska anpassas till majoritetsbefolkningens – hankinesernas – kultur och samhälle, som i grunden kontrolleras av Kommunistpartiet. Uigurernas och tibetanernas separata etniska identiteter, religioner och kulturer uppfattas som ett potentiellt hot mot social stabilitet och nationell säkerhet.

Metoderna som använts för att ”bevara stabiliteten” och ”förhindra extremism” har ofta prövats ut i den ena av de båda strategiskt känsliga gränsregionerna först, för att sedan användas i den andra. Den nuvarande partichefen i regionen Tibet, Wang Junzheng, var tidigare vicepartichef och säkerhetsansvarig i Xinjiang. Och Chen Quanguo, partichef i Xinjiang 2016–2021 och den som framför allt gjorts ansvarig för övergreppen mot uigurer och som belagts med sanktioner av väst och USA, prövade först sin repressiva strategi som partichef i Tibet i början av 2010-talet.

Förtryckarmetoder "exporteras" från en region till en annan. Partichefen i Tibet, Wang Junzheng, var tidigare vicepartichef och säkerhetsansvarig i Xinjiang. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT

I mitten av december införde USA även sanktioner mot Wu Yingjie, som var partichef i Tibet 2016–2021.

– Vårt mål är att störa och förhindra Folkrepubliken Kinas godtyckliga frihetsberövanden och fysiska övergrepp mot medlemmar av religiösa minoritetsgrupper i TAR [Tibetanska autonoma regionen], sade USA:s utrikesminister Antony Blinken i samband med tillkännagivandet.

Kinas ledare satsar sedan länge stort på att bygga ut infrastruktur i Tibet med nya motorvägar och järnvägslinjer och på att öka den ekonomiska utvecklingen i regionen. Forskare har beskrivit hur nomader och bönder på landsbygden under 2019–2020 inkluderats i stora yrkesutbildningsprogram och förflyttats till städerna. Det hela har varit ett led i president Xi Jinpings prestigeladdade satsning på att utrota extrem fattigdom i Kina, ett mål som uppgavs ha uppnåtts 2020. Men ”omskolningen” av tibetaner har inte bedrivits under samma extrema former som i Xinjiang , säger forskare.

Utse nästa Dalai lama

Medan partistatens fruktan för terrorism har varit en drivkraft i Xinjiang – våldsdåd utförda av uigurer har förekommit – kopplas hotet i Tibet främst till potentiella självständighetssträvanden. Dalai lama ses som den främsta symbolen för detta, trots att den tibetanska kampen är baserad på ickevåld och målet inte är självständighet, utan verklig och ”meningsfull” autonomi för regionen Tibet och tibetanskbefolkade områden i närliggande provinser och respekt för tibetanernas kulturella och religiösa rättigheter.

Samtidigt blir frågan om vad som kommer att hända vid den åldrige Dalai lamas bortgång allt mer laddad. Enligt tibetansk buddistisk tro kommer Dalai lama att återfödas i en ny kropp.

President Xi Jinping, här vid Pothalapalatset i Lhasa, besökte 2021 för ovanlighetens skull Tibet. Foto: Xie Huanchi/Nya Kina via AP/TT

Kinas ledare anser sig ha rätt att kontrollera processen att utse nästa Dalai lama. De hävdar att den inte ska styras av tibetanska buddistiska traditioner och av den nuvarande högste ledaren själv utan av kinesiska lagar. Liknande tankegångar gjorde att de 1995 förde bort den sexårige pojke som tibetanerna utsett till Panchen lama (näst högste ledare) och ersatte honom med en annan liten pojke utan stöd bland tibetanerna. Panchen lama har traditionellt spelat en viktig roll i arbetet med att söka reinkarnationen av den andlige högste ledaren utifrån ”tecken och visioner”.

Enligt en tibetansk frivilligorganisation tillsatte kinesiska makthavare i början av 2022 en särskild grupp i Lhasa som ska planera för processen att utse Dalai lamas efterträdare.

Två nya Dalai lama?

Dalai lama har själv gett olika budskap, något som en del bedömare tror är för att förvirra Kinas ledning. Han har både sagt att hans efterträdare kommer att återfödas i ett fritt land, en markering mot Peking, och att det är någon han ska utse när han fyller 90 år.

– Vi kan se framför oss en högst trolig situation när den 14:e Dalai lama dör, att det kommer att utses två olika efterträdare, sade Tibetforskaren Robert Barnett i en intervju med The Guardian 2021.

En viktig fråga blir hur omvärlden kommer att agera i ett läge där Peking tar kontrollen över vem som ska bli den nya Dalai lama.

USA har på senare tid visat ett tydligt stöd för tibetanernas sak och president Joe Biden har utsett en särskild samordnare för Tibetfrågor. En amerikansk lag antogs 2020 som säger att sanktioner kan användas mot ansvariga kinesiska statstjänstemän om de lägger sig i tibetanernas religiösa process att utse Dalai lamas efterträdare.

Manifestation för frigivning av Gedhun Chökyi Nyima, som Dalai lama 1995 utsåg till tibetanernas näst högste andlige ledare, Panchen lama. Gedhun Chökyi Nyima försvann efter utnämningen och Peking gav titeln till en annan pojke. Foto: Ashwini Bhatia/AP/TT

Även Indien, som gett en fristad till Dalai lama och den tibetanska exilregeringen, har pressats från olika håll att ta tydligare ställning mot de kinesiska planerna. Den spända situationen vid den gemensamma gränsen i Himalaya, där de båda länderna gör anspråk på samma områden, har gjort Tibetfrågan aktuell på nytt. Indiens premiärminister Narendra Modi har de senaste två åren själv ringt och gratulerat Dalai lama på hans födelsedag, och efter gränssammandrabbningar tidigare i år publicerade det indiska försvarsdepartementet fotografier som visar hur den tibetanske ledaren flygs i militärhelikoper över indiska Ladakh längs den omtvistade gränsen.

Exiltibetanerna i Dharamsala i Indien försöker i sin tur återuppta samtal med den kinesiska regeringen. Det är över tio år sedan Peking tog emot representanter från Dalai lama och exilregeringen i Dharamsala.

– Tibetfrågan kan bara lösas genom samtal med kineserna och genom att försöka hitta en ömsesidig lösning på konflikten. Det kan gynna både Kina och det tibetanska folket och kommer att ha positiva följder för hela regionen, sade Penpa Tsering i en intervju i en indisk nyhetskanal efter att han 2021 utsetts till ny ledare för den tibetanska exilregeringen.