Italiens extremhöger vill ha stark ledare

Meloni vill med andra ord göra om det politiska demokratiska systemet, ändra konstitutionen och införa starkt presidentstyre i Italien. Syftet är att stärka statschefens roll och sätta den nationalistiska ytterhögerns avtryck på det politiska livet.

Den senaste tiden har Meloni börjat tala alltmer om hennes avsikt att omforma den relativt svaga premiärministerrollen och i stället låta folket välja en mäktig ledare direkt. Det var också något som Melonis parti Italiens bröder (Fratelli d’Italia) lovade i valrörelsen.

Kritikerna varnar dock för att det skulle innebära en ohälsosam eller till och med farlig maktkoncentration hos landets ledare. Det är just det som Italien har velat undvika med den nuvarande konstitutionen. Den är uttryckligen baserad på antifascism och antogs efter det att fascistdiktatorn Benito Mussolini och hans styre föll 1943 och andra världskriget tog slut två år senare.

Regeringen är likväl i full gång med att ta fram ett förslag på ändringen. Meloni har också börjat sondera terrängen genom att bjuda in oppositionspartierna till samtal, men de är starkt emot en sådan reform.

– Vi säger nej till återinförandet av en stark man eller kvinna vid makten, sade Elly Schlein, ledare för Demokratiska partiet, det största inom oppositionen, efter att ha träffat premiärministern.

68 regeringar på 77 år

Enligt oppositionen och kritikerna skulle införandet av ett nytt system dessutom undergräva omvärldens förtroende för Italien. Det nuvarande presidentämbetet (som för närvarande innehas av Sergio Mattarella) har en viktig nationell och symbolisk funktion. Den neutrala, opolitiska presidenten enar folket och nationen och håller ihop en egentligen ganska ung och splittrad stat, där framför allt nord och syd är som två olika länder som drar åt olika håll både ekonomiskt och politiskt. Den nuvarande presidentrollen är också tänkt att fungera som en garant för att Italien är ett land att lita på inom EU och globalt. 

Meloni argumenterar i sin tur för att den föreslagna reformen skulle ge ökad stabilitet i ett land som har haft 68 regeringar under de senaste 77 åren. Det har skadat både ekonomin och förtroendet för politiken, anser hon.

Ceremoniell, neutral och samlande roll. Italiens nuvarande president Sergio Mattarella. Foto: Filippo Monteforte/AP/TT

Det tänkta presidentsystemet skulle också, enligt premiärministern, innebära att det blir lättare med demokratiskt ansvarsutkrävande, eftersom italienarna skulle välja statschef (i dag väljs presidenten av parlamentet och representanter för landets regioner).

Meloni vill helt enkelt sätta punkt för ett system där den i dag mer ceremoniella presidenten godkänner den nya premiärministern efter allmänna val – en premiärminister som sedan kan avsättas av parlamentet i princip när som helst.

Den nyligen bortgångne före detta premiärministern och politikern Silvio Berlusconi, vars parti Forza Italia ingår i Melonis koalitionsregering, stod också bakom förslaget.

Sneglar på Frankrike

Politiska analytiker anser att om Giorgia Meloni lyckas driva igenom denna dröm för postfascisterna, som hon har tillhört under hela sin politiska karriär, skulle det vara hennes och partiet Italiens bröders sätt att sätta sin prägel på framtida italiensk politik.

Den höger som premiärministern och Italiens bröder representerar skiljer sig både kulturellt och ideologiskt från den högerpolitik som Silvio Berlusconi och hans 20 år av ”berlusconism” stod för. Det är en ny högerera – postfascistisk eller inte, men i alla fall en nationalkonservativ och främlingsfientlig ytterhögerera – som de styrande vill utnyttja till att skapa historia.

Italien har undvikit en stark ledare efter fascistdiktatorn Benito Mussolini, som här har besök av den tyske nazistledaren Adolf Hitler i Florens 1938. Foto: TT

Det finns olika system med stark presidentmakt, men det troligaste är att Meloni vill ha något som liknar Frankrikes, det vill säga med delad makt mellan presidenten och premiärministerns regering. Denna franska blandform mellan parlamentarism och presidentstyre, där presidenten väljs genom direkta val, medför relativt stor makt för statschefen samtidigt som det ändå finns en regering som står till svars inför parlamentet. Oftast ansvarar regeringen för inrikespolitiken medan presidenten sköter säkerhets- och utrikespolitiken.

I Italien skulle det innebära att den nuvarande mer neutrala statschefen får stå tillbaka för en president som bär upp den verkställande makten och väljs direkt av väljarna på fem år.

– Vår nuvarande president har varit garanten för stabilitet under de mest svåra situationer, invänder oppositionsledaren Elly Schlein.

Ändra konstitutionen

För att kunna införa ett nytt politiskt system krävs en genomgripande ändring av konstitutionen. Melonis regeringskoalition har majoritet i parlamentets båda kammare (senaten och deputeradekammaren) och har därför stora möjligheter att lyckas. Säkert känner hon sig också stärkt av högerns framgångar i flera av de regionval som har ägt rum under våren.

Som president skulle Meloni kunna upplösa parlamentet, utfärda dekret och ha bred utnämningsmakt. Dekreten kan göras till lag, som när president Emmanuel Macron i mars 2023 tvingade igenom den kontroversiella pensionsreformen i Frankrike utan parlamentets godkännande. Genom att åberopa artikel 49.3 i konstitutionen satte Macron i gång en särskild procedur som kan föra vidare förslag genom nationalförsamlingen utan omröstning. Det är ett sätt som går att ta till när regeringen saknar majoritet för ett lagförslag i nationalförsamlingen. Det blev sedan överhuset, senaten, som antog förslaget. Motståndarna anser att detta sätt urholkar det franska styrets demokratiska legitimitet.

Elly Schlein, ledare för Demokratiska partiet, som är i opposition, är starkt emot Melonis förslag. Foto: Jennifer Jacquemart/EU-kommissionen/Wikimedia Commons

Melonis önskan att ändra konstitutionen och införa ett nytt system är en del av hennes politiska arv, anser Fulco Lanchester, professor i författningsrätt. Detta arv härstammar från MSI (Italiens sociala rörelse), det nyfascistiska parti som bildades efter Mussolinis fall och som Melonis Italiens bröder härstammar från.
– Ända sedan 1958 har MSI sneglat på det franska presidentsystemet med blida ögon medan alla andra var starkt emot det, säger Lanchester till nättidningen Politico Europe.

När processen väl är i gång måste det ske två omröstningar i både deputeradekammaren och senaten med minst tre månader emellan. I den andra omröstningen krävs två tredjedelars majoritet i senaten.

Expertis varnar

Kritikerna hävdar att premiärministerns inbjudan till samtal med oppositionspartierna för att sondera terrängen bara är ett spel för gallerierna, eftersom Melonis historiska arv och ideologi, liksom hennes vallöften, visar på en klar vision om att omstöpa det demokratiska styret.

Den italienska juristen och tidigare domaren i Författningsdomstolen Gustavo Zagrebelsky är en av dem som anser att det här styresskicket inte är bra för Italien. Han anser att i länder där presidenten har stor eller mycket stor makt, som Frankrike och USA, har systemen skapat socialt missnöje och polarisering. Han varnar för att en reform i den riktningen rentav skulle kunna vara farlig för utvecklingen i Italien eftersom det sociala missnöjet där redan är stort. Zagrebelsky påpekar också att Meloni knappast heller skulle kunna installera sig själv som president.

Några män gör så kallad romersk hälsning, som den forna fascitregimen använde, i Mussolinis hemstad Predappio i oktober 2022, till minne av hundraårsdagen av diktatorns statskupp. Foto: Luca Bruno/AP/TT

Från oppositionen anser man att det finns betydligt viktigare frågor – som arbetslösheten, vården och det stora ekonomiska hjälppaket som EU beviljade i samband med pandemin – som politikerna borde ta itu med i stället, utöver risken med att koncentrera så mycket makt till en person.

Frågan är hur hårt Meloni kommer att kunna driva den här djupgående reformen samtidigt som hon balanserar relationerna till omvärlden, inte minst beroendet av EU och förvaltningen av stödpaketet – som det italienska folket förväntar sig att åtnjuta frukterna av.