Den gränslösa vänskapen har fått förhinder

Frågan om det finns några gränser för den gränslösa vänskapen mellan Kina och Ryssland dryftades vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet i slutet av maj. I panelen satt analytiker från NKK och SCEEUS, båda med hemvist på UI.

Att vänskapen inte är gränslös kunde snabbt konstateras.   

– Det finns både gränser och röda linjer i Kinas retoriska stöd till Ryssland, konstaterade Patrik Andersson, analytiker vid NKK. Man kan säga att Kina ger Ryssland retoriskt stöd så länge det främjar landets intressen, vilka i flera fall är kopplade till den geopolitiska kampen mot den USA-ledda världsordningen. Den tydligaste gränsen är det kinesiska avståndstagandet från ryska kärnvapenhot.

Fler exempel hittas inom energiområdet, i den rapport som Henrik Wachtmeister, gästforskare vid både NKK och SCEEUS, presenterade vid seminariet. Rapporten visar att Kina, tvärtemot vad som kan antas, agerat återhållsamt i förhållande till Ryssland sedan den stora invasionen av Ukraina inleddes i fjol.

Värdet av olje- och gashandeln mellan Ryssland och Kina har ökat dramatiskt på grund av högre priser men om man tittar på volymen har höjningen varit måttlig.

– Vi ser inga explicita politiska beslut att öka handeln, konstaterade Henrik Wachtmeister.
Importen har ökat i linje med vad som sannolikt hade varit fallet utan kriget, enligt äldre planer, och i linje med utbud och efterfrågan på marknaden, det vill säga oljan har kunnat köpas till ett fördelaktigt pris.

Inga nya investeringar

Kina har inte heller tecknat några nya långsiktiga leveranskontrakt på olja och gas från Ryssland, och har inte gjort några nya investeringar i rysk olje- och gasindustri.

Kina har visserligen köpt rysk olja till ett pris över det tak på 60 dollar per fat som EU har satt som gräns för att oljan ska kunna fraktas med västerländska fartyg och försäkras av europeiska bolag, men regimen i Peking har aktat sig för att använda den egna statliga handelsflottan för sådana affärer och i stället vänt sig till mellanhänder.

Gas på Jalalhalvön (bilden) i Sibirien är tänkt att ledas om till Kina. Foto: Shutterstock/TT

Kina har inte heller tillhandahållit någon alternativ fraktförsäkring vilket kunde ha gynnat Ryssland. Västerländska bolag dominerar den bransch som försäkrar oljelaster. Eftersom de inte får hantera olja som säljs över pristaket måste sådana laster försäkras någon annanstans, vilket sannolikt driver upp kostnaderna. Kina hade kunnat hjälpa Ryssland genom att tillhandahålla försäkringar till ett rimligt pris men så har alltså inte skett.  

Det som kanske har väckt mest uppmärksamhet enligt Henrik Wachtmeister är att länderna inte har kommit till någon slutgiltig överenskommelse om den viktiga gasledningen Power of Siberia 2 som är tänkt att förbinda gasfälten kring Jamalhalvön i Sibirien med Kina. Innan den gasledningen är byggd står en stor del av gasen i Jamal utan avnämare då den tidigare exporterades genom ledningar till Europa.

– Det är väldigt viktigt för Ryssland att Power of Siberia 2 blir verklighet och där har vi en stor skillnad i retorik. Medan Ryssland säger att avtalet nästan är klart är Kina väldigt tyst. Snarare än att bygga Siberia 2 överväger nu Kina att i första hand bygga ut ledningar till Centralasien, berättade Henrik Wachtmeister.

Hänsyn till väst avgör

Henrik Wachtmeister pekar i rapporten på tre skäl till Kinas avvaktande hållning: hotet om sanktioner från väst, Kinas långsiktiga strategi att handla med fler länder och det faktum att Peking kan anta en avvaktande strategi och se hur saker och ting utvecklas.

– Kina har under lång tid haft som mål att sprida riskerna, att inte lägga alla ägg i samma korg utan importera från så många som möjligt. Det sätter en gräns för hur snabbt energirelationerna mellan Ryssland och Kina kan förändras och framför allt ett tak för hur mycket man vill förlita sig på Ryssland, inte minst sedan Kina sett hur relationen mellan Ryssland och Europa utvecklades på gasområdet.

Yuansedel omgiven av ryska rubel. "Yuaniseringen" av rysk ekonomi går nu snabbt. Foto: Shutterstock/TT

– Kina går en balansgång mellan att stötta sin strategiska partner och sina egna intressen som, inte minst, handlar om att upprätthålla ekonomiska relationer med väst. Om det är sannolikt att den nuvarande relationen till väst kan bevaras, eller i alla fall inte försämras, är det sannolikt att Kina fortsätter den här balansgången. Om relationerna mellan Kina och väst försämras är det nog troligt med ett mycket starkare ryskt-kinesiskt energisamarbete. Då har Kina mer att vinna och mindre att förlora.

Kinas dominans växer

Enligt rapporten är Rysslands övergripande ekonomiska betydelse för Kina på ständig nedgång. Handeln med energi är ett av de sista områdena där Ryssland fortfarande har stor betydelse för Kina men asymmetrin i energirelationen har ökat till Kinas fördel. När det gäller värde har Kinas andel av den ryska energiexporten fördubblats från 15 till 30 procent medan kinesisk import av rysk olja och gas bara har ökat från 14 till 16 procent.

Den växande ojämlikheten gäller inte bara energiområdet. Hugo von Essen från SCEEUS pekar på hur kinesiska företag över lag har ökat sin export till Ryssland och tagit över stora marknadsandelar där.

– Kinesiska företag har fyllt det tomrum som västerländska företag har lämnat i Ryssland. Det här sker på bred front och kinesiska företag har börjat utmana de ryska. Det handlar om fordon, lastbilar och fordonsdelar, bankomater, flygplansreservdelar, vitvaror, elektroniska produkter, mikrochips, halvledare, smartphones, datorer och till och med juridiska tjänster.  

Rysk-kinesisk-iransk marinövning i mars 2023. Foto: Rysslands försvarsdepartement via AP/TT

Som ett tydligt tecken på ojämlikheten mellan länderna nämner Hugo von Essen ”yuaniseringen” av den ryska ekonomin, det vill säga att Ryssland börjar använda den kinesiska valutan yuan.

– Det här har gått väldigt snabbt under det senaste året. Handeln i yuan har ökat kraftigt, och Ryssland har ökat den maximalt tillåtna andelen yuan i sina valutareserver från 30 till 60 procent. Ryssland försöker beskriva detta som att landet stärker sin självständighet från västvärlden men det som händer är att Ryssland gör sig mer beroende av Kina. Yuaniseringen innebär ju att Kina får väldigt stark ekonomisk och politisk kontroll och makt över Ryssland, över rysk handel, över ryska reserver. Med tanke på Kinas starka kontroll över sin valuta kan det vara en väldigt farlig hållhake på Ryssland.  

Ökat militärt samarbete

Även militärt blir Ryssland mer beroende av Kina. Samarbetet ökar bland annat genom fler och mer komplexa övningar och gemensamma bilaterala möten.

– Återigen är det ofta till Kinas fördel. Kina tar, till skillnad från tidigare, en större och viktigare del i militära övningar samtidigt som landet gör sig alltmer oberoende av rysk teknik och ryska vapen. Den ryska vapenexporten till övriga världen har också minskat väldigt kraftigt det senaste året på grund av kriget och Kina har börjat ta över ryska marknadsandelar utomlands.      

– Vi ser också hur den här ojämlikheten speglas regionalt, till exempel i Centralasien som är en väldigt viktig region för både Ryssland och Kina. Tidigare har det rått en slags arbetsfördelning där Kina stått för det ekonomiska samarbetet med de centralasiatiska staterna medan Ryssland har haft hand om det säkerhetsmässiga. Men nu börjar Kina ta över mer av det som rör säkerheten, och att Rysslands inflytande och närvaro minskar hastigt är till Kinas fördel.  

Kinas Xi Jinping i mitten omgiven av ledare från Centralasien, en region som Peking får allt större inflytande i på Moskvas bekostnad. Foto: Ding Haitao/Nya Kina/AP/TT

Hugo von Essen avfärdar emellertid en utveckling där Ryssland förvandlas till en lydstat till Kina.

– Ryssland är alldeles för känsligt i fråga om sin självständighet och förmåga att bedriva självständig utrikespolitik för att det ska hända. Däremot kommer Ryssland att behöva finna sig i allt större och fler kinesiska krav, oavsett om det gäller fortsatt rabatt på energi, ökad kinesisk närvaro i Ryssland, kinesisk tillgång till rysk teknik eller kinesisk närvaro i Centralasien och Arktis.

Enligt Hugo von Essen är det troligt att det finns en oro hos befolkningen och inom eliten för att beroendet av Kina blir för stort.

– Jag tror att Putin är medveten om den dynamiken, att det finns en oro, men att han känner att han inte har mycket val. Han vet att den väg som Ryssland följer just nu innebär att alltmer makt kan hamna hos Kina, men han ser inte något alternativ för att kunna fortsätta kriget.