Skifte i Mellanöstern: Assad åter i värmen

Det blev ett varmt välkomnande för den syriske ledaren Bashar al-Assad när han steg av planet i den saudiska kuststaden Jidda den där torsdagen i maj för att delta i Arabförbundets möte. Handskakningarna med olika arabledare – som för några år sedan var hans svurna fiender – avlöste varandra. När Assad inför mötet trädde in i konferenshallen möttes han av Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman som gav honom en stor kram.

Syriens återinträde i Arabförbundet är en viktig politisk seger för Assadregimen efter tolv år som paria. I ett tal under mötet kritiserade Assad västmakterna och pratade i stora ord om Syriens samhörighet med arabvärlden. Dock var han fåordig om den katastrofala situationen för folket i hans eget land – den blodiga konflikten har hittills krävt över en halv miljon människors liv och minst 13 miljoner syrier lever som flyktingar. Assad uppmanade andra stater att inte lägga sig i vad som händer i ett enskilt land:
– Det är viktigt att överlåta interna angelägenheter till landets folk eftersom de bäst kan hantera dem, sade han i sitt tal.

Det var hösten 2011 som Arabförbundets medlemmar uteslöt Syrien från förbundet i samband med de folkliga demonstrationer mot Assad som regimens styrkor slog ned brutalt. Tillslagen mot protesterna utvecklades till fullskaligt inbördeskrig.

Arabförbundets delegater röstar i maj 2023 i Kairo för att återigen släppa in Syrien. Foto: Egyptens utrikesdepartement via AP/TT

I våras började dock tecken komma på att arabländernas relationer till Damaskus höll på att tinas upp. Den kraftiga jordbävningen i nordvästra Syrien (och Turkiet) i februari blev en öppning i normaliseringen av relationerna. Länder som Saudiarabien skickade hjälpleveranser via en syrisk regimkontrollerad flygplats. En månad senare meddelade Saudiarabien och Iran, en nyckelallierad till Assadregimen, att de återupptar diplomatiska förbindelser med varandra efter medling från Kina. Och plötsligt dök både Saudiarabiens och Egyptens utrikesministrar upp i Damaskus efter många års frånvaro.

Ett skifte i regionen

Syriens och Assadregimens återinträde i Arabförbundet signalerar i grunden ett skifte i regionen. Enligt vissa bedömare är upptiningen av relationerna till Syrien kopplade till den större globala politiska utvecklingen och arabländernas vilja att positionera sig mellan USA å ena sidan och Ryssland och Kina å den andra. Omläggningen av Saudiarabiens utrikespolitik är även den en faktor. Kronprins Mohammed bin Salman har storslagna planer för ekonomisk utveckling i sitt land och tycks nu vilja dra kungadömet undan konfliktzoner i regionen. Nyligen besökte till exempel saudiska diplomater Jemens huvudstad Sanaa för fredssamtal med de Iranstödda huthirebellerna som kontrollerar delar av landet.

Att Bashar al-Assad nu åter står och håller tal i Arabförbundet tyder också på en förändring i synen på regimen i Damaskus bland arabledarna. Vad som varit en obekväm sanning under flera år har nu blivit officiellt – Assad kommer att sitta kvar, han vann det inbördeskrig han själv startade.

Byggnad i Aleppo som förstörts i skalvet. Jordbävningen i februari 2023 drabbade Turkiet och Syrien hårt. Foto: Omar Sanadiki/AP/TT

Syriens återkomst i den diplomatiska värmen har också börjat märkas av i statliga arabiska medier som nu kablar ut en mer positiv bild av Assadregimen. I Saudiarabien, ett land som länge öste in stöd till syriska rebellgrupper, är det till exempel nytt ljud i skällan. Via landets nyhetsbyrå SPA önskade nyligen den saudiske kungen och kronprinsen ”säkerhet och stabilitet för regeringen och folket i Syrien”.

Skiftet är givetvis också en seger för Iran, som varit trogen allierad till Assadregimen sedan konflikten bröt ut 2011, och även långt dessförinnan. I dag har den islamiska republiken bred närvaro på marken i Syrien genom bland annat Iranlojala shiamuslimska miliser och privata syriska säkerhetsföretag med kopplingar till Teheran.

Spänningarna mellan Iran och arabländerna är fortsatt djupa. Men Steven Heydemann vid den amerikanska tankesmedjan Brookings Institution anser att Assads återinträde i Arabförbundet, och de återupptagna förbindelserna mellan Saudiarabien och Iran, är tecken på att arabländerna accepterar Irans agerande i regionen alltmer.

Flyktingar och knarkexport

Framöver spås arabländerna utöka säkerhetssamarbetet med Syrien. Framför allt vill de se agerande från Assadregimens sida i säkerhetsrelaterade frågor som tack för att ha släppt in Syrien på den diplomatiska arenan igen. En nyckelfråga för länder som Jordanien, Saudiarabien och Förenade arabemiraten är att få ett stopp på den syriska produktionen och exporten av narkotika. Syrien å sin sida är i desperat behov av investeringar, vilka Damaskus hoppas kan följa på återupptagandet av diplomatiska förbindelser med Saudiarabien och andra gulfstater.

I kölvattnet av inbördeskriget har Syrien blivit en knarkstat och världsledande tillverkare av amfetamindrogen fenetyllin (ofta benämnt Captagon). Drogen kallas för ”fattigmanskokain” på grund av sitt låga pris, och det flödar på såväl flådiga fester som byggarbetsplatser i Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Jordanien, som är granne till Syrien, har blivit så oroat av den ökande narkotikasmugglingen att landet nyligen utförde flygräder mot en knarkbaron på syriskt territorium.

Syrien anses tjäna mångmiljardbelopp varje år på "fattigmanskokainet" fenetyllin (även kallat Captagon). Foto: Sana via AP/TT.

Fenetyllin tros utgöra en viktig inkomstkälla för Assadregimen som pressas ekonomiskt av sanktioner. Enligt vissa beräkningar tjänar regimen svindlande 600 miljarder kronor årligen på narkotikaexporten. I april införde USA och EU sanktioner mot Assads kusiner för tillverkning och export av fenetyllin från Syrien. Regimen i Damaskus förnekar inblandning i knarksmugglingen.

Flyktingfrågan

En annan fråga som arabländer vill se Assadregimen hantera gäller återvändande av syriska flyktingar. I dagsläget bor det mer än fem miljoner flyktingar från Syrien i grannländer som Libanon och Jordanien.

I Libanon, ett land som befinner sig i djup ekonomisk och politisk kris, har myndigheterna börjat deportera syriska flyktingar i större skala än tidigare. Människorättsgrupper har uppmanat Libanon att upphöra med deportationerna eftersom flyktingarna riskerar förföljelse och tortyr i Syrien.

Arabländerna hoppas nu att  den syriske ledaren ska göra någonting åt flyktingfrågan och knarkhandeln. Frågan är bara hur villig regimen är att sätta stopp för den lukrativa narkotikaexporten eller ta tillbaka flyktingar i större skala, även om viss ekonomisk kompensation skulle utlovas. Flyktingarna betraktas av regimen med stor misstänksamhet.

Om något illustrerar narkotikaexporten och flyktingfrågan det centrala i Assadregimens diplomatiska spel, resonerar Emile Hokayem på den brittiska tankesmedjan International Institute for Strategic Studies (IISS). Enligt Hokayem är fenetyllinet och flyktingarna spelbrickor som Assadregimen använder sig av för att generera politiskt och ekonomiskt inflytande – vilket illustreras av de arabiska toppdiplomaternas resor till Damaskus för att be Assad om hjälp att ”lösa problem som han själv skapat”.

Grannländerna har många flyktingar från Syrien. Här får några av dem besök i Jordanien i november 2022 av den svenske kungen. Foto: Raad Adayleh/AP/TT

Syriskt inflytande i Libanon

En annan konsekvens av att Syrien släpps in i den diplomatiska värmen är att Assadregimen återigen kan komma att utöva större påverkan på politiken i Libanon. Det är ett land med en lång historia av syriskt inflytande där kritiker till Assadregimen sedan många år har dödats och skadats i bilbomber.

Regimen i Damaskus har i många år kunnat styra mycket av politiken i Libanon genom sin starka allians med den mäktiga shiamuslimska väpnade rörelsen och partiet Hizbollah. Det vore dessutom pricken över i för Assad om den forne krigsherren Sleiman Frangieh, en ledande kandidat till presidentposten, tar över styret i Libanon. Frangieh är barndomsvän till Bashar al-Assad och står både hans regim och Hizbollah nära.

Vad detta regionala skifte kommer att mynna ut i på marken i Syrien återstår att se. Det som står klart från Arabförbundets beslut är att det dags att vända blad och att fasorna i Syrien förpassas till det förgångna. Kritiker har varnat arabländerna för att villkorslöst släppa in Assadregimen i den diplomatiska värmen eftersom de riskerar att uppfattas som att de stödjer den syriska regeringens övergrepp. Regimen i Damaskus å sin sida har lärt sig att brutalitet och tålamod både har fungerat och uppenbarligen accepteras. Troligen lär vi se mer av den taktiken från Damaskus framöver.