Yrvaken anpassning till klimatet i Europa

Att extrem nederbörd varvas med perioder av torka har blivit allt vanligare i många europeiska länder. Europa och inte minst Medelhavsområdet kommer i framtiden att drabbas av allt fler sådana svåra väderförhållanden, förutspår forskarna.

Italien är geografiskt mycket sårbart och drabbas extra hårt. Förödelsen den här gången är fortfarande svår att överblicka men den kostade både människoliv och ekonomiska förluster som uppskattas uppgå till över 115 miljarder kronor.

Det kan tyckas motsägelsefullt, men för bara ett par månader sedan diskuterade italienska regeringsföreträdare hur de ska förbereda sig för kommande torka med påföljande vattenbrist, något som också redan är ett faktum. Nu kastar man sig i stället över en ny nödsituation, på ett sätt som alltför väl känns igen när det handlar om hur Italien möter utmaningar.

Men det är en sak att hantera nödsituationer och en annan att arbeta förebyggande och framåtsiktande.

Enligt forskaren Erasmo D’Angelis har det till exempel funnits varningstecken i 20 år på att Italien är på väg mot extremtorka, men ändå har ännu inget faktiskt arbete inletts för att göra någonting åt det.

Saknar inte vatten

Många experter anser att Italien både måste vänja och anpassa sig. De senaste två åren har ett annat extremväder, torkan, varit ett faktum. Och mer torka väntar i sommar.

– I Italien regnar det jättemycket. Men det regnar på ett ”dåligt sätt”, det vill säga ojämnt, och det regnar koncentrerat i vissa områden, säger Erasmo D’Angelis, som är ordförande för stiftelsen Earth Water Agenda i Italien, som stödjer miljöforskning.

Det som hänt nu i Emilia-Romagna och delar av grannregionen Marche är ett exempel på det. Det regnade extremt mycket under en mycket kort period. Regnet som föll under två dygn mellan den 15 och 17 maj motsvarade nederbörden under sju månader under normala förhållanden.

Regionen Marche i maj. Foto: italienska räddningstjänsten/AP/TT

Italien lider egentligen inte brist på vatten, utan är till och med ett av de länder i EU som det regnar mest i. Storstaden Milano uppmätte mest nederbörd av alla europeiska städer förra året.
– Men vi lyckas inte lagra vattnet. På så sätt är den italienska torkan unik i världen: vi är ett land där det regnar mycket, men som slösar bort det mesta av sitt vatten, säger Erasmo D’Angelis.

Ine Vandecasteele, expert på städers anpassning vid EU-myndigheten Europeiska miljöbyrån (EEA), påpekar att trenden har varit tydlig länge.
– Temperaturerna stiger och regnmönstret håller på att förändras runtom i Europa. Särskilt i städerna ser vi också flera faktorer som potentiellt spär på dessa förändringar. Det handlar om ”urbana värmeöar”, den höga förekomsten av tätade ytor och den höga resursanvändningen, bland annat av vatten.

Anpassning till 2050

Att klimatförändringarna pågår är alltså inte så nytt, men Vandecasteele påpekar att det finns större medvetenhet i dag och att det görs mer. Hittills har arbetet främst varit inriktat på att lindra följderna, men det räcker inte, enligt Vandecasteele. Det krävs större investeringar i just anpassning av miljön, det vill säga bebyggelse och stadsplanering.

På EU-nivå finns en strategi för anpassning till klimatförändringarna. Den godkändes av EU-kommissionen 2021 och har antagits av alla medlemsländer. Målet är att länderna ska ha anpassat sig så att de blir klimatmotståndskraftiga till år 2050. Strategin innehåller fyra huvudsakliga mål: att göra anpassningen smartare, snabbare och mer systematisk samt att intensifiera internationella åtaganden som rör anpassning till klimatförändringar.

Så sent som i april rådde torka och floden Po såg ut så här utanför Cremona. Foto: Luca Bruno/AP/TT

För att anpassningsarbetet ska bli effektivt räcker det dock inte med åtaganden på nationell nivå, anser Vandecasteele. Det är framför allt regionalt och inte minst lokalt som det konkreta arbetet utförs och därför måste dessa nivåer vara med i det strategiska arbetet.

Många städer har i dag handlingsplaner för klimatet, men de är inriktade på att minska utsläppen snarare än att anpassa städerna. Båda behövs för att förebygga många av de negativa konsekvenser som klimatförändringarna för med sig.

Det anpassningsarbete som pågår redan nu sker främst i städer och kan beskrivas som experimenterande. Det finns ingen forskning eller uppgifter om vad som fungerar bäst och är mest effektivt, enligt Vandecasteele, som beskriver städerna som drivande. Hennes forskning inriktar sig just på hur euroepiska städer anpassar sig till klimatförändringarna.

Cementerad mark

Det största problemet vid översvämningarna i Italien i maj var att det regnade så oerhört mycket att vattnet inte hann rinna undan. Dessutom var marken redan vattenfylld på grund av onormalt mycket regn bara ett par veckor tidigare. Två års torka hade dessförinnan gjort att marken över huvud taget hade svårare att absorbera vattnet.

Sedan är italienska städer, liksom många städer i Europa, bebyggda och asfalterade i så stor utsträckning att vattnet inte har någonstans att ta vägen när det väl kommer in i stadskärnorna. Det resulterade i att 43 kommuner hamnade under vatten.

I staden Gent i Östflandern i Belgien vidtas nu flera åtgärder för att lindra effekterna vid framtida extrema regnoväder. Man diskuterar till exempel möjligheten att införa förbud mot att bygga nya hus och vägar för att inte cementera mer mark. Om en ny konstruktion ska uppföras måste motsvarande yta öppnas, just med syfte att vattnet från regn ska kunna absorberas av marken och ha någonstans att ta vägen. En annan åtgärd är att bygga energieffektivt, vilket bland annat kan handla om isolering för att skydda sig från extrem värme.

Täckt mark i städer gör att vattnet inte har någonstans att ta vägen. I den belgiska staden Gent (bilden) vill man nu ändra på det. Foto: Virginia Mayo/AP/TT

Det handlar också om att skapa gröna utrymmen i stadsbilden. I Gent har man till exempel som mål att minst ett träd ska synas från varje fönster i staden. Alla nya byggnader ska dessutom ha planteringar på taken. I Paris har staden under de senaste årens värmeböljor öppnat skolgårdar som komplement till stadens parker och lekparker, för att erbjuda fler grönområden och ytor där människor kan vistas och svalka sig.

Många av åtgärderna som städerna tar till när klimatet ändras kombinerar anpassning till exempelvis värme med ökade möjligheter till fritidsaktiviteter och socialt umgänge.

– Gent i Belgien arbetar med att skapa fler grönområden i staden och att hantera vatten. Förutom det finns det styrning man kan ta till, och då är det viktigt att ha rätt strategi på plats, säger Vandecasteele.
Det kan handla om ekonomiska incitament, vilka politikerna beslutar om. Det kan vara bidrag till bättre isolering mot värme eller till att installera solpaneler på husen.

Grönt och grått behövs

I arbetet med att förhindra översvämningar kan det också behövas så kallade ”gråa alternativ” (som komplement till gröna som handlar om att plantera växter). Dessa handlar om att bygga skyddsvallar exempelvis i kustområden och längs floder.

Det behövs också tekniska åtgärder, som kartläggning av översvämningsområden och system för tidig varning. Att kunna varsko folk i tid och evakuera vid behov är av yttersta vikt. Det finns EU-regler för det, men alla länder uppfyller ännu inte kraven.

Den största utmaningen är kanske ändå den som rör människan. Kunskap och medvetenhet om förändringarna i klimatet och vilka konsekvenser dessa medför är en förutsättning. Där arbetar EEA och andra institutioner och myndigheter för att sprida information. Men steget därifrån till att ändra beteenden kan ibland vara stort och är kanske det största hindret på vägen mot anpassning.
– Vi skulle vilja se en större systematisering av anpassningsarbetet på alla nivåer, men vi är långt ifrån där, säger Ine Vandecasteele på EEA.

Sirmionehalvön i Gardasjön i norra Italien 2022. Landet hade två års torka före de kraftiga regnen i maj. Foto: Antonio Calanni/AP/TT

Samma utmaning ser Erasmo D’Angelis vid Earth Water Agenda. I Italien saknas en enhet som ansvarar för det strategiska arbetet med anpassning, samtidigt som landet har en av världens kanske bästa myndigheter för räddningsarbete.

Italien är ett av Europas mest sårbara länder. Här förekommer jordbävningar, översvämningar, jordskred, värmeböljor och torka. Kostnaderna för räddningsarbetet är skyhöga. Enligt D’Angelis skulle både människoliv räddas och pengar kunna sparas om Italien blev lika bra på anpassning och förebyggande arbete som landet är på att hantera nödsituationer.

Ine Vandecasteele säger att hon ofta får frågan vilka åtgärder som är mest framgångsrika. Det är svårt att svara på, men hon tycker att man ska försöka hitta den bästa kombinationen av åtgärder för att både minska utsläppen och anpassa stadsplaneringen till den klimatpåverkan som kan väntas. Och att dessa åtgärder går hand i hand med att skapa ökad trygghet och trivsel för befolkningen.