Västs sanktioner verkar under Putins dimridå

Ryssland förefaller opåverkat av sanktionerna som haglat över landet sedan dess storskaliga angrepp på Ukraina i februari 2022. Varför ser det inte värre ut?

När det gäller att bedöma styrkan i rysk ekonomi är bristen på trovärdiga uppgifter ett problem. Ryssland har det senaste året slutat att offentliggöra flera viktiga ekonomiska indikatorer. Avsaknaden av tillförlitliga underlag och olika beräkningsmodeller har gett ett brett spann av prognoser för Rysslands ekonomiska utveckling under 2023, allt ifrån mycket knapp tillväxt till kraftig tillbakagång.

Östekonomiska institutet (Site) på Handelshögskolan i Stockholm – som bland annat baserar sina förutsägelser på mångårig kännedom om den ryska ekonomin samt på långsiktiga effekter av observerbara trender – förutsäger att Rysslands BNP minskar med tvåsiffriga tal under 2023 och att detta följs av en permanent lägre tillväxtbana.[i] Den främsta anledningen är det pristak på råolja som EU- och G7-länderna införde mot slutet av 2022 (se faktaruta härintill). Det har lett till kraftigt krympta intäkter eftersom exporten av olja och gas utgör en stor andel av Rysslands BNP och statsbudget. Nedgången väntas fortsätta under 2023. En rapport från Kyiv School of Economics förutsäger att inkomsterna från oljeexporten sjunker med 41 procent under året, trots att en del av den handel med väst som fallit bort ersatts av export till länder i Asien.

Rysk olja lossas vid staden Novorossijsk vid Svarta havet. Foto: AP/TT

Bortfallet av oljeinkomster har lett till minskade överskott i handels- och bytesbalansen, minskat värde för valutan rubeln och ett ökande budgetunderskott. När intäkterna sjunker gör statsutgifterna detsamma, i synnerhet till sådant som medborgarna värderar högt. När kriget måste prioriteras blir det mindre över till pensioner, nya vägar, skolor och sjukhus. Ryssland kan visserligen fylla hålen i budgeten genom att ta pengar ur den så kallade Nationella välfärdsfonden, där inkomster från energiexporten samlas, men den tillgängliga delen av fonden väntas vara mer eller mindre tömd vid årets slut. Samtidigt har hundratusentals unga män, varav många högutbildade som är emot kriget, lämnat landet. Det har i sin tur skapat brist på arbetskraft i många sektorer, ett problem som är svårt att lösa och som får långdragna effekter.

Om sanktionerna fungerar, varför är inte Ryssland på knäna?

För det första var Ryssland redan före invasionen väl förberett att stå emot sanktioner. Sedan flera år tillbaka har landet en ekonomisk och finansiell strategi känd som ”den ryska fästningen”. Den syftar till att minska landets beroende av utländsk import, öka den inhemska produktionskapaciteten och samtidigt hamstra valutareserver. Denna strategi har gjort Ryssland mindre sårbart för ekonomiska påtryckningar utifrån.

För det andra har rysk ekonomi hjälp av brister i sanktionerna. Dels är det många länder som inte har ställt sig bakom besluten om sanktioner, i nuläget står de tillsammans för 40 procent av världens BNP. Dels finns det många sätt att kringgå själva sanktionerna. Samma komplexa ägarstrukturer och finansiella nätverk som i fredstid främjar skatteflykt och penningtvätt hjälper nu Ryssland att undgå sanktioner. Exempel på kryphål är att ryskt timmer märks om så att det ser ut att komma från ett annat land, eller att varor lastas om från ett fartyg till ett annat på internationellt vatten (se även faktaruta härintill).

Lenin- och Stalin-imitatör utanför butik i Moskva som fått stänga på grund av de effekter som sanktionerna har. Foto: Alexander Zemlianichenko/AP/TT

Ryssland har också haft som strategi att utöka sitt inflytande utanför kretsen av tidigare sovjetiska grannar, till exempel i Afrika, främst genom militärt samarbete, vapenexport och stöd till auktoritära regimer. Det ryska engagemanget i Afrika har gett viss utdelning, till exempel vad gäller stödet i FN:s generalförsamling. Hur mycket dessa relationer hjälper avseende sanktionerna och möjligheterna att kringgå dem kan dock ifrågasättas, eftersom den afrikanska marknaden är så liten för Ryssland.

Över huvud taget är Moskvas vänner en liten och krympande skara enligt en analys från den brittiska tidskriften The Economist. Dessutom står sig inte dessa länder ekonomiskt och politiskt på långt när jämfört med dem i väst som Ryssland har förlorat.

Effektivare sanktioner

Effekter av sanktioner är inte alltid tydliga eller direkt uppenbara. Studier av sanktioner under 1900-talet visar att de bara lyckades nå sina uttryckta politiska mål i drygt en tredjedel av fallen (70 av 204). Sanktioner som syftade till att avbryta militär aggression var bland de minst framgångsrika, men statistiskt sett fick sanktioner generellt obestridliga ekonomiska konsekvenser såsom långvarig minskad tillväxt för de länder som var måltavlor. Att förbättra sanktionernas faktiska effektivitet är därför viktigt för alla som vill stävja Rysslands fortsatta förmåga att driva kriget vidare.

Västländerna har gjort stora framsteg när det gäller att begränsa exporten från Ryssland men ansträngningar för att begränsa exporten till landet har mycket större potential att minska BNP-tillväxten, särskilt vad gäller västerländsk teknik. I detta avseende förstärks sanktionerna av den breda bojkott som västerländska och multinationella företag frivilligt anslutit sig till.

Ett mer radikalt tillvägagångsätt, kallat kalla kriget 2.0, förespråkas av Internationella arbetsgruppen för sanktioner mot Ryssland vid Stanford University i USA. Arbetsgruppen vill se en "negativ lista" över sanktioner, där grundregeln är att allt utbyte är förbjudet, förutom begränsade undantag som beviljas från fall till fall.

En känd amerikansk kedja har övertagits av ryska plagiatörer sedan originalet lämnat landet. Foto: Dmitry Serebryakov/AP/TT

Alternativa versioner

Trots att sanktionerna har effekt råder det en utbredd uppfattning om att så inte är fallet. Det måste ses i ljuset av det pågående informationskriget, med desinformation och alternativa versioner. Rysk propaganda, däribland presidentens tal, gör en stor poäng av att hävda att sanktionerna inte fungerar. Nationellt fyller detta budskap den uppenbara funktionen att dölja och förneka de katastrofala konsekvenserna av kriget som Ryssland upplever och kommer att uppleva under lång tid framöver. Det stämmer också väl överens med den bild som de ryska ledarna vanligen vill förmedla: att västländerna befinner sig i förfall och har svårt att behålla sin ekonomiska, politiska och kulturella dominans.

Internationellt sett kan förnekande av sanktionernas effektivitet underminera stödet för dem. En del kommentatorer hävdar att den allmänna opinionen i väst kommer att tröttna på konflikten och börja vända sig emot att skattebetalarnas pengar används till militärt och ekonomiskt bistånd till Ukraina. Det finns ännu inga tydliga tecken på detta men den allmänna opinionen kan vända och beslutsfattare kan ändra sig om uppoffringar som förknippas med att stödja Ukraina framställs som förgäves. Grundlösa påståenden som att Ryssland inte skadas av det europeiska oljeembargot, eller i alla fall inte lika mycket som konsumenterna i EU-länderna drabbas av de höjda elpriserna, är därför mycket skadliga i det avseendet.

Många deltar inte i sanktionerna. Ryska automatkarbiner på den stora vapenmässan i Abu Dhabi i Förenade arabemiraten i februari 2023. Foto: Jon Gambrell/AP/TT

Alla problem skylls på väst

I det så kallade globala syd (Afrika, Asien och Latinamerika) följer den ryska propagandan en parallell linje. Där skyller Ryssland alla problem i världsekonomin som förknippas med kriget mot Ukraina på västs sanktioner. Efter ett möte med Malis utrikesminister i Moskva 2022 sade Rysslands motsvarighet Sergej Lavrov att ”vi lade särskild kraft på de praktiska aspekterna av att organisera leveranser från Ryssland av vete, gödsel och petroleumprodukter som folket i Mali så väl behöver i dag under de rådande olagliga västerländska sanktionerna”. Låg- och medelinkomstländer som redan känt sig försummade inom det internationella samfundet under covid-19-pandemin kan tänkas dela en sådan uppfattning.

En växande klyfta i FN:s generalförsamling och andra viktiga internationella forum riskerar att underminera framstegen mot många mål som i dag kräver stöd från hela världen (till exempel om klimatet och den globala hälsan). Dit hör också hanteringen av det hot mot den internationella ordningen som utgörs av Rysslands beteende, till exempel i form av försöken att upprätta en särskild domstol för ryska krigsbrott. Det är därför avgörande att de ekonomiska konsekvenserna av både kriget och sanktionsregimen skildras korrekt såväl i Ryssland som i de länder som står bakom sanktionerna och över världen i stort.

[i] ”Rysslands krig i Ukraina – ett geopolitiskt och makroekonomiskt perspektiv”, T. Becker, M. P. Berlin, A. Olofsgård och J. Roine, är under publicering i Ekonomisk Debatt (maj 2023).