Digitalt kvinnohat hotar jämställdheten i politiken

FN:s tema för årets internationella kvinnodag den 8 mars handlar om hur digital teknik kan användas för att främja jämställdhet. Den mörka sidan av digitaliseringen är att den också skapar nya plattformar för trakasserier och våld mot kvinnor. Detta är ett ökande problem för kvinnor både i nära relationer och i offentlig ställning. Förra året publicerade Uppsala universitet en rapport som visar att kvinnliga politiker inte bara får ta emot mer hat och hot än manliga kollegor. Ofta är hoten också grövre samt mer personliga och sexuella än dem som riktas mot män. Till exempel har Centerpartiets före detta partiledare Annie Lööf pratat om den mängd trakasserier och hot som hon har blivit utsatt för på sociala plattformar.

Problemet är globalt. I Storbritannien har Dianne Abbott, underhusledamot för Labourpartiet, varit utsatt för flera hatkampanjer. I USA har en av Demokraternas kongressledamöter, Alexandria Ocasio-Cortez, talat om regelbundna dödshot. En studie om kvinnliga politiker i Sydöstasien visar hur de har utsatts för kvinnohat på sociala medier och att hatet ofta är inriktat på deras utseende. Minoriteter drabbas särskilt hårt. En studie gjord av människorättsorganisationen Amnesty International visar att svarta och asiatiska kvinnliga parlamentariker i Storbritannien utsätts för övergrepp på nätet i större utsträckning än vita kvinnor.

Annie Lööf utstod mycket näthat som partiledare för Centern. Här avtackas hon i riksdagen den 8 februari 2023 av både före- och efterträdare på posten. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det ökande hatet på internet mot kvinnor i politiken är inte bara ett individuellt problem utan har bredare samhällskonsekvenser. I Storbritannien säger flera tidigare kvinnliga politiker att rädsla för förföljelse på nätet bidrog till att de lämnade politiken. Denna utsatthet avskräcker också kvinnor från att ge sig in i politiken över huvud taget. Kvinnor i offentlig ställning löper i sin tur större risk att bedriva självcensur mer än män. Detta har även FN uppmärksammat och påpekat att det kan ses som ett hot mot demokratin.

Varför ökande hat?

De senaste tio åren har det skett en explosion i användning av sociala medier som Twitter, Instagram och Tiktok. Med ökningen pågår en debatt om konsekvenserna av sociala plattformar, bland annat att de har blivit nya arenor för trakasserier och våld. En bidragande faktor är att användare på sociala medier kan vara anonyma. Det skapar ett klimat där folk kan uttrycka sig hotfullt utan att lätt kunna identifieras. Kommunikation på digitala plattformar är dessutom svår att reglera. Företag som Twitter och Facebook har upprepade gånger varit i hetluften på grund av sina misslyckanden med att stoppa hatiska inlägg. I dagens digitaliserade samhälle är det svårt att välja att inte delta i sociala plattformar. I synnerhet politiker förväntas kommunicera med väljare via sociala medier, vilket gör dem sårbara för hot.

Rött skynke för antifeministiska amerikaner. Representanthusledamoten Alexandria Ocasio-Cortez. Foto: Jacquelyn Martin/AP/TT

Samtidigt som användningen av digitala plattformar ökar har så kallad antigenusmobilisering och antifeministisk retorik blivit allt vanligare. Kvinnorättsorganisationen Kvinna till kvinna har uppmärksammat den globala trenden där såväl religiösa som politiska antigenusrörelser motsätter sig koncepten genus och jämställdhet. Den ökande antigenusideologin anses bero på snabbt ökande ekonomisk ojämlikhet som sammanfaller med samhälleliga framsteg inom områden som jämställdhet, klimatansvar och mångkultur. Folk som känner sig hotade av dessa förändringar och kvarlämnade av samhället ser ökad jämställdhet som hot. Till exempel visar en studie gjord vid Göteborgs universitet, som undersökt feministiska attityder i Europa, att de som är mest benägna att säga att jämställdheten har gått för långt är unga män i ekonomiskt utsatta områden.

Samtidigt har det blivit allt vanligare att politiker öppet uttrycker sig antifeministiskt. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har sagt att om kvinnor väljer att inte skaffa barn är deras liv inte kompletta. Filippinernas före detta president Rodrigo Duterte har vid flera tillfällen uppmuntrat till våldtäkt och 2016 busvisslade han på en kvinnlig journalist när hon ställde en fråga under en presskonferens. Bara för att ta några exempel. Enligt en studie kan dessa ledares antifeministiska retorik ses som en politisk strategi där de försöker få stöd av folk som känner sig hotade av jämställdhet.

Hot och hat på nätet uttrycks ofta anonymt. Foto: Naina Helèn Jåma/TT

Allians mot digitalt våld

Denna ökning av antifeministiska attityder i samhället genomsyrar digitala plattformar, visar forskning om våld mot kvinnor på nätet. Att vidta åtgärder mot våldet är inte bara en fråga om lagstiftning utan måste ses som ett större kulturellt fenomen. Genusaspekten blir tydlig när man tittar på typen av hot och hat på nätet som kvinnliga politiker får jämfört med manliga politiker. Det som riktas mot manliga politiker handlar ofta om sakfrågor och deras politik, medan kvinnliga politiker oftare utsätts för personangrepp.

Det ökade hatet mot kvinnliga politiker, de globala antifeministiska attityderna och samhällets digitalisering, utgör sammantaget ett djupare samhällsproblem. Trenderna sammanstrålar och skapar ett klimat där antifeministiska attityder får utlopp på sociala medier. Detta skapar i sin tur en modern form av kvinnofientlighet som genomsyras av digitalt våld som är komplext att motverka.

Att våldet på internet är ett ökande problem har också uppmärksammats på internationell politisk nivå. Europarådet, som värnar mänskliga rättigheter i Europa, har betonat att digitalt våld måste motarbetas med utgångspunkt i internationell rätt. FN har i sin tur uppmärksammat att covid-19-pandemin förvärrade det digitala våldet mot kvinnor när mycket av det mänskliga umgänget flyttades till digitala plattformar.

Twitter hör till de sociala medier som kritiserats för att inte stoppa hatiska inlägg. Foto: Gregory Bull/AP/TT

Inom ramen för FN:s sammanslutning Action Coalition Technology and Innovation for Gender Equality lägger världsorganisationen fram en plan mot digitalt våld mot kvinnor. I denna allians samarbetar regeringar, internationella organisationer, civilsamhället och den privata sektorn för att hitta lösningar. Samtidigt finns initiativ på gräsrotsnivå där civilsamhällesorganisationer arbetar med kvinnor på individuell nivå för att hjälpa dem som utsätts för digitalt våld i nära relationer och utbilda dem som kommer i kontakt med dessa kvinnor. Även för kvinnliga politiker har organisationer vuxit fram som erbjuder utbildning i hur kvinnor ska skydda sig mot våld på nätet.

Även om sådana åtgärder vidtas, och det är viktigt att erbjuda stöd och verktyg för dem som utsätts, visar studier att problemets utbredning gör att det är svårt att ta sig an det. Sammanflätningen av digitaliseringen och den bredare antifeministiska trenden i samhället griper över både den offentliga och den privata sektorn (de sociala medierna) och påverkar kvinnor både i nära relationer och på offentliga positioner. Problemet kräver samarbete över dessa sektorer, men också kraftfulla åtgärder mot ojämlikheter i samhället som bidrar till ökande antifeminism.