Fria val hotas i Mexiko

– Mexiko är säkrare än USA, hävdade president Andrés Manuel López Obrador nyligen. Det var ett svar på det krav som en del amerikanska republikanska kongressledamöter ställt, att USA ska definiera de mexikanska knarkmaffiorna som internationella terroristgrupper, vilket skulle öppna dörren för USA att skicka militär till Mexiko för att bekämpa dem.

President Joe Biden har tagit avstånd och även bland López Obradors kritiker i Mexiko är det svårt att hitta något stöd för ett sådant förslag. Däremot är många oroliga över den mexikanska militärens växande roll, inte bara i kampen mot knarkmaffiorna. López Obrador, eller Amlo som presidenten allmänt kallas efter sina initialer, har gett militären nya uppgifter som ansvarig för hamnar och tull samt stora infrastrukturella byggen som ligger utanför dess kompetens. Men på senare tid har det också avslöjats att militärens underrättelsetjänst har spionerat på journalister och människorättsaktivister bland annat via det israeliska avlyssningsprogrammet Pegasus. Många talar om en smygande militarisering som en del i skapandet av en alltmer auktoritär regim.

Styrde i 71 år

Ett annat, ännu viktigare, uttryck för det är Amlos strävan att reformera valmyndigheten INE.

I Mexiko kan presidenten inte väljas om, efter en period på sex år är det slut. Men under de 71 år i följd som Institutionella revolutionspartiet (PRI) hade makten  1929 –2000 kompenserades den begränsningen av att det var presidenten själv som utsåg sin efterträdare. Detta system – el dedazo – var en etablerad institution som garanterade kontinuitet och vars effektivitet säkerhetsställdes av en valmyndighet som helt dominerades av PRI.

Den republikanske Trumpvänlige senatorn Lindsey Graham hör till dem som vill att USA ska terrorklassa mexikanska knarkkarteller. Foto: J. Scott Applewhite/AP/TT

I slutet av 1900-talet ändrades det. President Ernesto Zedillo tog då, trots att han tillhörde PRI, initiativ till en ny valmyndighet, finansierad av staten, men oberoende av den. Och första gången som den nya valmyndigheten (IFE, numera INE) organiserade valen, år 2000, bröts PRI:s dominans och oppositionskandidaten Vicente Fox från högerpartiet PAN segrade. I Mexiko upplevdes det som en revolution. I nästa val, 2006, segrade återigen PAN, nu med Felipe Calderón som kandidat. I det tredje valet kom PRI tillbaka med Enrique Peña Nieto. Och i det senaste valet, 2018, segrade Andrés Manuel López Obrador i spetsen för sitt nybildade vänsterparti Morena.

Att alla dessa skiften kunnat ske är INE:s förtjänst. Med den gamla valmyndigheten hade det varit omöjligt. Men Andrés Manuel López Obrador tycks inte hålla med.

Nedmontering av valmyndighet 

Amlo har varit kandidat i de tre senaste valen. I de två första förlorade han knappt, i det tredje segrade han stort. Men både 2006 och 2012 hävdade han, i gammal mexikansk tradition, att det förekommit valfusk. Och nu, när INE installerat honom i stadig position i maktens centrum, vill Amlo montera ner valmyndigheten och ersätta den med en annan som påminner om den som fanns under PRI:s storhetstid på 1900-talet. Det verkar nästan som en hämnd för hans förluster 2006 och 2012, men hans motivering är att INE är en parasit befolkad av överbetalda korrupta byråkrater.

Amlos första försök att reformera vallagarna misslyckades eftersom han inte har tillräcklig majoritet för att genomföra en förändring av konstitutionen, som en sådan reform kräver. I stället håller han nu på att genomföra en plan B som går ut på att steg för steg genomdriva ett antal partiella lagar som inte kräver kvalificerad majoritet. Den viktigaste effekten av de nya lagarna är att INE:s budget minskar kraftigt och att personalen reduceras radikalt. Det innebär, anser experter, att Mexiko inte längre har kapacitet att organisera trovärdiga val, eller ens öppna vallokaler på alla platser där det behövs.

President "Amlo" på en av sina sedvanliga morgonträffar med pressen i presidentpalatset i Mexico City. Foto: Marco Ugarte/AP/TT

INE har protesterat och begärt att Högsta domstolen ska upphäva de lagar i plan B som Amlos parti Morena redan har drivit igenom, eftersom de bryter mot konstitutionen.

Amlo har också försökt få kontroll över Högsta domstolen. Men det misslyckades när det avslöjades att hans kandidat för att bli ny ordförande i HD hade plagierat praktiskt taget hela sin doktorsavhandling. I stället valdes en kvinnlig domare som markerat sitt oberoende gentemot presidenten.

"Köpta" demonstranter

Det har bidragit till en försiktig optimism hos INE:s försvarare, men domstolen måste agera snabbt. Om den inte upphäver lagarna före den 2 juni träder de i kraft. Det skulle i så fall innebära att de mastodontval som ska hållas nästa år, då inte bara president och kongressens båda kamrar ska väljas utan också flera guvernörer och delstatsparlament, kommer att organiseras av en valmyndighet som liknar den från 1900-talet. Vilket i sin tur innebär ökade möjligheter för valfusk av det traditionella mexikanska slaget.

Inte bara INE har protesterat. Det har hållits flera demonstrationer, senast den 26 februari då hundratusentals mexikaner demonstrerade runtom i landet och det stora torget i Mexico City, El Zócalo, fylldes av människor som ropade: ”Rör inte INE!”

Väcker protester. "Rör inte INE. Fosterland och frihet", står det på demonstrantens plakat. Foto: Fernando Llano/AP/TT

Där fanns deltagare från alla sociala skikt och hela det politiska spektrumet, också sådana som röstat på Amlo i valet 2018. Men presidenten beskrev demonstranterna med ett ord han med stor förkärlek har börjat använda: vendidos – det vill säga köpta, samt även korrupta och konservativa.

Amlo har för vana att avfärda meningsmotståndare och kritiker som korrupta, konservativa, köpta, manipulerade eller bara lögnare. Som när en kvinnlig journalist den 10 mars ställde en fråga på ett av hans regelbundna morgonmöten med pressen, las mañaneras, om de illegala avlyssningar som militärens underrättelsetjänst sysslade med. Amlos svar blev att hon ljög. Att hon kunde visa bevis påverkade honom inte. I stället försökte en av hans medarbetare rycka mikrofonen från henne.

Migrationsavtal med USA

Presidentens auktoritära och självgoda stil får en del mexikaner att rysa, andra att applådera. Amlo beskriver sig som folkets man, en som slår underifrån mot de maktfullkomliga och rika. Samtidigt har han utmärkta relationer med landets rikaste företagare. Men många mexikaner tror på honom. Inte minst därför att hans sociala hjälpprogram i form av kontantbidrag till framför allt äldre och unga har förbättrat livet för många. Samtidigt råder hemlighetsmakeri kring bidragen och det är svårt att veta om de är bättre än de program som redan fanns men som Amlo upplöste när han införde sina. Mycket tyder dessutom på att Mexiko fortfarande ligger långt ner i jämförelse med andra latinamerikanska länder när det gäller sociala utgifter i procent av BNP. Men också det är oklart eftersom Mexiko inte har publicerat någon statistik de senaste tre åren.

Amlo kan också surfa på en relativt bra ekonomisk konjunktur som delvis hänger samman med nearshoring – nordamerikanska företag som i växande utsträckning flyttar sin produktion från Kina till Mexiko. Senast beslutade mångmiljardären Elon Musk att bygga en jätteanläggning i Monterrey i delstaten Nuevo León för att producera Teslabilar, ett initiativ som innebär tusentals nya arbetstillfällen och applåderas av alla.

Mexiko stoppar migranter åt USA, här en grupp guatemalanska ensamkommande barn som flugits tillbaka till hemlandet. Foto: Moises Castillo/AP/TT

Trots det ofta polemiska tonfallet i Amlos utspel när det gäller USA betonar både han och Joe Biden att det råder utmärkta relationer mellan länderna. Att Biden hållit så låg profil när det gäller Amlos offensiv mot valmyndigheten och militariseringen av Mexiko, liksom hans nedmontering av försöken att ersätta de fossila energikällorna med förnyelsebara, har förmodligen rätt mycket att göra med att Amlo gått med på att ta emot, och vidarebefordra, de migranter som USA utvisar (se tidigare artikel i Utrikesmagasinet).

Förtalskampanjer

I utbyte mot att Amlo utför det smutsiga jobbet har Biden också hållit tyst när det gäller den mexikanske presidentens lovordande av Kuba, hans tystnad när det gäller Daniel Ortegas alltmer diktatoriska metoder i Nicaragua och hans påstående att Pedro Castillo i Peru avsattes via en kupp, när det i själva verket var Castillo som försökte genomföra en sorts kupp och därför blev avsatt enligt de regler som finns i den peruanska konstitutionen.

"Amlo är som det gamla PRI", varnar klottret på väggen i Mexico City. Foto: Eduardo Verdugo/AP/TT

Amlo kritiserar gärna USA för att blanda sig i andra länders inre angelägenheter samtidigt som han själv inte drar sig för att göra samma sak. Men det mest uppseendeväckande med hans internationella hållning är hans ointresse. Han reser inte. Gör inga statsbesök. Deltar knappt på några internationella sammankomster med kollegor.

Däremot visar han sig i TV praktiskt taget varje dag i sina mañaneras som presenteras som presskonferenser, men som mest liknar en permanent valkampanj. Och den som lyckas bryta kontrollen och ställa en obekväm fråga, som den om militärens spionverksamhet, får räkna med att bli av med mikrofonen. Eller, vilket andra har råkat ut för, utstå förtalskampanjer i regeringstrogna tidningar och på sociala medier.

Amlos Mexiko börjar oroande mycket likna en uppdaterad version av det Mexiko som fanns när PRI var statsbärande parti.