Matkrisen: hög tid för nytt sätt att se på livsmedel

Vi använder alldeles för ofta begreppet perfect storm på engelska, men det är en utmärkt (och tryckbar) beskrivning av de händelser de senaste tre åren som har lett till den nuvarande situationen, där en ond cirkel med ökande matpriser utarmar många länder och samhällen. FN konstaterar i en rapport att "miljarder människor står inför den största levnadskostnadskrisen på en generation".

Covid-19, klimatförändringar och konflikter må ha utlöst den här stormen, men den har varit i antågande i många år.

Orsakerna är många. De går flera årtionden tillbaka och innefattar ett snävt fokus på produktivitet på bekostnad av miljön och människors hälsa. Denna upptagenhet med att effektivisera livsmedelsproduktionen har lett till att vi förlitar oss på en handfull grödor för större delen av vårt kaloriintag, och en felaktig uppfattning om att hunger och undernäring enbart är de fattigas bekymmer.

Den främsta orsaken till den allt djupare livsmedelskrisen är detta enögda sätt att se på mat.

I årtionden har beslut om jordbruk och fiske fattats utifrån avkastning och råvarumarknader, utan hänsyn till att sådana beslut utgör en grund för vår existens. Näringsriktig mat har setts som en hälsovårdsfråga. På samma sätt har bearbetning och transport av livsmedel setts som logistikfrågor – vilket blir ett hälsoproblem eftersom väldigt mycket onyttig mat både är billigare och lättare att transportera än nyttig mat. (I USA talar man till exempel om ”matöknar”, där befolkningen inte har råd med eller tillgång till nyttig mat)

Matsystem

Därutöver riktar marknadsföringen och livsmedelsbutikernas verksamhet in sig på att locka konsumenterna med mat som ska se bra ut och vara billig, medan desto mindre hänsyn tas till hur vår mat produceras. Och tills helt nyligen visste vi inte hur alla dessa faktorer tillsammans bidrar till klimatförändringarna, som i sin tur hotar ekosystemen, jordarna och djuren som är grundläggande byggstenar i vår livsmedelsproduktion.

Dyrt även i Sverige. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Vi måste ha ett helhetsperspektiv om vi vill ta itu med de många kriser vi står inför, oavsett om det är att stoppa skövlingen av naturen, begränsa de skenande utsläppen av växthusgaser eller vända den ökande osäkerheten kring livsmedelsförsörjningen och undernäringen. Vi måste se bortom förhållandena på den enskilda gården och prata om jordbruk och livsmedelsproduktion i ett större sammanhang, eftersom maten når oss genom så många led.

Vad innebär då allt detta? Till att börja med, konstaterar experter, måste vi utgå från ett synsätt som bygger på det så kallade matsystemet, det vill säga alla de processer som gör att vi får mat: odling, skörd, bearbetning, förpackning, transport, marknadsföring, konsumtion och hur vi slänger mat och matförpackningar. Matsystemet rymmer också alla insatser (arbete, bränsle, vatten med mera) i varje led och vad varje sådant led resulterar i (önskade produkter men också oönskade följder som miljöskador), enligt en definition i en studie från Cornell University i USA. "Matsystemet verkar inom, och påverkas av, den sociala, politiska, ekonomiska och naturliga miljön. Varje led kräver också mänskliga resurser i form av arbetskraft, forskning och utbildning", skriver forskarna.

Fetma ökar även i fattiga länder

Experter anser att det är viktigt att se på maten på detta vis eftersom det sätt vi för närvarande producerar, bearbetar, transporterar, konsumerar och kastar maten är intimt kopplat till – och beroende av – andra system som energi, handel och hälsa. Utan denna helhetssyn kan åtgärder som vidtas i en del av systemet påverka de andra negativt. Ta till exempel när regeringar främjar mer biobränsle i energisystemet, vilket leder till ökad konkurrens om mark och vatten som skulle kunna användas för att producera mat för människor.

Många livsmedelsarbetare har svårt att få lönen att räcka till. Protest mot arbetsförhållanden i Florida i mars 2023. Foto: Rebecca Blackwell/AP/TT

Den ensidiga synen på livsmedel har också gjort att vi har blivit blinda för hur illa systemen har kommit att fungera.

Redan innan Ryssland invaderade Ukraina 2022, och gjorde livsmedelsförsörjningen till ett ännu mer utbrett problem, gick upp till en av tio människor i världen till sängs hungrig varje kväll och nästan två av fem hade inte råd med en hälsosam kost. Paradoxalt nog har också övervikt och fetma ökat globalt och inte ett enda land, vare sig rikt eller fattigt, har lyckats vända trenden. Enligt en aktuell uppmärksammad rapport är nio av de tio länder där fetman väntas öka mest låg- eller medelinkomstländer i Asien och Afrika. Faktum är att de årliga hälsokostnaderna för dålig kost globalt beräknas uppgå till hisnande 13 000 miljarder kronor år 2030.

Livsmedelssystemet är en av de främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden utarmas och står för en tredjedel av de totala globala växthusgasutsläppen (varav boskapsuppfödning utgör en stor del). För övrigt konsumerar européerna nästan dubbelt så mycket kött och mjölk som den genomsnittliga världsmedborgaren, vilket är långt över de rekommenderade nivåerna för näringsriktiga och hållbara kostvanor.

Tjänar på kriget

Samtidigt har klimatförändringarna, tre år i rad med väderfenomenet La Niña och regn utan motstycke ödelagt skördarna på vitt skilda platser som USA, Sydamerika, Afrikas horn, Europa och Pakistan. Bönderna tvingas kämpa och livsmedelsarbetarna klarar sig knappt på sina löner, men de största livsmedelskoncernerna i världen drar in stora pengar. På sätt och vis är detta inte förvånande, eftersom en handfull bolag dominerar så många delar av leveranskedjan inom livsmedelsindustrin, från genetik och utsäde till jordbrukskemikalier och jordbruksutrustning.

I Sri Lanka slår matkrisen hårt. Marknad i huvudstaden Colombo. Foto: Eranga Jayawardena/AP/TT

En granskning förra året, gjord av den internationella redaktionen Lighthouse Reports, kunde också visa ett enormt penningflöde till särskilda jordbruksfonder för vete i omedelbar anslutning till kriget i Ukraina. En stor del av pengarna kom från spekulanter som inte har särskilt mycket med jordbruk att göra, men som såg en möjlighet att tjäna snabba pengar på de stigande matpriserna.

Om vi inte har en helhetssyn på matsystemet sprids också felaktig information lättare. I början av coronapandemin och under hela förra året varnade dystra rubriker för utbredd matbrist, vilket ledde till hamstring, panikköp och att flera länder vidtog själviska politiska åtgärder på andra staters bekostnad. I Europa hävdade de som är motståndare till satsningar på grönare jordbruk att den hotande hungern är ett skäl att hålla tillbaka miljöreformer.

Men faktum är att vi producerar tillräckligt med mat för att mätta alla. Avkastningen för basgrödor som ris, vete och majs har ökat stadigt sedan 1960-talet. Den globala livsmedelsproduktionen fyrdubblades nästan mellan 1961 och 2020, enligt Världsbanken. De senaste uppgifterna från FN visar också att även om spannmålsproduktionen förra året var något lägre än 2021 och 2020 var den ändå högre än 2018 och 2019.

Globala likheter

Det verkligt stora problemet är att maten har blivit mycket dyr, vilket är förödande för fattiga människor som lägger en stor del av sin inkomst på att få äta. Det handlar inte om hur mycket mat det finns på Jorden – det är bristen på mat till överkomliga priser eller att den inte finns att tillgå lokalt som är de viktigaste orsakerna till hunger och svält i dagens värld.

Marknad i Argentinas huvudstad Buenos Aires där man kan byta eller köpa mat. Inflationen i landet är omkring 100 procent. Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

Detta illustreras av projektet Emerging Hunger Hotspots från nätpublikationen The New Humanitarian. Det är en granskning av situationen i medelinkomstländer som plötsligt drabbas av ökad fattigdom och hunger. Hittills har rapporteringen handlat om fyra länder: Sri Lanka, Egypten, Georgien och Argentina.

Dessa länder ligger på olika kontinenter, men likheterna mellan dem är slående. De lider alla av skyhög inflation och underliga väderförhållanden. Deras befolkningar har också ensidiga kostvanor som till stor del består av antingen kolhydrater eller kött, och deras regeringar har misslyckats med att omvandla sina matsystem. Alla fyra länder är också starkt beroende av de globala marknaderna för att försörja sin befolkning och få välbehövliga exportinkomster.

Deras erfarenheter visar att hunger och brist på näringsrik mat är problem som inte bara finns i fattiga länder eller handlar om att kunna producera mer mat. De belyser hur fattigdom, konflikter, klimat, internationell handel och regeringspolitik påverkar maten.

Plåsterlösningar räcker inte

Om vi vill förhindra att den rådande livsmedelskrisen blir en fullfjädrad kris med faktisk brist på mat måste vi enligt experter vidta brådskande åtgärder mot klimatförändringarna, som väntas inverka både på kvantiteten och kvaliteten på de livsmedel vi producerar. Vi måste också ändra kosthållningen så att vi minskar utsläppen av metan, en extremt kraftfull växthusgas, och inte använda mer än en tredjedel av den spannmål vi odlar som djurfoder.

En spansk bonde sprider konstgödsel på sin åker i februari 2023. Regeringen har subventioner på gödsel eftersom priset har fördubblats på grund av Ukrainakriget. Foto: Paul White/AP/TT

Vi måste minska förlusterna och svinnet av livsmedel, men vi måste också producera hälsosammare mat. Vi måste omfördela de tusentals miljarder kronor som spenderas varje år på subventioner till ensidig odling av enskilda växtslag, förändra kostvanor, minska miljöförstöringen och se till att priserna på näringsriktig mat blir mer överkomliga.

Allt detta, och mer därtill, kräver ett matsystemperspektiv.

En världsledande expert på matsystem, sydafrikanska Carin Smaller, har tydligt beskrivit hur världen gör fel när den i de akuta lägen som uppstår bara hittar kortsiktiga lösningar för att hantera den nuvarande krisen:

– Man fokuserar på enkla lösningar snarare än på systemlösningar som kan ge flera resultat. När spannmål blockeras i hamnar i Svarta havet försöker vi lösa blockeringen av hamnarna. När vi inte får konstgödsel från Ryssland, Ukraina och Belarus försöker vi få mer konstgödsel från andra producenter. Detta är plåsterlösningar som inte ser till hela systemet och som inte kan åstadkomma verklig förändring.

Översättning: Ola Westerberg