Migration: hur Europa och Afrika behöver varandra

Inför toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) i fjol efterlyste Robert Habeck, Tysklands vice förbundskansler från partiet De gröna, ökad immigration för att förhindra att bristen på arbetskraft undergräver fortsatt ekonomisk tillväxt och övergången till grön energi.

– Vi har 300 000 lediga jobb i dag och vi väntar oss att den siffran kommer att stiga till över miljonen. Om vi inte bemannar dessa arbetstillfällen kommer vi att få stora produktionsproblem, sade Habeck.

För att klara detta, sade han, krävs bland annat att invandringen till Tyskland ökar.

Uttalandet var ett sällsynt erkännande av att Europa behöver locka till sig fler unga människor för att försäkra sig om fortsatt tillväxt i en verklighet där den inhemska befolkningen blir allt äldre, anser Charles Kenny, expert vid den Washingtonbaserade tankesmedjan Center for Global Development (CGD), i ett blogginlägg.

Miljoner saknas

Enligt hans beräkningar kommer det att finnas 95 miljoner färre arbetsföra invånare i Europa 2050 jämfört med 2015 om invandringspolitiken förblir den samma som i dag. Bara i Tyskland kommer fem miljoner arbetare att saknas redan 2030, enligt det tyska ekonomiinstitutet IW.

Manifestation utanför Riksdagshuset i Berlin för att EU ska tillåta ökad invandring. Texten kan översättas som "Ta emot dem nu". Foto: Markus Schreiber/AP/TT

För att överbrygga gapet kan politiker höja pensionsåldern, underlätta för yrkesarbetande kvinnor, automatisera produktion och flytta tillverkning utomlands. Men inget av detta kommer att vara tillräckligt, argumenterar Charles Kenny.

Utvecklingen är en tickande demografisk bomb där färre arbetare, via sin inkomstskatt, ska försörja ett ökat antal pensionärer som lever allt längre. Ökad immigration är därför en del av lösningen och den självklara europeiska partnern för att lösa den ekvationen är Afrika, sammanfattar Charles Kenny.

Toppmötet mellan EU och AU hölls i början av 2022. Den 24 februari startade Rysslands stora invasion av Ukraina. Den ekonomiska tillväxten slog av på takten och inflationen steg. Men debatten om ökad invandring i Tyskland fortsatte och i slutet av året hade regeringen skissat fram ett förslag på hur ett nytt system för arbetskraftinvandring skulle kunna se ut. För trots de ekonomiska bekymmer som hopade sig under 2022, och som har fortsatt, kvarstår faktum: den demografiska utvecklingen i EU pekar mot en växande andel äldre och fortsatt låga födelsetal.

Färre europeer, fler afrikaner

Befolkningen i Europa har minskat åtminstone två år i rad (2020 och 2021, vilket är de senaste officiella siffrorna), samtidigt som Afrikas befolkning växer kraftigt och väntas fördubblas till 2050. Även om man endast räknar med att bibehålla dagens utvecklingsnivå ställer befolkningsökningen höga krav på investeringar i hälso- och sjukvård, skolor, infrastruktur, bostäder och arbetstillfällen. Det är en utmaning som få länder, om något, kommer att bemästra. Risken att utvecklingen kommer att gå kräftgång är överhängande och med begränsade socioekonomiska utsikter kommer delar av den unga afrikanska befolkningen att söka sig till länder där förutsättningarna verkar bättre. Det finns experter som liksom Charles Kenny ser den afrikanska befolkningsökningen som en möjliggörare.

Kučevo är en av många avfolkningsbygder i Serbien, där befolkningen krymper. Foto: Darko Vojinovic/AP/TT

”Är Afrikas barn vårt sista hopp som kan rädda oss från demografisk tillbakagång?” frågade sig Wolfgang Fengler, Världsbanksekonom med södra Afrika som fokusområde, i ett blogginlägg förra året. 

”Världens befolkningsökning drivs inte längre av höga födslotal som förr. I stället beror ökningen på att människor lever längre. […] vilket innebär att befolkningsökning inte är ett tecken på underutveckling utan snarare på dess motsats”, anser Fengler. Han påpekar att den globala demografiska obalansen ska ses som en chans för Afrika.

Globala åldersstrukturer är nämligen en av de krafter som driver på ökad internationell migration, enligt en global trendspaning från National Intelligence Council’s Strategic Futures Group vid den amerikanska underrättelsetjänsten. Andra orsaker till den väntade växande migrationen de närmaste årtiondena är miljöförstöring, ekonomiska incitament, klimatförändringar och snabb urbanisering i utvecklingsländer.

Snabbast i världen

De afrikanska städerna söder om Sahara växer snabbast i världen och med det kommer, som tidigare nämnts, stora politiska utmaningar och krav på adekvata bostäder, jobb och infrastruktur. Historiskt kopplas urbana områden samman med bättre utbildningsmöjligheter, fler arbetstillfällen, högre kvalitet på sjukvård och annan samhällsservice. Att ett land tar steget från låg- till medelinkomstland utan urbanisering är svårt att se.

Men i de snabbt växande städernas spår växer också oplanerade stadsområden upp som till stora delar saknar struktur för grundläggande samhällsservice. Städernas möjligheter blandas då med nya utmaningar som urban fattigdom, trångboddhet och arbetslöshet.

Det är ofta enklast att gå i rusningstid i jättestaden Lagos i Nigeria, ett land där den kraftiga folkökningen möter enorma utmaningar och 70 procent uppges vilja emigrera om de kunde. Foto: Sunday Alamba/AP/TT

De allra flesta afrikaner som lämnar sina hemländer gör det för att de försöker förbättra sina framtidsutsikter. Hur väl Afrikas regeringar klarar av att hantera befolkningsökningen och urbaniseringsvågen kommer att avgöra hur många afrikaner som söker sig utanför landets gränser i jakten på en bättre tillvaro för sig själva och sina barn.

"Brain drain"

I en undersökning 2021 i Nigeria svarade över 70 procent att de skulle lämna landet om de fick möjlighet. Men det är inte i första hand de fattigaste som ger sig av först, de har ofta inte råd. Många av de nigerianer som söker sig utomlands tillhör medelklassen, som både är utbildad och har pengar nog att flytta.

Som skäl till flytten anger de flesta tilltagande frustration över ett ickefungerande samhällssystem, brist på karriärmöjligheter, korruption och försämrad ekonomi. Lägg därtill ett försämrat säkerhetsläge i landet och otillförlitlig elförsörjning som försvårar för såväl den privata som den offentliga sektorn. Till skillnad mot förr, då unga nigerianer lämnade landet för att utbilda sig och sedan återvända, är flytten i dag mer permanent.

Migranter i Sverige går på svenska för invandrare, SFI. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Problemet med brain drain, det vill säga kompetensförlust, har diskuterats i årtionden och dräneringen på akademiskt utbildad arbetskraft är förödande för utvecklingsländer. Samtidigt som sjukvården i Nigeria lider brist på arbetskraft får tusentals nigerianska sjuksköterskor och läkare arbetsvisum i Storbritannien varje år. Kanada, USA och Sydafrika är andra stora mottagarländer av nigeriansk sjukvårdspersonal.

De pengar som utlandsbaserade arbetare skickar tillbaka hem (så kallade remitteringar) bidrar visserligen till den inhemska ekonomin – men frågan är om de kan väga upp förlusten av utbildad arbetskraft.

Migranter som bidrar

De flesta afrikanska migranter kommer dock aldrig till Europa. Mellan 50 och 70 procent av dem söker sig i stället till ett annat land på den afrikanska kontinenten, Sydafrika, som med sin överlägset mest utvecklade ekonomi är det största dragplåstret. Kenya, Rwanda och Elfenbenskusten är andra mottagarländer. De senaste åren har även rika länder i arabvärlden lockat till sig allt fler afrikanska migranter.

De länder som bäst klarar att hantera de sociala och politiska spänningar som ökad invandring kan leda till kommer sannolikt att se hur de ekonomiska fördelarna övertrumfar kostnaderna, skriver National Intelligence Council’s Strategic Futures Group i sin framtidsspaning.

Européerna blir äldre, så även svenskarna. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Den stora invandringen till Europa 2015 ledde till politisk polarisering inom EU och i flera länder växte nationalistiska krafter fram som utnyttjade allmänhetens oro för de potentiella samhällskostnader som ökat mottagande kan innebära. Många regeringar har sedan dess blivit mer restriktiva i sin invandringspolitik, men detta kan leda till brist på arbetskraft också inom okvalificerade yrken, enligt den globala trendrapporten. Den pekar ut Storbritannien som exempel. Genom lyckad integration kan migranter bidra till sitt nya lands ekonomi, skriver rapportförfattarna och påpekar att inget tyder på att invandrare i exempelvis länder som Kanada, Tyskland och Storbritannien förlitar sig mer på respektive samhälles välfärdssystem och ekonomiska bistånd än den inhemskt födda befolkningen.

Om Europa ska överleva den demografiska krisen, skriver affärstidningen Forbes, måste europeiska ledare börja se på invandringen från Afrika med nya ögon. Ett första steg vore i så fall att erkänna att Europa behöver den afrikanska invandringen lika mycket som afrikanerna behöver Europa.