Antifransk trend kan slå mot terrorbekämpning

I början av september samlades tusentals demonstranter i närheten av den franska militärförläggningen i utkanten av Nigers huvudstad Niamey och krävde att den franska styrkan lämnar landet. Några dagar tidigare hade militärjuntan, som styr landet sedan kuppen den 26 juli, anklagat Frankrike för att lägga sig i Nigers interna angelägenheter. Militärregimen har bland annat sagt upp det militära samarbetet mellan länderna och utvisat ambassadören.

Men eftersom Frankrike inte erkänner Nigers nya regim har man meddelat att utvisningsbeslutet saknar betydelse. Enligt den franska tidningen Le Mondes källor har det däremot förekommit diskussioner om ett partiellt tillbakadragande av den franska militära närvaron, något som tillbakavisas av president Emmanuel Macron. Trots det spekuleras det om att delar av styrkan på sammanlagt 1 500 franska soldater, utspridda på tre baser i Niger, kommer att förflyttas till grannlandet Tchad. Ett sådant beslut skulle säkra fortsatt fransk och europeisk närvaro i kampen mot jihadisternas spridning i regionen.

Niger är bara en i raden av tidigare franska kolonier där militären har tagit makten under 2020-talet. I tre av dessa länder, Mali, Burkina Faso och Niger, har de antifranska stämningarna varit särskilt påtagliga och Frankrike beskylls för att inte ha lyckats stoppa jihadisternas våld och övergrepp mot befolkningen. De avsatta presidenternas nära band till Frankrike har spätt på missnöjet.

Ökande terrorism

För tio år sedan var scenariot ett annat. Den dåvarande maliska regeringen bad Frankrike komma till undsättning för att slå tillbaka den kombination av jihadistgrupper och separatister som lagt det västafrikanska landets norra delar under sig. När fransmännen landade hyllades de som hjältar och huvudstaden Bamako kunde säkras. Inledningsvis var insatsen lyckad och den maliska armén kunde med hjälp av de franska trupperna återta städerna Timbuktu och Gao. Ett fredsavtal, uppbackat av FN, slöts mellan regeringen och separatistgrupperna 2015, men jihadisterna deltog inte i samtalen. Islamistgrupper knutna till de globala terrornätverken Islamiska staten (IS) och al-Qaida har, vid sidan av väpnade banditgäng, med varierande intensitet fortsatt sina härjningar i regionen.

Frankrikes president Emmanuel Macron miste en allierad när hans motsvarighet Ali Bongo i Gabon störtades. Foto: Rafael Yaghobzadeh/AP/TT

Terrorismen i Sahel har inte kunnat besegras trots den stora FN-insatsen Minusma i Mali och en multinationell franskledd styrka med stöd från bland annat Sverige, samt ett samarbete med en regional anti-terroriststyrka.

I stället är Afrika söder om Sahara i dag den enda region i världen där terrorismen ökat under de senaste åren, enligt Global Terrorism Index. Bland de värst drabbade länderna finns Burkina Faso, Niger och Mali. Effekterna på människors liv och uppehälle, liksom utsikterna till utveckling och fred, är förödande. Tusentals människor har dödats och flera miljoner har flytt sina hem.

När de första ryska Wagnersoldaterna anlände till Mali i december 2021 försämrades snabbt relationerna mellan den styrande militärjuntan och Frankrike, och i augusti 2022 var hela den franska styrkan ute ur landet. Men någon förbättring av säkerhetsläget har inte skett, snarare tvärtom. Wagnersoldaterna har anklagats för brutala övergrepp på civilbefolkningen och enligt Armed Conflict Location & Event Data Project har antalet döda i Mali mer än fördubblats under 2022.

Problem även för USA

För Frankrike och västvärlden blev Niger den nya basen i kampen mot terrorismen. Men med kuppen i juli föll alltså ytterligare en allierad och alternativen för var Frankrike och västvärlden ska basera sina anti-terroriststyrkor blir allt färre.
”Nigers framtid och hela regionens säkerhet står på spel,” sammanfattade den franska utrikesministern Catherine Colonna i ett uttalande i början av augusti.

TV-bilder på kuppledaren och sedermera interimspresidenten general Brice Clothaire Oligui Nguema som bärs fram i samband med kuppen i Gabon den 30 augusti 2023. Foto: Gabon24 via AP/TT

Till skillnad mot i Mali hade den nu avsatta presidenten Mohamad Bazoum i Niger fört en relativt framgångsrik säkerhetspolitik. Bland annat gick Bazoums strategi ut på att förbättra samhällsservicen i utsatta områden, sluta lokala fredsavtal med några av de beväpnade grupperna och införa en demobiliseringsplan för dem som valde att lämna jihadisterna. Politiken rimmar väl med den UNDP-rapport som släpptes i början av året. Studien bygger på intervjuer med 2 200 personer och drar slutsatsen att det är nödvändigt att byta det rådande säkerhetsperspektivet mot ett utvecklingsperspektiv, om rekryteringen till olika jihadistgrupper och den våldsbejakande extremismen i området ska kunna stoppas.

Det är inte bara Frankrike som kan förlora en viktig bundsförvant i Niger. USA har drygt 1 000 soldater baserade i landet och liksom fransmännen har amerikanerna utbildat den nigeriska militären. USA har också två viktiga drönarbaser i Niger från vilka man bland annat bedriver spaning.
– Om USA tvingas stänga sina drönarbaser är det ett förödande bakslag för västvärldens terrorismbekämpning i Sahel, sade Colin Clarke, en terrorismanalytiker vid den amerikanska konsultfirman Soufan Group till The New York Times efter kuppen i Niger.

FN slängs ut från Mali

Hittills har USA:s regering varit försiktig i sina uttalanden om maktövertagandet och tvekar vid att kalla det en ”kupp”, eftersom det skulle leda till att alla politiska och militära samarbeten då måste avbrytas.

Utvecklingen i Västafrika får självklart främst konsekvenser för regionens befolkning, men efterverkningarna kan kännas långt utanför Sahel – och ge Ryssland en ny öppning på den afrikanska kontinenten. 

I Mali har den styrande regimen också meddelat att FN-styrkan Minusma, som varit på plats sedan 2013, inte längre är välkommen. Planen är att samtliga FN-baser ska ha stängts i slutet av året.

Legosoldater från den ökända ryska Wagnergruppen i Mali. Foto: Franska armén/AP/TT

Risken för att våldet kommer att trappas upp i det maktvakuum som då uppstår och att jihadisterna ytterligare flyttar fram sina positioner är överhängande. Fredsavtalet mellan den tidigare regeringen och separatisterna är också i fara, något som ytterligare spär på farhågorna om en tilltagande konflikt.

Malis militärregim hade visserligen varit tydlig med att den förlorat förtroendet för FN, men beslutet att kasta ut FN-styrkan kom ändå som en överraskning. Många frågar sig nu om detta är början på slutet på de stora FN-insatserna som sedan slutet av 1990-talet förlagts till afrikanska oroshärdar för att understödja freds- och avväpningsprocesser. Toppen kan hå nåtts runt 2010 då 70 000 militärer och poliser under FN-flagg var utplacerade runt om på kontinenten. Bakslagen för FN:s insatser i Afrika har varit många, värst i Somalia och Rwanda, men också i länder med komplexa omständigheter som i Kongo-Kinshasa. Framgångar har däremot rönts i exempelvis Liberia och Elfenbenskusten.

Franskt partnerskap?

Men att Malis beslut skulle inspirera andra nationer att begära FN-insatsernas omedelbara tillbakadragande är osannolikt, sammanfattar tankesmedjan International Crisis Group sin analys över FN-uttåget.

I Kongo-Kinshasa planeras val i slutet av 2023. I Sydsudan ska val hållas 2024 och i Centralafrikanska republiken 2025. Att några av dessa länder skulle begära FN:s uttåg innan dess är inte troligt, skriver ICG.

Svenskar deltog i FN:s insats i Mali. Här får omkring 200 av dem medalj av överbefälhavaren Micael Bydén och prins Carl Philip i december 2022. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Militärer styr nu i sex av Frankrikes tidigare kolonier: Tchad, Niger, Mali, Burkina Faso, Guinea och Gabon. Somliga talar om en ”epidemi” av kupper, men eftersom anledningarna till de militära övertagen skiftar kanske man snarare ska tala om demokratisk kris som utkristalliserat sig i länder med svaga institutioner och där flerpartisystem knappt hunnit slå rot.

I februari lovade den franske presidenten Emmanuel Macron att minska den militära närvaron, just nu runt 5 000 soldater, som Frankrike i årtionden har haft på den afrikanska kontinenten. (Franska baser finns bland annat i Gabon, Elfenbenskusten, Senegal och Djibouti.)

I talet, som Macron höll strax före sin afrikanska rundresa, lovade han att i stället bygga upp militära partnerskap med värdnationerna.

Den senaste veckornas tidens kan komma att skynda på den processen ytterligare.