Arbete mot ”mördarrobotar” kan ge fredspris

Den 6 oktober klockan 11 tillkännages vem som får Nobels fredspris 2023. Störst chans har sannolikt den internationella kampanjen för att stoppa mördarrobotar, Stop Killer Robots. Kampanjen samlar ett antal organisationer från det civila samhället och verkar för att skapa internationella avtal och ramverk som hindrar kapprustning med vapen styrda med artificiell intelligens, AI. Visserligen har kampanjen inte kunnat peka på några konkreta framsteg, men Nobelkommittén i Oslo har vid tidigare tillfällen beviljat goda ansatser. Det skedde exempelvis 2009 när priset tilldelades Barack Obama, trots att han just hade börjat sin presidentperiod.

Den tekniska utvecklingen och innovationen när det gäller artificiell intelligens går i dag enormt snabbt. Till skillnad från annan nedrustning, som ofta har initierats efter det att upprustning har genomförts, behöver denna form vara proaktiv – det behövs förebyggande internationella mekanismer för att begränsa användningen av automatiserade system i krigföring redan innan dessa har kommit på plats. Genom att ge priset till Stop Killer Robots skulle kommittén kunna fästa världens uppmärksamhet på detta akuta hot.

Robotkarbiner från företaget Smartshooter monterade ovanpå ett israeliskt vakttorn på Västbanken. Robotvapnen kan skjuta tårgas- och chockgranater samt gummimantlade kulor mot protesterande palestinier och använder AI för att spåra sina mål. foto: Mahmoud Illean/AP/TT

Nobels skrivning i sitt testamente om arbetet mot ”afskaffande eller minskning af stående arméer” kan upplevas som föråldrad 2023 när världen rustar som aldrig förr. Den ryska, folkrättsvidriga, fullskaliga invasionen av Ukraina den 24 februari 2022 har som bekant fundamentalt förändrat säkerhetsläget i Europa, den skärpta motsättningen mellan USA och Kina har ökat spänningen i östra Asien och den ökande inblandningen av stater på någon av sidorna i olika inbördeskrig har ökat spänningarna länder emellan. Utvecklingen har gemensamt bidragit till rekordstor upprustning. Enligt fredsforskningsinstitutet Sipri uppgick kostnaderna i fjol för världens samlade militära utgifter till ofattbara 2 240 miljarder dollar – nästan 23 000 miljarder kronor eller omkring 20 svenska stadsbudgetar.

Nobelkommittén har flera gånger tidigare belönat nedrustningsinsatser, exempelvis arbetet mot minor (1997), kemvapen (2013) och kärnvapen (till exempel 2005 med Internationella atomenergiorganet (IAEA) och 2017 med Internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen (Ican)). Men att uppmärksamma behovet av nedrustning av konventionella vapen i generell mening skulle vara politiskt känsligt just nu, eftersom mycket av upprustningen sker för att stärka Ukrainas och andra länders skydd mot Ryssland. Därför är det mer sannolikt att kommittén väljer att sikta in sig på en specifik vapengrupp – och då är AI-baserade vapensystem en lågoddsare.

Kärnvapenprovstopp

Men det finns andra kandidater till årets fredspris.

Ukrainakriget har gjort oss alla mer medvetna om de visserligen inte så sannolika men högst konkreta och fullständigt katastrofala riskerna med kärnvapenkrig. Det är därför också en möjlighet att kommittén i år väljer att belöna en organisation som många människor inte känner till, men som i det tysta, under ett kvartssekel, har gjort en viktig insats för kärnvapennedrustning. Provstoppsavtalets genomförandeorganisation – på engelska Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty Organization (CTBTO) – verkar för ett avtal som ännu inte har trätt i kraft, men som ändå kan sägas vara verksamt.

CTBTO använder bland annat ljudsensoranläggningar, som denna på Grönland, för att upptäcka provsprängningar med kärnvapen. Foto: CTBTO Public Information

Avtalet om kärnvapenprovstopp, som många av världens länder enades om 1996, är en av hörnstenarna i det internationella samarbetet för nedrustning av kärnvapen. Trots att avtalet ännu inte gäller, eftersom ett antal nyckelländer ännu inte har skrivit under och godkänt det, kan det sägas ha haft effekt. Avtalet har bidragit till framväxten av en internationell norm mot kärnvapenprovsprängningar. Samtidigt har CTBTO utvecklat ett världsomfattande nät av mätstationer, som snabbt skulle kunna upptäcka om någon stat genomförde en kärnvapenprovsprängning. Detta världstäckande nät har bidragit till att skapa ökad insyn, vilket också sannolikt förklarar varför länder i så stor utsträckning har avstått från provsprängningar.

Att belöna CTBTO i detta skede skulle även vara extra lämpligt eftersom det har förekommit signaler om att Ryssland kan komma att dra sig ur överenskommelsen.

Oman som medlare

Rivaliteten mellan Iran och Saudiarabien har varit ett återkommande tema och drivit på konflikter i länder såsom Syrien, Jemen, Libanon och Irak. Men med normaliseringen mellan dessa regionala stormakter öppnas en möjlig ny era av mer fredliga relationer i Mellanöstern, en region som har varit en av de mest våldsamma under det senaste årtiondet.

Om kommittén väljer att uppmärksamma detta historiska närmande skulle den, rent teoretiskt, kunna belöna ledarna för Saudiarabien och Iran, eller den kinesiska ledningen som varit drivande i medlingen. Det är dock av uppenbara skäl politiskt sett svårt att föreställa sig några av dessa länder som mottagare av ett fredspris. I stället skulle kommittén kunna uppmärksamma ett litet land som spelat en nyckelroll, fast i skymundan: Oman.

Oman har bland annat medlat mellan Iran och Saudiarabien. Här möter landets sultan Haitham bin Tariq Al Said (t h) den iranske presidenten Ebrahim Raisi i Teheran i maj 2023. Foto: Irans presidentkansli/AP/TT

Genom tyst diplomati har Oman effektivt verkat för att överbrygga motsättningar mellan Iran och Saudiarabien. Landet har varit verksamt i Jemen i samtalen mellan Saudiarabien och den Iranstödda rebellgruppen (som vanligen kallas huthirebellerna), en fredsprocess som bidragit till en kraftig nedgång i antalet stridsrelaterade dödsfall i landet.

Oman har också varit aktiv tillskyndare av kärnenergiavtalet mellan Iran och USA (med flera), det så kallade Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA) från 2015 (som USA:s dåvarande president Donald Trump drog sig ur 2018). Oman har också försökt återuppliva avtalet efter det att Joe Biden kom till makten i USA 2021.