Konflikten ingen vill lösa

Längs en smal landremsa mellan floden Dnestrs västra bank och Ukraina ligger den självutnämnda utbrytarrepubliken Transnistrien inträngd. En promenad längs huvudgatan i huvudstaden Tiraspol är som att resa till en svunnen tid. Monument föreställande Sovjetunionens förste ledare Vladimir Lenin tronar framför regeringsbyggnader och den rödgröna fanan med den typiska korsfällda gula hammaren och skäran vajar i flaggstängerna. Transnistrien brukar ibland kallas Sovjetunionens sista fäste och utgör en ständig påminnelse om Rysslands påtagliga närvaro i Moldavien.

Rysslands krig mot Ukraina har inneburit både utmaningar och möjligheter för den moldaviska centralregeringen i huvudstaden Chișinău. I och med kriget kunde framför allt västländerna i EU inte längre blunda för det ryska säkerhetshotet och vikten av att knyta till sig fler stater i Östeuropa blev uppenbar. Moldavien fick, tillsammans med Ukraina, grönt ljus för att inleda anslutningsförhandlingar till unionen i december 2023. Trots att kriget på så sätt snabbat på Moldaviens resa mot EU-medlemskap utgör det ett existentiellt hot för Moldavien eftersom Kremls expansiva krigföring riskerar att spridas dit. Kriget mot Ukraina ses av många som ett första steg av Vladimir Putin för att återupprätta ett ryskt imperium, och skulle Ryssland göra större landvinningar i södra Ukraina kommer Moldavien att finna sig i en svår geopolitisk situation.

Sheriff eller bandit?

Samtidigt som kriget i grannlandet rasar vidare har konflikten mellan Moldavien och det halvautonoma Transnistrien hettat till. Utbrytarrepubliken fungerar i praktiken som en egen stat, om än utan internationellt erkännande, men styrs i realiteten av en liten grupp före detta officerare från den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB. Ekonomin domineras av konglomeratet Sheriff som driver allt från bensinstationer och mataffärer till fotbollslaget FC Tiraspol Sheriff. Bolaget ägs av oligarken Viktor Gusjan, som hade smeknamnet Sheriff under sin tid som KGB-agent, en arbetslivserfarenhet han delar med Putin.

Det transnistriska laget FC Tiraspol Sheriff möter tjeckiska Slavia Prag i Europa League i november 2023 på hemmaplanen Bolsjojstadion. Foto: Aurel Obreja/AP/TT

Den politiska ledningen i Transnistrien, med sina band till Ryssland, eftersträvar självständighet och motsätter sig alla försök från centralregeringen i Chișinău att närma sig EU. I utbrytarrepubliken finns även en permanent rysk militär närvaro med 1 500 soldater. Det är delvis med hänvisning till de ryska trupperna som Ukraina valde att stänga gränsen mot Transnistrien efter invasionen 2022. Det har inneburit att den tidigare lukrativa gränshandeln och smugglingen mellan Ukraina och Transnistrien har stängts och att all transnistrisk export nu måste gå via Moldavien. Den moldaviska regeringen har sett gränsstängningen som en möjlighet att dra åt den ekonomiska svångremmen kring utbrytarregionen. Därför införde man i januari 2024 tull på transnistriska varor, vilket ledde till stora protester längs gränsposteringarna.

Som svar höll Transnistriens styrande en extrainkallad kongress i slutet av februari i år. Kongressen antog en resolution där den bad Ryssland om ”skydd” mot det som man beskriver som ökat ekonomiskt och politiskt tryck från Moldavien. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov uttryckte stöd för utbrytarrepubliken. Han hävdade att Moldavien ”går i Ukrainas fotspår” och att Moskva ser med stor oro på hur landet fortsätter att ”diskriminera rysktalande”. Detta uttalande borde ha fått varningsklockorna att dåna i Bryssel och Washington.

Som att resa i tiden. Lenin står staty i Tiraspol. Dmitri Lovetsky/AP/TT

Trots att Moldavien ser med oro på det ryska inflytandet i Transnistrien varken vill eller kan man i nuläget återintegrera utbrytarrepubliken. Den mest uppenbara anledningen är att en majoritet av befolkningen är ryskspråkig och prorysk. Det bör dock nämnas att det är svårt att veta med säkerhet hur pass Rysslandsvänlig transnistrierna är eftersom det saknas tillförlitliga, aktuella opinionsundersökningar. Att försöka återintegrera Transnistrien skulle innebära att släppa in en trojansk häst. Den transnistriska befolkningen skulle få avgörande politiskt inflytande i Moldaviens demokratiska val och troligen föra landet närmare Ryssland och längre från moldaviskt EU-medlemskap.

Gratis rysk gas

Att Transnistrien sedan 1992 har lyckats behålla sin autonoma särställning beror till stor del på att området får gratis gas från det ryska statliga energibolaget Gazprom. Gasen säljs sedan billigt till privatkunder och företag i Transnistrien och vinsterna går till bland annat transnistriska pensioner, men även till de styrande lokala oligarkerna. Övriga Moldavien har sedan slutet av 2022 helt slutat att importera gas från Ryssland. Samtidigt är man fortfarande beroende av elektricitet som produceras i ett kraftverk i Transnistrien som förbränner rysk gas. Ungefär 20 procent av Moldaviens elektricitet produceras i själva Moldavien medan resterande 80 procent kommer från Transnistrien. Gasen transporteras i nuläget via Ukraina vilket regleras i ett avtal som sträcker sig till december 2024, och som grannlandet har sagt att man inte kommer att förlänga.

Lurad? Dolph Lundgren gick Rysslands ärenden på Tiktok. Foto: Vianney Le Caer/Invision/AP/TT

Slutar rysk gas levereras till Transnistrien riskerar det att leda till ekonomisk kollaps. En sådan skulle i sin tur kunna medföra massutvandring från Transnistrien in i Moldavien vilket man inte skulle klara av, varken ekonomiskt eller politiskt. Det kan därför, paradoxalt nog, ligga i Moldaviens intresse att ryska gasleveranser fortsätter utföra konstgjord andning på den transnistriska ekonomin. Åtminstone ett tag. På lång sikt skulle ett moldaviskt EU-medlemskap innebära att Tiraspol blir alltmer ekonomiskt beroende av Chișinău och därmed dämpa de separatistiska tongångarna och kanske till och med leda till fredlig återintegrering.

Tredje gången gillt

Det yttersta utrikespolitiska målet för Ryssland i Moldavien är att förhindra EU-medlemskap, och Transnistrien har varit en framgångsrik bromskloss för sådana strävanden – tills nyligen. Både Moldaviens president Maia Sandu och EU-företrädare har meddelat att, trots att situationen inte är optimal, hela Moldavien kan gå med i EU utan att unionens regelverk tillämpas i Transnistrien. Det är en lösning som liknar den som tillämpades när det delade Cypern blev medlem 2004. I höst kommer Moldavien att hålla presidentval. På president Sandus initiativ ska även en folkomröstning om EU-medlemskap hållas samtidigt.

Utsatta grannar. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och hans moldaviska kollega Maia Sandu. Foto: Vadim Ghirda/AP/TT

I fjol 2023 avslöjade Maia Sandu att ett kuppförsök mot henne och hennes regering hade avstyrts. Presidenten pekade ut den ökända Wagnergruppen och dess tidigare ledare Jevgenij Prigozjin som ansvariga för kupplanerna.

Med både misslyckade kuppförsök och stagnerad transnistrisk separatism förlitar sig Kreml på sin väloljade desinformationsapparat för att vända den moldaviska befolkningen mot den EU-vänliga presidenten och hennes regering. Man har exempelvis utnyttjat Hollywoodkändisar för att sprida proryska åsikter. Den amerikanska filmstjärnan Lindsay Lohan och svenske Rocky-skådespelaren Dolph Lundgren läste på appen Tiktok upp ett manus på ryska där de krävde att Sandu skulle avgå och uppmanade det moldaviska folket att rösta bort henne, troligen utan att veta vad de faktiskt sade.

Manifestation i huvudstaden Chișinău 2023 till stöd för Moldaviens EU-ansökan och president Sandu. Foto: Aurel Obreja/AP/TT

Det uppskattas att Ryssland spenderade över en halv miljard kronor på ”destabiliseringsförsök” i Moldaviens senaste lokalval. En stor del av dessa pengar har gått till att stödja partier och kandidater som aktivt motarbetar regeringens försök att närma sig väst och knyta Ryssland närmare. Vi kommer troligen att få se ännu mer intensiva desinformationsaktiviteter och påverkanskampanjer i samband med presidentvalet i höst. Moldaviska myndigheter har vid flera tillfällen förbjudit olika partier eller hindrat kandidater att ställa upp med hänvisning till Rysslandskopplingar. Samtidigt utgör sådana beslut ett tveeggat svärd eftersom de kan användas av oppositionen för att undergräva Sandus legitimitet och trovärdighet.

Huruvida den ryska desinformationen kommer att lyckas splittra det moldaviska folket till den grad att både Sandu och hennes EU-giv misslyckas i valet återstår att se. I opinionsundersökningarna är det i princip dött lopp mellan Sandu och hennes främsta motståndare, den Rysslandsvänlige tidigare presidenten Igor Dodon. Det som går att säga med säkerhet är att höstens val kommer att avgöra Moldaviens framtid och bli Sandus verkliga eldprov.