Högt pris för Mileis stålbad
Analys. När Javier Milei tillträdde som president i december 2023 lovade han att såga bort alla ”parasiter” i statsapparaten och illustrerade detta med att vifta med motorsåg. Efter ett år på posten kan ”anarkokapitalisten” Milei ståta med att ha stabiliserat Argentinas ekonomi – men till ett högt pris för stora delar av samhället.
Och när Mileis stora idol Donald Trump på nytt ska träda in i Vita huset känner argentinaren medvind, skriver journalisten och Latinamerikakännaren Lars Palmgren.
Publicerad: 2024-12-10
Javier Milei hoppade jämfota i glädjeyra och skickade dussintals hyllningsbudskap via sociala medier innan det ens hade gått ett dygn efter Donald Trumps valseger i början av november.
Och trots att Trump inte svarade på något sätt på hyllningarna såg Milei till att också bli den första utländska president som personligen mötte honom efter hans seger. Det skedde på ett stort party i amerikanens Floridaresidens Mar-a-Lago där Milei också kunde fotografera sig med Trumps allierade, multimiljardären Elon Musk, och Hollywoodhjältar som Sylvester Stallone. Men det var Trumps kungörelse att Milei är hans “favoritpresident” och erkännandet att han har gjort ett fantastiskt jobb för att göra “Argentina great again” som var belöningen för hans hängivenhet.
Det var andra gången som Milei och Trump träffades. På bilden från det första mötet lyser Milei av salighet. På foton från detta andra möte (se nedan) är han fortfarande salig men ser också lite stolt ut. Det är inte bara Trump som gett honom beröm. De brittiska tidningarna The Economist och Financial Times har också gjort det. Mileis vapendragare i regeringen Luis Caputo utsågs dessutom nyligen till “årets finansminister” av den inflytelserika facktidskriften Latin Finance.
De som har jobb gläds
Som grädde på moset har även Internationella valutafonden (IMF) gett Milei erkännande för att på kort tid ha uppnått makroekonomisk stabilitet. IMF förutspår också att om inget dramatiskt händer kan Argentinas ekonomi komma att växa med 5 procent nästa år.
Många argentinare gläds över att Milei faktiskt har lyckats ta grepp om det som varit landets ständiga problem; inflationen och en oavbrutet svagare peso gentemot dollarn.
Milei strålade sig i glansen i Trumps residens Mar-a-Lago. Längst till vänster, bredvid Elon Musk, syns Argentinas nye utrikesminister Gerardo Werthein och till höger om Donald Trump den gästande presidentens syster och närmaste medarbetare, systern Karina Milei. Foto: Argentinas presidentkansli/AFP/TT
Med en starkare valuta och minskad inflation känns livet stabilare. En stor lättnad. Åtminstone för dem som har jobb.
Men alla gläds inte. Förändringarna har skett till ett högt pris.
Under valkampanjen beskrev Milei staten som värre än maffian och lovade att reducera den till näst intill intet. Hans steg i den riktningen har varit drastiska. 13 departement har stängts helt och hållet. 30 000 statsanställda har avskedats. Budgeten har minskats med 30 procent. De enda som fått oförändrade eller ökade anslag är militären och säkerhetstjänsten.
Offentliga arbeten har stoppats med argumentet att de är en bottenlös källa till korruption. Med samma argument har olika sociala program slopats, till och med stödet till folkliga matsalar. Många kulturinstitutioner har inte längre pengar ens till toalettpapper. Den vetenskapliga forskningen har lagts på is och unga forskare söker sig utomlands. Arbetslösheten har ökat och fattigdomen har aldrig varit så hög, 53 procent. De redan låga pensionerna har minskat och budgeten till de statliga universiteten har skurits ner radikalt.
"Lögnare, mutkolvar och bödlar”
Det är också pensionärer och studenter som reagerat häftigast på Mileis radikala sparpaket.
Flera massiva demonstrationer framför kongressen och Casa Rosada – presidentens rosafärgade kontor vid Plaza de Mayo som ursprungligen ritades av de svenska arkitekterna Henrik Åberg och Carl Kihlberg – har bemötts med brutalt våld av polisen. Våldet har kompletterats med Mileis aggressiva och nedsättande retorik för att osynliggöra och förlöjliga demonstranterna.
Stora protester har hållits mot Mileis reformer, som här utanför kongressen i Buenos Aires i juni 2024. Foto: Rodrigo Abd/AP/TT
Milei intervjuades nyligen i en lokal tv-kanal som leds av hans nuvarande fästmö Yuyito González, en tidigare revyprimadonna som också hade en affär med en annan president, Carlos Menem. I intervjun kallade Milei demonstranterna för “skitvänsterister, med sådana skitar förhandlar man inte”.
Intervjun avslutades med en kyss i direktsändning.
De journalister som inte är lojala med Milei avfärdade han i ett annat direktsänt tv-program i ett svep som “lögnare, baktalare, förtalare, utpressare, tjuvar, mutkolvar, våldsverkare och bödlar”.
Mileis förolämpande och aggressiva svada känner inga gränser. Men på senare tid har han tvingats dämpa sig lite.
Kongressen kallade han tidigare för ett “ruttet råttbo” – men det är ändå den som röstat igenom hans förslag trots att hans eget parti, Friheten avancerar, har relativt få mandat. Han och hans medarbetare har varit skickliga på att splittra de dominerande partierna, så kallade peronister och radikala, och att få stöd av den tidigare presidenten Mauricio Macris högerparti PRO.
Brutal kommentar
Politiska kommentatorer i Argentina debatterar om det är Milei som har provocerat fram krisen inom de stora oppositionspartierna, eller om det var en redan existerande kris i dessa som gjorde det möjligt att Milei alls kunde bli president. Hur som helst har splittringen spelat Milei i händerna.
Den dominerande fraktionen inom dagens peronism (nationalistisk vänsterpopulism) är den så kallade kirchnerismen som leds av den förra presidenten Cristina Fernández de Kirchner. Nyligen sade Milei att han hoppades ”sätta den sista spiken i kirchnerismens kista – med Cristina inuti!” En uppseendeväckande brutal kommentar eftersom Cristina Kirchner för inte så länge sedan utsattes för ett mordförsök. För att riktigt visa sin makt beslutade han att dra in Cristina Kirchners pensionsutbetalningar, som hon fått dels i egenskap av expresident och dels som änka efter sin make Néstor Kirchner, som var president före henne. Cristina Kirchner har svarat med att kalla Milei för “en liten diktator” och vänt sig till domstol för att få tillbaka sin ersättning.
Expresident Cristina Kirchner har valts till ordförande för peronistpartiet PJ och försöker ena det mot Milei. Foto: Gustavo Garello/AP/TT
Mileis aggressiva politik har också fått Cristina Kirchner att på nytt bli aktiv. Nyligen valdes hon till ordförande i det peronistiska partiet PJ. Men det är långt ifrån säkert att hennes satsning på att ena partiet mot Milei kommer att lyckas. Peronismen är alltför starkt förknippad med inflation, dyr dollar och korruption. Det positiva undantaget, de tio åren under Carlos Menem, då en peso enligt lag var lika mycket värd som en dollar, har dessutom Milei lagt beslag på. “Menem”, säger Milei, “var Argentinas bästa president någonsin”. Att det var den artificiellt uppvärderade peson som lade grund för den hyperinflation som följde när illusionen bröt samman, är inget som Milei och hans sympatisörer bryr sig om.
Inga riktiga framgångar?
För kirchnerismen, däremot, utgör kritiken av Menem och hans konstgjort likställda värde mellan peson och dollarn en grundpelare. Många ekonomer stödjer Cristina Kirchner i hennes kritik som går ut på att Mileis framgångar i hans kamp mot inflation och svag valuta till stor del är en chimär, bland annat skapad av en lag som legaliserar kapitalinnehav på upp till 100 000 dollar som inte har deklarerats. Resultatet blev över all förväntan. Omkring 24 miljarder dollar plockades ut från sina skrymslen och förvandlades i ett nafs till rena pengar. Närmast en glädjechock inom den finansiella världen.
USA:s och Argentinas presidenter George Bush den äldre och Carlos Menem (mitten) i Buenos Aires 1990. Menem slog fast att en peso skulle ha samma värde som en dollar. Han hyllas av Milei, vars fästmö hade en relation med expresidenten. Foto: Don Rypka/AP/TT
Men det är också en illustration av hur sjuk den argentinska ekonomin är. Och, menar kritikerna, det plötsliga flödet av kapital var en engångsföreteelse utan strukturella effekter. Om inte den reella ekonomin snart aktiveras kan den nuvarande framgången snabbt förvandlas till sin motsats, en hyperinflation av samma dignitet som under millennieskiftet då president Fernando de la Rúa tvingades fly från Casa Rosadas tak i helikopter medan ursinniga demonstranter tog över huvudstaden Buenos Aires centrum.
Men än så länge är det Milei som har initiativet. Han har inlett omfattande privatiseringar av statliga företag och det pågår auktionering av alla slags statliga egendomar – allt från historiska byggnader i städerna till jordegendomar. Till och med Paranáfloden – en avgörande handelsled inte bara för Argentina utan också Bolivia, Paraguay och Brasilien – kan gå under auktionsklubban. Det pågår också, i positiv anda, förhandlingar med IMF om nya lån.
Vill inte bli paria
I sina strävanden kräver Milei absolut lojalitet av sina medarbetare. Nyligen avskedade han sin utrikesminister Diana Mondino därför att Argentinas representant, tillsammans med nästan hela FN, med undantag av USA och Israel, röstade för den årliga motionen som fördömer USA:s embargo mot Kuba.
– Det är USA och Israel som är Argentinas allierade, förklarade Milei ilsket och gav sin nye utrikesminister i uppdrag att rensa ut alla förrädare från utrikesförvaltningen.
Nyligen stötte han också ut sin vicepresident Victoria Villarruel.
Samtidigt har Milei backat lite för att inte pariastämplas internationellt. På mötet i Brasilien med G20-länderna i november tvingades han utstå hård kritik av såväl värden, president Lula da Silva, som kollegorna från Colombia och Chile, Gustavo Petro och Gabriel Boric, som Milei alla anklagat för att i olika grad vara kommunister och terrorister.
Han lyssnade på kritiken med sammanbitet ansikte, men bet sig i tungan. Han undertecknade till och med den officiella deklarationen som han sagt att han inte skulle skriva under. Och han gjorde allt för att skapa positiva band med Kina som han tidigare beskrivit som en kommunistisk diktatur som han aldrig tänkte ha kontakt med. Nu fick han, efter visst tjat, ett kort möte med president Xi Jinping och förklarade efteråt att Kina är en avgörande handelspartner för Argentina, “som ger mycket, men inte kräver just något i gengäld”. Men han tvingades också backa från det tidigare beslutet att stoppa projekt där Kina är inblandat.
Milei och hans finansminister har prisats för hur de hanterat ekonomin, trots att reformerna har slagit hårt mot många argentinare. Foto: Matilde Campodonico/AP/TT
Med Trump som tillträdande president i USA känner Milei luft under vingarna. Han brukar hävda att han och Trump är de enda nydanarna i världen – i själva verket världens räddare. Men hans defensiva agerande på G20-mötet antyder att Milei insett att han kanske inte kan räkna med det stöd han hoppats på från Trump. Nog är de tvillingsjälar i sin kaxiga arrogans och aggressivitet, men när det gäller den konkreta politiken står de inte riktigt för samma sak. För ”anarkokapitalisten” Milei är den fria marknaden allt och skyddstullar något som föraktas. Men skyddstullar är just det vapen som Trump tänker använda för att ”make America great again”.
Kanske kan det till och med bli så att de två nydanarna hamnar lite på kollisionskurs. Och kanske är det något som Milei anade redan under partyt i Mar-a-Lago där han efter fotosessionerna och ett kort tal lite föstes undan som en mysig, men lite efterhängsen, knähund.