Nationalister siktar på irländsk återförening
Analys. När det nordirländska fredsavtalet slöts 1998 trodde de flesta att de moderata partierna skulle stärka sin ställning. Men i stället har Sinn Féin, med rötter i den väpnade rörelsen IRA, blivit den brittiska provinsen Nordirlands största parti. Dessutom väntas partiet vinna nästa val i republiken Irland, där det också är verksamt. Det har fått Sinn Féins ledning att sikta mot partiets stora mål om ett enat Irland. Men frågan är om tiden är mogen för det, skriver journalisten Lena Karlsson.
Publicerad: 2024-02-29
Det Sinn Féin som vi talar om i dag bildades 1970 som politisk gren av Provisoriska irländska republikanska armén (IRA). Då var det väpnad kamp som gällde. Partiet ansågs bestå av ”fegisar och kvinnor” som samlade in pengar och tog hand om IRA-fångarnas familjer, enligt en tidigare IRA-medlem som citeras i journalisten Aoife Moores bok The Long Game: Inside Sinn Féin.
Med tiden har det visat sig att politiken har fört den republikanska rörelsen till en maktposition som våldskampanjen aldrig hade kunnat ge den. Sedan provinsvalet i maj 2022 är Sinn Féin största parti i det nordirländska parlamentet, Stormont. Dessutom fick partiet flest röster i valet i Irland 2020 (i procent, inte i mandat) och det mesta tyder på att det kommer att vinna nästa gång.
Sinn Féins framgångar har åtföljts av att Nordirlands katoliker, som i regel vill att provinsen ska tillhöra republiken Irland, numera är i majoritet.
Numera leds Sinn Féin av två kvinnor. Mary Lou McDonald, med bas i den irländska huvudstaden Dublin, tog 2018 över när Gerry Adams avgick som partiledare efter 34 år. Michelle O'Neill blev partiets toppnamn i Nordirland 2017.
Belfastbor iförda gamla IRA-uniformer deltar i en parad 2023 organiserad av Sinn Féin för att markera årsdagen av påskupproret 1916 mot det brittiska styret. Foto: Peter Morrison/AP/TT
O'Neill blir historisk
Sinn Féins väg till politiskt inflytande i Nordirland har knappast varit spikrak. Länge var det partiets länk till IRA som skapade problem. Ett annat uppstod när det probrittiska Demokratiska unionistpartiet (DUP) fällde provinsstyret i februari 2022 på grund av brexit och missnöje med Londons och EU:s särlösning för Nordirland (se bakgrund härintill). Partiet anser att särlösningen hotar unionen med resten av Storbritannien (det politiska systemet i Nordirland kräver att båda blocken ingår i provinsregeringen).
Det tog två år att lösa upp knuten. Därför dröjde det innan Sinn Féins valseger bar frukt och O'Neill kunde tillträda som ny så kallad försteminister i provinsregeringen. Hon blev därmed den första på posten från den nationalistiska, Irlandsvänliga sidan.
För att gå med på att återvända till provinsstyret ska DUP bland annat ha fått löften om ny lagstiftning som ska stärka unionen med Storbritannien, men en del unionister anser att partiet har gett med sig för lätt.
I sitt första tal efter tillträdet slog Michelle O’Neill an en försonlig ton och lovade att bli en regeringschef för alla, oavsett bakgrund. Snart upprepade hon dock partiledaren Mary Lou McDonalds budskap att Sinn Féins övergripande mål om ett enat Irland är inom räckhåll och att en folkomröstning om det kommer att hållas redan på 2020-talet.
Sinn Féins Michelle O’Neill kindpussar ledaren i det land hon helst vill tillhöra själv, premiärminister Leo Varadkar från republiken Irland. I bakgrunden O’Neills regeringschefskollega Emma Little-Pengelly som vill vara britt. Foto: Peter Morrison/AP/TT
Från vissa håll fick McDonald kritik för att vara för triumfatorisk i ett känsligt läge, när Nordirland precis hade fått ett provinsstyre. Både den brittiska och den irländska regeringen försökte tona ner allt tal om ett enat Irland.
Spela andrafiolen
Michelle O'Neill ska nu styra Nordirland tillsammans med en biträdande försteminister, Emma Little-Pengelly från DUP. De två posterna ska vara jämbördiga, men det symboliska värdet i vem som nämns först är viktigt i Nordirland för båda sidor. Innan Little-Pengelly fick posten ska flera DUP-ledamöter ha tackat nej till den, enligt medier för att de inte kunde tänka sig att ”spela andrafiolen” i provinsstyret.
Det är ingen lätt uppgift som Michelle O'Neill och Emma Little-Pengelly står inför. När deras nya provinsstyre tillträdde hade Nordirland saknat regering under fem av de sju senaste åren. Ärenden har staplats på hög när det inte har funnits några ministrar som kunnat fatta beslut.
I dag beräknas nästan 700 000 invånare stå i kö för att få vård, fattigdomen är utbredd, särskilt bland barn, avloppsystemet är uråldrigt och många vägar är i uselt skick. Lärare, sjuksköterskor, buss- och lokförare och andra som arbetar i offentlig sektor har gång på gång strejkat för högre löner och bättre arbetsvillkor. I januari i år utlystes en storstrejk för att sätta press på DUP. Den brittiska regeringen hade avsatt pengar för att höja de offentliganställdas löner, men höjningarna skulle bara betalas ut om det fanns en regering.
En del så kallade hårdföra lojalister på den brittiskvänliga sidan anser att partiet DUP svek sina ideal när det ingick en överenskommelse med London i januari och återgick till Nordirlands provinsregering. Foto: Peter Morrison/AP/TT
Den som har tillträtt nu består av fyra partier – Sinn Féin, DUP, Allianspartiet och Ulsters unionistparti (UUP) – som skiljer sig åt ideologiskt. En sak är de dock överens om: London måste ge dem mer pengar.
Mot valseger i republiken?
Medan Sinn Féin vann nya mandat i Nordirland gick det länge trögare i Irland. Men när Mary Lou McDonald tog över efter Gerry Adams 2018 fick man en ny slags partiledare: välutbildad medelklass från Dublin med ett förflutet i det borgerliga Fianna Fáil och utan direkt anknytning till IRA. (Att Adams alltid har förnekat att han har varit IRA-medlem har inte spelat någon roll eftersom ingen har trott honom.)
Efter usla resultat i val till kommuner och EU-parlament 2019 gjorde partiet en nystart under McDonald. Sinn Féin skulle försöka vinna väljare med förslag till konkreta lösningar, inte minst på Irlands akuta bostadskris.
Belöningen kom redan i parlamentsvalet 2020, då Sinn Féin fick flest röster. Fianna Fáil fick dock ett mandat mer. Men hellre än att regera med Sinn Féin gjorde Fianna Fáil upp med sin politiska ärkerival, det likaledes borgerliga Fine Gael, och det lilla Gröna partiet.
Ett av IRA:s mest spektakulära dåd var bomben 1984 på Grand Hotel i Brighton mot regeringspartiet Tories kongress. Fem personer dödades och över 30 skadades. Premiärminister Margaret Thatcher klarade sig med en hårsmån. Foto: UPA/TT
Våren 2022 tog Sinn Féins opinionssiffror ny fart. Som mest har partiet lett med 15 procentenheter, och McDonald har siktet inställt på att bli Irlands premiärminister, taoiseach, efter nästa val (som måste hållas senast i februari 2025) och därmed kunna prata direkt med London om Nordirlands framtid.
På sistone har stödet för partiet svajat något, framför allt bland äldre och mer välbärgade grupper och på landsbygden. Sinn Féin lär knappast vinna egen majoritet i det irländska parlamentet, och behöver därför se sig om efter möjliga samarbetspartner.
Sinn Féins vägval
Journalisten Aoife Moores bok skildrar den republikanska rörelsens väg från våldskampanjen till politiken. Arvet från IRA har skapat ett centralstyrt parti med hård disciplin där gråhåriga män från förr fortfarande har inflytande, även om det har minskat vartefter.
Det gäller att komma ihåg att det inte är något stort uppsving i opinionen som har gjort Sinn Féin till Nordirlands största parti. I valet 2022 ökade partiets väljarandel med en dryg procent jämfört med 2017. Det är i stället det konservativa DUP som har hamnat i otakt med väljarna och förlorat röster till andra.
Ett enat Irland?
Att Mary Lou McDonald driver på så hårt i frågan om Irlands enande har gett henne stort utrymme i medierna. Samtidigt vet hon att om en folkomröstning skulle hållas i dag skulle det bli ett nej i Nordirland. På andra sidan gränsen vill däremot nästan tre av fyra att Irland ska enas. Många unga irländare röstar dock på Sinn Féin för att de vill ha någonstans att bo, inte för att de drömmer om ett enat Irland.
Unionisten David Trimble och nationalisten John Hume förärades 1998 Nobels fredspris för det så kallade långfredagsavtalet samma år. Foto: Foto: Knut Fjeldstad/FLT-PICA/TT
Kanske McDonald bara har för bråttom, andra talar om ett längre tidsspann. I vilket fall är det den brittiska regeringen som bestämmer om och när det blir en folkomröstning.
Det finns ett viktigt skäl till att frågan om ett enat Irland har hamnat så högt på den politiska dagordningen: brexit. 2016 röstade nästan 56 procent av väljarna i Nordirland för att stanna kvar inom EU. Det satte fart på debatten om till vilket land Nordirland skulle tillhöra efter det brittiska utträdet 2020. Nationalisterna tyckte sig ha fått nya argument för att återförenas med republiken Irland, medan unionisterna som vill tillhöra Storbritannien känner sig alltmer trängda, både av debatten och Londons och EU:s särlösning för Nordirland.
Det kaosartade tillstånd som Storbritannien hamnade i efter EU-omröstningen har visat hur viktigt det är att göra hemläxan innan man ska folkomrösta: ska ett enat Irland styras från Dublin eller ska Nordirland få behålla sitt parlament och sin regering? Hur stor andel av protestanterna, som i regel vill att det brittiska styret består, måste rösta ja för att resultatet ska vara giltigt?
I vilket fall lär det ta tid att smälta samman öns delar efter mer än 100 år isär. Men det skulle sannolikt vara lättare att göra det i dag än för 30 år sedan då den katolska kyrkan fortfarande var en stor maktfaktor i republiken, något som skrämde Nordirlands protestanter.