Jordanien i orkanens öga

Överallt i Jordaniens huvudstad Amman påminns man om kriget i Gaza och den humanitära katastrofen där. I presentbutiker säljs smycken formade som skivor av vattenmelon, en symbol för den palestinska flaggan och dess färger. På Queen Alia International Airport har kaféer med koppling till amerikanska kedjor satt upp insamlingsskyltar till stöd för civila i Gaza. Annars skulle de riskera att kunderna sviker dem. På en fotofestival är årets tema ”Existens”. Många av de inbjudna fotograferna, som den prisbelönta Samar Abu Elouf, visar under denna rubrik hur utsatta palestinierna i Gaza är eller deras historia.

Amerikansk kedja med insamling till Gaza. Foto: Bitte Hammargren

På utställningen hålls de förklarande texterna på engelska och arabiska i neutral ton. Men på en skylt har en anonym klottrare korrigerat uttryck som uppfattas som alltför överslätande. När det i den officiella texten står ”Hamas” har den anonyme klottraren ersatt det med ”Palestinas motstånd”. Ordet ”attack” i samband med anfallen mot Israel den 7 oktober är överkryssat och ersatt med ”en operation som syftar till Palestinas befrielse”. Sådana ordval sammanfaller med många jordaniers syn på det krig som pågår i Gaza bara några mil bort från den jordanska gränsen åt väster.

Gazakriget vägskäl i syn på väst

Klimatkrisen är samtidigt påtaglig i detta land som räknas som världens näst mest vattenfattiga, där människor i genomsnitt har tillgång till mindre än 100 kubikmeter vatten per år, långt under den internationella tröskeln för ”absolut vattenbrist” på 500 kubikmeter. Denna vattenstress märks med blotta ögat vid Döda havet där vattennivån sjunker från år till år med ungefär en meter. Kraftig befolkningsökning, påverkad av flyktingkatastrofer från främst Palestina och Syrien, ökar vattenstressen.

Kriget i Gaza och judiska bosättares våldsdåd på Västbanken, ofta i skydd av den israeliska armén, gör att både det jordanska kungahuset och vanliga medborgare fruktar en ny nakba, en storskalig flyktingkatastrof av palestinier som flyr österut över Jordanfloden. Även om det inte skulle bli en massiv våg av flyende palestinier till Jordanien, som vid krigen 1948 och 1967, pågår en ständig och mindre spektakulär utflyttning av palestinier från Västbanken till kungariket. Den sammanfaller med den israeliska bosättarhögerns önskan att framkalla ”frivillig” emigration av palestinier från Västbanken så att det blir ännu lättare för kolonisatörer på ockuperat land att ta för sig.

Spänd allians? Den frispråkigt Israelkritiska drottning Rania (t h), kung Abdullah och kronprins Hussein på statsbesök i USA i februari 2024 mitt under brinnande Gazakrig. Foto: Evan Vucci/AP/TT

Drottning Rania, själv av palestinskt ursprung, håller fanan högt under Gazakriget. Hon har i flera TV-intervjuer talat om israeliska krigsförbrytelser och det amerikanska stödet till Israel. Med hennes ord skapar det en vrede ”i vår del av världen” inte bara mot Israels krigföring utan också mot västvärldens lama reaktioner.
– Det gör oss rasande att världen inte reagerar lika starkt när palestinier dödas som när israeler gör det, säger drottningen. Hon beskriver hur araberna har nått ett avgörande vägskäl i synen på väst. Få jordanier som jag träffar i Amman säger emot.

Iraks exdiktator Saddam Hussein dyker upp här och var på jordanska bilar, som en arabnationalistisk markering mot både Israel och Iran. Foto: Bitte Hammargren

"Borde sända chockvågor"

När Rania i en TV-intervju förklarade att ”här finns en känsla av att de mänskliga rättigheterna tillämpas selektivt; att våra liv inte värderas lika högt”, håller många av hennes landsmän med. Att det ens pågår en diskussion om huruvida Israel bedriver ett folkmord i Gaza ”borde sända chockvågor genom världssamfundet”, förklarar drottningen med anledning av Sydafrikas stämningsansökan mot Israel i Internationella domstolen i Haag.

Förr om åren brukade inte den sekulära och internationellt mycket kända drottning Rania gå hem hos alla jordanier. Särskilt inte hos konservativa östbankare – jordanier som, till skillnad från den palestinskättade befolkningsmajoriteten, har sina rötter på Jordanflodens östra sida. Men Ranias hållning i Gazakriget har ökat hennes popularitet. Det viskas att utrikesminister Ayman Safadi följer i drottningens fotspår när han fördömer världssamfundet för att det inte förhindrat att Israel ”begår nya massakrer i Gaza”.

Men denna retorik hindrar inte att Jordanien är starkt allierat med väst. Så har det varit sedan kungarikets tillkomst efter första världskriget. Först var det med Storbritannien, en gång kungamakare i Jordanien, och från det kalla kriget med främst USA. Jordaniens fredsavtal med Israel, tecknat 1994, består trots sympatierna för palestiniernas sak. En hörnsten i fredsavtalet är Israels export av vatten till Jordanien. 

Sympatierna för palestinierna i Gaza är stor i Jordanien. Här väntar en jordansk hjälpsändning på att släppas in vid gränsen från Israel. Foto: Ohad Zwigenberg/AP/TT

Knarkmiliser

Denna komplexa situation gör att alla jordanier inte ser på sitt land främst som en bricka i ett israelisk-arabiskt motsatspar. Man kan träffa jordanska bedömare med goda kontakter internationellt och i hemlandet som hävdar att det verkliga hotet för Jordanien stavas Iran. De pekar på hur det persiskdominerade Iran har som ambition att flytta fram sina positioner i arabvärlden. Det gör man med hjälp av Iranvänliga miliser i regionen, de flesta shiitiska. Men Hamas, som Israel ännu inte har lyckats krossa i Gaza, är sunnitiskt och utgör en palestinsk gren av det panarabiska Muslimska brödraskapet vars jordanska gren samtidigt är den bäst organiserade rörelsen i kungariket. Enligt jordanska källor finns det på Västbanken även andra väpnade palestinska grupperingar som är sunnitiska och får stöd av Iran, som ”Lejonkulan”, en militant grupp som är stark i staden Jenin.

Det shiitiska Hizbollah i Libanon, Teherans strategiska partner i arabvärlden sedan 1980-talet, har sedan det syriska inbördeskrigets utbrott 2011 utbildat miliser i andra länder, som Jemen och Syrien. I södra Syrien opererar Irantrogna miliser, ofta rekryterade bland pakistanska och afghanska shiiter. Dessa miliser har varit inbegripna i gränsstrider med jordanska säkerhetsstyrkor.
– Det är miliser som fungerar som drogkarteller, uppger en välinformerad jordansk källa.

Resterna av en iransk robot i den israeliska öknen. Jordanien hjälpte Israel att skjuta ned de många bestyckade projektiler som Iran skickade mot sin fiende i april 2024. Foto: Itamar Grinberg/AP/TT

Liknande uppgifter har förts fram i utländska medier. Grannlandet Syrien är beryktat som centrum för tillverkning av drogen captagon (fenetyllin). Detta ”fattigmanskokain” har blivit ett gissel runt om i Mellanöstern och ses informellt som en ”exportsuccé” för Bashar al-Assads regim.

I Jordaniens östra grannland Irak är de Irantrogna milisgrupperna statligt finansierade men agerar som självstyrande aktörer i allians med det iranska Revolutionsgardets utlandsenhet, Quds-styrkan (al-Quds är det arabiska namnet på Jerusalem). Det skapar en utsatthet för Jordanien, som har nära militärt samarbete med USA. I början av januari utförde en irakisk milisgrupp en dödlig attack mot en amerikansk bas i Jordaniens nordöstra hörn. Det hade kunnat öka våldsspiralen om inte USA och Iran bestämde sig för att de hade viktigare prioriteringar.

Infiltration i Jordanien

En av de största Iranstödda milisgrupperna i Irak, Kataeb Hizbollah (KH), har deklarerat sin avsikt att etablera ett nätverk i Jordanien med 12 000 stridande försedda med lätta och medeltunga vapen, pansarbrytande vapen, kortdistansrobotar och ammunition och sprängmedel. Det tas på största allvar av Jordaniens styrande, som har dömt infiltratörer i landets säkerhetsstyrkor. Utifrån Kataeb Hizbollahs och Irans synsätt fungerar Jordanien som en buffert för Israel. Det vill man ändra på genom sina nätverk. I det ljuset ses gripandet i fjol av en jordansk parlamentariker som försökte smuggla handeldvapen till den ockuperade Västbanken. Den 35-årige parlamentarikern greps på den israeliska sidan av bron över Jordanfloden och överlämnades och dömdes i Jordanien.

Över halva befolkningen i Jordanien är palestinier. Här anländer en grupp barn till en skola som drivs av FN-organet Unrwa i ett palestinskt flyktingläger i Amman. Foto: Raad Adayleh/AP/TT 

Jordanien sköt i april ned iranska drönare och robotar över jordanskt luftrum, sedan de siktat på södra Israel. Den stora iranska attacken var ett svar på det israeliska flygangreppet mot Irans konsulat i Damaskus, där bland annat två höga generaler dödades.

– Jordanien ska inte bli ett slagfält för andra parter, förklarade kung Abdullah efter aktionen som gjordes i samarbete med amerikansk militär. Kungen var angelägen att betona att det militära ingripandet skedde för att försvara Jordaniens luftrum och suveränitet, underförstått mot Iran. Att det samtidigt fungerade som en del av ett internationellt försvar av Israel tonades ned.

Hoppas Hamas faller

Den jordanska regimen önskar, precis som andra arabregeringar (utom den syriska) att Hamas ska tappa greppet över den palestinska befolkningen. Kungahuset önskar en tvåstatslösning, men dess dilemma är att Palestinska myndigheten i Ramallah är så svag medan Israels regering under Benjamin Netanyahu gör allt för att förhindra ett internationellt erkännande av en palestinsk stat.

Mitt i denna härva av säkerhetsintressen pågår den regionala maktkampen mellan Iran och Israel.
– Den pågår dygnet runt, varje dag, och i den tvekampen vet vi på vilken sida Jordanien står, säger en jordansk bedömare.
Det finns också jordanier som tycker att det är hög tid att makthavarna i Amman talar klarspråk med sin befolkning om den saken.