Kremls komplicerade karusell

Det finns flera rimliga tolkningar av den senaste tidens internationellt uppmärksammade rockader inom den ryska ledningen. De flesta förklaringarna kretsar kring hur Sergej Sjojgu bytts ut mot Andrej Belousov som försvarsminister och att Nikolaj Patrusjev ersatt Sjojgu som sekreterare i det mäktiga säkerhetsrådet. Men förstår vi verkligen innebörden av dessa förändringar?

Som så ofta när det gäller kremlologi lyckas utomstående bedömare inte helt klargöra förändringarna eftersom de söker efter en större politisk logik som kanske saknas eller är sekundär. Vissa ser bytet av den tidigare försvarsministern Sergej Sjojgu som en reaktion på det ryska misslyckandet i kriget mot Ukraina. Sjojgus nya post som sekreterare i Rysslands säkerhetsråd, där han redan var medlem som försvarsminister, är dock i vissa avseenden en befordran (även om det kanske bara är en symbolisk och tillfällig sådan).

Inte alltid rationellt

Hans efterträdare på försvarsdepartementet, Andrej Belousov, sägs vara en duktig ekonom. Hans utnämning ses därför som ett tecken på att Ryssland vill påskynda övergången till en krigsekonomi. Belousov har dock i vissa avseenden degraderats eftersom han går från en post som vice premiärminister till enbart minister. Han har ingen erfarenhet av det militärindustriella komplexet och hans regeringsdepartement kommer att vara mer inriktat på logistiken och de dagliga utmaningarna än på krigsekonomin.

Ekonom utan militär erfarenhet. Andrej Belousov är ny försvarsminister. Foto: Ekaterina Shtukina/Sputnik/AP/TT

Någon tydlig strategi bakom allt detta är ännu inte uppenbar. Personalpolitiken i regimer som Vladimir Putins bestäms ofta mer av svårtolkade orsaker inom administrationen och maktpolitiska motiv än av uppenbara inrikes- eller utrikespolitiska mål. Denna redan svåröverskådliga situation kan förvärras av irrationella aspekter som är ännu svårare att tyda. När utländska observatörer bedömer Putins och liknande potentaters så kallade maktvertikal (hur den starkt koncentrerade makten till ledaren fungerar, reds anm) förutsätter de ibland en strategisk rationalitet som egentligen inte finns där.

Fadern ner, sonen upp

Snarare kan det vara så att det vi bevittnar är som ett hundslagsmål under en matta. Alltså en kamp som inte går att observera på nära håll och som inte är lätt att tolka. De olika klanerna runt Putin måste hållas i balans, vilket bland annat leder till personkonflikter. Sjojgus sorti från försvarsdepartementet leder till ökad makt för generalstabschefen Valerij Gerasimov, som också har befälet över kriget i Ukraina. Gerasimov framstår därmed som den främsta vinnaren av rockaden.

Från Rysslands näst mäktigaste till bisarr post. Nikolaj Patrusjev var tidigare sekreterare i det mäktiga säkerhetsrådet. Foto: Gavriil Grigorov/Sputnik/AP/TT

Det verkar också finnas en förlorare. Den mest intressanta aspekten av Sjojgus omdiskuterade degradering till försvarsminister och utnämning till sekreterare i säkerhetsrådet är att Nikolaj Patrusjev petas från denna hittills inflytelserika post. Patrusjev har tills nu betraktats som landets näst mäktigaste politiker. Rysslandsbevakare väntar därför nu på vad som kommer att hända med hans inflytande och makt. Han har av Putin degraderats till den bisarra posten som presidentens medhjälpare i varvsfrågor. Samtidigt befordrades Patrusjevs 46-årige son, Dmitrij Patrusjev, som hittills varit Rysslands jordbruksminister, till vice premiärminister med ansvar för jordbruksfrågor.

Behöver ingen mellanhand

Det som redan i dag står klart är att säkerhetsrådets betydelse i den ryska maktstrukturen kommer att minska i och med att Patrusjev senior ersätts. I Putins Ryssland har inte bara enskilda ämbeten utan hela institutioner vagt definierade befogenheter. Putins avinstitutionalisering av praktiskt taget alla organ i det ryska politiska systemet är en följdriktig utveckling under det senaste kvartsseklet.

En populär förklaring till Belousovs utnämning till försvarsminister är hans ekonomiska kompetens, som behövs för Rysslands övergång till en krigsekonomi.

Men i Rysslands auktoritära och krigförande stat är försvarsministerposten – som i teorin ska förmedla den högste ledarens åsikter om militärpolitiken och genomföra dem – överflödig. I stället leder statschefen, som också är överbefälhavare, själv direkt de militära operationerna genom generalstaben. Han behöver inte någon minister som mellanhand.

Putins kronprins? Dmitrij Patrusjev har befordrats till vice premiärminister. Foto: duman/AP/TT

Man bör notera i sammanhanget att det inte var någon tillfällighet att Stalin under hela andra världskriget hade titeln folkkommissarie för försvaret. Funktionerna i Sovjetunionens militära avdelning var hjälpfunktioner. Order och direktiv till trupperna utfärdades av överbefälhavarens högkvarter. Detta verkar vara hur den militära befälskedjan också ser ut i dag.

Skällde ut vapenindustrin

Putin dirigerar trupperna genom generalstaben. Sjojgu visade sig därför vara en överflödig, onödig länk i ledningskedjan. Eftersom han var en erfaren chef insåg han detta snabbt. Sjojgu försökte därför koncentrera sig på vapenindustrin och började hålla regelbundna möten för att intensifiera produktionen inom denna. Ofta skällde han ut industrins representanter.

När det gäller vapentillverkning under krigsförhållanden fungerar marknadsmekanismerna ofta inte. I stället krävs det en ledare med extraordinära befogenheter som "manuellt", utan den vanliga balansen mellan utbud och efterfrågan, på kortast möjliga tid kan bygga upp komplexa produktionskedjor som omfattar dussintals, om inte hundratals leverantörer. Sjojgu lyckades inte med detta jobb.

Får mer makt. Generalstabschefen Valerij Gerasimov (t h) vid en militärövning tillsammans med den nu avsatte försvarsministern Sergej Sjojgu och president Vladimir Putin. Foto: Mikhail Klimentyev, Sputnik/AP/TT

Utnämningen av Belosuov är ett försök att övervinna några av Putinsystemets viktigaste brister, men det finns ingen anledning att tro att Belousov kommer att vara mer effektiv än Sjojgu. Det är till exempel betecknande att Belousov angav att han ser det som en av sina huvuduppgifter att reda ut prissättningen inom vapenindustrin. I detta sammanhang är det relevant att påminna om att ett liknande försök 2012 ledde till skarp konflikt mellan den dåvarande försvarsministern Anatolij Serdjukov och cheferna för det militärindustriella komplexet. Som ett resultat av detta förlorade Serdjukov sin post.

Hur som helst vet vi inte säkert om alla dessa överväganden i slutändan var viktiga för utnämningen av Belousov och för andra utnämningar och befordringar på senare tid. I stället kan personliga preferenser eller klankonflikter, som är svåra att se från utsidan, ha spelat avgörande roll. Vissa observatörer går så långt att de i Belousov och/eller Patrusjev junior ser Putins kronprinsar. Detta kanske eller kanske inte är fallet. Det är inte möjligt för vare sig inhemska eller utländska observatörer att till fullo avkoda hur Rysslands bysantinska politiska elitkonstellation utvecklas.