Spanien: premiärminister-paus och katalansk separatism

Sin vana trogen lyckades Spaniens premiärminister Pedro Sánchez från Socialistpartiet (PSOE) nyligen överraska både politiska anhängare och motståndare med ett oförutsett utspel. I princip samtidigt som valrörelsen startade för det katalanska regionvalet aviserade Sánchez i förra veckan att han ställde in alla offentliga framträdanden för att ta flera dagars time-out från politiken. Han ville få tid att tänka över om han skulle fortsätta som premiärminister.

Det gjorde han sedan det blev känt att hans fru Begoña Gómez anklagas för korruption och att en utredning mot henne hade inletts. Anklagelsen kom ursprungligen från en högerextrem organisation, Manos Limpias (Rena händer), och förefaller vara grundlösa. Enligt Sánchez var detta ett led i en pågående smutskastningskampanj mot honom och hans fru, men att en gräns nu hade passerats som fått honom att ställa sig frågan om det är värt att fortsätta som politiker.

I måndags kom så Sánchez svar: vid en presskonferens på trappen till residenset La Moncloa i Madrid meddelande han att han inte avgår. Tvärtom kommer han att fortsätta leda Spanien ” med ännu mer kraft”. Det är så klart svårt att säga om Sánchez agerande bottnade i en genuin känsla av vanmakt och frustration på grund av hans politiska motståndares agerande, eller om det snarare var ett politiskt drag i syfte att få debatten att handla om hur den spanska rättsstaten utnyttjas i politiska syften. Oavsett vilket har Sánchez time-out fått en rad effekter, även om det är för tidigt att säga om dessa enbart gynnar honom och hans parti.

Premiärminister Pedro Sánchez och hans fru Begoña Gómez – som en högerextrem grupp beskyller för korruption – på ett valmöte 2023. Foto: Emilio Morenatti/AP/TT

Stöd och kritik

Å ena sidan har höga företrädare för PSOE, som den tidigare partiledaren och premiärministern José Luis Rodríguez Zapatero, gått ut och offentligt visat sitt stöd för Sánchez. Bland dem som slutit upp bakom partiledaren finns även de som varit kritiska till delar av den politik som regeringen drivit, som till exempel den kontroversiella amnestilagen för katalanska politiker som varit delaktiga i försöket att bryta loss Katalonien från Spanien (se bakgrund härintill). Därtill har partimedlemmar manifesterat sitt stöd för sin ledare och uppmanat honom att stanna kvar som regeringschef.

Många hade nog trott att regionvalet i Katalonien skulle handla om hur väl den landsflyktige Carles Puigdemont kunde lyckas bedriva valkampanj för sitt parti Junts på distans från södra Frankrike. Puigdemont beslöt som dåvarande regionpresident att låta hålla en olagligförklarad folkomröstning om självständighet för Katalonien 2017. Han gick därefter i exil (se bakgrund).

Men nu överskuggas frågan om Puigdemonts kampanj av turerna kring Sánchez time-out. Det katalanska socialistpartiet PSC, som ligger bra till i opinionsundersökningarna inför valet, ser ut att gynnas av att väljarna i Katalonien påminns om att det spelar roll vem som styr centralt i Spanien. Om Sánchez hade avgått kunde det ha öppnat för det traditionella högerpartiet Partido Popular (PP) att återkomma till makten i Madrid. I så fall hade det inte varit omöjligt att den politiska konflikten om Kataloniens självständighet skulle blossa upp igen.

Anhängare till Sánchez samlas vid hans parti PSOE:s högkvarter den 27 april inför premiärministerns besked efter sin time-out. Foto: Andrea Comas/AP/TT

Vann makten i utbyte mot amnesti

Å andra sidan kan man säga att Sánchez politiska motståndare får vatten på sin kvarn av hans time-out. Partiledaren för PP, Alberto Núñez Feijóo, har beskrivit den som en taktisk manöver i syfte att vinna tid och vilseleda spanjorerna. Det högerextrema partiets Vox ledare Santiago Abascal kallar i sin tur premiärministerns paus för ”vulgär teater” samtidigt som han uppmanar PP och Feijóo att ansluta sig till extremhögerns konfrontativa politik gentemot regeringen. Högern har länge beskrivit Sánchez som någon som gör vad som helst för att behålla makten och hävdar att hans time-out ska förstås i det ljuset.

Sánchez utlyste nyval till det spanska parlamentet förra sommaren efter det att PSOE hade gjort ett mycket dåligt resultat i en rad lokal- och regionval. Det såg först ut som att PP skulle återerövra regeringsmakten men PSOE gjorde ett bättre valresultat än väntat. Det berodde mycket på att Sánchez lyckades mobilisera vänsterväljare genom att peka på att PP med stor sannolikhet hade behövt stöd av Vox för att kunna bilda regering, och att Spanien därmed skulle få den mest högerinriktade regeringen sedan fascistdiktatorn Francisco Francos tid vid makten (1939–1975). Att Sánchez efter valet gjorde upp med de katalanska självständighetspartierna ERC och Junts om en amnestilag i utbyte mot deras stöd för hans regering har sedan dess varit som ett rött skynke för högerpartierna och deras anhängare.

Förre regionpresidenten Carles Puigdemont lever i exil men kandiderar på nytt i Kataloniens val i väntan på amnesti. Foto: Gloria Calvi/AP/TT

Men företrädare för ERC och Junts kritiserar också Sánchez för att med sin time-out stjäla fokus från valrörelsen i Katalonien. Regionens nuvarande president och ledare för ERC, Pere Aragonès, klandrar Sánchez för att försöka få det att framstå som att han ensam leder kampen mot den spanska högern. Och Puigdemont hävdar att nu passar det minsann för Sánchez och PSOE att kräva sympati från katalanska väljare – men när spanska myndigheter hårdhänt slog ned försöket att hålla en folkomröstning om självständighet 2017 visades ” inte ens en gnutta medlidande” med katalanerna.

Lovar förnya demokratin

Oavsett hur man ser på den saken är Katalonien en mycket viktig region för Spanien och för PSOE. Sánchez är högst medveten om att hans parti måste göra bra ifrån sig där för att på sikt behålla greppet om regeringsmakten i Spanien. Och om dess katalanska systerparti PSC gör ett bra resultat i regionvalet i maj kan även den politiska dynamiken i Katalonien komma att förändras: PSC ser ut att få flest mandat i regionparlamentet i Barcelona men inte tillräckligt för att nå egen majoritet.

Självständighetspartierna ERC och Junts samt vänsterradikala CUP ser samtidigt ut att kunna mista kontrollen över regionparlamentet. Självständighetspartierna har tillsammans länge haft majoriteten av mandaten i parlamentet och därmed makten över vem som leder Kataloniens regionregering. Men de har egentligen inte varit överens om något mer än frågan om självständighet, och ERC vill se ett bredare stöd för denna fråga i Katalonien. ERC anser också numera att det inte är vägen framåt att ensidigt utropa självständighet, som Puigdemont gjorde 2017.

Kafékunder intar frukost medan Sánchez meddelar att han ska förnya demokratin och nu styra "med ännu mera kraft". Foto: Bernat Armangue/AP/TT

Skulle socialistpartiet PSC göra ett bra valresultat finns förutsättningar för en vänsterregering i Katalonien, åtminstone på pappret. Det ska nog mycket till för att ERC skulle kunna tänka sig att ingå i en regionregering med PSC, men om självständighetspartierna tillsammans inte får en majoritet av mandaten i valet i maj kan mycket hända. Det är inte omöjligt att ERC skulle stödja en regionregering som leds av PSC i utbyte mot att det katalanska självstyret stärks. Det inte heller otänkbart med tanke på vilket parti som för tillfället sitter i regeringsställning i Madrid. Sánchez har försvarat den kontroversiella amnestilagen som det enda sättet att återställa normaliteten i den katalanska politiken efter ett decennium av konflikt kring frågan om Kataloniens framtid.

På presskonferensen nyligen i Madrid, när premiärministern meddelade att han sitter kvar, lovade han att arbeta för att förnya Spaniens demokrati. Hur det ska gå till är oklart. Vad som däremot är klart är att Sánchez uppenbarligen har en förmåga att se möjligheter och hitta politiska lösningar där många av hans anhängare och motståndare inte gör det. Efter regionvalet i Katalonien kan nya möjligheter uppstå.