Kris i Europas lokomotiv

Nyval är inte vardagsmat i Tyskland, landet som har haft ”stabilitet” som kännetecken. Senast det skedde var för 19 år sedan, då var det för första gången under efterkrigstiden.

Bilden av det stabila Tyskland krackelerar dock i dessa dagar. Regeringen har krisat de senaste två åren, opinionssiffrorna har nästan halverats jämfört med valresultatet för tre år sedan.

I östra Tyskland fick dessutom två ytterkantspartier, högernationalistiska AFD och det nybildade vänsterpartiet BSW, 43 procent av alla röster i höstens tre delstatsval. De två partierna är båda emot fortsatt stöd till Ukraina.

De tre regeringspartierna fick å sin sida inte ens ihop en miljon röster och stannade på 19 procent av rösterna. Av dem är liberala FDP i princip utraderat.

Skadeskjutet land

Paul Taylor från tankesmedjan European Policy Center skriver i The Guardian att han hör ekon från Trumps USA: unga män från arbetarklassen vänder sig till de extrema. Samtidigt som Tyskland befinner sig i kris är Emmanuel Macron en vingklippt president i Frankrike efter parlamentsvalet i somras. ”Det är dåliga nyheter för alla som vill ha ett beslutsamt Europa när Trump installeras nästa år”, konstaterar Taylor.

Inte bara politiken svajar i Tyskland. Den mäktiga Volkswagen-koncernen hotar med att för första gången i företagets historia stänga hela fabriker.

Tillväxten i landet som har kallats Europas lokomotiv och stabilitetsankare står still sedan ett par år. Regeringen räknar med att ekonomin krymper med 0,2 procent i år för att öka med drygt 1 procent nästa år.

Ovisst i väst när Joe Biden ska avgå, Olaf Scholz regering krisar och Frankrikes Emmanuel Macron är vingklippt. På bilden även Storbritanniens Keir Starmer (t h).

Det är med andra ord ett skadeskjutet land med tilltufsade politiker som går till nyval. Ledarna för de tre regeringspartierna har dock inga planer på att ställa sina platser till förfogande.

Den socialdemokratiske förbundskanslern Olaf Scholz har gjort sig grundligt impopulär under regeringsåren, kanske mest beroende på sin ovilja att kommunicera och förklara sin politik. Scholz har inte ens antytt att någon annan skulle kunna träda in i hans ställe.

Tvekamp

De grönas Robert Habeck, som i början av sin tid som näringslivs- och klimatminister var landets populäraste politiker, har tappat sin position. Habeck har också fått problem internt med partivänstern som anser att han gjort för stora kompromisser i regeringen. Det finns dock ingen som kan utmana honom på posten.

Christian Lindner, finansminister och ordförande för liberala FDP, har en fast hand om sitt lilla parti.

När regeringskrisen nyligen blev akut fick den karaktären av tvekamp mellan Olaf Scholz och Christian Lindner.

Det började torsdagen den 31 oktober, då Lindner mejlade ett 18-sidigt ”papper” till sina regeringskolleger Scholz och Habeck med överskriften ”Ekonomisk vändpunkt för Tyskland”. Det första kapitlet hade rubriken ”Tyskland försvagar sig självt”.

Volkswagen hotar att stänga fabriker. I denna, i Wolfsburg, placeras nytillverkade bilar i torn i väntan på att rullas ut. Foto: Michael Sohn/AP/TT

Lindner gisslade det rådande företagarklimatet i Tyskland. FDP-ledaren påpekade att byråkrati och förordningar kväver företagsandan och innovationslusten. Han föreslog ett treårigt stopp för nya regleringar vilket skulle drabba planerade lagförslag. Lindner skrev också att Tyskland borde slå av på takten i klimatarbetet och i stället anpassa sig till övriga Europa. Lindner krävde sänkt företagsbeskattning och mer investeringar samtidigt som han till varje pris ville värna den så kallade skuldbromsen. Den kom till 2009 som en del av författningen och stadgar att landet inte får öka skuldbördan med mer än högst 0,35 procent av bruttonationalprodukten under ett normalår.

Lindners skrivelse läckte ut till nyhetsmagasinet Stern samma dag, och de som följer det politiska spelet anade att regeringens dagar var räknade. Det som Christian Lindner hade skrivit liknade mer ett valprogram för FDP än ett bidrag till den pågående budgetdiskussionen. Provokation var ordet som låg närmast till hands.

Skapa dålig stämning

Den 45-årige Christian Lindner har befunnit sig i den tyska politikens centrum de senaste 15 åren och gjort sig känd som Spielverderber, en som inte drar sig för att skapa dålig stämning när han tycker att det behövs.

Sedan FDP först åkt ur förbundsdagen 2013 och sedan gjort comeback 2017 förhandlade partiet med kristdemokratiska CDU och De gröna om att bilda en regeringskoalition som Tyskland aldrig hade sett förut – ända tills Lindner en novemberkväll kallade till presskonferens och sade att ”det är bättre att inte regera alls än att regera fel”. FDP hoppade av. Kristdemokraterna fick bilda regering med Socialdemokraterna. Tyskland fick ännu en stor koalition, entusiasmen för något nytt förbyttes i tristess.   

Omvärldens stöd till Ukraina står på spel. Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock och hennes ukrainske kollega Andrij Sybiha vid minnesväggen över stupade i Kiev. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

November månad sju år senare: en möteskarusell tog fart efter det att Lindners brandbrev hade blivit allmänt känt. Den började med att Scholz och Lindner träffades på tu man hand i kanslerhögkvarteret på söndagen. Den slutade på samma ställe onsdagskvällen den 6 november. Samma dag stod det klart att Donald Trump skulle bli USA:s president igen – med allt vad det kan betyda i form av tullar på tysk export och omsvängning i den amerikanska synen på stödet till Ukraina.

De ledande tyska medierna har ingående skildrat vad som hände i kanslerhögkvarteret denna onsdagskväll när de tre regeringspartiernas ministrar strålade samman. Inför kvällsmötet hade Olaf Scholz visat sina kort: han ville stödja industrin generellt med sänkta energipriser, rädda bilindustrin och bistå Ukraina med motsvarande 140 miljarder kronor, en klumpsumma som innefattade allt som har med Ukraina att göra – vapen, ersättning till det egna försvaret för vapen som skickats iväg samt hjälp till ukrainska flyktingar.

"Småaktigt taktiserande"

Scholz ville inte sätta något före det andra, utan se till helheten. För det krävdes att skuldbromsen sattes ut spel.

Lindner, som vid mötet på söndagskvällen hade föreslagit för Scholz att man gemensamt skulle få till det allra nödvändigaste i en budget och sedan föreslå nyval, ville hålla fast vid skuldbromsen. Han kunde inte se att kriget i Ukraina kunde utgöra ett akut nödläge eftersom det har pågått i snart tre år.

Diskussionen på femte våningen i kanslerhögkvarteret blev alltmer tillspetsad. Nyhetsmagasinet Der Spiegel citerade i efterhand parterna ordagrant. Lindner undrade vad som skulle hända om han inte gav med sig, skulle han därmed tvingas lämna sin post?

Scholz svarade: ”Vi har pratat tillräckligt, nu vill jag se handling.”

Solpark i delstaten Rheinland-Pfalz. Finansminister Lindner ville sänka klimatambitionerna. Foto: Thomas Frey/DPA via AP/TT

Så skedde också. När parterna kom tillbaka från en paus fick Lindner sitt besked. Scholz ville inte längre ha honom i regeringen.

Regeringen hade spruckit. Strax därpå talade Olaf Scholz inför tv-kamerorna och tog heder och ära av sin före detta finansminister. Han sade att han till sist hade fått nog av Lindners ”småaktiga partipolitiska taktiserande”.

Christian Lindner fick också säga sitt: ”Olaf Scholz har tyvärr visat att han inte har kraften att åstadkomma en nystart för vårt land”.

Upplagt för comeback

Ljuset riktas nu mot kristdemokraten och oppositionsledaren Friedrich Merz, mannen som för 22 år sedan blev utmanövrerad av Angela Merkel som gruppledare för CDU.

Han lämnade politiken, gjorde karriär som styrelseproffs, blev tillräckligt förmögen för att likt en tysk Elon Musk kunna skaffa sig egna flygplan som han själv rattade, samtidigt som han av och till riktade giftpilar mot sin vedersakare Angela Merkel.

När hon lämnade posten som partiordförande 2018 kandiderade Friedrich Merz två gånger och förlorade. Men 2021 kunde inget hindra att Merz till sist fick förtroendet.

Friedrich Merz har i dagarna fyllt 69 år, och efter två förlorade årtionden tycks han brinna av dådkraft. Med honom har oppositionspartiet CDU i regeringskrisens Tyskland lyft en bit över 30 procent i opinionsmätningarna och är största parti.

Har skäl att gnugga händerna. Kristdemokratiska CDU:s ledare Friedrich Merz kan bli näste förbundskansler. Foto: Ebrahim Noroozi/AP/TT

Olaf Scholz ville först avgå i januari, vilket skulle bana väg för nyval tidigast i mars. Merz hade dock ingen förståelse för att förbundskanslern ville vänta så länge. I rådande världsläge måste Tyskland ha en ny regering snarast möjligt, anser Merz, som också vill undvika att hans medvind hinner vända. Scholz gav med sig, han avgår i december och nyvalets datum blir söndagen den 23 februari.

Utan en regering med en majoritet bakom sig, och utan budget, krävs det en uppgörelse mellan Scholz och Merz om Tyskland ska kompensera Ukraina för de omedelbara nedskärningar av stödet som kan komma från USA:s sida när Donald Trump installeras i januari.

Om dagens opinionssiffror står sig skulle CDU och Merz bli regeringsbildare efter ett nyval. Han skulle helst av allt bilda regering med FDP, som dock just nu befinner sig under femprocentsspärren till förbundsdagen i opinionsmätningarna.

Ytterhögern i AFD är inget alternativ, återstår De gröna och Socialdemokraterna. Merz har tidigare sagt nej till miljöpartiet som partner, men möjligen mjuknar han på den punkten. Om inte återstår bara en stor koalition med Socialdemokraterna – ännu en gång.