Libanon: när stadsmiljön dödas

På eftermiddagen den 17 september, i ett och samma ögonblick, detonerade tusentals personsökare runtom i Libanon. Dagen efter sprängdes walkie-talkier i händerna på sina ägare. Attackerna, som FN-experter kallar ett ”alarmerande brott mot internationell rätt”, följdes av en offensiv som när detta publiceras har pågått i nära två månader. Israelis armé slår till mot platser man säger används av Hizbollah. Den shiamuslimska väpnade gruppen, som också är ett politiskt parti, är främst etablerad i södra Libanon, Bekaadalen i öster och huvudstaden Beirut.

Men attackerna har orsakat långt mer förödelse än så. Omkring 3 500 personer har dödats och nästan 15 000 skadats sedan kriget startade.

– Det vi ser är ett medvetet försök att tillintetgöra platser. Att förstöra stadslandskapet, människors försörjning och sätt att leva, hävdar Mona Harb, professor i urbana studier vid AUB, det amerikanska universitetet i Beirut.

Israel påpekar å sin sida att Hizbollah-mål ofta ligger i stadsmiljö (se text härintill om konflikten).

Viktig stadsdel

Många av de israeliska attackerna har riktats mot Dahieh, ett område i södra Beirut starkt förknippat med Hizbollah. Rörelsen har sitt högkvarter och mycket av sin infrastruktur där. Men det är också en folkrik, ekonomiskt viktig del av staden. Dahieh, som ordagrant betyder ”förorten” på arabiska, består av flera stadsdelar och är till ytan större än själva Beirut. 

En hittills förskonad plats i Dahieh. Området är känt för sin ekonomiska aktivitet och skadan blir stor för Beirutborna när det bombas. Foto: Jenny Gustafsson

Abir Saksouk från organisationen Public Works, som arbetar med urbana frågor i Beirut, anser att kriget leder till mycket mer än militär förstörelse.

– Attackerna slår inte bara mot de uttalade målen. Det vi ser är en utplåning av hela delar av den urbana strukturen, platser och kvarter, sade hon i en paneldiskussion om så kallad urbicid.

Termen urbicid eller stadsmord, medveten förstörelse av en stad, kom att användas efter krigen i Jugoslavien på 1990-talet för att beskriva vad som hände på platser som Dubrovnik, Mostar och Sarajevo. Den tidigare borgmästaren i Belgrad, Bogdan Bogdanović (som även var arkitekt), talade om att städers ”inre vävnad” och på så sätt deras ”medborgerliga värderingar” förstörs. Andra exempel på stadsmord, där förödelsen varit extrem, är Dresden, Hiroshima och Warszawa under andra världskriget, samt de mer samtida Aleppo i Syrien och Gaza.

Osynliga trådar

FN:s särskilde rapportör för bostadsfrågor, Balakrishnan Rajagopal, använde ett besläktat begrepp på X (före detta Twitter), där han skrev att Israel begår domicid. Med det avses ödeläggelse av människors hemmamiljö genom att ”radera hela bostadskvarter” på ett sätt som ”varken är precist eller proportionellt”. Han kampanjar för att termen domicid ska införlivas i internationell rätt, efter Rysslands aggression mot Ukraina.

Förstörelsen av en stad handlar om mer än fysiska miljöer, påpekar professor Mona Harb.

– En stad är mer än dess gator och byggnader. Den är allt som finns i den: marknader, vårdcentraler, skolor och butiker. När du förstör en stad förstör du alla osynliga trådar som håller den samman.

En man röjer upp i en lägenhet i Bosniens huvudstad Sarajevo 1995. Termen urbicid kom att användas om vad som hände i städer under krigen på Balkan på 1990-talet. Foto: AP/TT

Mona Harb och hennes kollegor från AUB:s institution Beirut Urban Lab dokumenterar ödeläggelsen i Dahieh och på andra platser. De kartlägger tre saker: de evakueringsorder som Israel skickar ut, attackerna och skadorna. Uppgifterna de använder kommer från ACLED, en öppen databas som kartlägger konflikter runtom i världen.

Hittills har de dokumenterat omkring 140 evakueringsorder för Dahieh. I dessa namnges platser – ibland specifika byggnader, ibland hela områden – innan de bombas.

– Om du gör ett överslag, och räknar på att varje byggnad har ett visst antal våningar med lägenheter, kontor och butiker, så handlar det om många tusentals familjer och företag [som har drabbats], säger Mona Harb.

Hela landet dras in

Fler än 300 byggnader har förstörts helt i Dahieh, och många närliggande fastigheter har påverkats. När Hizbollah och Israel utkämpade ett månadslångt krig 2006 och Dahieh utsattes för liknande bombningar ödelades drygt 200 byggnader.

Shiamilisen har militär infrastruktur i södra Libanon och i Dahieh, både på landsbygden och i urban miljö. Många aktörer i Libanon, där gruppen är en del av det politiska etablissemanget, är starkt kritiska till detta. Rörelsen anses ha dragit in hela Libanon i det krig som nu pågår.

Den 27 september släpptes 60–80 bomber över Dahieh i den flygräd som dödade Hizbollahs dåvarande generalsekreterare Hassan Nasrallah. Minst fyra höghus rasade samman i bombningen.

Ett modernt exempel på urbicid är Aleppo, som var Syriens största stad före kriget. Foto: Mstyslav Chernov/AP/TT

För Beirutborna är Dahieh många saker på en gång. Det är visserligen en plats som associeras med Hizbollah. Men det är också en plats med mångfald. Förutom den kanske största gruppen, shiamuslimska familjer från olika samhällsklasser, såväl troende som icke-religiösa, är Dahieh hem åt många migrantarbetare, syriska familjer och palestinier som levt i Libanon i generationer.

Dahieh är också ett viktigt ekonomiskt nav. Där finns Beiruts billigaste utomhusmarknad med allt från grönsaker till kläder och elektronik. Där finns också många bildelsförsäljare med låga priser, där hela stadens bilmekaniker handlar.

– I en tid som nu, när nästan 80 procent av Libanons befolkning befinner sig i fattigdom, är förlusten av sådana här platser oerhört stor, säger Mona Harb.

Hizbollah etablerar sig

Dagens Dahieh har en historia som sträcker sig bakåt i tiden till före Libanons inbördeskrig (1975–1990). Haret Hreik, en av de största stadsdelarna, hade på den tiden främst kristna invånare. Runtomkring de enkla hus som utgjorde bebyggelsen sträckte sig åkrar och odlingar.

När inbördeskriget startade 1975 genomgick Dahieh samma förändringar som resten av Beirut. Områden som tidigare hade varit blandade förlorade sin mångfald då människor flydde undan våldet. Dahieh kom alltmer att präglas av shiamuslimsk kultur, och på 1980-talet etablerade sig Hizbollah där. Under inbördeskriget var staten frånvarande och beväpnade miliser verkade över hela landet. 1982 gick Israel in en andra gång i södra Libanon och påbörjade en ockupation där som skulle pågå i 18 år. Som en reaktion på detta grundades Hizbollah och växte sig allt starkare med åren.

Bombning mitt i stan. Dahieh 16 november 2024. Foto: Bilal Hussein/AP/TT

Under inbördeskriget, och även efteråt, på 1990-talet, växte stora delar av Beirut utan byggtillstånd och formell stadsplanering. Dahieh var nu hem åt många familjer från södra Libanon och Bekaadalen. De byggde lägenheter, butiker och kontorsbyggnader – gav platsen en ny urban identitet. Mona Fawaz, också hon från AUB:s Beirut Urban Lab, kallar det en period av ”egenmakt och modernisering” för en del av den libanesiska befolkningen som tidigare hade levt på marginalen.

Dessa relativt nya Dahieh-invånare är också de som har förlorat mest i Libanon i dag. För många har både hemkvarteret i staden och byn på landet bombats.

Public Works har dokumenterat attacker mot fler än 300 byar och städer i Libanon sedan kriget startade. Flera byar utmed den södra gränsen har nästan helt förvandlats till rasmassor. Israeliska armé säger att detta görs för att slå ut Hizbollahs tunnelsystem.

Brutal doktrin

Strategin bygger på något som formulerades redan 2006, den så kallade Dahieh-doktrinen. Idén är att slå till mot infrastruktur, såväl militär som civil, för att sätta Hizbollah ur spel. Att ödelägga platser där gruppen är verksam så mycket att återuppbyggnaden blir långvarig och kostsam.

Nadim Houry, som under kriget 2006 ledde människorättsorganisationen Human Rights Watch i Mellanöstern, hävdar att Israel har ”gått bortom” Dahieh-doktrinen nu och för ett krig mot något större, ett ”motståndssamhälle” där måltavlor kan vara platser som skolor och sjukhus.

– Det är en sådan strategi vi ser i Gaza. Förstörelse av hela byar och stadsdelar, som består av vanliga människors hem, säger Mona Harb.

Hemlösa efter bombningar har satt upp tält längs Beiruts strandpromenad. Foto: Bilal Hussein/AP/TT

Attackerna fortsätter i Bekaadalen, södra Libanon och Beirut. I oktober bombades stadshuset i Nabatieh och dödade borgmästaren som satt i ett möte om hjälpinsatser. Därefter har bomber bland annat fällts över hamnstaden Tyr (även kallad Sour) och Baalbek, där några av de bäst bevarade romerska ruinerna i världen ligger.

Ännu är det tidigt att tänka på återuppbyggnad. Libanon befinner sig i både chock och sorg. 2006 kostade det motsvarande flera miljarder kronor att återställa Dahieh. Då stod Hizbollahs allierade Iran för halva kostnaden, något som inte väntas ske denna gång. Libanon är dessutom i en långt värre ekonomisk situation än för 18 år sedan. 2019 sjönk landet djupt ned i en finansiell kris som är långt ifrån över. Världsbanken har kallat den för en av de värsta ekonomiska kriserna i världen sedan mitten av 1800-talet.

I dag, utan något krigsslut vid horisonten, ter sig återuppbyggnaden långt borta.