Merkels memoarer: visar ingen ånger

Tysk vinter år 2000, kris för kristdemokratiska CDU, partiet befinner sig i opposition och har ingen ordförande.
En partikamrat i förbundsdagen, det tyska parlamentet, uppmanar den då 45-åriga Angela Merkel att kandidera.
– Men ni är mycket mer konservativa än jag, invände Merkel.
– Konservatism tar oss ingen vart. Du måste se till att våra döttrar kan rösta på CDU igen. Vi klarar det inte på egen hand, svarade partikamraten.
Så beskriver Angela Merkel hur det gick till när hon som östtysk outsider fattade mod att kandidera till posten som ordförande för CDU, Tysklands största parti.

Kanske hade partikamraten hoppats på att Merkel skulle reformera CDU och modernisera Tyskland, förhoppningar som kom på skam. Visserligen vann hon fyra val som partiordförande och fler kvinnor röstade på CDU än tidigare, men partiet är sig tämligen likt och Tyskland också. Mannen som var Merkels konservative rival för 25 år sedan, Friedrich Merz, är nu partiets kanslerkandidat inför nyvalet i februari och faxapparaten är fortfarande ett gångbart verktyg i den tyska byråkratin. Som Tysklands första kvinnliga förbundskansler, vald i november 2005, fick Merkel fullt upp med att hantera kriserna i Europa och övriga världen, bekymren på hemmaplan fick komma i andra hand.

Kris efter kris

Det återspeglar sig också i hennes memoarer med titeln Frihet, en bok hon skrivit tillsammans med Beate Baumann, den rådgivare som funnits vid hennes sida sedan 1992 då Angela Merkel var färsk som minister.

Det började med en banks konkurs i New York hösten 2008, sedan hakade kris på kris i varandra. Finanskrisen följdes av eurokrisen, Grekland stod på ruinens brant och hotade att dra med sig andra i fallet. Ryssland annekterade Krim och understödde separatister i östra Ukraina, flyktingarna från talibanernas Afghanistan och inbördeskrigets Syrien blev allt fler, britterna lämnade EU, Donald Trump blev amerikansk president och när Angela Merkel hade varit förbundskansler i 14 år fick hon handskas med coronapandemin under sina sista två år vid makten.

Angela Merkel och Frankrikes dåvarande president Nicolas Sarkozy på Natotoppmötet i Bukarest 2008, där de båda bromsade Ukrainas och Georgiens väg till medlemskap. Foto: Gerald Herbert/AP/TT

Drygt två månader efter det att Angela Merkel hade lämnat sin post inträffade dessutom det fullskaliga ryska anfallet mot Ukraina. Det kastade en skugga över Merkels just fullbordade 16 kanslerår. Kritikerna sade: ”nu ser vi resultatet av att vi lade ner kärnkraften och gjorde oss beroende av rysk gas, det har fyllt på den ryska krigskassan och lett till eftergifter gentemot Vladimir Putin”.

När det sedan stod klart vad de ryska angriparna hade gjort sig skyldiga till i Butja, en förort till Kiev, vände sig den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj till Angela Merkel och den tidigare franske presidenten Nicolas Sarkozy med en inbjudandit för att se vad deras ”undfallenhet” hade lett till.

"Skulle inte avskräcka Putin"

I sin bok går Merkel i svaromål. Sättet hon gör det på är att detaljerat beskriva händelseförloppet och låta läsaren bilda sig en uppfattning.

Det började på Natotoppmötet i Bukarest våren 2008. Den amerikanske presidenten George W Bush ville ge Ukraina och Georgien så kallad MAP-status gentemot militäralliansen. Förkortningen står för membership action plan, nästa steg vore att bli fullvärdiga medlemmar. Bush hade stöd av Natoländer i Central- och Östeuropa. Merkel och Sarkozy höll dock emot och eftersom besluten måste vara eniga betydde det ett nej till Georgien och Ukraina.

Kärnkraftverket i Biblis i Tyskland. Merkel kritiseras för att ha stoppat den tyska kärnkraften och på så sätt ökat beroendet av rysk gas. Men Nord Stream-ledningarna spelade ingen roll för Rysslands krigsplaner, anser hon. Foto: Michael Probst/AP/TT

Merkel skriver att hon förstod deras strävan, men ifrågasatte realismen, en MAP-status skulle inte avskräcka Putin från att agera. Skulle Natomedlemmarna då komma till undsättning med vapen och trupper?

Merkel tvivlade stark på det och tyckte att MAP-anhängarna gjorde sig skyldiga till önsketänkande. Hon höll fast vid sitt nej och det slutade med en kompromiss där det hette att Ukraina och Georgien ändå skulle bli medlemmar, men oklart när och utan MAP-status.

Den väg Merkel förespråkade var att Ukraina skulle komma närmare EU. Det såg länge ut att gå den vägen, innan den ukrainske presidenten Viktor Janukovytj tvärvände. Merkel mötte honom på sitt hotell i Kiev och frågade varför. ”Rädslan trängde ut genom varenda por i huden på honom. Putin hade lyckats kuva honom och få över Ukraina på sin sida”, skriver Merkel.

Nord Stream

Tvärvändningen ledde till de omfattande Euromajdan-protesterna som började 2013 och fortsatte året därpå. Janukovytj flydde landet, Ryssland annekterade Krim och försökte lösgöra provinserna Luhansk och Donetsk från grannlandet.

Den berömda maratonförhandlingen på 17 timmar i Minsk i februari 2015 var ett sista försök från Merkels sida att få stopp på den ryska aggressionen, då allt fler ryska soldater deltog i striderna på separatisternas sida. Merkel trodde inte att det fanns en militär lösning samtidigt som den amerikanske presidenten Barack Obama gjort klart att USA skulle leverera vapen om Minsk-förhandlingarna misslyckades.

– Jag uttryckte min oro för att varje vapenleverans skulle stärka de krafter i den ukrainska regeringen som enbart hoppades på en militär lösning, även om en sådan inte hade någon utsikt att lyckas. Å andra sidan förstod jag också att vi inte fick lämna ukrainarna skyddslösa mot det ryska våldet, skriver Merkel.

Angela Merkel kom att personifiera en välkomnande attityd. På bilden lämnar en grupp migranter Ungern för att bege sig mot den tyska gränsen. Tyskland tog emot över en miljon asylsökande 2015–2016. Foto: Frank Augstein/AP/TT

Det blev ett avtal i Minsk, som dock ständigt bröts, ett lågintensivt krig följde.

I den här vevan kommer det andra Nord Stream-avtalet till. Den första gasledningen under Östersjön hade Merkels föregångare Gerhard Schröder undertecknat strax innan han lämnade sin post.

Angela Merkel ville inte stoppa Nord Stream 2 i ett läge när det gällde att få Putin att respektera Minsk-avtalet. Nord Stream 2 togs dock aldrig i drift och Merkel tror inte att det senare hotet om att sätta stopp för gasledningen hade någon betydelse för Putins beslut att anfalla Ukraina i februari 2022.

– Det hade han gjort ändå, sade Merkel när hon presenterade boken på Deutsches Theater i Berlin.

Pandemin hindrade möten

Däremot tror Angela Merkel att pandemin spelade roll, den betydde att samtal öga mot öga inte kom till stånd vilket gjorde läget labilare.

I boken talar hon om sitt sista möte med de andra mäktiga länderna i G20-gruppen i oktober 2021. Den amerikanske presidenten Joe Biden berättade för henne om de massiva ryska truppsammandragningarna vid den ukrainska gränsen.

”Eftersom Putin endast deltog per videolänk kunde vi inte ställa honom mot väggen utanför det officiella programmet. Vi kunde inte heller tala med Xi Jinping, som hade stort inflytande över Putin. Även han deltog bara via videolänk”, skriver Merkel på tal om pandemins följder.

Andra gillade inte de öppna gränserna. En antimuslimsk grupp demonstrerar 2015 vid riksdagen i Berlin. Foto: Matthias Schrader/AP/TT

Vid presentationen på teatern sade Merkel att Putin hade gjort en felbedömning när Ryssland anföll Ukraina. Det hindrar inte att kriget förs med en ”vild och brutal” beslutsamhet. I boken förordar hon en diplomatisk lösning så att Ryssland inte går segrande ur kriget och Ukraina behåller sin suveränitet. Denna plan måste finnas färdig och sedan sättas i verket vid rätt tillfälle.

”När denna tidpunkt är inne kan inte Ukraina bestämma självt utan endast i samråd med sina understödjare”, heter det i boken.

När frågan ställdes på teatern vad Donald Trumps omtalade fredsplan har för betydelse, svarade Merkel att det blir än viktigare för européerna att snabbt komma fram till vad som vore möjligt och acceptabelt för Ukraina.

Avgörande flyktingkris

I bokens förord skriver Angela Merkel att det länge hade varit otänkbart för henne att skriva en sådan bok som den hon just skrivit. Det som blev avgörande inträffade natten mellan den 4 och 5 september 2015 vid gränsen mellan Ungern och Österrike. Tusentals flyktingar hade börjat vandra från Budapest mot gränsen, den ungerske premiärministern Viktor Orbán satte in bussar, han ville ju tömma sitt land på flyktingar. Merkel och Österrikes förbundskansler Werner Faymann kom fram till att det bara fanns en sak att göra, att ta emot alla de människor som hade samlats vid gränsen. De som senare anlände med tåg till centralstationen i München möttes av applåder och alla tänkbara förnödenheter som stadens invånare hade samlat ihop. Man började tala om en tysk willkommenskultur. Den förknippades också med tre merkelska ord från en presskonferens: Wir schaffen das (vi klarar det).

För Merkel blev dessa händelser avgörande under sitt kanslerskap, det fanns ett före och efter. Hon ville någon gång berätta om sina motiv, inte överlåta skildringen och tolkningen åt andra.


Vad är acceptabelt för Ukraina? Europa bör veta det, anser Merkel, innan någon fredsplan sätts i verket av USA:s tillträdande president Donald Trump. Bild från Natos toppmöte 2019 i Storbritannien. Foto: Francisco Seco/AP/TT

Vinden skulle vända. Högernationalistiska Alternativ för Tyskland (AFD) fick ett genombrott vid valet 2017 genom att göra flyktingpolitiken till en valfråga och blev näst starkaste parti i östra Tyskland. Merkels CDU gjorde sitt sämsta val sedan 1949, men kunde ändå bilda regering med ett vingklippt SPD (Socialdemokraterna).

Efter några förlorade delstatsval året därpå och uppslitande interna strider mellan CDU och det bayerska systerpartiet CSU beslutade Angela Merkel 2018 att avgå som partiordförande. CDU behövde ett nytt ansikte, inte minst också för att Merkel tänkte lämna den aktiva politiken när mandatperioden var slut 2021.

Råd om AFD

Angela Merkel, som sällan eller aldrig nämnde AFD vid namn under sin aktiva tid, ägnar partiet en sida i boken. Hon skriver att de demokratiska partierna har ett stort ansvar för hur starkt AFD kan bli.

”Det är min övertygelse att om dessa tror att de kan försvaga AFD genom att ständigt och jämt prata om deras frågor och dessutom försöka övertrumfa dem retoriskt, utan att erbjuda faktiska lösningar på befintliga problem, så kommer de att misslyckas”, skriver ex-kanslern.

Angela Merkel och den nio år yngre Beate Baumann bildade en gemensam firma för bokprojektet, de hyrde en liten lägenhet i centrala Berlin att ha som arbetsplats och ibland tog de in på hotell uppe vid Östersjön för att få lite frisk luft. Vid en strandpromenad pratade de om hur Merkels arbetsdagar som kansler kunde se ut.

– Vilken tur det var att det inte var någon som talade om för mig före valet 2005 hur dagarna skulle se ut, mötestätheten var ju vansinnig. Jag bugar nästan inför mig själv för att jag klarade av det, sade Merkel.

– Verkligen, men det är ju inte heller någon som tvingas till att bli att förbundskansler, det är frivilligt alltihop, svarade Beate Baumann, känd för att inte vara särskilt sentimental av sig.