Med Kina slipper Afrikas ledare pekpinnar

”En ny era full av möjligheter”. Så sade Sydafrikas president Cyril Ramaphosa efter att ha deltagit på toppmötet FOCAC (Forum on China-Africa Cooperation) i Peking. 

I samband med mötet, som Kina håller med afrikanska ledare vart tredje år, passade Ramaphosa på att avlägga ett statsbesök hos den kinesiske presidenten Xi Jinping. De två ledarna har en nära relation och när Xi Jinping var i Sydafrika på toppmötet inom samarbetet Brics i fjol bekräftade Ramaphosa än en gång landets varma vänskap med Kina. Lovsången fortsatte efter årets FOCAC i september och Ramaphosa försäkrade att han ser en stor potential för ökat samarbete, investeringar och handel. Fokus ska ligga på klimatsmart ekonomisk tillväxt.  

FOCAC-mötena har hållits sedan år 2000 och årets upplaga var därmed den nionde i ordningen. Nästan samtliga 54 afrikanska nationer skickade delegationer – 51 av dessa leddes av respektive lands statsöverhuvud. När mötet avslutades lovade Kina att satsa 50 miljarder dollar i Afrika som är tänkta att generera 1 miljon jobb. Checken var större än löftena som gavs vid förra mötet 2021, men betydligt mindre än de vidlyftiga åren i mitten av 2010-talet. Kinas svagare ekonomi bidrar till att landet håller hårdare i plånboken samtidigt som flera afrikanska länder, däribland Etiopien, Zambia och Ghana, har stora svårigheter att hantera sina enorma skuldbördor. Någon låneavskrivning ska inte väntas från Peking. 

Välkomstceremoni på toppmötet i Peking med barn som viftar med kinesiska och afrikanska flaggor. Foto: Andres Martinez Casares/AP/TT

Vill vara Syds ledare

Drygt hälften av de nya pengarna har öronmärkts för olika kreditlösningar, bistånd beräknas utgöra ytterligare en fjärdedel och resten ska gå till kinesiska investeringar i afrikanska bolag. Kina lovar också fördjupat militärt samarbete, främst i form av utbildning. Det centrala budskapet är att hjälpen ska bidra till utveckling och modernisering. För detta har man tagit fram en tiopunktsplan som bland annat innebär att den kinesiska marknaden ska öppnas för vissa afrikanska jordbruksprodukter och att 500 jordbruksexperter ska skickas till afrikanska länder för utbildning.  

– Utveckling är varje lands rättighet, men västs tillvägagångssätt har inneburit enormt lidande för utvecklingsländerna. Tillsammans ska vi föra utvecklingen framåt på ett rättvist sätt, hävdade Xi Jinping inför de församlade delegaterna. 

Många ledare kom till mötet och lät sig avbildas på detta "familjefoto" i Folkets stora sal i Peking. Foto: Andres Martinez Casares/AP/TT

Det är ett citat som rimmar väl med den kinesiska linjen att så ofta det bara går framhäva vad man påstår är västvärldens brister och framställa sig som ledare för det så kallade globala syd – Afrika, Latinamerika och stora delar av Asien. 

Men kritikerna pekar på att det, trots de fina orden, hela tiden är Kina som sitter i förarsätet och styr medan de afrikanska nationerna får hänga på i baksätet.  

”Trots att FOCAC har utvecklats till ett unikt forum är det till stor del format av relationen mellan givare och mottagare. […] Något som delvis har att göra med bristen på strategisk planering från afrikanernas sida. Medan Kina regelbundet publicerar omfattande Afrikastrategier har de afrikanska länderna ingen samlad strategi för Kina”, skriver freds- och säkerhetsforskaren Paul Nantulya som är knuten till det USA-baserade Africa Center for Strategic Studies.  

Kina investerar stort i bland annat Kenya, inte minst i godstågsförbindelser som ska underlätta transport av kinesiska och andra varor från kusten och vidare in i Östafrika. Foto: Khalil Senosi/AP/TT 

Grön teknik

Kina är i dag, som enskilt land, Afrikas största handelspartner. Men utbytet är skevt och de afrikanska nationerna hade en sammanlagd negativ handelsbalans på 64 miljarder dollar 2023, enligt uppgifter i tidskriften Africa Confidential. Vid tidigare toppmöten har Kina lovat att öka importen från Afrika och att stärka afrikanska exportföretag. Att följa upp den här typen av löften är dock svårt, och frågan är om årets utfästelser om en öppnare marknad för exempelvis avokador och sojabönor kommer att göra utbytet mer balanserat. 

Men det är inte jordbruksprodukter som väcker det stora kinesiska intresset för kontinenten, utan råvaror som är avgörande för den nya gröna tekniken. Investeringar har nyligen gjorts för litiumutvinning i Zimbabwe, Mali och Namibia, men det är fem andra länder som dominerar mineralexporten från Afrika: Angola, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Sydafrika och Zambia. 

De stora infrastruktursatsningarna inom ramen för det kinesiska så kallade Sidenvägsinitiativet (Belt and Road Initiative) finns fortfarande med i kulisserna, men alltmer fokus läggs på mindre projekt som ligger i linje med den gröna omställningen. Ett sådant är den stora solenergiparken som ska byggas i Burkina Faso. Andra exempel är ett kinesiskbyggt vattenkraftverk i Nigeria som invigdes 2022 och en solkraftsanläggning i Kenya som levererar el till landet sedan 2019. 

Säkerhetsintressen   

Kina har också stora intressen inom elbilstillverkning i Sydafrika, Kenya, Marocko och Egypten. Etiopien, Nigeria, Ghana och Rwanda är länder som står på tur. I samtalen mellan Cyril Ramaphosa och Xi Jinping om den gröna satsningen lyftes ökat samarbete inom miljövänlig energi fram. Sådana projekt hänger också samman med Kinas ”nya” försäkran om att göra investeringar och utvecklingsprogram i utvecklingsländer mer klimatsmarta.  

 – Kina vill överbrygga Afrikas brist på el och energi genom att förse miljoner människor med förnybar energi. Det ska främst åstadkommas med solkraft inom ramen för det som kallas Africa Solar Belt Programme, säger utvecklingsekonomen Lauren Johnston till den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian.  

I Djibouti vid Afrikas horn har flera länder militära baser, bland dem Kina och USA. Foto: Elias Messeret/AP/TT

Vid sidan om de gröna satsningarna skjuter Kina fram sina positioner inom försvar och säkerhet i Afrika. Enligt en studie från svenska Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) drivs engagemanget av en blandning av ekonomiska, politiska och militära intressen. Och kanske handlar det mer specifikt om att skydda kinesiska medborgare, tillgångar och transportleder till land och till havs. Den första kinesiska militärbasen utanför Kina byggdes i Djibouti vid Afrikas horn och invigdes 2017. 

– Men Kina har ingen militärstrategi för Afrika. Huvudintresset är att skydda handeln. Ett exempel är Sudan där Kina hade ett stort säkerhetsarbete och ett tydligt oljeintresse. Nu har Kinas beroende av afrikansk olja minskat liksom Sudans oljetillgångar [de flesta oljekällor hamnade efter landets delning 2011 i Sydsudan]. Regeringen i Peking är heller inte särskilt aktiv i förhållande till dagens krig i Sudan. Det skulle kunna tolkas som att Kinas tidigare säkerhetsengagemang egentligen mest handlade om att skydda oljekällorna och kinesiska intressen, säger Alexis von Sydow som är analytiker på Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK) vid Utrikespolitiska institutet. 

"Se österut"

Xi Jinping reser ofta till Afrika och har personligen träffat hälften av kontinentens ledare. Enligt FOI:s studie är det ökade säkerhetsengagemanget ett led i att ”stärka Pekings status som global stormakt”. Kinas princip om icke-intervention – att inte lägga sig i andra länders inre angelägenheter – passar också många afrikanska staters ledare bra. Ett tydligt exempel var Zimbabwes despotiske tidigare president Robert Mugabe. För att kontra EU:s sanktioner mot hans land på 00-talet införde Mugabe en ”se österut-strategi” med orden: ”Vi har vänt oss österut där solen går upp och vänt ryggen mot väst där solen går ner”. 

Under toppmötet i Kina i år passade militärjuntan i Mali på att ingå avtal med värdnationen som omfattade militär materiel, utbildning och tekniköverföring. Sedan kupperna i Mali 2020 och 2021 har landets förhållande till väst, främst den forna kolonialmakten Frankrike, varit frostigt som bäst.  

Nära relation. Kinas president Xi Jinping medaljeras i Pretoria av sin sydafrikanske motsvarighet Cyril Ramaphosa i samband med Brics-toppmötet 2023. Foto: Themba Hadebe/AP/TT

Den afrikanska vändningen österut är dock långt ifrån total. Många länder värnar om det fördelaktiga handelsavtalet Agoa med USA, och som samlad marknad är EU viktigare för Afrika än Kina. Tidigare i år besökte Kenyas president William Ruto sin motsvarighet Joe Biden i Washington, en händelse som stämplades som historisk eftersom det var det första afrikanska statsbesöket i USA sedan 2008.  

Men det är inte enbart en fråga om handel, säkerhet och visad respekt som binder samman världens näst största kontinent med Kina. Det är också strävan mot en multipolär värld som bättre och mer rättvist motsvarar det globala syds behov och intressen.  

– Kina och flera av de afrikanska länderna röstar generellt sett ganska lika i FN. Men det handlar inte om att Afrika går i Kinas ledband, snarare att flera av de afrikanska nationerna delar en grundsyn om obalans i den rådande världsordningen och de internationella institutionerna. Samtidigt vill Kina framhålla sig som ledare för en alternativ världsordning. En annan typ av stormakt, säger Alexis von Sydow.