Spänt intresse på ”USA:s bakgård”

Latinamerika har en särskild relation till USA. Begreppet bakgård må vara uttjatat men den geografiska närheten är ett faktum, USA har ofta blandat sig i politiken och två dominerande valfrågor har stark bäring på regionen: migration och ekonomi.

En av Donald Trumps mest entusiastiska anhängare är Argentinas president Javier Milei som kallar sig en av de två viktigaste politikerna i världen, jämte just Trump. Mileis beundran för Trump var uppenbar när de två träffades för första gången vid den årliga konservativa CPAC-konferensen i USA i år. Likheterna är många mellan Trump och Milei: båda betraktas som högerpopulister, spelar på nationalistiska budskap mot etablissemanget och har ett språkbruk som skarpt skiljer sig från det gängse.

På CPAC-konferensen deltog också El Salvadors president Nayib Bukele, som beskrivs på liknande sätt. Han förklarade i sitt tal att han lyckats ta kål på ”globalismen” i sitt hemland och varnade för att ”mörka krafter” håller på att ta över USA. Budskapet stämmer bra överens med Trumps.

Stödet för Kamala Harris är inte lika tydligt men Brasiliens president Lula da Silva har uttalat sig i positiva ordalag om henne och Demokraternas chanser att vinna. Hans motpart i Chile, Gabriel Boric, framhåller sina goda relationer med Bidenadministrationen och den nuvarande vicepresidenten. Det är ideologiskt logiskt, de leder moderata vänsterregeringar och står närmare Demokraterna än Republikanerna.

Detsamma kan sägas om Mexiko men här finns ett ömsesidigt beroende – länderna delar den ”heta” gränsen och är varandras största handelspartner. Den nytillträdda presidenten Claudia Sheinbaum har anledning att gå diplomatisk balansgång och talar bara om vikten av goda relationer med USA. Företrädaren och partikamraten Andrés Manuel López Obrador hade ett överraskande vänskapligt förhållande till Donald Trump, något som har förklarats med att båda beskrivits som nationalistiska populister, om än på olika sidor på den politiska skalan. Claudia Sheinbaum väntas i mångt och mycket fortsätta med företrädarens politik samtidigt som hon inte ses som lika mycket av en populist.

Preferensen i autokratiska stater som Kuba, Nicaragua och Venezuela är svårbedömd. Trump kan sägas vara mer öppet fientlig mot dem än Harris men ses också som förhållandevis Rysslandsvänlig – och de står alla nära både Moskva och Peking.