Ukraina: fryst konflikt kan ha högt pris

Frågan om att stoppa kriget mellan Ukraina och Ryssland genom fredssamtal är åter på tapeten. Nyligen betonade Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i en intervju att han och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är överens om att ha med Ryssland i en framtida fredskonferens som syftar till en lösning på konflikten. Kort därefter upprepade USA:s expresident Donald Trump i valdebatten med Kamala Harris sitt tidigare löfte att lösa konflikten inom 24 timmar om han skulle bli återvald i november. Trump undvek att svara på följdfrågan om han vill att Ukraina ska vinna kriget.

Det finns allvarliga problem med tanken på att driva fredssamtal om man förbiser den bredare fara som Rysslands nuvarande politik utgör för dess grannar och för folkrätten. En ofta förbisedd aspekt är den humanitära sidan av fortsatt rysk ockupation av ukrainskt territorium. Verkligheten för civila som lever under dessa förhållanden är i själva verket en av de mest underrapporterade aspekterna av Rysslands krig i Ukraina.

Oberoende journalister och andra observatörer ges inte tillträde till områdena, men de uppgifter som ändå kommer ut därifrån ger en tydlig bild av ockupationsmaktens förtryck. Som en kvinna i en FN-rapport beskriver sin upplevelse efter att ha lyckats fly till ukrainskt regeringskontrollerat område:

– Vi är så vana vid att viska på grund rädsla, så vi viskar till och med fortfarande.

Ryssland genomför för närvarande en omfattande och systematisk rättslig omvandling av de ockuperade områdena i Ukraina. Bland annat tvingas civilbefolkningen byta till ryskt medborgarskap. De som motsätter sig detta berövas en rad grundläggande samhällstjänster, som sjukvård inklusive tillgång till mediciner, pensioner och utbildning. Ryskt pass behövs därtill för att till exempel öppna bankkonto eller kunna köpa eller sälja en fastighet. Denna rättsliga omvandling åtföljs av en politik som går ut på att locka människor från Ryssland eller andra länder att bosätta sig på de ockuperade territorierna och ta över bostäder, egendom eller företag som lämnats av ukrainare som dödats, flytt eller deporterats till Ryssland.

”Handbok” för ockupation

Ryssland har en sedan länge utformad praxis – eller ”handbok” – för sina ockuperade områden. Politiken med utdelning av ryska pass har till exempel tillämpats i årtionden under de utdragna konflikterna i det postsovjetiska området, såsom i utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien i Georgien, Transnistrien i Moldavien och i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach.

I Ukraina började Ryssland systematiskt med utdelning av ryska pass direkt efter den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol i mars 2014. De nya ryska myndigheterna behandlade automatiskt alla som bodde där som ryska medborgare om de inte själva ansökte om att avsäga sig ryskt medborgarskap inom en månad. I praktiken var möjligheterna att avböja detta mycket begränsade.  

En ukrainsk man som flytt ockuperat område i Cherson visar ärr efter de knivskärningar som ryska soldater tillfogat honom. Foto: Vasilisa Stepanenko/AP/TT

Nästa steg var införandet av ryskt medborgarskap i vissa områden i Donbas, i de så kallade folkrepublikerna Donetsk och Luhansk som utropats efter den ryska invasionen i april 2014. Med början 2016 utfärdades där så kallade folkrepublikspass, men från 2019 blev det möjligt att också skaffa ryskt pass. Samtidigt gjorde ockupationsmyndigheterna det enklare att anta ryskt pass och rättigheterna begränsades för personer som vägrade.

Den 25 maj 2022, tre månader in på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, undertecknade president Vladimir Putin ett dekret som utvidgade detta förenklade förfarande till att omfatta även regionerna Zaporizjzja och Cherson, som till stora delar nyligen hade ockuperats av ryska trupper. Parallellt skapade de ryska ockupationsmyndigheterna, mer aktivt än tidigare, förutsättningar som gjorde det mer eller mindre omöjligt för ukrainare att bo i ockuperade områden utan pass från Ryska federationen.

Den ryska medborgarskapspolitiken i alla dessa territorier måste också ses mot en bredare bakgrund av hur brutalt de ryska ockupanterna har behandlat ukrainska civila genom mord, tortyr, försvinnanden och deportationer. Därtill har Ryssland infört en politik som går ut på att påtvinga sin version av rysk identitet och samtidigt undertrycka uttryck för ukrainsk identitet. Detta inkluderar bland annat rysk skolundervisning, rysk patriotisk skolning för barn, samt förstörande av ukrainskt kulturarv. En lärare från Cherson som vägrade foga sig, och som lyckades fly, beskriver i den tidigare nämnda FN-rapporten sin arbetssituation så här:

– Jag kunde inte förmå mig till att gå in i klassrummet och säga: ”Barn, från och med nu ska vi älska Ryssland”. Det skulle jag inte ens säga om någon riktade ett vapen mot mig.

En kvinna i det ockuperade Luhansk går förbi en skylt som informerar om hur man skaffar ryskt pass – ett måste för att få tillgång till grundläggande samhällstjänster. Foto: AP/TT

Ju längre tid som ockupationen har pågått, desto brutalare har den blivit. De kategorier människor som de ryska ockupationsmyndigheterna ser som potentiellt farliga är fler i dag än 2022. I början av ockupationen fokuserade man i första hand på dem som var öppet proukrainska, men nu inkluderas även de som inte tydligt nog uttrycker sin proryska lojalitet, offentligt eller via sociala medier.

Sken av laglighet

Den 27 april 2023 undertecknade Putin presidentdekret nummer 307, "Om särdragen i den rättsliga statusen för vissa kategorier av utländska medborgare och statslösa personer i Ryska federationen". Dekretet slår fast att alla invånare i de ryskockuperade delarna av Ukraina som inte har antagit ryskt medborgarskap kommer att betraktas som utlänningar eller "statslösa personer" i sitt eget land. Detta kommer att gälla från årsskiftet. Dekretet tillåter också, i uppenbart brott mot folkrätten, deportering till Ryssland av personer som vägrat bli ryska medborgare samt konfiskering av deras hem och egendom.

Dekret nummer 307 öppnar också för utvisning av personer som sägs "gynna våldsam förändring av den konstitutionella ordningen" eller som "genom andra handlingar" stödjer "terroristiska" eller "extremistiska" handlingar i de ockuperade territorierna. Eftersom den nuvarande ryska lagstiftningen om extremism och förräderi är så omfattande kan den användas för att kriminalisera nästan vilket beteende som helst. I en ukrainsk kontext kan detta innebära någon form av lojalitet till den ukrainska staten eller ukrainsk identitet, såsom språk och kultur.

Vallokal på det ockuperade Krim i mars 2024, då Rysslands president Vladimir Putin såg till att säkra ännu en mandatperiod på sin post. Foto: AP/TT

Listan är lång över skäl som tillåter frihetsberövande eller utvisning av alla ukrainare som de ryska myndigheterna vill avlägsna från de ockuperade områdena. Massdeportationer och massfängslanden har ägt rum under hela ockupationen, ända sedan 2014, utan hänvisning till någon lag. Dekret nummer 307 ger emellertid ett sken av laglighet åt förutsättningarna för det pågående befolkningsutbytet i de ryskkontrollerade delarna av Ukraina. Syftet med detta folkutbyte, där ukrainska medborgare ersätts av ryska, är att omöjliggöra återintegrering av dessa områden i Ukraina i framtiden.

Mycket på spel

Det är möjligt att tidsfristen för övergång till ryskt medborgarskap inte behöver leda till en våg av massdeportationer av ukrainska civila från de ockuperade områdena, eftersom de som är i stånd att öppet motsätta sig ryskt styre i stort sett redan har flytt. De som är kvar har stannat av en mängd olika skäl som inte nödvändigtvis behöver ha att göra med lojalitet mot den ryska regimen. De har inget annat val än att skaffa ryskt pass.

Det ryska hotet om utvisning och konfiskering av egendom är dock fortfarande en central del av terrorn mot den ukrainska civilbefolkningen. Massövervakning och misstänksamhet mot civila i Ukraina fortsätter även efter det att en första filtrering av befolkningen har genomförts och personer som misstänks för illojalitet av ockupationsmakten har arresterats, dödats eller deporterats till Ryssland. Ukrainska människorättsförsvarare rapporterar att tortyr, såväl som grym eller förnedrande behandling av civila, är en del av en pågående, omfattande politik för att undertrycka allt motstånd mot den ryska invasionen.

98-åriga Lidija Lomikovska tas emot på en ukrainsk polisstation sedan hon uppges ha lyckats vandra en mil själv från frontlinjen i Donetsk och därmed flytt ockupationsmakten. Foto: Ukrainska rikspolisen i Donetsk/AP/TT

Det påtvingade bytet av nationalitet är en förberedelse för två långtgående kränkningar i den ryska handboken för ockupationen. Den första är mobiliseringen av lokalbefolkningen till sina egna väpnade styrkor. Byte av medborgarskap är en förutsättning för den ryska politiken att använda ukrainare som kombattanter i aggressionen mot det egna landet. Den andra kränkningen i handboken är det massiva befolkningsutbytet som redan pågår i de ockuperade områdena.

Mellan 500 000 och 800 000 människor beräknas ha flyttat från Ryssland bara till Krim sedan 2014. Men trots propagandan om att "Ryssland är här för att stanna" har den ryska ockupationsmakten generellt sett haft svårt att övertyga kvalificerad arbetskraft att flytta från Ryssland till de ockuperade områdena i Ukraina. Det har visat sig vara lättare att hitta ”lycksökare” som ser möjligheter i att överta ukrainsk egendom.

Folkutbytet och civilbefolkningens lidande i de ockuperade territorierna måste också tas i beaktande i den pågående diskussionen om förhandlingar för att lösa konflikten. En vapenvila eller "frysning" av konflikten kommer inte att sätta stopp för det våld som civila ukrainare utsätts för under ockupationen, eller stoppa det systematiska befolkningsutbytet. I själva verket kan en frysning av konflikten leda till att dessa processer intensifieras. Om inte Ryssland i samma utsträckning som nu måste fokusera på frontlinjen kan man i stället lägga mer resurser på att påskynda överföringen av hem och egendom i de ockuperade territorierna från ukrainare som har dödats, flytt, fängslats eller deporterats, till bosättare som kommer in från Ryssland.