USA skjuter sig i foten

De nu så omtalade omfattande amerikanska tullarna kommer enligt uppskattningar att kosta världsekonomin tusentals miljarder kronor, öka inflationen och dämpa den ekonomiska tillväxten globalt. Trycket väntas då öka på världens regeringar att höja skatter eller skära i välfärden. Enligt många analytiker kommer även USA att falla på eget grepp.

Men nu är det inte ekonomiska överväganden som har överhanden i Vita huset, utan ideologisk övertygelse. En direkt parallell kan dras till det omtalade indragna biståndet och stödet till oberoende medier runtom i världen.

Följderna för demokratin och pressfriheten när medier som Voice of America (VOA), Radio Free Europe/Radio Liberty (RFERL) och dess systerorganisation Radio Free Asia (RFA) måste lägga ned eller bantas diskuteras nu livligt, och organisationerna försöker hitta olika livlinor. (Stoppet har tills vidare hävts i amerikansk domstol, men sista ordet är inte sagt.)

Att Donald Trump avskyr medier på hemmaplan som han uppfattar som liberala har varit känt länge. Men att hans styre skulle slå ned på medier som granskar makten i andra auktoritärt styrda länder kom som en överraskning för många.

Panamadokumenten

Ett exempel på en drabbad medieorganisation är den internationella redaktionen ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists), som bedriver grävande internationell journalistik i samarbete med bland annat SVT:s Uppdrag granskning och Utrikesmagasinet i Sverige, BBC och The Guardian i Storbritannien, Le Monde i Frankrike och många fler.

Protest på Island 2016 sedan Panamadokumenten visat att statsministern Sigmundur Gudmundsson hade upplägg i skatteparadis. Foto: David Keyton/AP/TT

ICIJ hade ett amerikanskt statligt anslag för 2025 på motsvarande 6,5 miljoner kronor – en knapp tiondel av organisationens budget.

”Aldrig har väl undersökande journalistik varit så viktig – och så utmanad – som i den tid vi lever i nu. Vi har varit pionjärer när det gäller att föra samman hundratals av världens bästa grävande reportrar för att jobba tillsammans i gränsöverskridande projekt, och det är något som kommer att ha ännu större betydelse framöver för allmänintresset eftersom inget enskilt land kan sköta det självt”, kommenterar ICIJ:s direktör Gerard Ryle.

ICIJ har nu tillsammans med sina partnerorganisationer gjort en internationell sammanställning över pengar som myndigheter runtom i världen har dragit in till följd av de läckor man gemensamt har publicerat. Det handlar sammanlagt om minst motsvarande 13 miljarder kronor till följd av de kända Panamadokumenten (2016), Paradisläckan (2017), Pandoraläckan (2021) med flera. Siffran (som presenteras på årsdagen av publiceringen av Panamadokumenten den 3 april) är garanterat i underkant. I många länder har myndigheterna ingen uppfattning och i andra har de inte svarat journalisterna.

Miljarder till Sverige

Sverige är ett av de länder som har bäst koll på indrivning till följd av läckorna. Svenska Skatteverket har kommit över mer än 2,5 miljarder kronor från omkring 400 företag och privatpersoner som smitit undan skatt, visar uppgifter som Utrikesmagasinet och Uppdrag granskning har fått från myndigheten. Ytterligare krav finns på minst en halv miljard. Pengarna som dras in fortsätter dessutom att växa långt efter läckornas publiceringar: siffran för exempelvis Sverige 2021 var knappt 20 miljoner kronor.

Azerbajdzjans och Rysslands presidenter Ilham Aliyev och Vladimir Putin hör till dem vars regimer utpekas för storskalig korruption och penningtvätt tack vare internationell grävande journalistik. Foto: Gavriil Grigorov/Sputnik/AP/TT

Världens troligen största grävredaktion, Organized Crime and Corruption Reporting Project (OCCRP) har också åkt på en rejäl smäll från Vita huset. OCCRP, som har global verksamhet, miste i ett slag 38 procent av sin budget och tvingades säga upp 43 av sina 199 medarbetare, säger grundaren Drew Sullivan till Utrikesmagasinet. Organisationen har också tvingats dra ned kraftigt på sitt stöd till andra mindre medier som är verksamma i särskilt svåra miljöer. Amerikanska biståndsorganet USAID, som nu läggs ned, stödde i sin tur enbart under 2023 omkring 6 200 journalister vid över 700 medier.

OCCRP är specialiserat på att avslöja storskalig ekonomisk brottslighet. Enligt Drew Sullivan har redaktionens rapportering sedan 2011 lett till att myndigheter runtom i världen har kommit över motsvarande 110 miljarder kronor, och enbart den amerikanska statskassan har dragit in mer än 30 miljarder kronor. Stödet har alltså varit en mycket lyckad investering, påpekar Sullivan, om man ser nyttan rent ekonomiskt.

– Även om visst bistånd var slöseri, verkar stoppet för stödet inte vara baserat på effektivitet. Det bygger helt på politiska idéer som de flesta amerikaner inte ställer sig bakom, säger han.

"Liberal propaganda"

OCCRP har på löpande band levererat stora granskningar av vanstyre och kriminalitet i exempelvis Azerbajdzjan, Ryssland och Uzbekistan, men även i väst. Redaktionen har avslöjat korrupta regimers storskaliga penningtvätt i form av fastighetsaffärer med dolt ägande i väst, överdådig konsumtion, sanktioner som kringgås, kopplingar till smuggling och mycket mer.

Studenter i Peking lyssnar på Voice of America under demokratiprotesterna 1989 som krossades senare samma år med massakern vid Himmelska fridens torg. Foto: Mark Avery/AP/TT 

Men det nya styret i Vita huset ser sådan journalistik som liberal propaganda som USA inte ska hålla på med – till de diktatoriska regeringarnas glädje.

OCCRP är ett av de medier som särskilt attackeras av Trumpvänliga konspiratoriska influerare på ytterhögerkanten. Ett skäl tycks vara att en artikel nämndes av en visselblåsare vars sammantagna uppgifter ledde till det första försöket att ställa Trump inför riksrätt under hans tidigare mandatperiod.

VOA (grundat 1942), RFERL (1950) och RFA (1996) har genom åren haft sändningar och nätpubliceringar i auktoritära länder runtom i världen, från Ryssland och Myanmar till Uzbekistan, Kina och Uganda. Tack vare dessa nyhetsorganisationer har lyssnare och läsare kunnat tillgodogöra sig fria mediers rapportering på sina lokala språk och fått en annan bild än den som förmedlas av statsstyrd press, radio och tv.

– Det är ingen tvekan om att bortfallet av amerikansk finansiering redan påverkar journalistikens muskler där de verkligen behövs i dag i Ukraina, Moldavien och Georgien. Detsamma gäller den oberoende journalistiken i exil från Ryssland och Belarus. Dessa medier befinner sig redan i ett utdraget krisläge och pressas ännu hårdare. Många har tvingats säga upp medarbetare och dra ned på bevakning, säger Stefan Ingvarsson, analytiker på Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet.

Beslagtagen yacht på Fiji tillhörande rysk oligark. Lyxkonsumtion är ett vanligt sätt att tvätta pengar för dem som bedriver ekobrott i stor skala. Foto: Leon Lord/Fiji Sun via AP/TT

"Luftens lönnmördare"

En som beskriver vilken betydelse dessa fria medier har haft är Thin Lei Win, publicist och reporter i exil från Myanmar, som bland annat har skrivit för Utrikesmagasinet. Hon beskriver i sin blogg hur hennes familj under uppväxten i hemlandet kunde stänga dörrar och fönster för att lyssna på kortvågssändningar från BBC, VOA och RFA på kvällarna. På så vis fick de ofiltrerade nyheter både om omvärlden och Myanmar. Landets diktatorer kallade dessa radiovågor för ”lögnernas himmel” och ”luftens lönnmördare”, skriver hon.

Frågan om hur dessa medier ska kunna överleva har blivit akut. Det gäller också flera av de anställda, som om de mister arbetstillstånd i de länder där de verkar i exil (bland annat från USA) riskerar att utvisas till sina ursprungliga hemländer där de ses som förrädare. Andra anställda som fängslats sedan tidigare kan också mista stöd som de och deras anhöriga har fått av medierna.

Radio Free Europe/Radio Liberty har sitt huvudkontor i Prag. Foto: RFERL/Wikimedia Commons

Nu har frågan väckts om Europa i någon form ska ta över finansieringen. I fallet RFERL rör det sig om drygt 1,4 miljarder kronor årligen, för RFA cirka 650 miljoner kronor. Idén om ett europeiskt övertagande har framför allt förts fram av de polska och tjeckiska regeringarna, och diskuteras i EU-kommissionen och av ledamöter i EU-parlamentet, där frågan just har debatterats.

Men i en tid när USA släpper på sitt stöd till Ukraina och försvar av Europa, liksom klimatsatsningar och en stor del av världens bistånd – då är det i många stora och kostsamma sammanhang som trycket ökar på de europeiska länderna att kliva fram och erbjuda räddningsplankor.

– Det är många politikområden som Europa måste kunna hantera samtidigt nu, konstaterar EU-parlamentarikern och tidigare bistånds- och miljöministern Isabella Lövin (MP) för journalister i Strasbourg.