Val i Ukraina får inte slut på kriget

Bland de många underligheterna i USA:s nya förhållningssätt till det rysk-ukrainska kriget är antagandet att nyval i Ukraina skulle kunna bidra till, eller till och med vara avgörande för, att få slut på striderna. Inte bara i Moskva utan även i Washington och en del andra huvudstäder förespråkas framför allt att ett snabbt byte av president kan leda till fred. Ett sådant scenario påstås vara rimligt trots att politisk förändring i Ukraina är osannolik inom den närmaste framtiden med tanke på förhållandena på marken.

Enligt ukrainsk (och många andra länders) lag får val inte hållas när det råder undantagstillstånd, som när det är krig. Men även om den lagen skulle ändras, eller undantagstillståndet hävas, är det orealistiskt att meningsfulla president- och parlamentsval kan hållas i Ukraina medan strider pågår, eller ens kort efter ett eldupphör.

Den fullskaliga ryska invasionen som har pågått sedan 2022, med strider i öster och luftangrepp över hela landet, gör det för närvarande omöjligt att rösta överallt. Val skulle kräva en längre period av förberedelser och kunna ske först efter det att vapnen har tystnat. Kriget har haft en så förödande inverkan på samhället och infrastrukturen att det nu råder enighet i Ukraina om att en ny vallag måste införas när striderna har upphört, för att ta hänsyn till de nya omständigheterna. Att förbereda val efter kriget skulle troligen ta mellan sex månader och ett år.

Naivt och/eller manipulativt

Den senaste tidens uppmaningar om förnyelse i Ukrainas politiska ledning är därför i bästa fall förhastade och naiva, och i värsta fall manipulativa och avsiktligt politiskt omstörtande. Ukrainska intresseorganisationer, samordnade av den ledande ukrainska valövervakningsgruppen Opora, konstaterar i ett upprop från den 20 februari att ”den instabila säkerhetssituationen, risken för beskjutning, terroristattacker och sabotage (…) skulle utgöra betydande hinder under alla delar av en valprocess."

I Washington verkar man tror att det kan bli fred om Zelenskyj byts ut. I februari skälldes den ukrainske presidenten ut i Vita huset inför kamerorna. Foto: Mystyslav Chernov/AP/TT

Moskvas officiella motivering till sitt krav på nationella val i grannlandet är oro för den ukrainska politiska ledningens legitimitet. Rysslands mål är dock inte att skydda folkstyret i Ukraina. (Det bör förstås också påpekas att det ryska styret, ironiskt nog, knappast vilar på demokratisk grund.) Syftet är snarare att utnyttja landets ökade sårbarhet i samband med en nationell valrörelse och passa på att bedriva samhällsomstörtande verksamhet för att skada staten. Motivet bakom den ryska kampanjen för nyval i Ukraina är inte heller att nå en stabil fred, utan sannolikt att destabilisera landet och omvandla det till en lydstat.

Ny seger för Zelenskyj?

Ett tecken på att Rysslands egentliga mål inte är att få till stånd en ordnad maktövergång, är att Moskva vet att val inte kommer att förändra Ukrainas utrikespolitik nämnvärt. En hypotetisk förändring av den politiska ledningen i Kiev – däribland på presidentposten – kommer alltså inte att leda till något större rysk-ukrainskt närmande.

De flesta sociologiska undersökningar, liksom de politiska maktförhållandena sedan storinvasionen inleddes 2022, pekar också hittills på en andra seger för Volodymyr Zelenskyj om det skulle hållas presidentval inom en snar framtid. (Zelenskyj skulle däremot kanske inte upprepa sin jordskredsseger från 2019, då han vann över 73 procent av rösterna i den andra valomgången – stödet för honom har varierat de senaste tre åren.)

Expresident Petro Porosjenko (i talarstolen samt andra från vänster på bilden bakom) förlorade mot Zelenskyj i det förra valet 2019 och tros inte ha en chans i ett kommande val. Röstsiffrorna är från den första valomgången. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Zelenskyj fortsätter att ligga långt före alla nu aktiva ukrainska politiker från mer eller mindre fungerande politiska partier. Hans närmaste rival med officiella politiska ambitioner är den tidigare presidenten Petro Porosjenko. Han led ett spektakulärt nederlag mot Zelenskyj 2019 och får också för närvarande mindre än hälften av Zelenskyjs stöd i opinionsundersökningar.

Enligt de senaste opinionsmätningarna skulle dock den tidigare överbefälhavaren och numera Londonambassadören Valerij Zaluzjnyj vara en stark konkurrent till den sittande presidenten i ett val. Zaluzjnyj får i vissa mätningar till och med ännu större stöd än Zelenskyj. Generalen har dock hittills varken sagt sig ha sådana ambitioner, bildat något parti eller gjort andra förberedelser för att ge sig in i politiken och driva en valkampanj. Sedan han utnämndes till ambassadör 2023 har han varit mindre närvarande i det offentliga livet i Ukraina. Så länge Zaluzjnyj inte ger sig in i politiken är Zelenskyj, som det ser ut nu, den absoluta favoriten i nästa ukrainska presidentval.

Litet stöd för ryssvänner

Det ska också sägas att den huvudsakliga konkurrensen och den viktigaste kritiken mot Zelenskyj och hans parti Folkets tjänare kommer från mitten-högern och olika intresseorganisationer. Det finns bara några få noterbara moderata politiska ledare inom den politiska mitten eller vänstern, eller ryssvänliga aktörer, i Ukraina som har kvar något politiskt stöd. Sedan 2022 har de antingen förlorat en stor del av sin attraktionskraft hos väljarna eller lämnat landet. Som det ser ut när detta skrivs, våren 2025, kan ingen av dem betraktas som en seriös framtida utmanare om presidentposten.

Zelenskyj (t v) lyssnar på nationalsången tillsammans med ledamöter och högt uppsatta militärer i parlamentet i oktober 2024. Framöver tros personer med militär bakgrund gå starkt framåt i politiken. Foto: Ukrainas presidentkansli via AP/TT

Zelenskyj har, trots sin judiska familjebakgrund, stämplats som "nazist" av Moskva och ses som en "hök" av vissa icke-ukrainska observatörer. De flesta ukrainska journalister och experter uppfattar honom dock som en relativt moderat politiker. Sedan han kom till makten 2019 har Zelenskyj och hans närmaste medarbetare ofta kritiserats i Ukraina för att vara alltför optimistiska, mjuka och obeslutsamma när det gäller Ryssland. Zaluzjnyjs stora popularitet bygger delvis på förhoppningen att generalen skulle vara mer bestämd och effektiv gentemot Ryssland än den relativa "duvan" Zelenskyj.

Bland ukrainska politiska observatörer är det en vanlig uppfattning att krigsveteraner och deras partier kommer att spela en viktig roll i ukrainsk nationell, regional och lokal politik efter kriget. Militärer med erfarenhet från frontlinjen ses nu av många ukrainare både som väl lämpade att skydda sitt land från det ryska hotet, och som mindre korrupta, mer patriotiska och bättre kvalificerade för ledande positioner än traditionella politiker.

I framtida nationella och regionala val kommer män och kvinnor med militär bakgrund därför sannolikt att bli fler i såväl parlamentet verchovna rada (högsta rådet) som i regeringen och regionala förvaltningar. Detta kan ske genom att de tas upp på befintliga partiers listor, genom oberoende kandidaturer eller genom att nya politiska grupperingar med militär profil bildas. Och ett massivt inträde av före detta soldater i ukrainsk politik kommer snarare att leda till en hårdare än mjukare hållning i Kiev gentemot Moskva.

Ukrainas förra premiärminister Julia Tymosjenko uppvaktas av USA för att hon ses som möjlig efterträdare till Zelenskyj, och någon som kan skipa fred med Rysslands president Vladimir Putin. På bilden ett möte från 2009. Foto: Alexander Zemlianichenko/AP/TT 

Trumpflirt med oppositionen

Den senaste tiden har inofficiella amerikanska kontakter tagits med förre presidenten Petro Porosjenko och den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko, vilka USA ser som möjliga efterträdare till Zelenskyj. Det tyder på en trefaldig felbedömning i Washington. För det första ser de flesta Ukrainabedömare ett framtida presidentskap för Tymosjenko eller Porosjenko som orealistiskt. De båda politikerna är visserligen fortfarande närvarande i det offentliga livet, i massmedierna och i parlamentet, men de ses som representanter för en svunnen och problematisk tid i det tidiga postsovjetiska Ukraina. Deras partier, Europeisk solidaritet och Fosterlandet, kommer förmodligen att fortsätta ha några få ledamöter i nästa ukrainska parlament, men Porosjenko och Tymosjenko har små chanser att bli president, premiärminister eller ens få någon annan regeringspost igen.

För det andra har Porosjenko och Tymosjenko gjort klart för sina amerikanska samtalsparter att de också motsätter sig val just nu. De delar den utbredda ukrainska uppfattningen att det inte ska hållas valrörelser och röstning i krigstid eller omedelbart efter det att ett undantagstillstånd hävs. De räknar med att det skulle krävas en längre period av förberedelser innan en ordentlig valprocess kan äga rum.

Tymosjenko syns än i dag i debatten men ses som en symbol för en svunnen tid och en mer nationalistisk poltiker än Zelenskyj. Foto: EPP/Wikimedia Commons

För det tredje överskattar man i Washington, och kanske även på andra håll, de politiska konsekvenserna av ett hypotetiskt maktskifte där Zelenskyj skulle ersättas på sin post av Tymosjenko, Porosjenko eller någon annan tänkbar kandidat. Även om ett sådant ledarskifte skulle inträffa, skulle det inte göra mycket för att förändra Ukrainas utrikespolitiska inriktning i allmänhet och regeringens inställning till Ryssland i synnerhet. Tymosjenkos och Porosjenkos partier är dessutom snarare mer nationalistiska än Zelenskijs Folkets tjänare. Båda politikerna har i det förflutna utmärkt sig genom att göra krigiska uttalanden mot Ryssland i allmänhet och president Vladimir Putin i synnerhet.

Det finns ett uppenbart glapp mellan den senaste tidens ökande krav på val i Ukraina, och tron att de skulle leda fram till en regering som är mer villig till eftergifter.  Denna motsägelse har att göra med att denna idé kommer från Moskva, och den felaktiga uppfattningen att val i Ukraina skulle kunna bidra till att få slut på det rysk-ukrainska kriget. De misslyckade samtalen mellan USA, Ukraina och Ryssland har inte med de uppskjutna valen på grund av kriget, eller Volodymyr Zelenskyj som person, att göra.