Valet i Kanada: Vem tacklar Trump hårdast?

Den allt impopulärare Justin Trudeau tvingades att kasta in handduken i januari efter tio år på premiärministerposten. Tänkbara efterträdare som ledare för Kanadas liberala parti slogs oväntat ut av en nykomling, om än inte i politiken, men som politiker.

Mark Carney, före detta centralbankschef både i Kanada och Storbritannien, tog över som premiärminister den 14 mars och utlyste omedelbart nyval.

Donald Trump hade lekt med Trudeau som en katt, med retsamt prat om att annektera Kanada som den 51:a delstaten. Något som, sade han, skulle göra att landet slipper att betala hans höga tullar. Men ilskan mot Trump tilltog i en patriotisk röd-vit lönnlövsyra där amerikansk sprit rensades bort från hyllorna och folk ställde in planerade resor söderut.

Ny politisk karta

Ledaren för Kanadas konservativa parti, Pierre Poilievre, har övat upp sin förmåga som oppositionens terrier länge. Han fångade skickligt upp missnöjet förra året med höga priser, ökad brottslighet och brister i samhällsservicen – men också en allmän trötthet på Trudeau. Som ett slags Trump light byggde han vidare på den så kallade präriepopulismen och utlovade lägre skatter, krympning av makten i Ottawa, stopp för medlen till public service och att göra Kanada stort igen.

Amerikanska demonstranter vid gränsen till Kanada visar sitt stöd för grannlandet. Foto: Adrian Kraus/AP/TT

Men det var då. Med Trudeaus avgång och Trumps tullar blev det en helt annan politisk karta. Kanadensarna kände sig svikna som trogna grannar som köper amerikanska varor och kör amerikanska bilar. De tyckte dessutom att anklagelserna om en flod av den extremt farliga drogen fentanyl över gränsen var obefogade. Många utomstående höll med om det och intygade att regeringen i Ottawa skärpt gränsövervakningen innan Trump tillträdde.

Landets hela existens med det – trots olikheterna – intima förhållandet till det mäktigare USA hade försatts i gungning. Om USA dessutom drar sig ur Nato måste Kanada lita till sin egen förmåga. Där har det förekommit kritik om att Kanada varit sent med utlovade ökningar av budgetanslagen och om landet ska stå på egna ben krävs rejäla påslag.

Fördel liberalerna

Opinionskurvorna korsade varandra i mitten av mars när liberalerna gick om de konservativa efter tre år i ledningen. En liten rekyl har skett men alla kalkyler slutar i att liberalerna kan ta hem en egen majoritet. Nya demokratiska partiet NPD:s väljare tycks ha gått över till liberalerna och de små partierna är just små.

Huvudkombattanterna i tv-debatt. Québec-blockets Yves-François Blanchet, Nya demokratiska partiets Jagmeet Singh och de konservativas Pierre Poilievre lyssnar till liberalernas Mark Carney. Foto: Sean Kilpatrick/The Canadian Press via AP/TT

Två debatter, en på franska, en på engelska, är avklarade utan några större fyrverkerier. Sista veckan reser de fyra huvudkandidaterna runt i hela landet väl medvetna om att valet egentligen står mellan den torre finansmannen Mark Carney och den ettrige populisten Pierre Poilievre. Det avgörs troligen inte av sakfrågorna – utan om vem som ter sig tuffast och mest kompetent i kampen för landet och mot Trump.

– De konservativa har varit sena att anpassa sig och fortsätter kampanjen som om det fortfarande var 2024, säger Stewart Prest, statsvetare vid University of British Columbia i västra Kanada.

"Ångestframkallande situation"

En annan expert, Myer Siemiatycki som är professor emeritus vid Ryerson University i Toronto, har kallat de senaste veckorna en jordbävning i det politiska landskapet, som kan leda till att Kanada i ännu högre grad domineras av två partier.

– Den otroligt snabba urholkningen av stödet för vad vi kallar tredjepartier kan vara både bra och dåligt. Nu när Kanada utsätts för hot från USA är det bättre för landet att ha en stark majoritetsregering. Men små partier är ofta bättre som pådrivande av politiken, något vi såg nyligen med NDP och programmen för tandvård och läkemedel, säger Myer Siemiatycki.

Återstår möjligen att se om NDP, med Yves-François Blanchet, kan förbli stödparti till liberalerna som förut.

Genomsnittligt stöd i procent för de två största partierna, liberala LPC och konservativa CPC, i opinionsmätningar sedan Donald Trump tillträdde som president i USA den 20 januari. Källa: CBC News

Hårdare kritiker

– USA uppträder inte längre som en allierad. Det är en ångestframkallande situation även om vi inte är ensamma om den, säger Stewart Prest med tillägget att Kanada måste blicka mot Europa och länderna runt Stilla havet för att smida nya allianser.

Mark Carney framstår som en hårdare kritiker av Trump.

– Hans strategi går ut på att bryta ner oss så att USA kan äga oss, har Carney sammanfattat situationen.

Pierre Poilievre har låtit lamare:

– Jag tänker insistera på att presidenten erkänner vår frihet och självständighet och jag kommer att insistera på att han slutar beslå vårt land med tullar.

Protester har hållits vid flera av Teslas anläggningar i Kanada, och flera har vandaliserats, som den här i Montréal. Foto: Christinne Muschi/The Canadian Press via AP/TT

Väljare som sympatiserar med MAGA-rörelsen söder om gränsen, och de finns i västra Kanada, kan dessvärre inte räkna med eldunderstöd från Trump. Denne har nämligen sagt att Poilievre ”dumt nog inte är någon av mina vänner” och att det skulle bli lättare för honom att ha med en liberal premiärminister att göra. Inte säkert att Carney skulle hålla med om det.

Kostsamma tullar

I början av mars införde USA 25-procentiga tullar på import från Kanada, med ett par undantag. Senare gjordes en revidering med hänvisning till bestämmelser i det frihandelsavtal mellan Kanada, USA och Mexiko som Trump själv var med och förhandlade fram. Kanada svarade omgående med strafftullar på amerikanska varor om motsvarande drygt 200 miljarder kronor. Fordon utgör en egen kategori och där råder varsel om 25 procents tull från början av maj på import av komponenter.

Michael Ignatieff, akademiker och tidigare ledare för liberalerna, summerar de stora utmaningarna för nästa regering i en debattartikel i den brittiska tidskriften The Economist: för låg tillväxt, eftersatt infrastruktur och för lite dynamik i näringslivet. Här har Carney och Poilievre helt olika visioner – Carney tror på staten som en viktig aktör, Poilievre på privata företag som motorer.

Inte bästa vänner. USA:s president Donald Trump och Kanadas förre premiärminister Justin Trudeau, här på en bild från 2019. Foto: Frank Augstein/AP/TT 

Men Ignatieff sätter också fingret på sprickorna i det vidsträckta Kanada som inte blir så lätta att överbrygga.

”Det finns för all del viss samsyn om en tillväxtagenda men den samsynen är bräcklig eftersom det kommer att ta tid att lösa problemen, budgetmedlen är knappa och de regionala skillnaderna djupa. Kort sagt, i östra Kanada vill man bli en grön supermakt, medan man i västra Kanada vill pumpa mer olja och gas”, skriver Michael Ignatieff.

Debattörer på högerkanten hävdar att Carney är en Trudeau-klon som kommer att driva samma politik med höga skatter och dyra klimatsatsningar. Och om nu sakfrågorna spelar roll finns de där, för Poilievre har lagt fram förslag om att kraftigt öka produktionen av olja och gas som kan exporteras till andra länder. Något som inte lär bidra till många röster i de östra provinserna.