Grannländer kan pressas att ta emot palestinier

– Palestiniernas sak är helig för oss, säger en ung kristen egyptier som jag träffar i Kairos vimmel. Han vill göra klart att den palestinska frågan inte skiljer kristna och muslimer åt i Egypten. Där står vi enade, framhåller han.

Han kallar president Donald Trump för galen när han gör gällande att Egypten och Jordanien ska öppna sina gränser för drygt två miljoner palestinier från Gaza och medverka till etnisk rensning. Under ytan i Egypten finns starka sympatier för palestiniernas sak, för deras rätt att kämpa för sitt hemland, eller i vart fall det de har kvar i Gaza och på Västbanken. Den bilden ger både vanliga egyptier och analytiker, som vill vara anonyma av hänsyn till sin säkerhet. Egypten är ett auktoritärt land där president Abd al-Fattah al-Sisi och hans kolleger i militärledningen håller hårt på kontrollen.

Beroende av USA

Egyptens ledning har USA som sin främsta allierade och är beroende av amerikanskt militärt bistånd på motsvarande 14 miljarder kronor. Men landet behöver också budgetstöd från Förenade arabemiraten och Saudiarabien. På Egyptens Medelhavskust har Egypten avträtt området Ras al-Hekma till Förenade arabemiraten i utbyte mot 380 miljarder kronor. När Egypten tidigare avträdde två öar i Röda havet – Tiran och Sanafir – och lät Saudiarabien rita om havsgränsen skedde det också i utbyte mot pengar.

Ska Donald Trump vrida om armen på Egyptens Abd al-Fattah al-Sisi? Här vid ett möte 2017 under amerikanens första mandatperiod. Foto: Vita huset

Så om de båda oljerika staterna vid Persiska viken tillsammans med Trump skulle utöva press på Egyptens militärledning kan det bli svårt för den att hålla emot i det långa loppet. Bedömare i Kairo pekar på att landets ledning inte har agerat mot Israel under dess krig mot Hamas (den palestinska rörelsen är en gammal fiende även till Egyptens militär på grund av dess koppling till regimens motståndare Muslimska brödraskapet). Importen av israelisk naturgas har också fortsatt, Israels ambassadör sitter kvar i Kairo och Egypten har hållit sin gräns stängd mot Gaza. Allt detta har gagnat militärens relation till Israel och premiärminister Benjamin Netanyahu.

Men det finns också starka skäl för regeringen i Kairo att försöka hejda Trumps framfart i synen på Gaza. Egypten har sedan länge inhemska säkerhetsproblem med Hamas och palestinska Islamiska jihad. Skulle landet ta emot hundratusentals eller kanske 1,5 miljoner från Gaza (om en annan del av befolkningen skulle tvångsförflyttas till Jordanien) finns risk för att problemen förvärras och att de militära konfrontationerna mellan Israel och militanta palestinska grupper flyttas till egyptiskt territorium.

Många flyktingar i Egypten

I Egypten minns man också att det var först 1982 som Israel lämnade de sista delarna av den tidigare ockuperade egyptiska Sinaihalvön, och på Sinai fanns innan dess även israeliska bosättningar. Nya israeliska intrång i Sinai – föranledda av Hamas och Islamiska jihad om de skulle lyckas hålla ställningar där – vill Egypten för allt i världen undvika. Och även om tvångsförvisade palestinier skulle spridas ut i Egypten, vilket är sannolikt, så kan nya säkerhetsproblem uppstå.

Egypten vill inte på nytt uppleva israeliska militäroperationer in i Sinai.

Egypten framhåller också att landet bär en stor börda genom att hysa miljontals flyktingar från olika länder, främst från Sudan och Syrien men även från Afrikas horn, Irak och Jemen. I Kairo hörs informella uppskattningar om att landet hyser upp till 6 miljoner sudaneser och 3 miljoner syrier – långt fler än vad som är registrerade av FN:s flyktingorgan UNHCR. Även om analytiker tror att siffrorna är överdrivna, står det klart att ett tillskott av tvångsfördrivna palestinier skulle lägga sten på bördan för ett land som brottas med svag ekonomi i kombination med en snabbt växande och mycket ung befolkning på över 110 miljoner.

Om USA drar in det civila biståndet till Egypten, när biståndsorganet USAID stängs ned, blir det kännbart. Det finns därför egyptier som fruktar de små stegens tyranni, att Egyptens militärledning kan pressas att böja sig för Trumps vilja om samtidigt Saudiarabien skulle tumma på sina villkor för att normalisera relationerna med Israel. Den saudiska regeringen var nära att göra det före Hamas terrorattack den 7 oktober 2023, men har därefter ställt sig i spetsen för en global allians för en tvåstatslösning. Men några skarpa villkor eller en tidtabell för en tvåstatslösning har Saudiarabien inte angett så den saudiska regimens tal om en vägkarta för upprättandet av en palestinsk stat kan bli tänjbar, fruktar bedömare i Kairo. I en annan vågskål ligger Saudiarabiens starka önskan om en försvarspakt med USA och stöd till ett civilt kärnenergiprogram.

Många flyktingar i Jordanien

För Jordanien, det andra land dit Trump föreställer sig en massförflyttning av palestinier från Gaza, är situationen minst lika problematisk som för Egypten. Jordanien har ingen gräns mot Gaza, men däremot mot Israel och den ockuperade Västbanken. Den jordanska statsledningen under kung Abdullah oroar sig för händelseutvecklingen på Västbanken, där extrema bosättare har flyttat fram sina positioner med stöd av israelisk militär i ett område där det lever cirka 2,8 miljoner palestinier, eller kanske fler, varav hundratusentals har jordanska pass. Jordanien fruktar sedan länge att attacker från bosättare och den israeliska militären kan leda till en palestinsk massflykt från Västbanken. Och som ett tecken på president Trumps acceptans av bosättarrörelsen har han hävt de sanktioner som företrädaren Joe Biden införde mot några av de mest extrema bosättarna.

"Värdighet har inget pris", står det på plakaten som hålls upp av elever vid en av FN-organet Unrwas skolor i ett palestinskt flyktingläger i Jordanien. Foto: Raad Adayleh/AP/TT

Den demografiska faktorn i Jordanien är också känslig. En majoritet av landets befolkning har palestinsk bakgrund – som flyktingar eller ättlingar till dem som flydde under krigen 1948 eller 1967 – medan den jordanska staten domineras av jordanier, som har sina rötter öster om Jordanfloden. Att ändra Jordaniens demografi genom att tillföra ytterligare flera hundra tusen palestinier kan bli explosivt i ett kungarike som dessutom hyser ett stort antal flyktingar från Syrien. Även Jordanien har ett prekärt finansiellt läge. Kungariket är beroende av både militärt och civilt bistånd från USA, bland annat ett direkt budgetstöd på motsvarande omkring 8 miljarder kronor, vilket betyder mycket för ett land med 10 miljoner invånare.

Så statsapparaterna i både Jordanien och Egypten kan behöva framhålla det folkliga motstånd som finns mot tvångsförflyttningar av palestinier från Gaza. Samtidigt är regimerna i båda länderna ovilliga att öppna kranen för folkliga protester eftersom sådana lätt kan leda till en situation som myndigheterna tappar kontroll över.