Mordfall dominerar tysk valrörelse

Valrörelsen kom i gång efter trettonhelgen. Då hade det gått två månader sedan die Ampel – den så kallade trafikljuskoalitionen – hade spruckit. Oppositionspartiet CDU (Kristdemokraterna) ledde skyhögt i opinionsmätningarna, de tre regeringspartierna var vingklippta. SPD (Socialdemokraterna) och De gröna var tillsammans ungefär lika stora som CDU, liberala FDP låg under femprocentsspärren till parlamentet förbundsdagen.

CDU:s kandidat till posten som förbundskansler Friedrich Merz agerade försiktigt för att inte äventyra försprånget. Han lade dock fram en Agenda 2030, ett program med sänkt skatt för såväl företag som löntagare, dessutom sänkt elskatt och förmånliga skatteregler för pensionärer som ville fortsätta arbeta.

Så ska hjulen få fart igen. Tyskland har befunnit sig i lågkonjunktur de två senaste åren, Internationella valutafondens prognos för 2025 är inte heller upplyftande. Medan tillväxten i världen som helhet beräknas till 3,3 procent hamnar Tyskland på 0,3 procent – en bra bit efter andra europeiska länder som Spanien, Storbritannien, Ryssland, Frankrike och Italien.

Drastiskt förändrat klimat

SPD lanserar i årets valrörelse i sin tur parollen ”Mer till dig. Bättre för Tyskland.”, med sänkta skatter för de allra flesta, sänkt moms på livsmedel och en höjning av den garanterade lägstalönen från motsvarande 144 kronor till 170 kronor i timmen.

Gemensam nämnare för CDU och SPD är att deras program är befriade från zumutungen ("pålagor" som ökade skatter eller avgifter) – inget förslag ska kunna förarga väljarna och ge näring åt ytterkantspartierna.

”Mer till dig. Bättre för Tyskland”, lyder slagorden från socialdemokratiska SPD med förbundskansler Olaf Scholz i spetsen. Foto: Steffen Prößdorf/Wikimedia Commons

Det politiska klimatet har förändrats drastiskt sedan början av 2000-talet. Populismen har vunnit mark på ytterkanterna (läs mer om det här) och det till del högerextrema Alternativ för Tyskland (AFD) är enligt mätningarna näst största parti, större än både SPD och De gröna (se fakta härintill).

AFD förnekar exempelvis klimatkrisen och betecknande är att frågan helt har försvunnit från valdebatten, inte ens De gröna driver den med kraft.

I medierna talade man tills för inte länge sedan om en sovvagns-valrörelse. Merz försiktighet parades med att SPD bara väntade på att han skulle begå ett misstag så att upphämtningen kunde börja. Merz är känd för att inte alltid kunna hålla sig i styr.

I årets valrörelse har SPD lanserat Scholz som statsmannen i kontrast till Merz som inte har den ringaste erfarenhet av att regera. Han satt i Europaparlamentet på 1990-talet och var senare CDU:s gruppledare i förbundsdagen.

"Merkel-bashing"

Merz akilleshäl är samtidigt en trumf. Alla vet att han blev bortmanövrerad av den tidigare förbundskanslern och partikamraten Angela Merkel redan 2002 och att han sedan dess stod i opposition till henne. Detta är en merit när i stort allt som gått illa skylls på Merkel, inte minst inom CDU är ”Merkel-bashing” gängse.

Scholz är å andra sidan en Merkel-man, fastän han inte tillhör samma parti. Han var arbetsmarknadsminister i hennes första regering och finansminister i hennes sista.

Högerradikala Alternativ för Tyskland (AFD), här företrätt av den ena partiledaren Alice Weidel, spås bli näst störst i valet. Foto: Matthias Schrader/AP/TT

Friedrich Merz obefintliga regeringserfarenhet verkar inte bekomma honom. En månad före valet den 23 februari höll han ett utrikespolitiskt linjetal med myndigheten hos den som är helt övertygad om att han är landets blivande förbundskansler.

Det grundläggande budskapet var att Tyskland måste bli mycket aktivare i utrikespolitiken, gå från att vara en ”sovande mellanstor makt till en betydande”. Ukraina ska stödjas med alla till buds stående medel, Israel ska få de vapen landet behöver för sitt självförsvar, den tyska biståndspolitiken ska gå hand i hand med den allmänna politiken – länder som inte entydigt tar avstånd från terrorism eller inte tar emot flyktingar som avvisats från Tyskland ska inte heller få bistånd.

Han höll talet några dagar efter det att Donald Trump hade installerats i Washington. Merz underströk att Trump fått ett starkt mandat av de amerikanska väljarna. I stället för att klaga över det tyckte Merz att man skulle se Trumps nya mandatperiod som en möjlighet för Europa att enas och stärka sig.

Flera mord

Merz offensiva ton skilde sig från Scholz försiktighet. Scholz hade visserligen hållit sitt berömda Zeitenwende-tal tre dagar efter Rysslands fullskaliga angrepp på Ukraina i februari 2022 och bland annat lovat motsvarande 1 100 miljarder kronor till försvaret. Under åren som gått har dock Scholz ofta tvekat om vapenstöd till Ukraina. Det aktuella exemplet är hans nej till att leverera Taurus-missiler med motiveringen att det skulle kunna leda till en upptrappning av kriget, vilket inte hindrade Merz från att åka till Kiev och lova leveranser av Taurus om han blev förbundskansler.

– Man spelar inte rysk roulette med Tysklands säkerhet, kommenterade Scholz.

Så kom den 22 januari, dagen som förändrade spelplanen helt och hållet. I en park i Aschaffenburg, en stad i nordligaste Bayern, gick en man beväpnad med kökskniv till attack mot en grupp förskolebarn. En tvåårig pojke dödades liksom en man som gick emellan för att försvara barnen. Gärningsmannen var en 28-årig afghan som stod under psykiatrisk behandling efter tidigare våldsdåd. Några månader tidigare hade han gått med på att lämna landet, asylärendet hade därför lagts ned.

Gosedjur och ljus i Aschaffenburg efter dubbelmordet som vände upp-och-ned på valrörelsen. Foto: Berlinschneid/Wikimedia Commons

Aschaffenburg var ett i raden av mordattentat med flyktingar som gärningsmän som drabbat Tyskland på kort tid. I maj i Mannheim dödades en polis av en ung afghan som kommit ensam till Tyskland redan 2013. När staden Solingen firade sin 650-årsdag i slutet av augusti dödade en 26-årig syrisk flykting tre personer med en kökskniv. Och strax före jul styrde en saudisk man in i folkmassan på en julmarknad med fem döda som följd och ett otal skadade. [Reds anm: Efter denna artikel publicerades skedde ännu ett misstänkt terrordåd i form av en bilattack utförd av en afghansk asylsökande i München den 13 februari som dödade en mamma och hennes barn samt skadade tiotals människor.]

Därför hade reaktionerna på dådet i Aschaffenburg karaktären av ett unisont ”nu räcker det” och allra starkast reagerade Friedrich Merz. Han gick enligt egen utsago ”all-in” för att dådet inte skulle ge AFD vind i seglen. Samma dag som han höll sitt utrikespolitiska tal den 23 januari lade han fram en fempunktsplan där punkt ett var att alla utan giltiga papper skulle avvisas vid den tyska gränsen. Den som ville söka asyl skulle därmed inte få komma in i landet. Merz sade att alla som ville var välkomna att stödja planen, han tänkte dock lägga fram den ograverad i förbundsdagen som ett resolutionsförslag.

– Jag tittar varken åt höger eller vänster, bara rakt fram”, sade Merz.

Jublande AFD-ledamöter

Idén om direktavvisningar vid gränsen var inte något nytt. Våren 2018 hade frågan nästan orsakat en brytning mellan CDU och det bayerska systerpartiet CSU när Merkel vägrade gå med på kravet från sin bayerske inrikesminister. Merz hade också fört fram kravet efter attentatet i Solingen när regeringen bjöd in till gemensamma överläggningar. SPD sade nej och menade att asylpolitiken bara kan lösas i ett EU-sammanhang, inte av enskilda länder. Direktavvisningar är också rättsligt dubiöst att döma av tidigare beslut av EU-domstolen. Flera EU-länder, inte minst Frankrike, tillämpar redan metoden.

"Vi är brandmuren – inget samarbete med AFD!" var parollen under de stora demonstrationerna i början av februari, som här i Berlin. Foto: Leonhard Lenz/Wikimedia Commons

Friedrich Merz lät sig inte hejdas. Onsdagen den 29 januari går till historien då den så kallade brandmuren gentemot AFD föll, den som gått ut på att inte ta stöd av AFD. Med knapp marginal vann resolutionen med de fem punkterna majoritet med röster från CDU och AFD. Ledamöterna från AFD jublade i bänkarna och föll i varandras armar. För dem var det som skett banbrytande, även om det bara handlade om en resolution som inte var tvingande för regeringen.

Dagen efter tog ex-kanslern Angela Merkel avstånd från Merz agerande och betraktade det som djupt olyckligt. Hon påminde om att Merz själv, så sent som i november, varnade för att man i ett parlament med oklara majoritetsförhållanden efter regeringens sammanbrott skulle fatta beslut med hjälp av just AFD. Att en före detta kansler, dessutom mitt under en valrörelse, kritiserar kanslerkandidaten från sitt eget parti hade aldrig hänt förut i den tyska efterkrigshistorien. Merkel har i efterhand sagt att hon inte kunde tiga.

Två dagar senare lade CDU fram ett lagförslag med skärpningar i flyktingpolitiken som dock inte gick igenom eftersom ledamöter från både det egna partiet CDU och det liberala FDP opponerade sig genom att utebli från omröstningen.

”De anständigas uppror”

Merz såg ut som en förlorare. Flera av mediernas kommentatorer menade att agerandet tydde på att Merz hade handlat i affekt och med det visat att han inte har vad som krävs av en förbundskansler.

Under den påföljande helgen följde demonstrationer i flera städer, fler än 150 000 tågade i Berlin under parollen ”de anständigas uppror”.

Gott humör i tv-debatten mellan Scholz och Merz. Foto: Kay Nietfeld/DPA/TT

CDU:s kongress i Berlin dagen därpå visade att kritiken hade fått leden att sluta sig. Delegaterna stod upp och jublade när Merz avfärdade påståendet att brandmuren skulle ha fallit och försäkrade att AFD var otänkbart som koalitionspartner, i själva verket var partiet CDU:s huvudmotståndare.

Tyskland väntade med spänning på de nya opinionssiffrorna, de skulle visa hur vindarna blåste. När de kom stod det klart att det som hade hänt bara påverkade siffrorna marginellt. CDU under Friedrich Merz hade fortfarande en klar ledning.

Frågan nu strax före valet är därför snarare hur Friedrich Merz ska kunna bilda regering med antingen SPD eller De gröna efter det som hänt – några andra möjligheter gives inte förutom en koalition med AFD.

Ett första svar gavs i tv-duellen mellan Scholz och Merz exakt två veckor före valet. I strid med alla förhandstips fördes den sakligt och med gott humör. Mycket talar för att det var de framtida regeringspartierna som möttes.