Ukrainadeal med Trump väcker stora frågor

När Trump utfärdade sitt löfte var han karaktäristiskt vag om hur han skulle gå till väga. Det är därför föga förvånande att sedan han blev president har löftet om 24 timmar blivit 100 dagar. Hur man får stopp på kriget är förstås långt ifrån självklart.

Trumps Ukrainasändebud Keith Kellogg är på väg till Europa för att diskutera hur man kan få till ett eldupphör. Ett möte mellan USA:s och Rysslands presidenter Donald Trump och Vladimir Putin kan också vara nära förestående. Men det för tidigt för att tala om en konkret amerikansk plan för att få stopp på kriget. Det finns dock vissa idéer som diskuteras av personer i Trumps närhet som ger vissa ledtrådar om vad som skulle kunna bli huvudelementen i en framtida plan.

Kärnan i en amerikansk ansats kommer förmodligen att handla om Ukrainas geopolitiska status. Moskva har länge krävt att Kiev ska överge sin ambition att gå med i Nato och att väst ska gå med på neutralitet för Ukraina. Trump är negativt inställd till Nato i allmänhet och ett ukrainskt Natomedlemskap i synnerhet. Rådgivare i Trumps närhet har talat om ett 20-årigt moratorium för Natomedlemskap. Det finns också tankar om att lagstifta i USA:s kongress om Ukrainas neutralitet.

USA skulle även kunna kräva att Kiev accepterar – i praktiken eller juridiskt – att Ukraina har förlorat de ockuperade områdena, framför allt Krim, och går med på att åta sig att inte använda våld för att försöka ta tillbaka dem. Trump har visat sig vara tämligen flexibel vad gäller respekten för territoriell integritet – något som Danmark har fått erfara. Områden under ukrainsk kontroll i Kursk i Ryssland skulle kunna bytas mot ett territorium i motsvarande storlek under rysk kontroll i Ukraina.

Kan Ryssland förmås att avbryta stridshandlingar mot att behålla ockuperat territorium? Här har Poltava attackerats i februari 2025. Foto: Ukrainas räddningstjänst via AP/TT

Trump skulle också kunna kräva att Ukraina håller val efter ett eldupphör. Detta skulle vara en eftergift till Ryssland som har ifrågasatt president Volodymyr Zelenskyjs legitimitet (Ukraina håller inte val i krigstid) och har som uttalat mål att ”avnazifiera” Ukraina. ”Avnazifiering” är kod för att få bort Zelenskyj och installera en president som kontrolleras från Moskva. Val i Ukraina skulle ge Ryssland möjligheten att manipulera utfallet genom hybridaktioner.

I gengäld skulle Ryssland ingå vapenvila och upphöra med sina strider inklusive missil- och drönarattacker mot Ukraina. En demilitariserad zon längs den nuvarande linjen skulle skilja styrkorna åt.

Trump skulle också kunna kräva att Europa tar huvudansvar för säkerhetsgarantier, tar på sig kostnaden för återuppbyggnaden, accelererar Ukrainas EU-närmande och förbinder sig att betala för huvuddelen av det militära stödet till landet.

Trump har signalerat att han är intresserad av Ukrainas fyndigheter med så kallade sällsynta jordartsmetaller, något som Zelenskyj tycks vara öppen för att diskutera. En deal där USA erbjuder vapen eller en roll i säkerhetsgarantier i utbyte mot dessa åtråvärda mineral är inte omöjlig att föreställa sig.

Vad vill Ryssland?

En plan som bygger på dessa element skulle dock vara förödande för Ukraina och underminera den europeiska säkerhetsordningen, framför allt om Kiev tvingas till neutralitet och formellt måste erkänna de ockuperade territorierna som ryska. Ukraina skulle bli sårbart för en framtida rysk attack och Moskva skulle ges möjlighet att ta politisk kontroll över hela landet.

Men det är inte ens givet att Putin skulle gå med på ett eldupphör på dessa premisser. Den ryske presidenten har inte övergivit sin ”maximalistiska” målsättning – att fullständigt underkuva Ukraina. Han tror att Ryssland håller på att vinna kriget trots den höga kostnaden. Putin ser att Ryssland sakta men säkert tar territorium, samtidigt som Ukraina blir svagare och västvärldens beslutsamhet att stödja landet upplevs vara på tillbakagång, inte minst med Trump i Vita huset.

Ryssland tar sakta mer mark. En ukrainsk soldat vårdas på ett fältsjukhus. Foto: Evgeniy Maloletka/AP/TT

Ju mer territorium Ryssland erövrar på slagfältet, desto mer stärks Moskvas hand inför en framtida förhandling. Att fortsätta kriget kan således innebära en ännu bättre deal för Ryssland i framtiden.

Ryssland kan också se en vapenvila som något som skulle ge Ukraina en taktisk paus. Det är inte bara Ukraina som ogillar de så kallade Minskavtalen från 2014 och 2015 som skulle skapa en fredlig lösning på kriget i Donbas. I Moskva anser många att avtalen var ett misstag, eftersom de gav Ukraina dyrbar tid att modernisera sina väpnade styrkor med hjälp av Natoallierade. Ryssland skulle kunna vilja undvika att ett sådant scenario upprepas.

Det är inte omöjligt att Putin skulle gå med på eldupphör av taktiska skäl – för att konsolidera sina territoriella vinster, rusta upp och omgruppera sina styrkor för att kunna attackera Ukraina igen om några år, särskilt om motståndaren har svaga säkerhetsgarantier från sina allierade. De ekonomiska påfrestningar som sanktionerna orsakar kan också få Moskva att se ett taktiskt intresse av att gå med på en överenskommelse.

Den största risken är dock att Putin går in i en förhandling, inte för att komma överens om ett eldupphör men för att underminera västs enighet och försöka utvinna eftergifter från Trump. En klassisk rysk förhandlingstaktik är att ge sig in i oändliga förhandlingar, gärna om meningslösa detaljer, i syfte att skapa distraktion från den faktiska sakfrågan och säkra eftergifter från motparter som är villiga att kompromissa i hopp om att nå en överenskommelse.

Hävstänger

Om Putin avvisar en överenskommelse kan Trump ta till ett antal olika hävstänger för att pressa honom, i linje med den amerikanske presidentens centrala utrikespolitiska ansats om ”fred genom styrka”. Trump hotade Ryssland på sitt eget sociala medium Truth Social i januari med handelstullar och sanktioner om Putin inte var beredd att stoppa kriget.

Trumpadministrationen skulle även kunna sätta ytterligare press på Ryssland genom att, tillsammans med Saudiarabien, pumpa ut mer olja och gas på världsmarknaden. Detta skulle sänka priserna vilket skulle minska Rysslands exportintäkter. Trumps nationella säkerhetsrådgivare Mike Waltz har förordat denna strategi för att paralysera Rysslands ekonomi.

Storbritanniens premiärminister Keir Starmer visas drönare under ett besök i Kiev i januari 2025. Ukraina har kunnat modernisera sin vapenarsenal. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Ett annan möjlig hävstång gentemot Ryssland är att Trump trappar upp det militära stödet till Ukraina. Genom att ändra maktbalansen på slagfältet skulle Trump kunna försöka skapa förutsättningar för att få Moskva att acceptera ett eldupphör.

Trots Trumps skeptiska hållning till Natomedlemskap för Ukraina finns det också här en hävstång. Trump skulle kunna hota Moskva med att gå vidare med Nato-anslutningsprocessen genom att utfärda en inbjudan till Ukraina om inte Ryssland går med på ett eldupphör. I viss mån har Trump underminerat sin egen förhandlingsposition gentemot Ryssland genom att avfärda Natomedlemskap för Ukraina. Med tanke på Trumps oberäknelighet kan hans negativa syn på Nato komma att ändras.

Trump skulle förstås också försöka tvinga Ukraina och Europa att stödja hans plan. Han skulle kunna använda hotet om att dra in militärt stöd som påtryckningsmedel mot Kiev. Han skulle också kunna försöka använda USA:s engagemang i Nato för att pressa Europa: acceptera överenskommelsen eller så drar USA tillbaka trupper från Europa och signalerar ovilja att leva upp till artikel 5 (som anger att andra Natoländer ska försvara en angripen medlem). Ett sådant scenario skulle naturligtvis vara en gåva till Putin eftersom det skulle underminera grunden för europeisk säkerhet.

Att få ett slut på kriget på 24 timmar var aldrig realistiskt. Att få slut på kriget på 100 dagar är det heller inte. Frågan är vad Trump kommer att göra om han inte lyckas. Hur uthållig är han? Vill Trump till varje pris undvika att Ukraina blir hans Afghanistan (som företrädaren Joe Biden gjorde en misslyckad reträtt från 2021)? Eller skulle han efter ett misslyckat medlingsförsök dra slutsatsen att det är alltför svårt att skipa fred, och att det inte är värt mödan? Han skulle då kunna dra sig ur helt, skylla kriget på Biden och säga att det är européernas uppgift att lösa kriget i Ukraina.

Att säkra Ukraina

En central fråga vid ett eldupphör är hur man säkerställer att Ryssland inte attackerar Ukraina igen. Vilka säkerhetsgarantier kan väst erbjuda Kiev? Om Natomedlemskap för Ukraina inte är nära förestående krävs något annat för att avskräcka Ryssland. Säkerhetsgarantier är inget som skulle vara del av en överenskommelse mellan Ryssland och Ukraina eftersom Moskva aldrig skulle gå med på substantiella avskräckningsåtgärder. Dessa skulle snarare USA, Europa och Ukraina behöva komma överens om.

Ju större territorium Ryssland tar desto starkare förhandlingsposition. Här stretar Ukraina emot i Donetsk. Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Det är inte omöjligt att Trump skulle kräva att Europa stod för dessa säkerhetsgarantier, exempelvis genom att skicka fredsbevarande styrkor till Ukraina för att säkra ett eldupphör.

Frågan är om Europa skulle kunna tillhandahålla en styrka som är tillräckligt stor för att avskräcka Ryssland längs fronten som är över 100 mil lång. Skulle europeiska trupper vara redo att försvara Ukraina vid en förnyad rysk attack? Skulle länderna som skickar trupper vara redo att riskera ett storkrig med Ryssland om deras trupper attackerades? Skulle en attack mot europeiska trupper vara likställt med en attack mot Nato och utlösa artikel 5? Det är också tveksamt om avskräckningen skulle vara effektiv utan betydande deltagande från USA.

Avskräckning är i grunden en psykologisk fråga. Det handlar ytterst om bedömningar om vad andra sidan är villig att göra i en given situation. För Kiev kommer avskräckning att behöva innebära flera ömsesidigt förstärkande åtgärder från väst och Ukraina självt som ökar kostnaden för ett nytt ryskt anfall.

Att bygga upp Ukrainas militära styrkor och förse dem med vapen över tid är en väsentlig del av avskräckningen. Kiev har redan ingått bilaterala säkerhetsavtal med omkring 30 länder för att säkra militärt stöd på sikt. Förutom att skicka fredsbevarande styrkor skulle Europa, med stöd från USA, också kunna etablera en flygförbudszon över de Kievkontrollerade delarna av Ukraina, sätta upp en maritim insats i Svarta havet och komma överens om sanktioner och andra motåtgärder om Ryssland attackerar Ukraina igen.

Men utgör alla dessa åtgärder tillsammans tillräcklig avskräckning? I slutändan måste man ställa sig frågan om vad som egentligen kan avskräcka en kärnvapenmakt som Ryssland.

Kan Trump ge Zelenskyj säkerhetsgarantier? Foto: Julia Demaree Nikhinson/AP/TT

En falsk fred

De flesta ukrainare ser Rysslands anfallskrig som en fråga om liv och död, och anser att en vapenvila endast skulle ge Ryssland chansen att omgruppera för att attackera deras land igen. Att formellt överlåta de ockuperade territorierna till Ryssland vore politiskt självmord i Ukraina, i synnerhet utan robusta säkerhetsgarantier som Natomedlemskap.

Neutralitet har visat sig vara farlig inför den ryska revanschismen. Det var den slutsats som Finland och Sverige drog 2022 efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, ett land som inte var med i Nato eller omfattades av artikel 5. Det är också anledningen till att ukrainarna vill vara med i Nato – för att avskräcka Ryssland från att attackera.

Zelenskyj har signalerat att han skulle vara redo att acceptera att släppa de ockuperade territorierna om Ukraina blev medlem i Nato och de Kievkontrollerade delarna av landet omfattades av artikel 5. Det skulle skapa utrymme för Kiev att återuppbygga de delar man kontrollerar och gå vidare med EU-anslutningsförhandlingarna. I slutändan vore en sådan lösning med stor sannolikhet den säkraste, billigaste och mest effektiva för att säkra Ukraina och Europas framtid. Men det är svårt att se att Ryssland skulle acceptera den.