Grönlandshot utlöser dansk kris

I ett osedvanligt ödesmättat nyårstal målade statsminister Mette Frederiksen upp en dyster bild av tillståndet i världen och hoten mot Danmark och väst:

– Moskva, Pyongyang och Teheran. Tre huvudstäder i tre länder som arbetar närmare och närmare varandra. Mot oss.

Sex dagar senare hade det perspektivet vänt 180 grader.

Presidentens son Donald Trump Junior landade i Grönlands huvudstad Nuuk för ett fyra timmar långt ”privat turistbesök”. På en presskonferens i Florida samma dag kunde en förvånad omvärld höra att hans far varken vill utesluta militära eller ekonomiska medel för att få full kontroll över Grönland – och Panamakanalen. Det hade han också signalerat kort före jul.

USA, Danmarks närmaste allierade och garanten för dansk säkerhet och suveränitet, uppträder nu som Vladimir Putin, antydde den tyske förbundskanslern Olaf Scholz:

– Principen om gränsernas okränkbarhet gäller för varje land, oavsett om det ligger öster eller väster om oss, och varje stat måste hålla sig till den, oavsett om det är ett litet land eller en mycket mäktig stat.

Säkerhet och råvaror

Därefter har vågorna gått höga med telefonmöten över Atlanten, snabbinkallade sammanträden mellan regering och partiledare i Köpenhamn och i Grönlands huvudort Nuuk, dramatiska utspel, och diplomatiska försök att dämpa, eller kyla ned konflikten.

Såväl danska som grönländska och internationella medier har med varierande överensstämmelse analyserat och tolkat Donald Trumps motiv. Utspelen om Grönland har beskrivits som ett av många infall från den notoriskt oförutsägbara presidenten som förhoppningsvis snart går över.

Presidentsonen Donald Trump Jr, som i början av januari besökte Grönland på vad som officiellt kallades en privat resa. Foto: Emil Stach/Ritzau Scanpix via AP/TT 

– Man ska ta det som Donald Trump säger allvarligt, men inte bokstavligt, sade först den danske utrikesministern och tidigare statsministern Lars Løkke Rasmussen.

En dryg vecka senare var tonen en annan:
– Om presidenten upprepar de åsikter, de ställningstaganden som vi har sett på sociala medier, då har vi den allvarligaste utrikespolitiska krisen i Danmark på många, många generationer, sade nu Løkke Rasmussen till danska TV2.

Två nyckelord i förklaringarna till Trumps utspel i sammanhanget är säkerhet och råvaror. Alltså USA:s intresse i att kunna överblicka och slå tillbaka tänkbara militära hot mot den amerikanska kontinenten från Ryssland, men också från Kina, och att säkra åtkomst av strategiska råvaror.

Att kräva det man redan har

Råvaruintresset förklaras med de sannolikt rikliga förekomsterna av olika mineral i Grönland, särskilt de så kallade sällsynta jordartsmetaller som är kända, eller snarare okända, under namn som skandium, yttrium, lantan, praseodym, dysprosium och neodym. De här magnetmetallerna utvinns i dag till 70 procent i Kina, följt av USA och Australien. De är viktiga, till och med centrala, för tillverkningen av bland annat halvledare, mobiltelefoner, katalysatorer, bilbatterier och vindkraftverk.

Förre statsministern Lars Løkke Rasmussen tar allvarligt på hotet från Trump. Foto: Ritzau Scanpix/TT

Både säkerheten och råvarorna är relevanta, sett från Washington. I takt med att havsisen tunnas ut i Arktis öppnas hittills svårtillgängliga transportleder till och från Asien genom Nordväst- och Nordostpassagerna. Grönland blir bokstavligen riket i mitten, militärstrategiskt i centrum, och intressant för den globala sjöfarten.

Avsmältning ökar också tillgängligheten till de grönländska fjordarna året runt. Det kan medföra förbättrade möjligheter till gruvdrift i de delar av landet som ligger på behörigt avstånd från inlandsisen, framför allt i sydväst.

Ett problem med säkerhets- och råvaruargumenten som förklaring till USA:s uttalade hot mot en allierad är att de inte behövs. Det krävs varken köp eller invasion för att tillgodose amerikanska intressen.

USA har sedan 1941 full militär tillgång till grönländskt territorium. Danmark var ockuperat av Tyskland men landets ambassadör i Washington ingick på eget bevåg ett avtal som gav USA militär överhöghet.

Amerikansk militär etablerade flyg- och radarbasen Thule Air Base, omdöpt till Pituffik Space Base 2023, och flygbasen Kangerlussaq (Søndre Strømfjord). Den var tills nyligen det enda flygfältet i Grönland med tillräckligt lång start- och landningsbana för interkontinental trafik.

Kärnvapen men inte uran

Med projektet Ice Worm påbörjade USA 1957 ett vapenlager och en kommandocentral under inlandsisen med el och värme från ett mobilt kärnkraftverk. Den projekterade anläggningen Camp Century övergavs 1966 då den hotades att krossas av ismassorna. Resterna ligger fortfarande kvar.

Flytande isblock på Grönland. I takt med att isen smälter blir nya områden farbara pch åtkomliga. Foto: Chris Szagola/AP/TT

Under tiden hade ambassadörens avtal från 1941 ersatts med ett försvarsavtal mellan USA och Danmark 1951. Det har därefter förnyats ett par gånger. Avtalet ger USA rätt att uppföra militära anläggningar som man vill. Ett hemligt notat av den danske statsministern H C Hansen från 1957, som offentliggjordes först 38 år senare, visar att avtalet även ger USA rätt att lagra kärnvapen i Grönland trots att Danmark som Natomedlem officiellt har antagit ett förbehåll mot kärnvapen på dansk mark. Det gäller bara inte för Grönland. Kort sagt är ön militärt sett amerikansk i praktiken. Där är det fritt fram för Donald Trump.

Det är heller inget som hindrar hugade amerikanska råvaruexploatörer att söka utvinningstillstånd i Grönland. Gruvdriften har tidigare bland annat omfattat kol, marmor, guld, zink och mineralet kryolit som används vid aluminiumframställning.

Ett australiskt företag, Energy Transition Minerals, med kinesiska intressenter, har sedan 2007 tillstånd att undersöka förekomsten av jordartsmetaller och förstahandsrätt till kommersiell brytning i Kunannersuit (Kvanefjeld) nära Grönlands sydspets. Någon utvinning har ännu inte kommit i gång. Haken är att brytning av jordartsmetaller också frigör radioaktivt uran och torium. Uranbrytning är inte tillåtet i Grönland sedan 1988.

Kunannarsuit-projektet avbröts 2021 av den nuvarande grönländska regeringen som hade haft löfte om uranstopp som valfråga samma år. Men projektet är inte helt skrinlagt. Energy Transition Mineral har anmält ett skiljedomsmål i Köpenhamn med krav på motsvarande cirka 110 miljarder svenska kronor som ersättning för vad man menar är ett brutet licensavtal.

Å andra sidan vill Naaja Nathanielsen, minister för råvaror från det grönländska vänsterpartiet IA (Inuit Ataqatigiit), som drev igenom stoppet av Kunannarsuit, inte tala om ett generellt gruvmotstånd, eller motstånd mot utländska investeringar.  Snarare tvärtom:
– Jag hoppas att när Trump så tydligt som han gör uttrycker behovet av grönländska mineralfyndigheter kommer någon att lyssna och vara beredd att satsa pengar på gruvprojekt här. För vi behöver investerare. Vi vill verkligen sälja våra mineral och skapa välstånd i landet, sade hon till radio- och tv-bolaget KNR i januari.

Krishantering i Nuuk och Köpenhamn. Grönlands och Danmarks regeringschefer Múte B Egede och Mette Frederiksen håller pressträff i januari. Foto: Mads Claus Rasmussen/Ritzau Scanpix/TT

Grönland danskt trumfkort

När Donald Trump 2020, under sin förra presidentperiod, deklarerade att han ville köpa Grönland sade den danske statsministern att erbjudandet var absurt. Trump blev förnärmad och kallade Frederiksens svar otrevligt (nasty). Den typen av offentlig polemik gör den danska regeringen nu sitt bästa för att undvika.

Svaret från Grönland 2020, som nu upprepas av regeringschefen Muté B Egede och andra grönländska politiker fem år senare, är att ”vi är öppna för affärer men vi är inte till salu”. En annan återkommande kommentar är ”Grönlands framtid avgörs i Grönland”, och ”inga beslut om Grönland utan grönländskt deltagande.”
Vad det innebär i praktiken är mera oklart.

För några grönländska politiker är utspelen från Trump löften snarare än hot en antikolonial hävstång gentemot Danmark.

Pele Broberg, ledare för självständighetspartiet Naleraq, ser det uttalade amerikanska intresset som ”obetingat positivt”. Det öppnar nya möjligheter för att driva igenom den fulla självständighet som hans parti önskar.

Politisk självständighet är förmodligen en bred grönländsk önskan, oklart hur stor. Det val till parlamentet, inatsisartut, som ska hållas senast den 6 april i år kommer sannolikt att ge ett klarare besked om hur stark den opinionen är.

Grönland balanserar mellan egna, amerikanska och danska intressen men balansgången blir minst lika svår för regeringen i Köpenhamn. Med utsikter om ett grönländsk lösrivande, underblåst av landets närmaste allierade, hotas inte bara kungariket som det ser ut i dag, utan också Danmarks roll i världen.

Danmark utan Grönland skulle rent budgetekonomiskt innebära en dansk vinst. Men det militärstrategiska värdet av Danmark devalveras i så fall med långt mer än de motsvarande cirka 8–9 miljarder svenska kronor som Grönland årligen kostar den danska statskassan.

Grönland är och har varit Danmarks största och viktigaste bidrag till Nato. Utan det trumfkortet reduceras Danmark till ett litet land i den nordliga utkanten av Europa med begränsad militär och politisk betydelse.