Kunskapsflykt i Sydeuropa – hopp finns i ”spanska Lappland”

– Min lön är tre gånger bättre i Danmark. Jag hade gärna bott kvar i Portugal. Men när skillnaderna är så stora blir det nästan omöjligt att stanna.

Det berättar Ricardo, en portugis i 30-årsåldern, som sitter bredvid mig på planet till Porto. Ricardo, som jobbar i finansbranschen i Köpenhamn, är ett typexempel på unga sydeuropéer som emigrerar av ekonomiska skäl. De har blivit så vanliga att de ibland kallas för en ”förlorad generation”.

I en rapport från 2023 beskrev EU-kommissionen problemet, som dessutom förvärras av att människor lever längre och föder färre barn. Tonen är allvarlig. Stora delar av södra och östra Europa brottas med en åldrande och minskande befolkning. Det sätter stor ekonomisk press på arbetsmarknaden och på välfärdssystemet, vilket i sin tur orsakar segregation och social utslagning. Om ingenting görs för att hantera de demografiska förändringarna riskerar vissa regioner att halka efter väsentligt, enligt rapporten.

Tre av Medelhavsländerna har valt helt olika vägar för att tackla problemet.

Portugal

När Portugals regering i oktober 2024 presenterade sitt budgetförslag för 2025 var det politiska läget minst sagt skakigt. Ett splittrat parlament har tvingat landet till tre nyval på tre år och premiärminister Luís Montenegros allians av höger- och mittenpartier styr sedan i april 2024.

Budgeten blev utslätad av kompromisser. Fokus är att landet äntligen ska få ett styre som överlever längre än bara några månader. Men en av de föreslagna åtgärderna sticker ut ordentligt: en kraftig skatterabatt för unga vuxna.

Även den svenske fotbollsstjärnan Viktor Gyökeres tjänar på den portugisiska regeringens politik mot kunskapsflykt. Foto: Jakob Åkersten Brodén/TT

Regeringen vill utöka de skattelättnader som redan finns för att locka den unga generationen att stanna i landet. Tanken är att alla upp till 35 år ska slippa betala skatt på inkomster motsvarande 27 000 kronor i månaden under ett helt år. Efter det betalar man gradvis mer skatt, för att först efter tio år landa på samma skattesats som alla andra.

Priset för staten? Motsvarande 7,5 miljarder kronor, årligen.

– Kostnaden för den här skatterabatten går inte att jämföra med vad det kostar för Portugal att vår mest kvalificerade generation någonsin lämnar, flyr och emigrerar, sade ungdomsministern Margarida Balseiro Lopes till portugisiska medier.

Läget är kritiskt. Portugal har länge plågats av att den unga arbetskraften flyttar till rikare länder i EU. Av drygt en halv miljon studenter som tagit högskoleexamen de senaste tio åren har närmare en tredjedel emigrerat, vilket gör att Portugal förlorar flera miljarder kronor i skatteintäkter. Befolkningen riskerar att domineras av barn och äldre – en mardröm ur ekonomisk synvinkel.

– Det här är inte ett politiskt vägval. Det är en nödvändighet, sade Margarida Balseiro Lopes till O Jornal Económico.

Men skatterabatten kritiseras för att gynna rika utlänningar mer än unga portugiser. Tidningen Correio da Manhã har räknat ut att den svenske fotbollsstjärnan Viktor Gyökeres kommer att tjäna motsvarande över 320 000 kronor under det första året om förslaget blir verklighet. Han är anfallare i klubben Sporting Lissabon och har enligt svenska Sportbladet en årslön på 25 miljoner kronor.

Portugals premiärminister Luís Montenegro lockar med skatterabatt som han anser ger hopp. Foto: Omar Havana/AP/TT

Under hösten protesterade samtidigt tusentals portugiser mot höga bostadspriser. Priser som många menar har dopats av att kapitalstarka utlänningar drar fördel av landets lukrativa skatteregler och investerar i fastigheter.

I slutet av november fick regeringens budgetförslag grönt ljus av parlamentet.

– Det ger hopp åt vårt land, sade premiärminister Luís Montenegro.

Italien

Precis som portugiserna flyttar många unga italienare till Tyskland, Storbritannien, Norden och Nordamerika för att få löner som går att leva på. I Italien har det funnits skattelättnader för att attrahera ung arbetskraft, men i början av året bestämde sig plötsligt premiärminister Giorgia Melonis ytterhögerregering för att skrota stora delar av dem.

I stället satsar man på en skatterabatt riktad mot lärare och forskare, två yrkesgrupper med stor brist på personal. Problemet i Italien handlar dock inte enbart om låga löner och åldrande befolkning. Det är också ovanligt få i åldersgruppen 25 till 34 år som tar en högskoleexamen – färre än i något annat EU-land bortsett från Ungern och Rumänien.

Även det kan bero på pengar. Högskoleutbildningar och studentbostäder är dyra i Italien, vilket har lett till flera demonstrationer. Dessutom kan den som tar examen inte räkna med att få jobb på en arbetsmarknad där kontakter ofta väger tyngre än meriter. Italien rankas återkommande som EU:s minst meritokratiska land. När EU sammanställde en karta över platser som hotas av det som unionen kallar för en brain drain-fälla pekades 13 av Italiens 20 regioner ut. Fällan kännetecknas just av att befolkningen minskar i kombination med att få tar högskoleexamen. Det gäller framför allt de södra delarna av landet, men också exempelvis Ligurien i nordväst.

Spaniens och Italiens premiärministrar Pedro Sánchez och Giorgia Meloni har vitt skilda uppfattningar om migration. Foto: Domenico Stinellis/AP/TT

Ljuspunkten finns i Milano och regionen Lombardiet. Där ökar i stället den unga delen av befolkningen och lockar till sig investeringar. Två som har flyttat dit är svenskarna Thomas Wingate och Rickard Wahlström. De berättar för Tidningen Näringslivet att deras start up-bolag inom bilbranschen har mycket bättre chanser att växa i Italien än i Sverige. Milano erbjuder en uppsjö av förmåner till entreprenörer, exempelvis skattelättnader för den som också köper en bostad.

– Med den typen av insatser blir det enklare för startup-företag att anställa och växa, så det är så klart väldigt attraktivt, säger Thomas Wingate till tidningen.

”Spanska Lappland”

Stora delar av centrala Iberiska halvön består av landsbygd med allt äldre människor i allt mindre orter och benämns ibland ”tomma Spanien”. Flera byar har raderats från kartan efter det att människor successivt flyttat därifrån de senaste årtiondena. Avfolkningen i området har gjort att området också har kallats ”spanska Lappland”.

Landsbygdens försvagning beror förstås på större strukturella samhällsförändringar än enbart att den unga arbetskraften flyttar utomlands. Men även Spanien står inför en kunskapsflykt som kostar landet stora summor. När ett bankfinansierat forskningsinstitut valde att undersöka hur mycket landet totalt beräknas förlora på alla som emigrerade under 2022 kom man fram till motsvarande nästan 1 800 miljarder kronor, en ökning med 40 procent jämfört med åren före pandemin.

En marockansk migrantarbetare plockar tomater i provinsen Amería i södra Spanien. Foto: Pablo Miranzo/Anadolu/TT

Samtidigt har demografin långsamt börjat förändras på den spanska landsbygden. Flera reportage beskriver hur avfolkade platser fått nytt liv tack vare immigranter från Latinamerika, Asien och Afrika. Mellan oktober 2021 och samma månad 2023 växte det ”tomma Spanien” med 40 000 nya invånare, framför allt tack vare inflyttning från utlandet.

Som Utrikesmagasinet tidigare rapporterat har Spanien påbörjat en oväntad omsvängning i migrationspolitiken. Regeringen, med premiärminister Pedro Sánchez socialdemokrater i spetsen, vill att landet tar emot fler migranter. Han hymlar inte med att den plötsliga generositeten delvis handlar om pengar. Pedro Sánchez pekar på just den åldrande befolkningen som skäl till att Spanien behöver öppna sina gränser.

Den strida strömmen av båtar med migranter på Medelhavet vittnar dessutom om att det knappast finns brist på människor som vill flytta till Sydeuropa. En högutbildad generation som emigrerar utomlands kan förstås inte enbart ersättas av migranter som först måste integreras innan de kan bidra till ekonomin. Men ”spanska Lappland” är exemplet som visar att Spanien kan ha hittat en lösning som på sikt kompenserar för en åldrande befolkning och hotande brain drain.